Ledaren finns i teorierna, inte i verkligheten

Avslöjanden om korruption i Sverige kommer allt tätare och kommer framöver att blir alltfler. Fenomenet var troligen större förr men finns fortfarande kvar. Ofta tänker de inblandade inte på att det är brottsligt utan ser det som en normal kultur.

De högsta cheferna är helt ovetande om fenomenet. De befinner sig som så ofta i den teoretiska världen där ledarskap, med hjälp av konsulter och ledarskapsutbildningar, ofta begränsas till strategidokument, värdegrunder och orden etik och moral etc.

Det är patetiskt att se VD för Göteborg Energi sitta och läsa ur sådana dokument i TV när korruptionsavslöjandena duggar tätt. Åtgärden för att komma till rätta med problemet säger han är att utbilda cheferna. Verkligheten finns någon annanstans än där han är. Det finns i alla möten ingen tid för att vara i verkligheten.

Ledarskap består inte enbart av strategidokument utan är i högsta grad ett mänskligt och naturligt förhållningssätt där ledaren genom sin närvaro och sätt att vara är ett föredöme.

Det är dessa egenskaper som utvecklas i våra "Nätverk för ledare"

Vår natur förstörs av vindkraftverk

Nu skall det byggas 55 vindkraftverk vid Änglagård. De flesta ligger långt upp i skogen men några kommer att ligga på en höjd vid Holmsjön och vara synliga för hela bygden. Dom blir 150 meter höga. Det byggs vägar över ett stort område och dras kablar. Bara att gjuta ett fundament drar 60 betongbilar. På nätterna blir skogen fylld av flygvarningsljus.

Den orörda naturen som på sikt kanske är vårt lands största tillgång blir utplånad. Attraktionen för friluftsliv, turism och naturboende försvinner och traktens glesbygd kommer att fortsätta att bli glesare. Kvar blir tio personer som skall sköta vindsnurrorna. Området offras och huspriserna kommer att falla. Skolan läggs ner och likaså affären.

Alternativet hade varit att se en utveckling där skogen, älvarna, sjöarna och djuren hade varit dragplåstret och möjligheten att få den stimulans och rekreation i naturen som vår tids människor så väl behöver.

Som det nu verkar kommer stora naturområden i vårt land, till och med vid kust och fjäll, att förstöras på detta sätt.

Många drömmer om ett annat liv!

Ofta i chefsnätverken kommer det fram drömmar om att man egentligen skulle vilja göra något helt annat än det man nu gör.

Vid det nätverksseminarium som vi hade på "Änglagård" på temat "Uppbrott" besökte vi några personer som hade förverkligat sådana drömmar men för de flesta förblir det enbart drömmar.

Man kan spekulera om orsakerna. Kanske är det för det "artificiella liv" som vi lever i städerna med mycket jobb, stress, många krav och ofrihet avskilt från naturen och vårt ursprung.

Kanske är det för den utbildningshets som präglar vår tid. Helst skall man gå i skola ca 16 år eller mer. Räknar vi in även förskolan så tillkommer ytterligare 5 år. Detta passar för många men inte för alla. Några blir hetsade av föräldrar och de rådande samhällsvärderingarna till detta och kan bli missledda mot fel håll i livet.

"Jobbar jag för att leva eller lever jag för att jobba?"

Vid ett möte i chefsnätverken diskuterade vi huruvida man tänker på sig själv och sin egen framgång i första hand eller på den verksamhets bästa som man bedriver i första hand.

Det visade sig att båda motiven finns i olika hög grad hos olika personer. Dock insåg vi att de båda är svåra att skilja och det är svårt att definiera vad som är vad.

Några drivs dock av ett visst intresse för ett visst ämnesområde och vill driva det framåt. Ibland kan detta blir så starkt så att man kan arbeta för att utveckla en sak i flera år utan lön.

Motsatsen kanske är den typiska karriäristen som egentligen kan jobba med vad som helst bara det ger avancemang i position och lön.

Man kan fundera över skalan där ena änden är att jobba för att det är kul och den andra är att jobba för att tjäna pengar. Någon uttryckte det som: "Jobbar jag för att leva eller lever jag för att jobba?" Man kan fundera en stund på var man själv hör hemma på skalan.

"Ingen är skyldig! Vi är väl alla människor"

Detta skriver Franz Kafka. Innebörden i dessa ord är stor.

Själv har jag lätt att döma människor förhastat. Det händer att jag gör en negativ bedömning av någon i min omgivning. Efter en stund visar denna en generös gest gentemot mig och jag skäms över mina egna tankar.

Om vi kan minska våra negativa tankar om andra så befriar vi oss själva. Det är i kritiken och fördömandet som vi låser in oss. Det vi riktar mot andra drabbar oss själva.

I mötena i chefsnätverken kommer ofta frågan om kulturkrockar upp. Det är i samband med internationella företagsfusioner eller när man har en chef från en annan kultur etc. Man kan fördöma andras beteende.

Om man dock lyckas förstå den andra kulturen så får man en befrielse och aha-upplevelse.

Skiftande miljöer med skiftande tankebanor

Efter att ha haft en längre period i Stockholm följt av en kortare period i vår fjällstuga sitter vi nu i Änglagård och jobbar. Sedan följer vår utbildningsresa till Libanon.

Miljöerna skiftar ständigt för oss och vi slås av hur även våra tankebanor skiftar i dom olika miljöerna. I Stockholm är det våra möten i chefsnätverken, seminarier, familjen och kulturupplevelser i första hand. I fjällstugan är det Naturen med stort N som gäller. På Änglagård är det den gamla gårdens charm i den gamla glesbygdsbyn med skötsel av skog och återställandet av gårdens ursprung som gäller.

Det känns som att dessa olika världar berikar oss. Vi noterar dock att vi är nollställda och blockerade att ta till oss varje ny miljö i förstone. Den kommer först efter ett eller två dygn. Det är förbluffande hur förhållningssättet kan skifta diametralt under dessa första dygn.

Vi slåss mot väderkvarnar som don Quijote

Håller de stora systemen på att ta över kommandot och vi människor blir slavar under dom? Det var ju meningen att vi skulle vara herrar över dom och att dom skulle vara till vår hjälp.

När transporter inte fungerar blir vi utslagna som under den kalla vintern eller när askmolnet spred sig. Skall man anmäla fel på en fast telefon hamnar man i systemens knapptryckande och att få direktkontakt med den som skall reparera är omöjligt. När IT-system ej fungerar sitter i värsta fall hela företag oförmögna att bedriva sin verksamhet. Om bilen går sönder är det numer uteslutet att försöka reparera själv. De mesta är digitalt och då ger man upp direkt.

Det blir allt oftare som vi som enskilda individer känner maktlöshet inför systemen. Don Quijote slogs mot väderkvarnar som han trodde var jättar. Nu är jättarna verklighet.

Vad är lycka?

Jag hörde en diskussion om lycka och man menade att lycka har inget med pengar att göra. Kanske till och med så att desto mindre pengar man har desto lyckligare är man.

Vid våra utbildningsresor för chefsnätverken till Afrika ser man att de människor som lever där under enkla förhållanden ofta ser mycket lyckliga ut. Däremot kan det vara olycka att ha för lite pengar i vår kultur.

För många är lycka det vi skall göra sedan. Vi missar nuet.

Att imponera på andra med karriär, prylar, många vänner etc kan leda oss vilse. Bättre då att hitta oss själva och skapa ett liv därefter.

Anekdot: Att blir förälskade är lycka. Det är som ett getingstick fast tvärtom.

Politiken har blivit aggresivare

Så är då valet över och denna gången är det behäftat med upprörda känslor på grund av Sverigedemokraternas inträde.

Likaväl som dessa har sina mörka sidor och sitt mörka ursprung (se inlägg från förra veckan) har även vänsterpariet det. En del av de senares såg vi prov på igårkväll från deras hotfulla partiledare.

Det är otrevligt att politiken i Sverige som har varit lugn och snäll nu ser ut att få en mer aggressiv karaktär. Förr fanns det till och med humor i den.

De allra mörkaste sidorna står dock de personer för som med våld vill stoppa ett politiskt partis agitation och skada dess företrädare. Det är dessa som är det största hotet mot vår demokrati.

Tystnaden och stillheten

Vi körde upp till Mittådalsvallen i Härjedalsfjällen igårkväll.

Här råder tystnaden! Träden är klädda i sin bästa höstskrud. Dom står alldeles stilla medan vi människor far omkring som skållade råttor. Dom ser inte ut att bekymra sig. När jag sitter utanför gäststugan på morgonen blir dom individer. Dom börjar tala till mig.

Allt är fridfullt. Himlen är grå och duggregnet är knappt märkbart. Anåfjällen skymtar fram endast ibland mellan molnen. Färgerna lyser. På marken är det rött och grönt. Efter en stund blir man ödmjuk inför naturens under.

Några fåglar hörs i sin flykt och bruset från Österbäcken med sitt klara vatten ligger som en svag ljudkuliss. En vessla rasslar över källartaket. På vägen hit igår kväll står plötsligt en björn mitt på vägen strax innan vi är framme. Den blir rädd för bilens strålkastare och lufsar in i skogen och försvinner snabbt.

Efter alla intryck i huvudstaden är det som att hamna i naturens dunbädd. Man känner att det är här man hör hemma.

Är det att uppnå sina mål som är livets mening?

Jag har precis läst "Processen" av Franz Kafka. Den handlar om en man som hamnar i en lång rättsprocess utan att få veta för vilket brott han är misstänkt.

Den återspeglar hans eget liv. Hur han än gör kommer han ingen vart utan står och trampar vatten hela tiden. Det är ingen ovanlig situation för många människor som lider brist på mänsklig respekt och människovärde.

Franz Kafka blev aldrig någon känd författare under sitt liv. Han ville att hans verk skulle brännas. Berömmelsen kom då nära vännen gav ut romanerna efter hans död vid 41 års ålder. Sedan dess har de haft ett stort inflytande på vår tids diktning.

Kanske har vi alla våra processer att utkämpa. Vi får ligga i för att klara våra ambitioner och hålla oss flytande. Ofta vet vi inte varför det ibland är motvind. Kanske det är just detta som är livets mening. Annars skulle det vara tråkigt.

Politiska extrempartier

I lördags tog vi del av två författares analys av Sverigedemokraterna. De hade funnit att partiet har en dold agenda och en mörk historia. Det har funnits och finns fortfarande många extrema element i partiet med såväl nationalsocialistiska som rasistiska åsikter. Det valprogram som man nu har är friserat.

På min fråga om inte samma sak gäller för vänsterpartiet höll författarna med om att det absolut är så. Även detta parti har en dold agenda och en mörk historia. Troligen är denna historia mångfalt grymmare än de förras och dessa grymheter pågår till yttermera visso fortfarande.

En reflektion i sammanhanget är att de förra inte är rumsrena idag, det märks alltför tydligt. Det konstiga är att de senare är det.

Man kan undra och förskräckas över vad som skulle hända om något av dom skulle få majoritet någon gång i svenska riksdagen.

Är familjen trygghet eller terror?

Igår såg vi operan "Elektra". Den bygger på den antika grekiska tragedin från 400-talet f. kr. Elektra utspelades i Mykene där vi var på en av våra utbildningsresor för våra chefsnätverk. Den präglas av våld, hat, sexualitet, krig, hämnd och passion.

Kungen Agamemnon skall hämta sin hustru, sköna Helena, som bortrövats till Troja. För att få förlig vind på färden offrar han sin dotter Ifigenia. När han kommer tillbaka hämnas hans fru Klytaimestra genom att mörda sin man Agamemnon. Som hämnd för detta mördar Elektra tillsammans med sin bror Orestes sin mor Klytaimestra.

Familjedramer går igen i världslitteraturen från Shakespeare och Strindberg till Norén. Frågan ställs: Är familjen vagga eller fängelse? Trygghet eller terror? Man kan undra hur det står till i familjerna även idag när man betraktar sin omgivning.

De gamla grekerna använde sina tragedier som psykoterapi. Det var så hemskt på scenen så att deras egna problem blev mindre. I våra chefsnätverk brukar vi säga att det är välgörande att få veta att andra har problem. Ibland kan man tro att man är ensam om dom.

"Människorna vill ha skräp, därför får dom skräp!"

Under helgen var vi med om en prisutdelning för tidningsbranschens bästa socialreportage. Första pris gick till ett reportage om en 23-årig kvinnlig narkoman. Vi fick ett gripande samtal med den förtvivlade mamman. Andra pris gick till ett reportage om "containershopping". Man hittar utsökt mat i livsmedelhandlarnas sopor. Det slängs ofantliga mängder mat.

Det som var uppseendeväckande för oss var att journalistiken numer inte har tid med djupare reportage. De som fick priset hade i ena fallet arbetat med reportaget på sin fritid och i andra fallet startat en egen tidning där man inte tjänade pengar men fick möjligheten att göra det som var något värt.

Vid de stora tidningarna identifierar man sin målgrupp och tar reda på vad den vill läsa om och det handlar då ofta om ytliga ämnen som det snabbt går att få ihop något om.

Jag förstår nu varför jag sedan många år har blivit uttråkad av dagstidningar och därför aldrig läser dom.

En känd klassisk kompositör som av samtiden fick kritik för en alltför lättsam symfoni sade: "Människorna vill ha skräp, därför får dom skräp!"

Livet är störst nära döden

Som en fortsättning till gårdagens inlägg om vår kommande chefsnätverksresa till Libanon drar jag mig till minnes en tidigare utbildningsresa. Den gick till Israel, Palestina och Jordanien.

Den gjorde starkt intryck på oss. Resegruppen fortsatte att träffas här hemma. Vapnen och incidenterna var ständigt närvarande. Någon i gruppen upplevde att man känner att man lever mer när man är nära döden (läs: risken att dö).

Allt strävar mot sin egen motsats. Livet mot döden, natten mot dagen, sommar mot vinter, krig mot fred och vice versa. Allt upplevs starkare när det närmar sig motsatsen. Livet är starkast när det är nära döden.

Under den resan ändrade jag min tidigare uppfattning om mellanöstern helt. Vi i Sverige sitter framför TV-n och vet hur världen skall styras. Peter Wallenberg sade under ett föredrag: "Säg ingenting förrän du har varit där!"

Livet är normalt när kriget rasar strax intill

I förgår kväll hade vi möte för de deltagare i chefsnätverken som skall åka på vår utbildningsresa till Libanon.

Det är ett mycket vackert land som inte är större än Stockholm län. Under långa perioder har det pågått krig i landet i vår tid. Senast för ett par år sedan. Samtidigt är Beirut en stor nöjesmetropol där människorna umgås och roar sig kanske mer än någon annanstans. Under kriget pågick många verksamheter normalt såsom näringsliv, vinodling mm.

Kriget var ofta lokalt medan livet var normalt i andra områden. Det är som att tänka sig att det finns krig i Södertälje och delar av Roslagen medan det är normalt liv i Stockholms innerstad. Föräldrarna till Wadih El-Achkar, som är vår reseledare, flyttade sin skofabrik några gånger alltefter att kriget flyttades.

Det finns många etniska och religiösa folkgrupper i landet som krigade mot varandra men som nu när det är fred samarbetar ypperligt i affärer. Vi kommer att träffa många av dom.

"Att våga är att förlora fotfästet en stund....."

En fråga som ofta kommer upp i våra chefsnätverk är att man gärna skulle vilja prova något nytt i livet. Ibland vet man vad det andra är och ibland vill man stanna upp för att hitta det andra.

Dock gäller för de flesta att man inte vågar. Man vill inte göra avkall på den komfort som man har upparbetat och riskera sin ekonomi. Man blir fastlåst i den befintliga positionen.

Kanske det ändå är så att det är i förändringen som den bästa tryggheten finns och ett bättre liv. Om man följer sin inre röst och får en obändig viljekraft så är oddsen goda. Det är i förändringen man lever. Däremellan är det transportsträckor.

"Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv." Kierkegaard

Förändraren som motverkar sig själv

Vi planeringen av kommande seminarier för våra deltagare i chefsnätverken hade vi kontakt med en person som jobbar med jämställdhetsfrågor inom en stor organisation.

Denne menade att vi som är förändringsagenter kan lätt hamna i en situation då vi motverkar vårt eget syfte. Man kan vara så fanatisk och dålig lyssnare så att mottagarna ställer sig på tvären. Det viktiga är att komma till det läge där mottagaren har fått sin egen tanke och övertygelse om nödvändigheten av förändring.

Det senare kräver genomtänkta insatser och stor förmåga hos den som vill förändra och det vanligaste är att det ej lyckas. Många exemplen på de som motverkar sig själv finns inom ledarskap, miljöfrågor, politik, religion etc.

Inom filosofin pratas ofta om att allt innehåller i sig själv sin egen motsats.

"Frihet är det bästa ting...."

I anslutning till fredagens inlägg så tror jag att det är en positiv utveckling att medarbetare får klara sig i högre utsträckning på egen hand. Frihet och att få styra efter egen vilja och övertygelse ger hög energi och goda resultat.

I ett chefsnätverk fick vi exempel på två företag i samma bransch. Det ena lät verksamheten gå lite grand efter "djungelns lag". Var och en var sin egen entreprenör och gjorde affärer där de tedde sig förmånligast. Det andra företaget var ständigt belamrat med konsulter och nya chefer som visste vilken teoretisk modell som verksamheten skulle styras efter.

Det förra gjorde ett strålande ekonomiskt resultat medan det andra ständigt gick med underskott. Detta underskott gjorde att det åter kom nya konsulter och ledningar med åter nya styrmodeller.

"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring" Biskop Thomas frihetsvisa 1439

De nya chefs- och medarbetarrollerna

Vid ett möte i våra chefsnätverk nyligen pratade vi om vart de nya chefs- och medarbetarrollerna är på väg.

Cheferna blir alltmer upptagna av administrativa uppgifter och interna möten. Att enbart attestera fakturor kan ta ett par dagar efter semestern. Chefen hinner alltså inte med ledarskapet i lika hög utsträckning som tidigare.

Medarbetarna får klara sig mer själva och bli allt mer självgående. De får söka sin information och finna lösningarna på problemen på egen hand. De har dock en ram som är satt inom vilken verksamheten skall bedrivas.

Utvecklingssamtalen som alltmer har blivit en stel konstruktion kommer att försvinna och ersättas av kontakter när de behövs.

´"Först i begränsningen visar sig mästaren"

Från vård, omsorg och skola hörs ständigt rop på mer pengar! Dock är ju bristen på pengar något positivt som motiverar effektivisering. Med detta menas inte att arbeta mer utan snarare mindre med bättre resultat.

Vid ett seminarium för våra ledarnätverk hade en rektor lyckats vända en skola från förfall och förstörelse till att vara en elitskola där det blev attraktivt att gå. Receptet var gott ledarskap och att vara ett föredöme.

Nyligen hade en skola vid elevproblem fokuserat på bättre insats från läraren snarare än att sätta problemeleven i specialklass. Resultatet blev att lärarna för specialklasserna istället kunde användas i den ordinarie undervisningen.

När min gamla mor låg på äldreomsorg sjuk och dement parade personalen ihop henne med en annan dement farbror och tycke uppstod och mamma gick upp ur sängen och målade läpparna. Personalen blev verkligen avlastad.

"Först i begränsningen visar sig mästaren" Johan Wolfgang von Goethe.