Bli kvar eller förnya

Nostalgin håller oss kvar vid det befintliga. Den kan vara bedräglig. Vi tänker på allt det goda som är förenat med det nuvarande. Det negativa har vi förträngt, accepterat eller vant oss vid.

Det kan dock finnas ett annat tillstånd som lockar men vi håller kvar vid det befintliga. Det skulle vara svårt att mista allt det positiva i det. Samtidigt finns det risker med det andra. Man vet ju inte hur det går.

Då jag dock drar mig till minnes dom uppbrott som jag har gjort hittills i livet kan jag inte erinra mig att jag ha ångrat något. Varje gång har det tvärtom inneburit en förnyelse som i backspegeln ter sig positiv på alla plan.

Det nya som lockar kommer från min innersta natur och att bryta mot den är att bryta mot mig själv och livet.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." (Kierkegaard)

"Skulle jag önska något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjlighetens lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheter" (Kierkegaard)

"Den vanligaste formen av förtvivlan är när man vet att man inte väljer att vara sig själv" (Kierkegaard)

"I did it my way" (Sinatra)

"Budskapet är mer sant än verkligheten"

Tänk om det inte är som vi tror. Klimatuppvärmningen kanske inte beror på koldioxidutsläpp, svininfluensan kanske inte var ett så stort hot, kärnkraften kanske inte heller är så farlig. Förr var magsår en stor fara som följd av stress nu är det utbrändhet som är faran. Exemplen är många.

Det kanske är så att vi fokuserar på en sak i taget. Media styr. Den aktuella saken drivs av "profeter" så att budskapet blir ett faktum, ibland rent av en "självuppfyllande profetia". I Sverige är vi ju så kallade "early adopters". Vi är lydiga och gör det som gäller. Under tiden uppstår det tvivlare men "profeterna" blir med tiden så involverade i sin sak så att det blir omöjligt att ta sig ur med äran i behåll. Dom måste fortsätta även om också dom tvivlar.

Man kan inte veta med säkerhet om det är så men man kan inte utesluta det heller. När mina barn gick i skolan så sade en lärare att numer har barnen tandställning. När han själv gick i skolan hade dom hålfotsinlägg. När vi hade seminarium om teaterregissörens ledarskap för våra chefsnätverk så fick vi veta att på soppteatern får publiken numer dricka vin men ej röka. Innan fick publiken röka men ej dricka vin.

Lyssna på den inre rösten

Medlen för att lyckas med det man vill uppnå är att det känns rätt invärtes. Om man så skall skapa något på fritiden eller uppnå ett karriärsmål så gäller samma förutsättning.

På fritiden duger det inte att göra något som livspartnern, eller vännerna vill men som man själv inte känner för. När man däremot blir tänd på något så kan man utveckla oerhörd energi. Skapararbete blir då inte arbete utan ett nöje och resultatet brukar bli strålande.

I karriären duger det inte heller att ägna sig åt något som man har halvdant intresse för. Samma där, när man verkligen vill uppnå något så är krafterna och energin obegränsad. Ofta hör jag att det är svårt att veta vad man vill. Mitt råd är då att prova vad som helst. Fastna inte i något halvdant.

Den inre rösten är svårfångad men effektiv då man finner den.

Intryck från Herta Müllers tal på Nobelfesten

Jag lade några olika ord på minnet från nobelpristagerskan Herta Müllers nobeltal i torsdags.

Det första handlande om att den som föds, gifter sig och begravs i samma by lever ett liv i kistan. Den som ger sig ut och provar nytt får ett intressantare och rikare liv.

Det andra handlade om alla dom fega som gick regimens ärenden i diktaturens Rumänien, om alla dom som som krympte som människor. Man blir varse hur bräckliga vi är och hur förhållandet skulle vara detsamma i vårt land och i vår tid om förutsättningar skulle bli sådana. När man tänker på de extrema politiska krafterna som har verkat efter andra världskriget och verkar även idag i vår omedelbara närhet förstår man hur lätt även vi skulle kunna hamna i en totalitär regim.

Det tredje handlande om bokens makt. "Inget talar till mig lika starkt som en bok". Det tillhör livets höjdpunkter när man upplever det. I jämförelse med tidens brus och strunt i media framstår den goda boken som en ros i en öken.

Dom små krabaterna

En helg tillsamman med dom små barnbarnen skänker energi och värme. Lille Melvin, 14 månader och lilla Astrid 11 månader är spontana, lever i nuet och struntar i det som var och det som skall bli.

Dom tänker bara på sig själva och är helt oförställda och ärliga. Dom är nyfikna på allt och vill ta och känna på alla saker både med händerna och med munnen. Om ett eller två år kommer deras nyfikenhet att övergå till vokabulären och dom kommer att ställa alla möjliga frågor om varför tillvaron och livet är som det är.

Dom skänker en outsäglig glädje när dom ler och skrattar. Ett skratt som är så klingande och rent. När dom börjar dansa med kroppen och vifta med händerna i luften åt luciasången ligger man själv dubbel av skratt. När man sjunger Imse Vimse Spindel för dom lyser deras små ansikten.

När dom är ledsna och skriker väcker dom medlidande och man söker alla medel att få dom tillbaka till glädjen och ron. När den ena lilla handen håller om mitt pekfinger och den andra om mitt lillfinger för att få trygghet och ro i resan mot John blund blir man rörd.

Dom har den nyfikenhet och det fria tänkande som kommer att minska alltefter som livet går. Värdefullt för den som kan behålla barnasinnet. Man älskar dom små krabaterna.

När VD får sparken

Att bli av med sitt jobb eller att få sparken är i olika grad en knäck för självförtroendet. I våra chefnätverk händer det då och då att någon råkar ut för detta.

Speciellt drastiskt brukar det vara när VD-ar får sluta. Det sker ofta plötsligt som en blixt från en mer eller mindre klar himmel. Även om den kommer från en molnig himmel känns det hårt. Det blir en knäck för självförtroendet.

Det finns dock en positiv sida också. För dom som blickar tillbaka efter många år har det ofrivilliga uppbrottet resulterat i ett lyft i livet. Vi pratade mycket om detta vid vårt senaste nätverksseminarium på Änglagård.

Några exempel är VD-n i det kommunägda bolaget som trotsade den lokala styrande klicken och fick gå eller VD-n som förslog att den arbetande styrelseledamoten skulle avgå för att spara kostnader som därmed själv fick gå eller VD-n för ett stort koncernbolag som hade lysande resultat och tillväxt men fick gå för att det blev fel personkemi gentemot koncernchefen eller som nu senast VD-n som fick gå för att han vägrade ändra organisationen efter styrelsens önskan.

Ibland säger man att de personer som har kommit långt i sin karriär har fått sparken någon eller några gånger. Måhända kommer det alltmer att bli en merit att ha fått det. Så är det ofta i USA. Att ha fått sparken som VD tyder ju på en egen kreativitet och drivkraft. Detta efterfrågas ju ofta men det kan också tyda på oförmåga att ställa in sig i ledet, ett krav som också ses vara i ökande. Paradoxerna råder alltid.

Kulturskillnader

Igår lyssnade jag på författarinnan Bodil Malmsten som sedan tio år bor i Frankrike. Hon gjorde intressanta jämförelser mellan svensk och fransk kultur.

I Sverige har vi ont om tid. Det har man inte i Frankrike. I snabbköpskassan vill vi att det skall gå snabbt och effektivt. Vi är väldigt otåliga om detta störs. I Frankrike betalar man ofta med check och detta gör man när varorna är nerpackade i kassen. När checken skall fyllas i för man en dialog om vilket datum det är och sedan kommer en del prat om hur vädret är i förhållande till detta datum. Under tiden förhåller sig kön lugn.

Andra skillnader är att vi lätt tar på oss skulden för felaktiga saker. En fransman skulle aldrig ta på sig skulden, hur fel han än har gjort. Det är alltid andras fel. Vi ser också faror i mycket som en fransman bara rycker på axlarna åt.

Beträffande gott om tid så fick vi veta när vi var i Italien att där betalar man inte räkningar på Internet. Där åker man till posten och betalar. Det kan ta en halv dag i den byråkrati som finns där.

Det är intressant och berikande att uppleva kulturskillnader. Vid vår kommande resa för nätverksdeltagare till Italien kommer en gruppuppgift att vara att betala en räkning.

En specifik marknadsstrategi

Oftast ser kunden enbart kostnaden för den produkt som införskaffas och glömmer bort den inbesparing och ökade effektivitet i organisationen som produkten alstrar.

En av våra deltagare i ledarnätverken berättade om hur man angriper den frågan och lägger upp en strategi för att förmå kunden till en ökad självinsikt därvidlag. Det normala är att en säljare möter en inköpare och/eller en användare av en produkt. Av slentrian bortser dessa från helhetetsperspektivet och den besparingspotetial som produkten möjliggör.

I det aktuella fallet startas en särskild marknadsenhet som väljer ut de största kunderna, analyserar var och en och tar kontakterna på en högre organisatorisk nivå där intresse för inbesparingar i den totala verksamheten är större.

Avvikare

Efter umgänge med släkt och vänner blir man påmind om att det inte är ovanligt med avvikare. Det är personer som inte faller in i gängse mönster på grund av oförmåga eller ovilja. Vi träffar sällan på dom i arbetslivet för dom finns ofta utanför detta.

Variationerna på avvikelse är lika många som det finns avvikare. Det kan handla om personer som aldrig flyttar hemifrån, personer som långt upp i livet ännu inte lyckas få jobb trots hög utbildning, några lyckas inte hitta livspartner och inte heller vänner utan lever i ensamhet, andra hemfaller i alkoholism eller annat missbruk.

Orsakerna kan man bara spekulera i. Några kan vara att föräldrarna ställer höga krav på sina barns utbildning och karriärer så att det låser sig för deras utveckling eller att föräldrarna är mycket framgångsrika och barnen känner sig oförmögna att leva upp till detta arv. Allmän misär och föräldrars eget misslyckande är naturligtvis också en vanlig orsak.

Relationen föräldrar barn är inte alltid enkel, den blir lätt motsägelsefull. Detta skildras förnämligt i Ingemar Bergmans "höstsonaten" som för närvarande visas på Dramaten där barnen fick olyckliga liv och till och med sjukdom på grund av moderns självuppfyllelse och kärlekslöshet. Man slås av att orsakerna till avvikelse ofta ligger hos föräldrarna

Managementresa till Libanon

Förutom managementresan till Italien kommer vi också att göra en managementresa till Libanon under nästa år för våra "Nätverk för ledare".

Den kommer att ledas av Wadih El-Achkar som har libanesiskt ursprung. Han är för närvarande näringslivschef på Botkyrka Kommun och medverkade i vårt senaste nätverksseminarium i där. Han imponerade på oss då han redan vid 35 års ålder har hunnit med mycket såsom att ha varit kommundirektör på Ragunda Kommun några år.

Libanon är ett litet land, som Skåne, och rymmer många olikheter såsom muslimer av olika slag, kristna, ortodoxa, romer, palestiner, armenier mm. Dessa har lärt sig samarbeta väl utom när dom krigar med varandra, som dom har gjort några av dom senaste decennierna.

Vi kommer att studera annorlunda strukturer såsom att släkten ofta är den ekonomiska enheten i entreprenörskapet, hög flexibilitet i en omgivning med starkt skiftande förutsättningar, hur svenska företag klarar den annorlunda kulturen mm.

Introduktion till detta kommer att bli vid en "after work-tillställning" den 28 januari på en libanesisk restaurang.

Organisationsproblem kan läka av sig själv!

Allt kan hända i organisationer och i mänsklig samlevnad.

I ett företag har under många år funnits ett missnöje med ledningen. Personalenkäterna har pekat på bottenbetyg. Situationen har varit pressande såväl för personalen som för ledningen. Ingenting har hänt dock utan samma ledning sitter kvar och i stort sett samma personal, år efter år. Misshälligheterna har bestått.

Nu ännu några år senare visar det sig att stämningen på företaget sakta blir bättre med sittande bemanning och ledning utan att konkreta förändringar har vidtagits. Är det så att man tröttnar på att vara missnöjd så att det är lika bra att anpassa sig till den rådande situationen? Eller kanske man hetsar upp varandra till överdrifter om misshälligheterna när dessa pågår som hetast? Eller är den process som innebär att problemen penetreras och diskuteras på olika plan i sig förbättrande? Vägen är ju målet.

En positiv effekt blev att man i den negativa situationen blev mindre motiverad så att de alldeles för långa arbetsdagarna blev meningslösa. Man reducerade till normal arbetstid. Nu när allt blir bättre så behåller man den normala arbetstiden. Allt negativt innehåller ju även något positivt.

Under hela denna perioden går företaget ekonomiskt mycket bra!

Fastna ej i "gamla spår"!

Att se sitt liv uppdelat i projekt och att inte fastna i gamla spår är fascinerande. Det är lätt att man fastnar och segdrar för länge i befintliga former. Samtalsämnet återkommer ofta i våra nätverk för ledare.

Eva tar upp frågan i gårdagens blogginlägg www.evatarnfors.blogspot.com att det ofta innebär en större otrygghet att bli fast vid det befintliga än att bryta upp och växla. Vi diskuterade ämnet vid nätverksseminariet i Änglagård på temat "Uppbrott" i augusti. Vi besökte även några uppbrottslingar där. Se även exemplet i gårdagens inlägg i denna blogg från södra Italien.

Vid vårt senaste nätverksseminarium i Botkyrka Kommun för några veckor sedan träffade vi deras intressanta näringslivschef Wadih el-Achkar. Han hade vid 35 års ålder hunnit med mycket, bland annat att ha varit kommunchef i Ragunda Kommun. Han växlar ständigt och menar att så fort man har åstadkommit resultat är det dags att gå vidare till nästa projekt. Han har sina rötter i Libanon och vi diskuterar för närvarande en managementresa till Libanon för våra nätverksdeltagare under hans ledning.

Det är när man befinner sig i skaparfasen för något nytt som men verkligen lever. Problemen kan var många men det stimulerar oerhört att bemästra dom och gå vidare mot ett gott resultat.

Masserian Coccioli

I förra veckan hälsade vi på Wenche och Jan som har sålt sitt hus i Nyköping och köpt en gammal bondgård (Masseria) i sydligaste Italien www.hotelcoccioli.com Det dom köpte var en obeboelig ruin med rester av många hus och torn. Dom fick hyra lägenhet i närbelägna staden Lecce den första tiden. Dom bodde även i husvagn på gården.

Dom har nu, efter några år, restaurerat fram en konferensanläggning med bostad åt sig själva, många uthyrningsrum i ett gammalt stall, stor restauranglokal, pool och en lägenhet i det gamla kapellet. Vi bodde i den senare. Dom går nu vidare med att inreda fler uthyrningsrum bland annat i gården gamla rökeri.

Det blir en stark stämning att vistas i de gamla byggnaderna med de gamla stengolven och stenväggarna. Runt gården finns de tusenåriga olivlundarna och kaktusar. Nästa masseria ligger några km bort. Havet syns från gårdens försvarstorn ca 4 km bort. När vi var där var det soligt sommarväder men mörkret kommer redan kl 17.00 med svalare temperatur.

När vi pratar om framtiden med dom får vi veta att detta är bara ett projekt som vara några år till. "Man skall inte fastna i något utan gå vidare!". Motivationen till det hela är att få ett äventyr. Dessa ord gjorde intryck på oss och vi planerar nu vidare för en managementresa dit där bland annat värdparet kommer att vara en av programpunkterna.

Managementresor till Italien

Jag minns våra tidigare managementresor till Italien för deltagarna i chefsnätverken. Humanismen bejakas i företagandet med alla dess visdomar och paradoxer.

• I platsannonser är det vanligt att den sökande skall ha kompetens i historia, litteratur, konst etc. Först därefter kommer kraven på utbildning och erfarenhet i det aktuella ämnesområdet.
• Ett företag hade en stor staty av Odysseus vid entrén som symbol för att allt innebär uthållighet och arbete. Hans mångåriga kamp för att komma tillbaka till ön Itakha efter trojanska kriget symboliserade detta.
• En byggfirma hade stor social verksamhet omkring sitt stora bygge av ett parkeringshus. Bland annat blev den stora runda glidformen under byggskedet en amfiteater.
• I ett företag lade man upp sin affärsplan efter årstiderna, på våren planerade man och på hösten inhämtade man resultatet och på vintern återhämtade man sig.
• I ett företag hade man återkommande kasperteater som återgav det interna livet i företaget
• I många företag var ägaren och ledaren så tydlig i sin personlighet så att strategidokument blev onödiga
• En lokal ostproducent mjölkade för hand, vägrade att till fullo följa de för branschen vidriga bestämmelserna för slakt mm och ville absolut endast sälja sina produkter i den lokala regionen
• Den italienska mentaliteten är speciell. Man kan råskälla och kritisera varandra för att i nästa stund äta lunch tillsammans under hjärtliga och behagliga former

Exemplen är många och bloggen gör nu uppehåll en vecka då vi fortsätter vår rekognosering i Italien för kommande managementresor. Vi skall bland annat besöka ett svenskt par som har gjort ett ordenligt uppbrott och köpt en "Masseria", stor bondgård, i sydligaste Italien och driver hotell och restaurang i denna.

Vi är early adopters

Vi i Sverige är lydiga och går efter rådande trend. Vi är så kallade "early adopters". Den rådande klimatdebatten är ett exempel på detta. I andra länder är detta en liten fråga bland befolkningen medan den i Sverige ligger högst på dagordningen. Vaccineringen mot svininfluensan är ett annat exempel. Gamla lokala mattraditioner försvinner tidigare i Sverige än i andra länder.

Detta gäller även nya managementteorier där Sverige ligger i täten med att ta det nya jämfört med andra där lokala traditioner lever vidare. Här gör alla som alla andra. Få tänker själv, dessvärre. Alla följer flocken.

Vid våra managementresor till norra Italien såg vi hur företagen formades efter dess ägares och ledares personlighet, hur kultur, historia, konst, litteratur, mytologi och inte minst filosofi var ledstjärnor i organisationsutvecklingen. Man gick snarare bakåt än framåt för att hämta inspirationen.

I nästa vecka skall vi sondera inför nästa managementresa för våra deltagare i ledarnätverken och då i södra Italien där vi förväntar oss att man håller på beprövade traditioner i än högre grad, tänker själv och värjer sig för ytliga internationella teorier.

Funderingar på att göra något annat

En vanlig fråga i "Nätverk för ledare" är huruvida man skall fortsätta med den anställning man har eller om man skall göra något helt annat.

Oftast är det en stor kluvenhet i frågan. Man både vill byta men det kan ju också vara bra att stanna kvar. Några frågor kan vara: Är det meningen att man skall finnas i samma fack hela livet? Kanske man skulle göra något helt annat som att jobba på en bensinmack, i en affär eller driva en konferensanläggning eller restaurang etc.

Ibland handlar det om en understimulans i arbetet. Man känner igen allt och kan allt. Ibland har man för mycket jobb och när man inte jobbar så snurrar det runt i huvudet hela tiden. Det kan också vara att man är trött på det yrkesfack eller den bransch som man är i.

Det vanligaste är att man byter anställning till något liknande. Det verkar som att det är svårt att helt byta fack, även om några lyckas även med det. Några få personer bryter sig loss och börjar med något helt annat. Några har blivit konsulter, några ägnar sig åt att driva eget. Variationen är stor. De flesta dock stannar kvar vid det dom har. Det är ju ändå bekvämast och innebär minst risktagande.

En sak har dock de som själva väljer något helt annat gemensamt nämligen att de ofta lyckas bra med det nya till skillnad från dom som får lämna ofrivilligt.

Skolans inre kärna är entreprenörskap

Jag återkommer till vårt ledarskapsseminarium i onsdags. Intrycken från Botkyrka Kommun var många. Vi fick veta att den akademiska utbildningen tappar i värde och att skolans inre kärna är entreprenörskap. Detta är för mig något av ett paradigmskifte. Man betonade att utbildning behövs men det räcker inte.

Viktiga beståndsdelar är nätverkskompetens, social och kulturell kompetens, kreativitet, analyserande förmåga, nyfikenhet, initiativförmåga, risktagning, förändringskompetens samt självständighet och självförtroende.

En framgångsrik pedagog skall inte enbart kunna ämnet och pedagogiken utan även inneha ett relationskapital.

Man pratade också om elevledda utvecklingssamtal där eleven har förberett sig noga för att hålla ett utvecklingssamtal med sina föräldrar. Märk väl: Utan lärararens medverkan. Även föräldrarna har fått anvisningar om hur det skall gå till. Eleven kommer då i fokus till skillnad från traditionella utvecklingssamtal där föräldrar och lärare kommunicerar över elevens huvud.

Lagom hårda bollar, samma karta och samma takt

Massor av intryck fyller oss efter gårdagens seminarium för våra chefsnätverk. Bland annat berättade Palle Lundberg, kommundirektören i Botkyrka, som blev utnämnd till årets chef om det som han tycker är viktigt i ledarskapet.

Man skall slå lagom hårda bollar till medarbetarna. Dom skall få sträcka sig precis till gränsen av sin förmåga. Inte för lätt och inte för svårt. Dessutom är det viktigt att alla i hela organisationen har samma orienteringskarta och vet var dom är och vart dom skall. Kartan skall vara samma för alla och dessutom korrekt återge terrängen.

Förtroendet mellan medarbetar och chef är också viktigt. Man skall också gå i samma takt. Han illustrerade det genom att dansa på scenen med sin socialchef Lotta Persson. Han kände på hennes takt lite trevande och hittade den så att dansen slutade i samma takt.

Jag kommer att tänka på en annan nätverksdeltagare som pratade om det stora multinationella företagets takt och illustrerade det genom ett taktfast knackande i bordet. Om man inte själv håller den takten som hamnar man utanför.

"Håll alla dörrar öppna"

Imorgon är det alltså dags för vårt ledarskapsseminarium "Framtidens ledarskap, långt ifrån lagom" i Botkyrka. Vi lägger sista handen vid förberedelserna och hoppas som vanligt att allt kommer att fungera.

Jag drar mig till minnes förra gången vi hade ett ledarskapsseminarium i Botkyrka. Det var på Botkyrka Gymnasium med rektor Tom Hagman i spetsen. Han hade befriat en skola från våld och skadegörelse till att bli en mönsterskola där eleverna var stolta över att få vara i en skola med många kulturer.

Vi hade diskussioner med elever som hade ytterst ambitiösa framtidsplaner. Det var till övervägande del flickor, från andra generationens invandrare. Dom satsade på karriärer som läkare, advokater och jurister etc.

Vi blev så inspirerade av mångkulturen att när vi kom tillbaka till Östermalm efter middagen kändes det lite torftigt med bara i stort sett ursprungssvenskar på gatorna.

Tom Hagman avslutade seminariet med att spela en CD med texten "Håll alla dörrar öppna". Vi rannsakade oss själva och insåg hur ofta vi stänger dörren till det okända till förfång för oss själva. Vi blev berörda.

Våra inre motverkande krafter

Våra inre drivkrafter drar åt olika håll. Å ena sidan vill vi ha ledigt, koppla av, umgås med familj och vänner, resa, ägna oss åt fritidsintressen mm. Å andra sidan vill vi vara produktiva, känna att vi uppnår resultat, vara effektiva, få uppskattning mm. För att uppnå det senare måste vi ägna mycket tid och ork åt arbetet, inte ge upp och vara uthålliga för att komma till det åtråvärda resultatet.

Dessa båda motsatser är ett exempel på alla de krafter och viljor som vi har inom oss och som drar åt olika håll. En av våra managementresor gick till Grekland på temat grekisk mytologi och filosofi. I den gamla grekiska mytologin fanns det gudar och halvgudar som stod som symboler för människans inre känslor. Människorna kunde identifiera sitt inre med dessa väsen och fick lättare att hantera sig själva.

Knepet är att kunna vara herre över dessa krafter. De får inte tar över herraväldet så att man domineras av lättja eller av motsatsen, arbetsnarkomani.

I möten mellan kulturer skapas utveckling

Det finns många anknytningspunkter till vårt seminarium "Framtidens ledarskap, långt ifrån lagom" i Botkyrka på onsdag. Bland annat att man utvecklas av möten med andra människor. Här handlar det om möten mellan människor från olika kulturer.

Jag tror att alla har erfarenheten att de utvecklingsteg som man har tagit i livet har varit mer eller mindre inspirerat av möten med andra. Hela vårt koncept "Nätverk för ledare" bygger på detta. Det är därför som vi eftersträvar maximal blandning av olikheter i varje nätverksgrupp.

Desto mer olika vi är desto större insikter bibringas vi och desto större utvecklingsteg kan vi inspireras till. Det kan i bästa fall handla om avgörande förändringar om hur vi lever våra liv. Man kan få helt nya idéer och frigörs från sitt befintliga begränsade livsutrymme.

Vi pratar ju om kulturkrockar och de uppstår då man inte förstår varför den andra kulturen är som den är. När man får insikt om orsakerna kan man få en stark "aha-upplevelse". Bland det bästa som finns är när man själv inser att man har haft fel uppfattning om något. Detta har hänt mig vid våra managementresor till andra kulturer. Den bild vi får från medierna här hemma kan vara vilseledande.

Att fokusera på det positiva

Jag återkommer till nästa veckas nätverksseminarium "Framtidens ledarskap, långt ifrån lagom" i Botkyrka kommun. Devisen "Långt ifrån lagom" finns på Bokyrkaskyltarna när man kör in i kommunen.

Vi har sedan många år deltagare i ledarnätverken från Botkyrka Kommun och jag har slagits av den påtagliga positiva andan, optimismen och kreativiteten som flödar där. Kommunen är ju en av landets invandrartätaste. Man tror att där finns många problem. Överraskningen blir desto större när man hittar denna positivitet i organisationen. Strategin är att inte fokusera på problem som andra kommuner i samma situation gör, exempelvis Södertälje. Man fokuserar istället på möjligheterna.

Detta är enkelt och kan synas självklart. Det är tankeväckande och berör oss alla som företagare och som människor. Att gräva ner sig i problem ger ingen framgång. Dom är oftast förknippade med en mindre del av verkligheten. Den övervägande delen är ju oftast positiv. Vi kanske ägnar 80 % av tiden till dom 20% som är problem.

Det skall bli intressant att ta del av detta på seminariet om en vecka.

Vårt ledarskapsseminarium om kulturell mångfald om en vecka

Vi närmar oss vårt nästa ledarskapsseminarium för deltagarna i "Nätverk för ledare". Vi kommer då att fokusera på de kulturella olikheter som alltmer präglar vårt land.

Hittills har arbetsplatser på många håll blivit alltmer blandade med olika kulturer. Dock har denna blandning inte kommit till stånd på mellan- och högre chefsnivån. Vi står sannolikt inför en förändring av detta inom den närmaste framtiden.

Seminariet syftar till att blicka in i denna framtid. I Botkyrka Kommun har man hunnit långt på detta området. Den kulturella blandningen har resulterat i en positiv och kreativ atmosfär. Många chefer med kommundirektören, som blev årets chef, i spetsen kommer att medverka.

Detta känns alltmer angeläget när media nu har bitit sig fast vid dom politiska motsättningarna omkring de kulturella olikheterna. Därifrån kommer nästan enbart negativa tongångar medan majoriteten bland människorna av alla sorter lever i en positiv utveckling.

Ordentlig fysisk ansträngning behövs

Vi är nu på Änglagård. Dimma och dis har legat tungt över nejden i helgen. Idag är det milt med flera plusgrader. Dom små snöfläckarna har försvunnit.

Jag har rensat sly och fällt björkar som har vuxit till ansenlig grovlek ovanpå det ladugårdstak som rasade för 50 år sedan. Att baxa ner dessa på marken innebär att man får ta i ordentligt. Man inser efteråt hur välgörande det är med fysisk ansträngning. Det sprider sig en harmoni i kroppen. Den fysiska stimulansen är lika viktig som den mentala.

För övrigt fick vi veta att det planeras att byggas fem vindkraftverk om 2 MW, 100 m höga med 100 m propellerdiameter. Det skall ske på åsen på andra sidan sjön. Man skall dock mäta medelvinden under en tid. Räddningen kanske blir att det inte blåser mycket här.

Folket i den lilla glesbygdsbyn tycker att det är roligt när det händer något. Dessvärre blir väl sommarstugefolket mindre nöjda vilket kan utarma byggden än mer. På 30-talet reglerades sjön och nu skall den förfulas av vindkraftverk.

Individkapital respektive strukturkapital

Organisationer kan präglas av individkapital eller av strukturkapital. Det förra innebär att enskilda individer är avgörande för framgång. Det är ofta fixare och divor som lever på sitt värde av att ha den rätta kompetensen och kunskapen. Det målas ofta ut en bild av att om dessa slutar går det åt pipan. Det andra innebär att man har en utpräglat strukturerad organisation med givna processer och rutiner där enskilda personer kan bytas ut utan man tappar nämnvärd kompetens.

Det förra finns ofta i mindre företag och det senare i större. Vid mötena i ledarnätverken kommer vi ibland in på frågan om hur man skall kunna gå från individkapital till strukturkapital när företaget växer. Detta är lättare sagt än gjort. De enskilda individerna, kanske ibland till och med ledningen, vill behålla det bestående för att inte tappa personligt värde. Enda sättet kan vara att byta ut ledningen.

En annan iakttagelse är att ibland träffar vi på stora företag där den organisatoriska ordningen verkar obefintlig samtidigt som de gör ett mycket gott resultat.

Vad är rätt och vad är fel

Vid våra managementresor för nätverksdeltagare i Afrika träffade vi i olika sammanhang "ursprungsfolken". Biståndsarbetare var där för att lära dom leva livet. Jag fick många gånger reflektionen om det inte skulle vara tvärtom, att dom skulle hjälpa oss att leva livet. Förr hette det kolonisatörer, exploatörer och missionärer. Nu heter det biståndsarbetare.

När vi hade deltagare i chefsnätverken i en diskussion med abbotten i munkklostret för att diskutera ledarskap var vi med om en bönestund hos munkarna. Vi tyckte synd om dom som skulle leva ständigt i en skogsbacke i Västmanland. I bönen bad dom för alla dom som hade fallit för världens lockelser. Vi kände oss träffade. Det var tydligen dom som tyckte synd om oss.

När vi hade nätverksseminarier med professor Gunnar Adler Karlsson på Capri plattade han till sina belackare med att säga: "Har du belägg för det du säger eller är det bara pladder?". Tänk om det är så att beläggen begränsar och pladdret som kommer spontant är det som gäller.

Bonden vid vår konferensgård Änglagård visade en dag en artikel ur lokaltidningen där man skiljde på de som flyttade ifrån glesbygden i ungdomen för karriären och på dom som blev kvar (och inte blev nåt, underförstått). Tänk om det var dom stannade kvar som blev nåt.

Tänk om det är dom intelligenta som är dumma och dom dumma som är intelligenta? Livet är fullt av paradoxer och motsägelser. Det är inte säkert att vår civilisation har lösningen.

Desperation och dåligt ledarskap

Något som jag har berört tidigare är att många chefer ligger på gränsen av sin förmåga när det gäller arbetsmängd och stress. Ofta är det kvinnliga chefer som lider av "duktig flicka-syndromet". Man känner av gränsen i form defekter på hälsan. Sömnproblem, huvudvärk, högt blodtryck är bara några exempel.

Man har fullt upp på jobbet. Många har barn som får vara i förskolan allt för länge. Några har tonåringar som är i trotsåldern och kräver mycket energi. Man jobbar på toppen av sin förmåga samtidigt som man har dåligt samvete för det man inte hinner såväl på jobbet som i hemmet.

Viktigt är dock att komma ihåg att var och en väljer hur man vill leva sitt liv själv. Ingen tvingar mer än man själv. Dock är vi inkörda i vårt spår och vill vara med i livets tävling och omge oss med statusprylar och ha ett gott anseende. Det andra innebär ju att ge upp. Men ändå kanske det skulle ge ett bättre liv.

Ytterst handlar det om ledarskap. Man lägger möten på kvällstid och mejlar när som helst under dygnet. Ledningen är pressad av styrelse och kapitalmarknad. Kanske skulle det komma ut mer resultat genom att lätta på trycket ändå? Det andas desperation och dåligt ledarskap.

Blue Ocean Strategy

Igår berättade en deltagare i våra chefsnätverk om "Blue Ocean Strategy". Det är ett gammalt fenomen som någon har hittat på ett nytt namn för. Det innebär att man hittar nya marknader och nya behov istället för att konkurrera med liknande produkt som konkurrenterna har. Man tänker nytt och tvärtom. Här är några exempel.

Nintendo var en gång ledande på dataspel, sedan kom Play Station med bättre grafik och bättre teknik. Nintendo kämpade med minskande marknadsandelar. Då kom man på att istället för att vända sig till den befintliga marknaden, ungdomen, så kunde man vända sig till alla andra. Man lanserade då spelet Wii som har enkel teknik och grafik men attraherar hela familjer. Det har blivit en succé.

Några fransmän tyckte att det inte fanns hotell med låga priser. Dom reste runt och provade privata värdshus som hade lägre priser men det var ofta dålig kvalitet och inte alltid rent. Dom tänkte efter om vad som var viktigast när man bor på hotell. Det var renlighet och skön säng. Dom skapade hotellkedjan Formule 1 som nu växer över stora delar av världen. Där checkar man in med sitt kreditkort och får ett rent rum med sköna sängar som räcker för en familj för under 400:-.

En australisk vinodlare kunde inte komma in på den amerikanska marknaden. Man hade ett rött och ett vitt vin och de amerikaner som dricker vin vill ha exklusiva sorter. Man sade då till handlarna att ställa det vin man ville lansera bland ölflaskorna och det blev också succé.

Om man kan komma på snilleblixtarna så kan man "glida runt på räkmackorna" i ensamt majestät och slipper kämpa i uppförsbackarna vid sidan om alla andra.

Medias hetsjakter

Media styr opinioner. Plötsligt blir något hett och angeläget. Företeelser väljs, vinklas och dimensioneras utifrån medias behov av tittare, läsare och intäkter. Alla rusar med och förfäras med en mun. Ibland blir det hetsjakter på enskilda personer. Forna tiders skampåle vid kyrkan ter sig nog vänlig i förhållande till det som sker nu. Åsikter tas alltför lätt.

Den granskande journalistiken behövs men den har blivit väl enfaldig. Alla ägnar all kraft åt en sak i taget.

Har människor som dömer verkligen tänkt efter i frågan eller hänger man bara med andra? Det kastas många stenar från det egna glashuset. Skenheligheten grasserar. Allt är samhällets och myndigheternas fel. Det egna ansvaret är noll. Vi frågar efter vad nationen kan göra för oss. Inte vad vi kan göra för den. Som det står i bibeln. "Den som är utan skuld kastar första stenen".

Jag själv är inte bättre än någon annan vad gäller detta, dessvärre. Kanske det är mänskligt att vara så?

Språkets utarmning

Jag lyssnade igår på Björn Ranelid. Han pratar så fort så det är svårt att hänga med men han sade något om att vi är inget om vi inte relaterar till andra. Den relationskanal som vi har är språket. Han betonade språkets betydelse.

Jag tror dock att det finns många fler kommunikationskanaler än språket men att det ändå har stor betydelse. Dessvärre har dagens språk blivit utarmat. I jämlikhetens tecken har många ord försvunnit ur vardagen. Datorn hjälper till att rensa och markerar "ålderdomligt uttryck".

Förr fanns det många ord som användes av överklassen, vetenskapen, byråkratin, kyrkan osv som inte vanligt folk förstod. För ännu längre sedan var det ännu mer markerat då latin användes i vetenskapen och i kyrkan.

Det är bra att alla förstår orden numer men det är väldigt ofta som man upplever att det inte finns ord för det man vill uttrycka. Möjligheten till nyanser har krympt. Man kan känna sig som en uppblåst ballong som inte får ur sig luften. Man kan också bli trött på sin egen lilla vokabulär.

Tiden går i cirkel

Tiden går i cirkel. Vi går upp på morgonen och lägger oss på kvällen om och om igen. Vi producerar i vårt arbete samma sak om och om igen. Vi klipper gräs och blir nöjda med resultatet om och om igen. Vi blir hungriga och äter en måltid och blir mätta om och om igen. Årstiderna återkommer om och om igen. Livet börjar i barnvagnen och slutar i rullstolen om och om igen. Civilisationer utvecklas och försvinner om och om igen. Himlakroppar föds och dör om och om igen.

Den tid som är linjär är den som vi uppfattar i en viss sträcka av cirkeln. Vi gör ett gott arbete med ett gott resultat, vi utvecklas som människor under livets gång, vi utvecklar vår civilisation medan den varar, jorden kokar, glöder, stelnar och får växter, djur och människor. Detta är evolutionen.

Medan vi lever i våra cirklar gäller det att njuta av de bitar som är oss tilldelade och att utvecklas och inte nedslås av de problem som kommer på vägen. Tiden går i cirkel och har ingen ände.

Allt mindre tid att bistå varandra!

På ett av de senaste mötena i våra chefsnätverk var alla eniga om att människor har mindre tid att bistå varandra inom organisationen. Den som driver ett projekt eller en process får inte den hjälp och de kunskaper från olika verksamhetsområden som behövs. Den får själv göra jobbet och ta reda på fakta.

Ofta får man inte ens kontakt, varken per telefon eller mail. Detta leder i sin tur till att man själv får merarbete och tidsbrist och kanske mindre möjlighet att bistå andra.

Det går då åt mer tid för själva sökprocessen efter fakta och vi kommer in i en ond cirkel där tidsbristen bara ökar. Alla de kommunikationshjälpmedel som nu finns tenderar att minska möjligheten att få kontakt trots att man skull kunna tro motsatsen.

Många har väldigt mycket att göra just nu men tror att det blir bättre sedan. När vi kommer till sedan så tror man att det blir bättre sedan osv. Detta sedan blir en oas som allteftersom man kommer närmare visar sig vara en hägring.

Men! Vi lever ju på hoppet.

Ursprungsfolken

Ursprungsfolken hade igår sin kampdag. Jag var på ett sådant arrangemang där det var föredrag, musik och dans från olika delar av världen. Man pratade om moder jord och om den respekt och vördnad man måste ha för den. Man pratade om att dela med sig och om gemenskap.

För över femhundra år sedan trängde européerna undan ursprungsfolken i Amerika och förslavade många från Afrika. Dom ses fortfarande till stor del som andra klassens människor. Frågan är vilket som är bäst. Vår civilisation eller deras naturnära liv.

Dom påminde om samerna i vårt land. Vi hade en resa för våra nätverksdeltagare på temat "hinna fatt sig själv i en helande miljö" i Mittådalens Sameby. Där pratade man också om moder jord. Man planerade för generationer. Renskötaren tyckte att den viktigaste uppgiften var att lära barnen bästa sättet att sköta renar.

Vid vår nätverksresa till Peru på Inkakulturens tema pratade man också om moder jord. Vi såg byggnader vars precision inte kan ses i något som byggs idag.

Det finns mycket tänkvärt hos ursprungsfolken. De kan lära oss mycket. Bland annat detta återkommer i vårt utbildningsprogram "Mångfald och reflektion".

"Små goa krabater"

Våra barnbarn är Astrid 9 månader och Melvin ett år (idag). Då andra har pratat om det stora i att få barnbarn har jag varit mindre intresserad men när våra egna kom så älskar jag dom.

Dom kan inte prata och inte gå men dom kommunicerar mer än någon. Dom lever enbart i nuet och tänker bara på sig själva. Dom utstrålar en positiv energi och vi njuter av att ha de varma, runda och knubbiga krabaterna i våra knän. Vi tänker på dom när vi inte har dom. Dom är oförstörda och helt naturliga.

När Melvin nu kan gå med stöd av en vagn tänker man på när gamla mamma gick med sin rullator. Likheterna är många när människor kommer till världen och när dom lämnar den.

Alla har problem att lösa!

Jag pratade vid ett tillfälle med VD för ett framgångrikt företag i databranschen om att jag, liksom många andra, imponerades av deras goda tillväxt och resultat. Han sade då: "det kan se så ut men det är många gånger vi har kört med vagnens tre hjul i diket och ett på vägen".

Likaså har Ingvar Kamrad sagt när han möter imponerade människor: "Du skulle bara veta vad många misstag vi har gjort". Även för vår verksamhet med "Nätverk för ledare" har vi många gånger känt starka tvivel. Trots detta har det gått utmärkt i 17 år.

Alla upplever hinder, tvivel och bekymmer med sin verksamhet och blir nedslagna och nervösa för det. När vi dock ser tillbaka så har ju allt löst sig och för många har det blivit en god och framgångrik verksamhet. Om vi ändå kunde lära oss att ta problemen med en nypa salt och inse att man ordnar upp dom så skulle man skona sig själv mycket.

En upplevelse som deltagarna i våra ledarnätverk får är det uppbyggliga i att höra att andra har problem. Annars tror man lätt att man är ensam om dom när alla andra är så framgångsrika.

Vår utbildning med olika verkligheter

Vårt nya utbildningsprogram "Bli vis av mångfald och reflektion" är ett sätt att utvecklas av olika verkligheter och att reflektera över dessa. Annars byggs ju utbildningar ofta på teorier. Dessa begränsar dessvärre verkligheten och hamnar därför lätt på ytan. Att bygga en teoretisk modell är enkelt varför många gör det. Naturligtvis har även dessa sitt berättigande och kanske i första hand för yngre personer som har fått sitt första chefsjobb.

Vårt utbildningsprogram syftar till att ge något som är tänkvärt och som ger djupa intryck. Man kan jämföra det med en teaterföreställning. Det kan hända att en sådan kan förändra livet. Det har jag upplevt själv.

Börje Ahlrot spelade huvudrollen i en föreställning på Elverket i Stockholm för några år sedan. Själva företställningen handlade om teater och hade ett namn som appellerade på rymdfärder. Han sade i en replik. "Rymdfärder och teater är lika, dom tar människor till platser där dom aldrig förr har varit."

Vårt nya utbildningsprogram

Nu är utbildningsprogrammet "Bli vis av mångfald och reflektion" klart. Det är en vidareutveckling av det vi har åstadkommit under de 15 år vi har drivit "Nätverk för ledare". Alla seminarier, resor och specialarrangemang som har ingått i nätverksdeltagandet, se http://www.etarn.se/seminarie.html http://www.etarn.se/resor.html och http://www.etarn.se/anglagard.html kommer nu att vidareutvecklas och bland annat utgöra innehållet i utbildningsprogrammet.

Det finns ytterligare en mångfald av aktiviteter som vi har genomfört såsom att diskutera ledarskapet i ett munkkloster med abboten, ledarskapet över de marina aktiviteterna på Musköbasen, ledarskapet över de tekniska arrangemangen på Kunglig Operan, specialintressen med olika personer såsom byggandet av turkiska moskéer i miniatyr och mycket mer. Vi har också gjort massor med studiebesök i företag och organisationer, utövat retreater etc

Det viktiga med detta är att dels uppleva livets mångfald samt dels att reflektera tillsammans med andra över de intryck detta ger. Istället för att stänga in oss i våra spår berikas vi med det som finns runt omkring. Vi kan relatera och få lättare att hantera dom frågor som dyker upp i vårt ledarskap. Det är också viktigt att smälta intrycken. En upplevelse ger mest när man bearbetar den efteråt. I dagens arbetsliv går det så fort så man hinner inte bearbeta allt som händer. Vi blir spända som uppblåsta ballonger. Vi måste få pysa ut ibland.

Bättre att agera än att reagera

Vid ett möte nyligen i vårt ledarforum såg två deltagare framför sig företagsfusioner. Den ena hade fått tipset från en avgående VD och i det andra fallet pågår en större sammanslagning av statliga organisationer.

Ofta blir det så att den egna funktionen finns även i den andra organisationen. Blir jag eller den andra chef efter fusionen eller blir det något helt annat?

Istället för att invänta andras beslut är det klokt att agera själv. I båda dessa fall agerar man själv såväl internt som externt. Att söka externa jobb är alltid bra. Om inte annat så kan man få en bättre förhandlingssituation internt.

Det är alltid klokt att lägga sin framtid i egna händer istället för i andras så långt det går. Då styr man efter sin egen natur. Bättre att agera istället för att reagera. Man säger ju att när det uppstår osäkerhet om framtiden i ett företag så går de bästa först.

Andras olycka är min lycka

"Bäst förstör bra" och "Andras olycka är min lycka". Dessa båda uttryck hörde jag från en professor i psykologi igår.

Det första handlar om hur man väljer de prylar man skall köpa. Urvalet är stort idag. När vi köper schampo finns det en uppsjö av sorter. Skall vi köpa kakel och klincker när vi renoverar så finns det 800 sorter av varje osv. Några personer tar det första bästa och några utreder grundligt vad som är bäst. Man kan köpa en likadan musikanläggning som någon vän har och som man gillar eller rusa runt stan för att hitta den bästa. För den senare går det åt mycket tid plus att det uppstår osäkerhet om det fanns någon annan som var bättre. "Bäst förstör bra".

Det andra handlar om en känslig fråga. Blir vi lyckligare när vi har det bättre än andra eller, annorlunda uttryckt, när andra har det sämre än oss? Tänk på löneförhandlingarna. Var och en får rannsaka sig själv.

Missbruk av arbete

Att det finns många chefer som arbetar mycket och är stressade är ett känt faktum. Det är illa när det går så långt att hälsan tar skada. Utbrändheten är ju numer ett känt fenomen. Symptom på vägen dit är sömnlöshet, migrän mm.

Symptomen kan bestå i år och förvärras utan att man gör något åt dom. Det kan till och med få till följd att man blir medicinberoende och får nya problem med avvänjning.

Det finns då två alternativa vägar. Den ena är att fortsätta till total utbrändhet och i värsta fall utslagning och den andra är att ta de tydliga signalerna till sig och ändra sitt sätt att arbeta och leva.

Det finns många likheter mellan olika missbruk och det må vara alkohol, arbete eller annat. Frågan är alltid om lasterna skall ta herraväldet över mig eller om jag själv skall ta det.

Det finns gott om tid!

Hur man använder sin tid är ett ständigt ämne vid mötena i "Nätverk för ledare". I vår kultur är tiden en bristvara medan den i andra kulturer finns gott om den.

Vårt samhälle är uppbyggt så att man skall hinna med mycket för att göra karriär, få makt, en god lön och ha råd att omge sig med fina prylar. Det blir en hets och vem vill tappa nivå på stegen? Vi planerar in för mycket på den tid som står till förfogande.

Det går dock att vända på alltihop. Att ta risken att skaffa sig en tillvaro där man gör det som man känner är bäst och endast planerar in det som man mår bra av så att man till och med får tid över.

Få människor lyckas med detta. Man tar en risk men väldigt ofta blir resultatet avsevärt bättre och man ommer mycket högre på den så kallade karriärsstegen.

Det gäller att inte rusa bilen på högsta varv och kanske rent av på fel väg.

Prova själv och ge inte upp!

Vi har i två veckor varit på Änglagård och jag har varje kväll byggt på ett timmerhus vid sjön. Två intryck från detta är: Lyssna inte för mycket på "goda råd" och det som ger djupa tvivel under arbetets gång blir ofta ett utsökt bra resultat.

För timmerhusbygge finns det många experter och mycket litteratur. Dessa är bra till mycket men inte till allt. Bland annat måste borra grova hål i timret för runda "dymlingar" som sticks ner för att hålla stockarna på plats. Mitt problemet var att det inte finns elström där huset står och handborr för sådana hål finns ej att få numer. Lösningen gav sig under arbetets gång: gör fyrkantiga hål med motorsågen för fyrkantiga dymlingar. Det går utmärkt.

Den andra erfarenheten är att man kan gripas av starkt tvivel under arbetets gång. "Det här går aldrig" och "det här blir inte bra" men som ett under blir man imponerad när man kommer till resultatet.

Jag drar paralleller till arbete över huvud taget. Prova själv istället för att bara lyssna på andra och ge inte upp när tvivlet uppstår. Det är den som är uthållig som är lyckosam.

Vem har makten?

För en tid sedan lyssnade vi på några så kallade "konspirationsteoretiker" som menade att världen styrs inte av de ledare som vi tror utan av några mäktiga finansfamiljer i USA. De som har kontroll över ekonomi och finans har makten. Dessa menade att den nuvarande ekonomiska krisen är konstruerad liksom även de två senaste världskrigen plus mycket mer.


Det finns även många etablerade experter som menar att världen styrs av de som har makt över kapitalet.


Utan att tro på konspirationsteorier så inser vi att mycket styrs av andra krafter än de som vi i förstone tror. Det gäller från världsnivån ner till familjenivån. Internationellt finns det mäktiga sammanslutningar av politiker och finansfolk, i riksdagen finns det lobbyister mm, i kommunerna finns det en styrande klick av företagare och politiker, i logesällskapen styrs mycket samt i företagen bakom stängda dörrar, på kafferaster, middagar, i bastun etc. I äktenskapet kan vi oftast inte veta vem som styr.

Till detta kan vi tillägga att människorna som sitter i maktposition styrs till stor del efter sina personliga intressen snarare än av verksamhetens bästa. Dessa två kan ofta komma i konflikt.

Vad kunden vill ha

Jag ansluter till Evas blogginlägg igår om hur viktigt det är att veta vad kunden vill ha. Vägen till denna kunskap går genom mig själv. Man förutsätter att det jag vill ha det vill också kunden ha.

Mark Levengood sade i en intervju i lördags: "Om jag skulle utföra på scenen det jag tror att publiken vill ha då är jag verkligen ute och cyklar!" "Nej jag utför det jag själv vill ha och förutsätter att publiken vill detsamma!" Det tycks ju fungera.

Samma är det för oss när vi driver våra ledarnätverk med alla dess seminarier och resor. Vi genomför det vi själva tycker är intressant och det visar sig då att även våra nätverksdeltagare tycker lika. Anders Zorn sade när han hade porträtterat Konungen som klagade på att porträttet inte var likt honom: "Nej men det liknar mig!"

Affärsägaren tog ut sin personal utanför butiken och bad dom att gå in i butiken som kunder och bedöma vad dom som kund tyckte var bra och dåligt.

Sätten är många. Dessutom är det ju engagerande för den producerande att göra det han själv gillar vilket ger mer inlevelse och glöd i produkten.

Lyckligt liv

I morse var det ett inslag i TV-soffan om åter en ny bok på temat att vara lycklig. Med lycka menas då inte dom där höjdarna i livet som när vi fick den önskade julklappen när vi var barn utan det mer fortvariga tillståndet.

Författarna till boken pratade om att följa sin själ, att lära känna dess signaler och leva därefter. Detta är naturligtvis inget nytt. På templet i Dephi där oraklet höll till står det två deviser varav den ena är "känn dig själv" den andra är "måttlighet".

Att lyssna till sin inre röst och följa det som man mår bra av och trivs med är en god vana. Man rensar ut det som man inte trivs med i livet och prioritera det som man gillar. Detta är för mig tydligt. Ibland får jag idéer om att göra saker och då blir det ett måste att göra det. Man kan undra varifrån idéerna kommer. Troligen är det just från min själ eller min egen individuella natur eller vad det nu skall kallas.

Författarna påstod att dom har ett lyckligt liv. Det är samma för mig.

Övertid

För att ansluta till de tidigare båda inläggen om arbetslivets hårda villkor så är det omfattande övertidsarbetet också en negativ faktor. Många chefer jobbar mellan 8 och 16 timmar per dygn plus söndagsarbete.

Ibland kan vissa perioder kräva övertidsarbete men att ständigt tillämpa det är inte bra. Orsakerna till ständig övertid kan vara för att man tycker det är roligt och/eller för att man inte hinner med annars. Många tillämpar övertid av organisationspolitiska skäl eller karriärsskäl.

De flesta mår dåligt av att inte hinna med familj och fritid och för några blir hälsan drabbad.

Jag är övertygad om att den som i stort sett arbetar ordinarie arbetstid är väl så effektiv och gör större nytta för företaget än den som sitter på kvällar och helger.

Många faller innan 60

Gårdagens inlägg handlade om de hårda villkoren i dagens arbetsliv för dom som är i nedre medelåldern. De som är i den övre medelåldern har också tuffa villkor. Många har blivit av med sitt chefsjobb har svårt att komma tillbaka.

Man har satsat hårt på karriären och kanske blivit VD eller haft någon annan högre chefsbefattning. När man är över 50 eller 55 så har man plötsligt inget jobb längre. Företaget organiserar om i grunden eller, som under senaste året, gör stora utrensningar och vips är man ute ur leken.

Många har svårt att få nytt jobb utan haltar sig fram med olika sysselsättningar, ofta som konsult. Det känns svårt att falla innan livets mållinje. Lusten att komma igen är stor men förutsättningarna är små.

Detta är ytterligare en företeelse som vittnar om arbetslivets hårda villkor.

Tufft med karriär och familj samtidigt

Studiehetsen är stor i vår tid. Ta en akademisk examen och du får ett bra liv med hög befattning och bra lön. Föräldrar älskar att berätta hur duktiga deras barn är som tar akademisk examen, helst utomlands, och gör en strålande karriär. Är föräldrahetsen för hög?

Dessvärre ser vi många besvikelser när karriären har fått fortgå en tid. Den får sina knuffar och stötar från olika håll, den innebär stress och för mycket arbete.

Att hålla ihop en familj med barn när båda föräldrarna är i karriären är egentligen en omänsklig uppgift. Skilsmässorna är många. Den äktenskapliga relationen kommer i näst sista hand och man själv kommer i sista hand. I värsta fall blir man utbränd eller näst intill.

Den yrkesbana som studierna ledde till kanske inte var den rätta för mig. Väldigt många funderar på att man skulle vilja göra något annat men "muren" till alternativen synes alltför hög.

Vi dömer levnadsätten i gångna tider hårt. "Stackars dom som levde då!". Kommer framtiden att döma oss efter de höga kraven som vi utsätts för från alla håll?

Vad motiverar i arbetet?

Vi har på senare tid fört en diskussion om vad som motiverar oss att prestera i vårt arbete. Grundläggande är att vi är ämnade för att arbeta och prestera. Ingen mår bra av att inte arbeta.

Bland annat tre faktorer kan vara avgörande för arbetsmotivationen.

• Att trivas med det man gör och njuta av det resultat som man åstadkommer. Med andra ord arbetsglädje
• Att tjäna pengar
• Att få ett anseende och "god position i flocken"

Någon påstår att tjäna pengar och bonus är det som driver. Jag tror också att detta har betydelse men att de båda andra också är viktiga. Den tredje punkten kan komma om den andra infrias men det behöver inte vara så och den andra kan komma om den första infrias men det behöver inte heller vara så.

Man kan bolla med begreppen och konstatera att alla tre och även fler faktorer har betydelse såsom arbetskamrater, chef etc. Bedömningarna är individuella

Vid en undersökning där man frågade barn om vad dom tyckte skulle bli viktigast i arbetslivet när dom blev vuxna svarade de flesta flickorna att dom ville bli duktiga och dom flesta pojkarna att dom ville tjäna pengar.

Glädje och stolthet i arbetet

Som följd av det dåliga politiska ledarskapet i landstingen drar jag mig till minnes en intressant insikt från vårt senaste seminarium i "Nätverk för ledare". Vi besökte en ägare av en större affärskedja. Han pratade om företagsfilosofi. Det viktigaste för honom var att alla medarbetare kände gläjde i sitt arbete och stolthet för företaget. Detta vidimerades när en större internationell affärstidning gick ut i en butik för att undersöka om det stämde.

Ett av våra tidigare semiarier för chefsnätverken hade vi om ledarskapet på Operakällaren. Efter att har hört kökschefen och hovmästaren berätta om sitt ledarskap frågade vi på kvällen en kypare som hade varit anställd i 20 år. "Du trivs tydligen eftersom du har varit här så länge?" Han svarade: "Låt mig få säga. Jag har haft förmånen att få vara här så länge!"

Ett av de mest kända bilmärkena har "glädje" som kärnvärde i varumärket. I ytterligare några exempel har vi deltagare i ledarnätverken som inte, efter lång anställning, har någon tanke på att sluta. Man anser sig ha bäst där man är. Dessa företag präglas av att de flesta anställda stannar där livet ut.

När man träffar personer i landstingen hör man ofta att man gillar sitt arbete men att man känner tyngd av negativa faktorer i organisationen. Detta trots att den som arbetar med att hjälpa sina medmänniskor att bli friska borde vara den som har mest anledning att vara stolt av alla.

Fortsättning om sjukvårdens ineffektivitet

Gårdagens inlägg om sjukvårdens ineffektivitet behandlas i dagens medier. Ledaren i DN http://www.dn.se/opinion/huvudledare/lar-av-vinnarna-1.950115 är av samma åsikt som gårdagens inlägg.. Man blir dock beklämd när man hör politikernas debatt i frågan, senast i morgonsoffan i SVT. Där handlar det om att problemet är de höga vinsterna i privata sjukvården och att kvaliteten måste bli bättre. Som vanligt vid politiska debatter tröttnar man efter några meningar.

Vid ett seminarium på temat "Politiskt ledarskap" som vi hade för våra ledarnätverk framkom från en ledande politisk ideolog att det finns inget politiskt ledarskap det finns bara politiskt företrädarskap. Därför har vi den frånvaro av ledarskap som kan förväntas i landstingen.

Politikerna har inte förmåga att leda verksamheten. Man värnar i första hand om att få behålla sina politiska uppdrag och att det befintliga tillståndet skall bestå. Under tiden slår man "blå dunster" i opinionen. De som blir drabbade är sjukvårdens medarbetare och patienterna. Dessa förleds tro att det behövs mer pengar medan det är ett bättre ledarskap som krävs.

Ökad effektivitet ger mindre stress åt medarbetarna och högre kvalitet. Politikernas och opinionens uppfattning är tvärtom.

Offentliga sjukvårdens ineffektivitet

Idag får vi veta att de privatägda företagen i sjukvårdsbranchen är mycket lönsamma. I något fall ligger vinsten på anmärkningsvärda 50% av ägarnas insatta kapital. Normalt för börsen är ju annars ca 10%. Samtidigt belastas den offentligägda sjukvården med svåra ekonomiska underskott.

Den reflektion man gör är att antingen är den privata sjukvården så mycket effektivare eller så är det för att den "plockar russinen ur kakan". Enligt mitt sätt att se är det den politiska ledningen i landstingen som är skuld till båda. Så gott som all sjukvård finansieras ju av de medel som politikerna förmedlar. I det förra fallet förmår man inte vara effektiv och i det senare har man en skev prislista.

En reflektion är att medarbetare i privat sjukvård ofta trivs med sin arbetssituation medan medarbetare i den offentliga trivs mindre bra. I den offentliga sjukvården ropas alltid efter mer pengar för att klara kriserna. Hur skulle det vara med effektivisering? Detta innebär ju inte att medarbetarna skall jobba hårdare utan tvärtom.

Min bestämda erfarenhet är att alla missförhållanden i företag och organisationer orsakas av dess ledning! Att ha en politisk ledning på flera hundra personer för sjukvårdproduktion kan vara orsaken till detta missförhållande.

Tidens snuttifiering och låga kvalitet

Samma företeelse som finns i gårdagens inlägg om managementbranchens ytligheter kan ses även inom andra samhällsområden. Utvecklingen går mot alltmer snuttifiering samt volym och massa med låg kvalitet. Att sätta ihop en modell över hur man skall bli en bra chef eller en bra människa är mycket enkelt. Så enkelt att alltför många gör det.

Samma gäller inom medier. Vi översvämmas av medier med låg kvalitet. Det gäller radio, TV och tidningar. Samma inom restaurangbranchen. Massor av restauranger med mat av urusel kvalitet som är onyttig. Byggnadsindustrin åstadkommer hus med mögel och fuktproblem. Organisationskonsulter översvämmar företag och organisationer med enkla teoretiska modeller som skapar förvirring och ineffektivitet. För att inte tala om it-branchen som skapar system som kostar massor och fungerar dåligt.

Allt skall gå fort, alla är pressade. Gamla visdomar och erfarenheter från tidigare generationer är ointressanta. Allt byggs på teorier som ofta är långt från verkligheten.

Det blir alltmer viktigt att prioritera och sålla för det finns utbud inom alla områden med utsökt kvalitet.

Managementbranchens gycklare

Den populära managementlitteraturen har för länge sedan spelat ut sin roll för mig. Det förefaller som att det bara var en kort period då man var nyintresserad av managementfrågor som den var lockande.

Samma sak gäller för de populära föredragshållarna som finns i massor. Även jag ägnade mig åt detta några år innan jag tröttnade på mig själv. Nyligen har jag fått anledning att ta del av såväl författares presentationer som föredragshållare om hur man blir en bättre chef och människa.

De förefaller som den moderna tidens gårdfarihandlare eller gycklare som fångar en publik i enkla fraser. De illustrerar människornas komplexitet i fem punkter. De skapar upphetsning i nuet som har kort hållbarhet.

Företeelsen är möjligen motiverad för unga nybörjare men efter en tid bör man ha kommit förbi detta stadium. Min erfarenhet är att de intryck som blir intressanta först när man har reflekterat och bearbetat dom är av större värde. Dialoger med andra människor över viktiga frågor utvecklar också processer som är av värde.

För övrigt kan jag citera Sokrates kända uttalande: "Det enda jag vet är att jag vet intet!"

Att driva djuraffär

En av deltagarna i våra "Nätverk för chefer" driver djuraffär. Han var tidigare marknadsdirektör i ett internationellt industriföretag. Han lämnade detta och ägnar sig nu åt att bygga upp en verksamhet med olika affärsben. Man skall ju ha en spridd portfölj. Vid sidan om bland annat agenturer inom industrin driver han djuraffär. Han testar också andra affärsben.

Det är intressant att se en komplett "affär" och få insikt i diskussionen om lagrets storlek, antal leverantörer, sortimentsbestämmning, villkoren i en affärsgalleria, relation till franchisegivaren, att ha anställda, bemanningsproblem vid sjukfrånvaro, bevakningen mot snattare mm.

Problemen känns igen från större företag men de blir tydliga i en liten affär.

En intressant erfarenhet för den förre marknadsdirektören är bland annat vilken upplevelse det är att stå i affären och ta emot kunder, att få träffa många olika människor. Att arbeta i djuraffär kräver fackutbildning. Man är ofta rådgivare och konsult till kunderna.

Han gläds åt den ständigt ökande omsättningen och planerar vidare för utveckling av verksamheten.

Det som är bekymmer idag blir till styrka imorgon

Vid ett möte nyligen i "Nätverk för ledare" berättade två personer om de stora effektiviseringsinsatser som de leder i sina respektiver organisationer. I båda fallen är organisationerna ovana vid sådant. I det ena fallet byts chefer ut och affärsmedvetenheten förbättras. I det andra har alla chefer blivit uppsagda för att söka om chefstjänster i en nyformad organisation. Bonussystem för alla införs också. "Varför skall den som är lönsam inte få fördel av det?"

Båda dessa personer finner stor tillfredsställelse i att åstadkomma resultat och att utveckla och bygga för bättre förutsättningar för alla att överleva i konkurrensen.

Dock drar vi oss till minnes att för några år sedan var läget ett helt annat. Då hade båda dessa stora bekymmer var och en i sitt företag. Man tvingades rationalisera drastiskt. Den ena var pressad av en svår strukturkris i branschen och den andra tvingades utföra det omöjliga utifrån krav från kortsiktiga ägare som köper företag billigt, rationaliserar och säljer dyrt.

Dessa situationer var då mycket pressande men man tvingades göra det omöjliga. Idag blev den erfarenheter till en styrka och tillfredsställelse i de nuvarande uppgifterna.

Tvärgångare

En intressant företeelse som dök upp på seminariet för våra "Nätverk för ledare" (se tidigare inlägg) var ordet "tvärgångare". Bertil Torekull berättade att hans vän Ingvar Kamprad använder det. Han vill ha ett antal tvärgångare i sitt företag. Det är dom personer som ifrågasätter och går egna vägar och hittar egna lösningar. Dom handlar inte likadant som massan.

Kamprad själv är naturligtvis en tvärgångare. Han ifrågasätter ständigt fortfarande över 80. Han vill alltid hitta nya vägar som inte är provade innan.

Kanske det är den typen av personer som gör resultat. De som inte bara lyssnar på "goda råd" utan provar själv. En av våra "uppbrottslingar" som vi besökte under seminariet läste en dikt som hette "Kontiki". "Den gav sig ut på oceanen när alla kloka människor stod på stranden och sade: Det går aldrig!"

Nätverksseminariet satte djupa intryck

Nu har vi haft vårt seminarium om "Uppbrottslingar" för ledarnätverken på Änglagård. Vi fick många starka intryck från föredragningen av Bertil Torekull, rundresan till "Uppbrottslingarna" samt av vår summering med alla nätverksdeltagarna i "Sommarhuset".

Eva och jag som arrangerade det hela fick själva många nya tankar om livets uppbrott. Vi ser våra liv hittills och vår framtid i en ny dager. Det är stort att se hur allt i livet kan komma i en helt ny skepnad efter ett uppbrott. Allt kan fungera bättre och en helt annorlunda harmoni uppträder på alla plan. Jag har själv upplevt det.

Det är också påtagligt hur man kan hitta sin livsväg genom att forska i sina förfäders liv. Svaren till nuet finns ofta där.

Vi pratade också om det "kall" som förmodligen alla har. För några framstår det som tydligt och får några är det diffust. Sättet att identifiera det är dock att göra uppbrott. Det är påtagligt hur många det finns som inte är riktigt nöjda med sin situation i nuet men som skulle tjäna på att prova annat, om dom vågade.

Ett av de starkaste intrycken fick vi av en "Uppbrottsling" som vi besökte och som har åstadkommit imponerande resultat i sitt liv men på för honom fel område. Han hade hittat sitt "kall" först nu på ålderns höst.

Nätverksseminaret med Bertil Torekull

Idag börjar vi nätverksseminariet om "Uppbrottslingarna" med Bertil Torekull. Vi hämtade honom vid flyget igår och åt middag tillsammans. Det är en fascinerande person som har hunnit med mycket i sitt liv.

Han har startat så vitt skilda tidningar som Dagens Industri och Veckorevyn, varit chefredaktör på Svenska Dagbladet, ansvarig för Bonniertidningarna mm. Han äger vindkraftverk och har skrivit många böcker.

Han berättade mycket om sina erfarenheter och många uppbrott samt om dom gånger han har fått "sparken", som han bland annat fick från Svenska Dagbladet. Han medger dock att han själv har medverkat till "sparken".

Mycket intressanta är hans berättelser om sin långvariga samvaro med Ingvar Kamprad som han ju har skrivit boken om. Ingvar är ett samtidsfenomen som skiljer sig från allt annat inom näringsliv och ledarskap. Alla tidens kortsiktigheter och andra tillkortakommanden är han befriad ifrån samtidigt som han är den enkla och naturliga personen som aldrig går på mottagningar utan lever ett enkelt liv.

Vi ser mycket fram emot dagens seminarium med Bertil i den gamla skolan vid Änglagård.

Dom som flyttade från glesbygden blev nåt!

Inför nätverksseminariet om "Uppbrottslingarna" funderar man på fenomenet vilka som bryter upp och vilka som stannar kvar. Inte minst i denna norrländska glesbygd som seminariet skall vara i.

I denna lilla by Vike finns mest pensionärer kvar. Några är i aktiv ålder också men utgör kanske endast 20%. Pensionärerna sitter hemma och ser på TV samt att gubbarna ägnar sig åt jakten på hösten och fiskar ibland.

För 50 - 100 år sedan var det full aktivitet med affärer, café, forbollsplan, skola mm. Allt är nu borta. Få stannade kvar. Bonden i byn visade en artikel i tidningen. "Dom flesta flyttade in till städerna och blev nåt" stod det. "Vad blev då vi som stannade kvar? Vi håller iallafall landskapet öppet" säger bonden. Han är snart 60 och har inte missat många mjölkdagar i sitt liv. "Det finns ingen anledning att resa bort! Det är ju bäst här!"

Vem fick bäst liv? Dom som blev nåt eller bonden som håller landskapet öppet? Kontrasterna mellan dom som gör uppbrott och dom som inte gör det är stora. Man kan fundera mycket över detta som vi skall göra under seminariet för våra ledarnätverk.

Nu laddar vi upp för seminariet

Nu börjar uppladdningen inför veckans seminarium för deltagarna i ledarnätverken. Vi är på Änglagård och imorgon hämtar vi Bertil Torekull vid Midlanda, flygplatsen i Sundsvall. Vi har fått en packe med hans böcker "Uppbrottslingar" och boken om Ingvar Kamprad för distribution. Det skall bli spännande att lära känna denna intressanta man som har haft så många strängar på sin lyra.

Vi har förberett seminariet i den gamla skolan som lades ner på 50-talet i denna norrländska glesbygd. Middagarna på övre verandan med de 230 glasrutorna i olika färger kräver också sina förberedelser med införskaffande av bord för alla seminariedeltagarna.

Som vanligt är det spännande inför arrangemang där människor träffas och utbyter tankar. I detta fallet blir det i en helt annorlunda miljö utan plastinredning, gipsväggar och surrande ventilationssystem. Miljöer som skiljer sig från vardagen lättar på tankar och idéer.

Det är ju i diskussioner och samvaro med varandra som vi får nya insikter och bekräftelser som berikar våra liv.

En organisationsförändring som slutade i kaos

En av de större offentliga organisationerna i Sverige har under de senaste åren genomgått en stor organisationsförändring som har resulterat i en miljard kronor i underskott, utebliven effektivitetsökning, kaos i produktionen samt ett misslyckat gigantiskt it-system.

Förändringen leddes av en högsta ledare som inte hade någon erfarenhet av liknande ledarskap, en produktionsdirektör som tidigare hade åstadkommit dåligt resultat i en annan offentlig organisation samt av en it-direktör som kom från näringslivet. Samtliga har i praktiken fått sparken, fast det inte kallas så. Som så ofta är styrelsen oinformerad och oengagerad.

En av de mest kända managementkonsultföretagen var behjälplig. Man utlovade vid införsäljningen 20-30 procentiga besparingar inom en kort framtid vilket alltså blev tvärtom.

Man frågar sig hur chefstillsättningarna går till på de högsta nivåerna samt hur konsultföretag engageras. Vänskapskorruption är nog en av dom vanligaste kriterierna såväl inom offentlig verksamhet som i näringslivet. De täta bytena på höga chefsposter inom offentlig förvaltning i synnerhet men även inom näringslivet indikerar att kompetens ligger långt ner på rekryteringens rankingskala.

Man kan förledas tro att allt är bra!

Förra veckans inlägg "Omprövningarnas tid" handlade om att man skall ta vara på den klarsyn man har direkt efter semestern. I chefnätverket kom ett exempel på hur man kan förledas tro att man har det bra som det är. Efter att man har gjort en förändring inser man att det inte alls var bra. Man intalade sig själv att det var så. Klarsynen och distansen fanns inte.

I detta fallet gällde det för äktenskapet. Man kan minnas att man kände sig otillfredställd med vissa saker men att man accepterade dom. Det var något som gnagde. Först när man har kommit vidare i ett annat liv och ett annat förhållande ser man detta tydligt.

Man kan få perspektiv och distans på olika sätt, efter semestern, efter en resa, efter en genomförd förändring, genom att meditera och tänka, genom att motionera mm. Ett tydligt exempel på distans är när man träffas under öppna och generösa former i chefsnätverken. I dialogen med de övriga kommer nya insikter.

Det är lurigt med processorientering

En av de trender som med konsulters hjälp blåste över oss får några år sedan var "processorientering". Man kartlade processer i olika verksamheter för att sedan ändra arbetssätt och organisation efter dessa processbeskrivningar.

De flesta hävdade dock att man identifierade processerna men sedan hände inget mer. Man kom aldrig till läget att ändra arbetssätt.

Vid ett möte i chefsnätverket framkom dock erfarenheten att det är mycket som ändras utan att man är medveten om det. När medarbetarna fick identifiera processerna och tänka igenom nya sätt att driva verksamheten så blev det en förändring i sig. Man började genast att annamma de nya tankarna utan att de behövde stadfästas i organsiationsplaner och flödescheman.

Det är som så ofta resan som är målet.

Tolerans och förståelse

Det är intressant att konstatera att omprövningarnas tid enligt gårdagens inlägg är individuell. Det finns så många som inte vill ändra och justera i sina liv. Man vill leva på samma sätt hela livet.

Dessa motsatser stöder ju det ogreppbara faktumet att vi alla är så olika. Vi förvånas alltid över mångfalden och vi försöker fånga in den i vetenskapliga undersökningar och modeller. Forskarna tror att dom lyckas men dom misstar sig. Dom kommer en bit på väg men aldrig ända fram.

En fråga att brottas med är vår egen tolerans. Att ha förmåga att tolerera och acceptera andras sätt att leva livet. Att inte fnysa åt det. Det är en ständig kamp detta att ha förståelse för olikheten. Ofta fnyser vi åt andras beteenden under tiden som vi är omedvetna om att vi själva beter oss likadant.

I den mån vi kan förbättra vår tolerans och förståelse befriar vi oss själva och släpper ut oss på nya gröna betesmarker.

Omprövningarnas tid

Augusti är omprövningens tid. Man kommer tillbaka efter en lång ledighet till sina normala rutiner. Man har levt på ett annat sätt under lång tid. Detta innebär att man har fått nytt perspektiv på sitt liv. Är det bra som det är eller är det något som behöver ändras?

Ganska snart har man gått miste om denna klarsyn och är tillbaka i spåret. Jag tror att det är viktigt för ett lyckligt liv att ta vara på den klarsyn som finns under en kort tid efter semestern och att göra de justeringar som behövs.

Justeringarna kan bli riskfyllda, osäkra och kanske också vara försedda med lidande och svårigheter under initialfasen men det blir bättre sedan. Min erfarenhet är att när man följer sina inre dragningskrafter så är det bättre liv man får värt de initiala svårigheterna. Man får ingenting för ingenting. Allt har sitt pris.

Att luckra upp det ingrodda spåret och komma ut i nya verkligheter berikar och öppnar oanade möjligheter.

Detta blir ämnet under vårt nästa seminarium på Änglagård i slutet av denna månad.

Har arbetslivet blivit mindre människovänligt?

När sommaren är i sitt slutskede ansluter jag till det förra inlägget från i juni att det är roligt att arbeta med det man gillar och det man själv har kommit på och därmed är ämnad för. Detta är vad jag har ägnat mig åt större delen av sommaren.

Ingen vill vara sysslolös. Alla vill göra något alltid. Det är en omöjlighet att vara passiv, längre stunder iallafall.

Nu när alla skall återuppta sina ordinarie arbeten igen så sker det med blandade känslor. Har man dock hittat rätt uppgift så är det lika roligt som alla aktiviteter som man har gjort under semestern. Det kan till och med vara ännu roligare.

Vid många kontakter i det privata umgänget under sommaren så vet jag att det finns många som går till jobbet med tunga steg. Ofta beror det på dåliga chefer eller att man inte gillar sina arbetsuppgifter. Det är tråkigt att konstatera att de som vantrivs är många och man undrar om arbetslivet i våra dagar på något sätt har blivit mindre människovänligt.

En reflektion är att de som jobbar med människor i vård, omsorg eller utbildning trivs bättre än andra med sina arbetsuppgifter, dock inte alltid med sin arbetsgivare.

Bloggen gör uppehåll under sommaren

Semestern har börjat och vi jobbar som aldrig förr. Vi är på Änglagård där det finns hur mycket roligt arbete som helst. Sedan fem år ägnar vi oss åt att återskapa gårdens 1800-talsatmosfär. Man kan jobba alla dygnets vakna timmar med detta och det är bara roligt.

I förrgår förberedde vi seminariet för våra chefsnätverk som skall vara här på gården 26-28 augusti på temat "vägval och uppbrott". Vi hälsade på de "uppbrottslingar" som vi skall besöka dag 2 på seminariet. Vi blev imponerade. Det handlar om människor som har gjort uppbrott i livet och hittat sin "grej". Dom jobbar mycket men är motiverade och stimulerade. Dom bygger något nytt var och en på sitt sätt.

Det slår mig att vi är skapade för att arbeta. Det må vara i vårt yrke eller i allt det arbete som vi gör på vår fritid, i våra hobbies och intressen. Att ligga i hängmattan och läsa en bok på sin semester är till stor del en myt.

Nu gör bloggen ett uppehåll under sommaren förutom enstaka inlägg om tankarna börjar skena iväg.

Midsommar

Sommarnatten i Norrland är förtrollande. Samtidigt som det synes ljust ute är det ändå så mörkt inne så att man har lamporna tända. Man kan njuta av det speciella ljuset till fotogenlampans sken tillsammans med midsommarblommorna.

Vi jobbar denna veckan på Änglagård som ligger vid gränsen mellan Medelpad och Jämtland. Det är här vi skall ha seminariet "Uppbrott och Vägval" för deltagarna i ledarnätverket i augusti.

Vädret har varit kallt, regnigt och till och med blåsigt. Trots detta är midsommartiden fylld med sin späda, spröda och stjälkiga grönska. Idag lyser solen. Sommaren är i sin linda och breder ut sin skönhet under den kommande tiden. Allt ligger framför oss. Varje år växer våren till det crescendo som blir midsommar. Man tror knappt att det är möjligt att skönheten kan fortsätta att växa från varje stadium då den ju ändå synes maximal.

Man blir ödmjuk inför livets storhet. Alla de frågor som finns i vår vardag är ju också en del av livet. Dessa är positiva och vi kan njuta av dom eller så är dom negativa och då är dom utmaningar som vi växer av. Vi har ändå fått den största gåvan som man kan få. Vi har fått livet!

Spännvidden i ledarskapet

En deltagare i chefnätverken pratade nyligen om hur det är att leda personer som är experter på sina områden och ”brinner” för det dom gör. Dom är till stor del självgående. De behöver inte peppas med motivation eftersom den redan finns. Jag har tidigare hört sammaledes från en person som är ledare för doktorander och forskare.

Man kommer att tänka på var man befinner sig på skalan där ena änden är att tjäna pengar och den andra är att jobba med det som man brinner för. Är det för att jobbet är tråkigt som man inom många områden numer inför bonus, alltifrån företagsledare till primärvårdsläkare.

Ledaren för doktoranderna sade att mitt ledarskap innebär inte att gå före och visa vägen utan att gå efter och ge stöd.

Jag kommer att tänka på abboten i klostret där några grupper i chefsnätverken gjorde studiebesök. Han tog upp en bok från 1500-talet om hur man leder ett kloster. "Abboten är Guds högra hand och ensvåldig härskare i klostret men han skall också tvätta munkarnas fötter".

Man kan ju fundera över spännvidden i sitt ledarskap. Var på skalan man själv befinner sig och var på skalan den grupp man leder befinner sig och anpassa ledarskapet därefter.