Brev till Eva: Lille Gustav kom vid sommarsolståndet

Vårt fjärde lilla barnbarn har kommit till världen. Det blev lille Gustav som vägde drygt 4,5 kg. Han kom nästan precis när solen vände i sommarsolståndet på midsommaraftons morgon.

Du visste ju att denna efterlängtade lille krabat skulle födas men du får ju inte vara med om det. Allt fint som händer är förknippat med förtvivlan över att du inte kan får vara med.

Det är så grymt och orättvist att du slets bort så hastigt när vi skulle fortsätta vårt sköna liv. Jag blir så ledsen när jag skrivet om och tänker på det. Jag hoppas att det är som så många säger att du är med i alla fall.

Brev till Eva: Då var du full av lust och livsglädje

För ett år sedan fotograferade Erika, vår sonhustru, oss på Drottningholm. Här sitter vi med lille Melvin, vårt barnbarn. Då lekte livet fortfarande och du var full av lust och livsglädje, som alltid.

Det är svårt att förstå att du nu inte finns här hos mig när du var så hel och lycklig då. Jag kommer nog aldrig att förstå detta. Jag hoppas att du ändå finns hos mig så som många säger. Den tanken är mycket fin och den läker mig.

Brev till Eva: Rachmaninovs Pianokonsert nr 2

Jag lyssnade på Rachmaninovs Pianokonsert nr 2. Det är ett fulländat verk som går från storhet till storhet till det absoluta underbara tillståndet.

Det är som vår kärlek. Den började i nyförälskelse då allt bara var en underbar lek och blommade vidare och nådde sin storartade mognad som erbjöd en ständig lycka.

Jag gråter av glädje när jag hör det eftersom det så tydligt beskriver vårt liv tillsammans med ständigt nya påhitt och äventyr i en fullständig harmoni. Varje sats beskriver detta men inrymmer också det stora vemodet att detta nu är förgånget.

Lyckan att ha fått uppleva detta i mitt liv finns kvar och jag fortsätter att leva i denna glädje blandad med förtvivlan att det är slut.

Brev till Eva: Längtan utmynnar i den absoluta tomheten

Imorgon åker jag till Änglagård för några dagar. Jag är åter ensam på den stora gården där du och jag återskapade en 1800-talsmiljö.

Jag är ensam där och tänker på den fina tid som vi har haft där tillsammans. Då finns du med mig. Jag ser dig överallt. På fredag kväll tänder jag en brasa, kanske vid timmerhuset vid sjön, och grillar i min ensamhet och tänker, tänker och tänker.

Jag längtar efter att få krama dig, att få kyssa dig men längtan utmynnar i den absoluta tomheten där du inte finns. Hoppas att du finns där inte jag kan förnimma.