Brev till Eva

Hej igen Eva!

Nu sitter jag ensam i Monicas hus i Frankrike i regn och kyla, efter dessa mått mätt. Endast 10 grader. Monica kommer på fredag. Det tog ett dygn att få varmt i detta stenhus med stora stenar i innerväggarna. Det har varit en ladugård och järnringarna efter djuren sitter på väggarna.

Jag tog ledigt i eftermiddag och körde en runda på alpvägarna. Ibland åker man verkligen på en bergshylla med stup vid sidan.

Som vanligt sitter jag här och jobbar också. Våra nätverk som du började tröttna på lever vidare. Ibland får jag in någon ny deltagare och då får jag full fart igen. Monica startar sitt första nätverk inom kort. Vi samkör numer också våra seminarier för nätverksdeltagarna.

Man skall ju vara igång och göra något meningsfullt istället för att bara vara pensionär. Då lever man längre sägs det. Dock inte du!!!!! Det känns också bra att fortfarande vara med på livets bana och det finns gott om tid för njutning och upplevelser också.

Här nere i mörkret och regnet kan man sitta och filosofera över sitt nya liv, utan dig, som jag brukar göra. Jag är ännu inte färdig med hur det skall vara. Denna "stöpslev" ser ut att bli långvarig.

Imorgon skall det bli soligt och 17 grader nere vid kusten så jag tar nog en tur ner till Cannes som ligger här strax intill. Där har jag aldrig varit.