Alla springer åt samma håll!

Som vanligt rusar medie-Sverige som en flock åt ett håll för att plötsligt vända och springa åt ett annat håll, vända igen och springa åt ett tredje håll osv. Under senaste tiden sprang alla åt den Tunisiska revolutionen sedan åt den Egyptiska, sedan åt den Libyska. Då uppstod ett problem för samtidigt inträffade katastrofen i Japan, sedan blev det Juholt ett tag och nu är det Patrik Sjöberg som gäller och därefter kommer det att handla om alla tänkbara pedofilrisker.

Alla springer alltid åt samma håll och opinionen följer med och alla tycker lika. Människorna är som en insektssvärm där alla flyger åt samma håll i en enhet hit och dit.

Dessutom ägnar sig medierna alltid åt symptomen, minimalt åt orsakerna. Människorna förfäras utan att förstå vad det handlar om. Uppfattningar bildas som saknar grund. Ingen analys eller eftertanke finns.

Allt beror ju förstås på att majoriteten av oss människor vill ha det så!

Sommarens seminarium på Änglagård

Vi skickar nu ut inbjudan och program till våra deltagare i chefsnätverken för sommarens seminarium på Änglagård. Det har temat "det immateriella kulturarvet". och handlar då inte om byggnader utan om vår bakgrund, förfäder, traditioner, historia, religion mm. Detta enligt en konvention som Sverige ratificerade förra året.

Det förefaller som att det nu är dags att bejaka vår särart i världen och vårt eget ursprung för att bättre anpassa oss i den globaliserade miljön. För våra deltagare i chefsnätverken och för människor över huvud taget är det viktigt att veta var man står och var man kommer ifrån för att kunna veta vart man skall.

På seminariet deltar Katarina-Ek Nilsson som är expert på detta. Även förra årets bejublade naturguide, Roland Nilsson, tar oss med ut i naturen och berättar om hur våra förfäder levde där. Han lär oss också att fiska så att vi kan dra upp maten till middagen. Vi åker också den lilla färjan över sjön till Stensjöbodarna som är en återuppförd fäbod.

För att lättare finna vår väg i livet, som seminariet på Landsort i maj handlar om, så får vi kunskap om varifrån vi kommer och var vi är på seminariet på Änglagård.

Många vill vara med på seminariet på Landsort

I dessa dagar skickar vi ut bekräftelse till alla som har anmält sig till vårt seminarium på Landsort 24 - 25 maj. Samtidigt som Etärnkonsult firar 25-årsjubileum är seminariets tema "Vad skall jag bli när jag blir stor?

Vi har fått fler anmälningar än vad vi hade räknat med vilket är väldigt roligt. För att alla skall få enkelrum har vi lyckats uppbåda fler stugor på den exotiska ön där vi alla kan övernatta efter middagen. Vi har också förberett för taxibåt om så erfordras.

Temat är verkligen aktuellt för det verkar som att väldigt många bland våra deltagare i chefsnätverken liksom även vänner och bekanta från och till funderar på detta. Sådana funderingar är sunda för det betyder ju att vi letar efter det som är vår egen talang. Alla har ju en sådan och grejen är att hitta den.

Skidåkning i sommarväder!

Vi har tillbringat påsken i fjällstugan och avslutar med att arbeta här några dagar. När vi åkte upp i påskveckan så var det barmark ända till någon mil innan målet. Vid stugan som ligger på 750 meters nivå var det fläckvis med snö.

När vi kom upp i fjällen på skidor så fanns de mest fantastiska snöområden. Snön är hård trots den kraftiga snösmältningen så man kan åka skidor dit näsan pekar och få fina utförslöpor. Vid sidan om porlar fjällbäckarna.

Att skida i 20 graders värme och solsken är en upplevelse liksom att avsluta dagen med grillmiddag på stenbordet utanför stugan.

Robyn

Varje kreativ utveckling är fylld av perioder med tvivel! Det säger Robyns far om perioden när dottern tänkte ge upp och börja läsa upp gymnasiebetygen för att skaffa utbildning och få ett vanligt jobb.

Hon hamnade i ett vakum där hon inte åstadkom något trots hårt arbete för några år sedan. Hon ringde till honom och frågade "hur skall jag göra?". Han svarade "fundera vidare så hörs vi sedan!". Han säger efteråt att Robyn har en så stark talang så det är otänkbart att lämna den. Hon måste förvalta och utveckla den!

Hon utvecklade mycket intressanta tankar i en TV-intervju som säkert många har sett. Hon har tidigare sagt att all musik måste ha ett mått av vemod i sig för att bli bra. Hon vill inte heller komma upp i den absoluta toppen "med den boja som det medför". Men enligt mitt förmenande så är hon i toppen!

Vi andra har ju var och en sin talang. Det gäller bara att hitta den och utveckla den med tvivel på vägen.

Frihetskänsla på Europas motorvägar

Frihetskänsla är mycket värd. En form av sådan är när man kör av färjan i Rostock och kan åka dit näsan pekar på hela kontinenten. Motorvägarna breder ut sig åt alla håll. Vi valde Italien och det är förunderligt hur avstånd minskar. Utan att stressa och med ordentliga pauser blir första övernattningen i Bolzano i Italien.

Den speciella väg som vi valde går genom tidigare Östtyskland. Här finns nybyggda motorvägar med mindre trafik än i väst. Detta gjorde att vi slapp både vägarbeten och köer. När vi passerade Berlin så låg tre perfekta filer framför oss tidvis helt utan trafik.

Det är fascinerande att uppleva skillnader i kultur, landskap, klimat och årstid genom att sitta i bilen några timmar. Själen får en större möjlighet att komma fram samtidigt som kroppen. Det är inte fallet när man åker flygplan.

Vi åker bil till Italien

Vi kommer nu att vara bortresta en vecka. Resan går med bil till Italien. Vi har haft ett antal utbildningsresor för våra chefsnätverk till Italien.

De första resorna handlande om humanistiskt ledarskap och gick till Milano. Lombardiet är ett "super-Gnosjö" med massor av framgångsrika små och medelstora företag. Dom samarbetar ofta i speciella branscher inom specifika områden. Det finns områden för glasögonbågsföretag, kakelföretag, skidskoföretag etc. Det gemensamma är att man involverar humanism, historia, konst, antiken och renässansen i sitt företagande på ett raffinerat sätt.

Den senaste resan handlade om att njuta av livet och förmågan att ta tillvara det positiva så att man stärker sig själv och blir bättre som människa och ledare. Konsten att njuta av livet är väl utvecklad i Italien.

Våra sonderingresor runt om i världen har oftast utmynnat i en utbildningsresor för nätverksdeltagarna. Vi får se vad denna resulterar i.

Var kommer idéerna ifrån?

Jag undrar var mina idéer kommer ifrån. När man får någon idé eller en önskan att göra något så är man slav under den. Det går inte att komma undan. Det enda alternativet är att förverkliga den.

Det kan handla om vad som helst, smått och stort. Att göra en resa, att göra ett seminarium för chefsnätverken, att renovera ett hus, att ta en promenad eller skidtur, att gå på en teater etc. Om jag tänker mig att avstå från det jag vill, förutsatt att det är rimligt och genomförbart, så känns det omöjligt och jag skulle då känna bitterhet.

Om man extrapolerar detta så är det inte jag med mitt medvetande som styr utan jag har bara att följa de impulser som jag får någonstans ifrån.

Visserligen kommer idéerna från de behov jag har och stimuleras av alla intryck men ändå kvarstår frågan, var kommer dom ifrån? Dom är ofta så tydliga och konkreta! Dock torde dom vara livets dragkraft!

Vad skall vi bli när vi blir stora?

Vårt seminarium på Landsort den 24-25 maj kommer att få många deltagare och anmälningarna fortsätter att komma in. Vi skall då ägna oss åt att fundera över vad vi skall bli när vi blir stora.

Nästan alla, i alla åldrar, tycks fundera på den frågan. Även de som närmar sig pension inser att dom då måste hitta på något annat att göra. Det är uppenbart att vi inte enbart jobbar för försörjningen utan också för att ägna oss åt något meningsfullt. För mig blir detta allt tydligare med stigande ålder.

Det fanns en tid när jag var avundsjuk på dom som fick sin försörjning tryggad tidigt i livet utan att behöva arbeta. Några flyttade till Spanien för att spela golf. För mig verkar det numer som det värsta scenariot i livet. Nu ser jag istället upp till dom som lyckas fortsätta med en meningsfull uppgift långt efter 65.

I mitt tidiga konsultliv visade jag ibland en film om vad som gjorde att en del överlevde i koncentrationslägren under andra världskriget. Det var dom som "still had something yet to do!"

"Många fingrar i syltburken!"

I några grupper i våra chefsnätverk finns det deltagare som är experter på pensionssparande. Frågan har då kommit upp angående alla de personer som tjänar stora pengar på vårt pensionssparande.

Allt kapital som förvaltas av aktiefonder är avgiftsbelagda. Avgifterna är runt en procent per år. När dessa avgifter adderas över alla de år som vårt pensionskapital förvaltas så är det inte ovanligt att över en tredjedel av kapitalet går till förvaltarna.

På frågan om det finns något sätt att undvika detta så blir svaret nej. Man vet också att branschen tillskansar sig höga ersättningar långt över det som är rimligt. Detta pågår ständigt utan att någon tycks vara förmögen att stoppa det.

Samma gäller våra storföretagsledningar, även statligt ägda, som roffar åt sig. Ingen tycks vara förmögen att stoppa det heller. De som gör en god arbetsinsats skall ha en god ersättning för detta! Men hur är det här? Skillnaden gentmot rån och stöld är inte så stor.

"När syltburken är öppen så finns det många som vill sticka ner sina fingrar".

Några få kan delegera och bli herre över sin tid!

Jag blir alltid lika imponerad när jag möter deltagare i våra chefsnätverk som har lyckats delegera så att deras arbetsbörda är moderat.

Ett exempel är den som har några hundra anläggningsarbetare och som har lyckats få det dagliga operativa arbetet att flyta med hjälp av underchefer. Det blir då utrymme för att ägna sig åt marknadsföring och vidareutveckling av verksamheten. Arbetsveckan är i det exemplet högst 40 timmar.

Ett annat exempel är den chef på ett finansföretag som ansvarar för två enheter och är vice chef för helheten och som funderar på att bli tf chef i en tredje enhet för att få lära sig även dennas verksamhet.

Ett tredje exempel är den som har varit produktionschef i olika företag med mycket gott resultat och ständigt hållit max 40-timmarsvecka för att inte missa sina barn. Han brukar säga att om någon kommer in med en apa på axeln så gäller det att den inte sitter på min axel när besökaren går ut.

Dom är inte så många men dom gör bra resultat och är uppskattade från alla håll!

Vi i "Västvärlden" vet bäst!

Det verkar som försöken att införa demokrati och mänskliga rättigheter i världen misslyckas. Det har vi sett i många länder. Ryssland, Irak, Afganistan är några exempel.

Nu tror vi att det skall bli demokrati i Egypten men redan har jag från initierad källa fått veta att det redan har införts demonstrationsförbud där igen. Vi tror också att vi kan bistå Libyen att få demokrati men med största sannolikhet blir vi lurade även där.

Vi, så kallade västerlänningar, tror sedan några sekler att vi kan frälsa världen men alla våra försök har hittills utmynnat i våld och elände. Varje gång vi har utbildningsresor för våra deltagare i chefsnätverken erfar man detta.

Vi har kolonialiserat, slavhandlat och missonerat. Nu heter honnörsorden införande av demokrati och mänskliga rättigheter. Vi vet bäst och jobbar med biståndsarbete som syftar till den materialism, stress och ytlighet som kanske blir vår civilisations undergång.

Vi fördömer det som har varit och lyfter upp det som ligger i vår tid. I framtiden kanske det som vi gör fördöms på samma sätt vilket vi inte idag kan förstå.