I möten mellan kulturer skapas utveckling

Det finns många anknytningspunkter till vårt seminarium "Framtidens ledarskap, långt ifrån lagom" i Botkyrka på onsdag. Bland annat att man utvecklas av möten med andra människor. Här handlar det om möten mellan människor från olika kulturer.

Jag tror att alla har erfarenheten att de utvecklingsteg som man har tagit i livet har varit mer eller mindre inspirerat av möten med andra. Hela vårt koncept "Nätverk för ledare" bygger på detta. Det är därför som vi eftersträvar maximal blandning av olikheter i varje nätverksgrupp.

Desto mer olika vi är desto större insikter bibringas vi och desto större utvecklingsteg kan vi inspireras till. Det kan i bästa fall handla om avgörande förändringar om hur vi lever våra liv. Man kan få helt nya idéer och frigörs från sitt befintliga begränsade livsutrymme.

Vi pratar ju om kulturkrockar och de uppstår då man inte förstår varför den andra kulturen är som den är. När man får insikt om orsakerna kan man få en stark "aha-upplevelse". Bland det bästa som finns är när man själv inser att man har haft fel uppfattning om något. Detta har hänt mig vid våra managementresor till andra kulturer. Den bild vi får från medierna här hemma kan vara vilseledande.

Att fokusera på det positiva

Jag återkommer till nästa veckas nätverksseminarium "Framtidens ledarskap, långt ifrån lagom" i Botkyrka kommun. Devisen "Långt ifrån lagom" finns på Bokyrkaskyltarna när man kör in i kommunen.

Vi har sedan många år deltagare i ledarnätverken från Botkyrka Kommun och jag har slagits av den påtagliga positiva andan, optimismen och kreativiteten som flödar där. Kommunen är ju en av landets invandrartätaste. Man tror att där finns många problem. Överraskningen blir desto större när man hittar denna positivitet i organisationen. Strategin är att inte fokusera på problem som andra kommuner i samma situation gör, exempelvis Södertälje. Man fokuserar istället på möjligheterna.

Detta är enkelt och kan synas självklart. Det är tankeväckande och berör oss alla som företagare och som människor. Att gräva ner sig i problem ger ingen framgång. Dom är oftast förknippade med en mindre del av verkligheten. Den övervägande delen är ju oftast positiv. Vi kanske ägnar 80 % av tiden till dom 20% som är problem.

Det skall bli intressant att ta del av detta på seminariet om en vecka.

Vårt ledarskapsseminarium om kulturell mångfald om en vecka

Vi närmar oss vårt nästa ledarskapsseminarium för deltagarna i "Nätverk för ledare". Vi kommer då att fokusera på de kulturella olikheter som alltmer präglar vårt land.

Hittills har arbetsplatser på många håll blivit alltmer blandade med olika kulturer. Dock har denna blandning inte kommit till stånd på mellan- och högre chefsnivån. Vi står sannolikt inför en förändring av detta inom den närmaste framtiden.

Seminariet syftar till att blicka in i denna framtid. I Botkyrka Kommun har man hunnit långt på detta området. Den kulturella blandningen har resulterat i en positiv och kreativ atmosfär. Många chefer med kommundirektören, som blev årets chef, i spetsen kommer att medverka.

Detta känns alltmer angeläget när media nu har bitit sig fast vid dom politiska motsättningarna omkring de kulturella olikheterna. Därifrån kommer nästan enbart negativa tongångar medan majoriteten bland människorna av alla sorter lever i en positiv utveckling.

Ordentlig fysisk ansträngning behövs

Vi är nu på Änglagård. Dimma och dis har legat tungt över nejden i helgen. Idag är det milt med flera plusgrader. Dom små snöfläckarna har försvunnit.

Jag har rensat sly och fällt björkar som har vuxit till ansenlig grovlek ovanpå det ladugårdstak som rasade för 50 år sedan. Att baxa ner dessa på marken innebär att man får ta i ordentligt. Man inser efteråt hur välgörande det är med fysisk ansträngning. Det sprider sig en harmoni i kroppen. Den fysiska stimulansen är lika viktig som den mentala.

För övrigt fick vi veta att det planeras att byggas fem vindkraftverk om 2 MW, 100 m höga med 100 m propellerdiameter. Det skall ske på åsen på andra sidan sjön. Man skall dock mäta medelvinden under en tid. Räddningen kanske blir att det inte blåser mycket här.

Folket i den lilla glesbygdsbyn tycker att det är roligt när det händer något. Dessvärre blir väl sommarstugefolket mindre nöjda vilket kan utarma byggden än mer. På 30-talet reglerades sjön och nu skall den förfulas av vindkraftverk.

Individkapital respektive strukturkapital

Organisationer kan präglas av individkapital eller av strukturkapital. Det förra innebär att enskilda individer är avgörande för framgång. Det är ofta fixare och divor som lever på sitt värde av att ha den rätta kompetensen och kunskapen. Det målas ofta ut en bild av att om dessa slutar går det åt pipan. Det andra innebär att man har en utpräglat strukturerad organisation med givna processer och rutiner där enskilda personer kan bytas ut utan man tappar nämnvärd kompetens.

Det förra finns ofta i mindre företag och det senare i större. Vid mötena i ledarnätverken kommer vi ibland in på frågan om hur man skall kunna gå från individkapital till strukturkapital när företaget växer. Detta är lättare sagt än gjort. De enskilda individerna, kanske ibland till och med ledningen, vill behålla det bestående för att inte tappa personligt värde. Enda sättet kan vara att byta ut ledningen.

En annan iakttagelse är att ibland träffar vi på stora företag där den organisatoriska ordningen verkar obefintlig samtidigt som de gör ett mycket gott resultat.

Vad är rätt och vad är fel

Vid våra managementresor för nätverksdeltagare i Afrika träffade vi i olika sammanhang "ursprungsfolken". Biståndsarbetare var där för att lära dom leva livet. Jag fick många gånger reflektionen om det inte skulle vara tvärtom, att dom skulle hjälpa oss att leva livet. Förr hette det kolonisatörer, exploatörer och missionärer. Nu heter det biståndsarbetare.

När vi hade deltagare i chefsnätverken i en diskussion med abbotten i munkklostret för att diskutera ledarskap var vi med om en bönestund hos munkarna. Vi tyckte synd om dom som skulle leva ständigt i en skogsbacke i Västmanland. I bönen bad dom för alla dom som hade fallit för världens lockelser. Vi kände oss träffade. Det var tydligen dom som tyckte synd om oss.

När vi hade nätverksseminarier med professor Gunnar Adler Karlsson på Capri plattade han till sina belackare med att säga: "Har du belägg för det du säger eller är det bara pladder?". Tänk om det är så att beläggen begränsar och pladdret som kommer spontant är det som gäller.

Bonden vid vår konferensgård Änglagård visade en dag en artikel ur lokaltidningen där man skiljde på de som flyttade ifrån glesbygden i ungdomen för karriären och på dom som blev kvar (och inte blev nåt, underförstått). Tänk om det var dom stannade kvar som blev nåt.

Tänk om det är dom intelligenta som är dumma och dom dumma som är intelligenta? Livet är fullt av paradoxer och motsägelser. Det är inte säkert att vår civilisation har lösningen.

Desperation och dåligt ledarskap

Något som jag har berört tidigare är att många chefer ligger på gränsen av sin förmåga när det gäller arbetsmängd och stress. Ofta är det kvinnliga chefer som lider av "duktig flicka-syndromet". Man känner av gränsen i form defekter på hälsan. Sömnproblem, huvudvärk, högt blodtryck är bara några exempel.

Man har fullt upp på jobbet. Många har barn som får vara i förskolan allt för länge. Några har tonåringar som är i trotsåldern och kräver mycket energi. Man jobbar på toppen av sin förmåga samtidigt som man har dåligt samvete för det man inte hinner såväl på jobbet som i hemmet.

Viktigt är dock att komma ihåg att var och en väljer hur man vill leva sitt liv själv. Ingen tvingar mer än man själv. Dock är vi inkörda i vårt spår och vill vara med i livets tävling och omge oss med statusprylar och ha ett gott anseende. Det andra innebär ju att ge upp. Men ändå kanske det skulle ge ett bättre liv.

Ytterst handlar det om ledarskap. Man lägger möten på kvällstid och mejlar när som helst under dygnet. Ledningen är pressad av styrelse och kapitalmarknad. Kanske skulle det komma ut mer resultat genom att lätta på trycket ändå? Det andas desperation och dåligt ledarskap.

Blue Ocean Strategy

Igår berättade en deltagare i våra chefsnätverk om "Blue Ocean Strategy". Det är ett gammalt fenomen som någon har hittat på ett nytt namn för. Det innebär att man hittar nya marknader och nya behov istället för att konkurrera med liknande produkt som konkurrenterna har. Man tänker nytt och tvärtom. Här är några exempel.

Nintendo var en gång ledande på dataspel, sedan kom Play Station med bättre grafik och bättre teknik. Nintendo kämpade med minskande marknadsandelar. Då kom man på att istället för att vända sig till den befintliga marknaden, ungdomen, så kunde man vända sig till alla andra. Man lanserade då spelet Wii som har enkel teknik och grafik men attraherar hela familjer. Det har blivit en succé.

Några fransmän tyckte att det inte fanns hotell med låga priser. Dom reste runt och provade privata värdshus som hade lägre priser men det var ofta dålig kvalitet och inte alltid rent. Dom tänkte efter om vad som var viktigast när man bor på hotell. Det var renlighet och skön säng. Dom skapade hotellkedjan Formule 1 som nu växer över stora delar av världen. Där checkar man in med sitt kreditkort och får ett rent rum med sköna sängar som räcker för en familj för under 400:-.

En australisk vinodlare kunde inte komma in på den amerikanska marknaden. Man hade ett rött och ett vitt vin och de amerikaner som dricker vin vill ha exklusiva sorter. Man sade då till handlarna att ställa det vin man ville lansera bland ölflaskorna och det blev också succé.

Om man kan komma på snilleblixtarna så kan man "glida runt på räkmackorna" i ensamt majestät och slipper kämpa i uppförsbackarna vid sidan om alla andra.

Medias hetsjakter

Media styr opinioner. Plötsligt blir något hett och angeläget. Företeelser väljs, vinklas och dimensioneras utifrån medias behov av tittare, läsare och intäkter. Alla rusar med och förfäras med en mun. Ibland blir det hetsjakter på enskilda personer. Forna tiders skampåle vid kyrkan ter sig nog vänlig i förhållande till det som sker nu. Åsikter tas alltför lätt.

Den granskande journalistiken behövs men den har blivit väl enfaldig. Alla ägnar all kraft åt en sak i taget.

Har människor som dömer verkligen tänkt efter i frågan eller hänger man bara med andra? Det kastas många stenar från det egna glashuset. Skenheligheten grasserar. Allt är samhällets och myndigheternas fel. Det egna ansvaret är noll. Vi frågar efter vad nationen kan göra för oss. Inte vad vi kan göra för den. Som det står i bibeln. "Den som är utan skuld kastar första stenen".

Jag själv är inte bättre än någon annan vad gäller detta, dessvärre. Kanske det är mänskligt att vara så?

Språkets utarmning

Jag lyssnade igår på Björn Ranelid. Han pratar så fort så det är svårt att hänga med men han sade något om att vi är inget om vi inte relaterar till andra. Den relationskanal som vi har är språket. Han betonade språkets betydelse.

Jag tror dock att det finns många fler kommunikationskanaler än språket men att det ändå har stor betydelse. Dessvärre har dagens språk blivit utarmat. I jämlikhetens tecken har många ord försvunnit ur vardagen. Datorn hjälper till att rensa och markerar "ålderdomligt uttryck".

Förr fanns det många ord som användes av överklassen, vetenskapen, byråkratin, kyrkan osv som inte vanligt folk förstod. För ännu längre sedan var det ännu mer markerat då latin användes i vetenskapen och i kyrkan.

Det är bra att alla förstår orden numer men det är väldigt ofta som man upplever att det inte finns ord för det man vill uttrycka. Möjligheten till nyanser har krympt. Man kan känna sig som en uppblåst ballong som inte får ur sig luften. Man kan också bli trött på sin egen lilla vokabulär.

Tiden går i cirkel

Tiden går i cirkel. Vi går upp på morgonen och lägger oss på kvällen om och om igen. Vi producerar i vårt arbete samma sak om och om igen. Vi klipper gräs och blir nöjda med resultatet om och om igen. Vi blir hungriga och äter en måltid och blir mätta om och om igen. Årstiderna återkommer om och om igen. Livet börjar i barnvagnen och slutar i rullstolen om och om igen. Civilisationer utvecklas och försvinner om och om igen. Himlakroppar föds och dör om och om igen.

Den tid som är linjär är den som vi uppfattar i en viss sträcka av cirkeln. Vi gör ett gott arbete med ett gott resultat, vi utvecklas som människor under livets gång, vi utvecklar vår civilisation medan den varar, jorden kokar, glöder, stelnar och får växter, djur och människor. Detta är evolutionen.

Medan vi lever i våra cirklar gäller det att njuta av de bitar som är oss tilldelade och att utvecklas och inte nedslås av de problem som kommer på vägen. Tiden går i cirkel och har ingen ände.

Allt mindre tid att bistå varandra!

På ett av de senaste mötena i våra chefsnätverk var alla eniga om att människor har mindre tid att bistå varandra inom organisationen. Den som driver ett projekt eller en process får inte den hjälp och de kunskaper från olika verksamhetsområden som behövs. Den får själv göra jobbet och ta reda på fakta.

Ofta får man inte ens kontakt, varken per telefon eller mail. Detta leder i sin tur till att man själv får merarbete och tidsbrist och kanske mindre möjlighet att bistå andra.

Det går då åt mer tid för själva sökprocessen efter fakta och vi kommer in i en ond cirkel där tidsbristen bara ökar. Alla de kommunikationshjälpmedel som nu finns tenderar att minska möjligheten att få kontakt trots att man skull kunna tro motsatsen.

Många har väldigt mycket att göra just nu men tror att det blir bättre sedan. När vi kommer till sedan så tror man att det blir bättre sedan osv. Detta sedan blir en oas som allteftersom man kommer närmare visar sig vara en hägring.

Men! Vi lever ju på hoppet.

Ursprungsfolken

Ursprungsfolken hade igår sin kampdag. Jag var på ett sådant arrangemang där det var föredrag, musik och dans från olika delar av världen. Man pratade om moder jord och om den respekt och vördnad man måste ha för den. Man pratade om att dela med sig och om gemenskap.

För över femhundra år sedan trängde européerna undan ursprungsfolken i Amerika och förslavade många från Afrika. Dom ses fortfarande till stor del som andra klassens människor. Frågan är vilket som är bäst. Vår civilisation eller deras naturnära liv.

Dom påminde om samerna i vårt land. Vi hade en resa för våra nätverksdeltagare på temat "hinna fatt sig själv i en helande miljö" i Mittådalens Sameby. Där pratade man också om moder jord. Man planerade för generationer. Renskötaren tyckte att den viktigaste uppgiften var att lära barnen bästa sättet att sköta renar.

Vid vår nätverksresa till Peru på Inkakulturens tema pratade man också om moder jord. Vi såg byggnader vars precision inte kan ses i något som byggs idag.

Det finns mycket tänkvärt hos ursprungsfolken. De kan lära oss mycket. Bland annat detta återkommer i vårt utbildningsprogram "Mångfald och reflektion".

"Små goa krabater"

Våra barnbarn är Astrid 9 månader och Melvin ett år (idag). Då andra har pratat om det stora i att få barnbarn har jag varit mindre intresserad men när våra egna kom så älskar jag dom.

Dom kan inte prata och inte gå men dom kommunicerar mer än någon. Dom lever enbart i nuet och tänker bara på sig själva. Dom utstrålar en positiv energi och vi njuter av att ha de varma, runda och knubbiga krabaterna i våra knän. Vi tänker på dom när vi inte har dom. Dom är oförstörda och helt naturliga.

När Melvin nu kan gå med stöd av en vagn tänker man på när gamla mamma gick med sin rullator. Likheterna är många när människor kommer till världen och när dom lämnar den.

Alla har problem att lösa!

Jag pratade vid ett tillfälle med VD för ett framgångrikt företag i databranschen om att jag, liksom många andra, imponerades av deras goda tillväxt och resultat. Han sade då: "det kan se så ut men det är många gånger vi har kört med vagnens tre hjul i diket och ett på vägen".

Likaså har Ingvar Kamrad sagt när han möter imponerade människor: "Du skulle bara veta vad många misstag vi har gjort". Även för vår verksamhet med "Nätverk för ledare" har vi många gånger känt starka tvivel. Trots detta har det gått utmärkt i 17 år.

Alla upplever hinder, tvivel och bekymmer med sin verksamhet och blir nedslagna och nervösa för det. När vi dock ser tillbaka så har ju allt löst sig och för många har det blivit en god och framgångrik verksamhet. Om vi ändå kunde lära oss att ta problemen med en nypa salt och inse att man ordnar upp dom så skulle man skona sig själv mycket.

En upplevelse som deltagarna i våra ledarnätverk får är det uppbyggliga i att höra att andra har problem. Annars tror man lätt att man är ensam om dom när alla andra är så framgångsrika.

Vår utbildning med olika verkligheter

Vårt nya utbildningsprogram "Bli vis av mångfald och reflektion" är ett sätt att utvecklas av olika verkligheter och att reflektera över dessa. Annars byggs ju utbildningar ofta på teorier. Dessa begränsar dessvärre verkligheten och hamnar därför lätt på ytan. Att bygga en teoretisk modell är enkelt varför många gör det. Naturligtvis har även dessa sitt berättigande och kanske i första hand för yngre personer som har fått sitt första chefsjobb.

Vårt utbildningsprogram syftar till att ge något som är tänkvärt och som ger djupa intryck. Man kan jämföra det med en teaterföreställning. Det kan hända att en sådan kan förändra livet. Det har jag upplevt själv.

Börje Ahlrot spelade huvudrollen i en föreställning på Elverket i Stockholm för några år sedan. Själva företställningen handlade om teater och hade ett namn som appellerade på rymdfärder. Han sade i en replik. "Rymdfärder och teater är lika, dom tar människor till platser där dom aldrig förr har varit."

Vårt nya utbildningsprogram

Nu är utbildningsprogrammet "Bli vis av mångfald och reflektion" klart. Det är en vidareutveckling av det vi har åstadkommit under de 15 år vi har drivit "Nätverk för ledare". Alla seminarier, resor och specialarrangemang som har ingått i nätverksdeltagandet, se http://www.etarn.se/seminarie.html http://www.etarn.se/resor.html och http://www.etarn.se/anglagard.html kommer nu att vidareutvecklas och bland annat utgöra innehållet i utbildningsprogrammet.

Det finns ytterligare en mångfald av aktiviteter som vi har genomfört såsom att diskutera ledarskapet i ett munkkloster med abboten, ledarskapet över de marina aktiviteterna på Musköbasen, ledarskapet över de tekniska arrangemangen på Kunglig Operan, specialintressen med olika personer såsom byggandet av turkiska moskéer i miniatyr och mycket mer. Vi har också gjort massor med studiebesök i företag och organisationer, utövat retreater etc

Det viktiga med detta är att dels uppleva livets mångfald samt dels att reflektera tillsammans med andra över de intryck detta ger. Istället för att stänga in oss i våra spår berikas vi med det som finns runt omkring. Vi kan relatera och få lättare att hantera dom frågor som dyker upp i vårt ledarskap. Det är också viktigt att smälta intrycken. En upplevelse ger mest när man bearbetar den efteråt. I dagens arbetsliv går det så fort så man hinner inte bearbeta allt som händer. Vi blir spända som uppblåsta ballonger. Vi måste få pysa ut ibland.

Bättre att agera än att reagera

Vid ett möte nyligen i vårt ledarforum såg två deltagare framför sig företagsfusioner. Den ena hade fått tipset från en avgående VD och i det andra fallet pågår en större sammanslagning av statliga organisationer.

Ofta blir det så att den egna funktionen finns även i den andra organisationen. Blir jag eller den andra chef efter fusionen eller blir det något helt annat?

Istället för att invänta andras beslut är det klokt att agera själv. I båda dessa fall agerar man själv såväl internt som externt. Att söka externa jobb är alltid bra. Om inte annat så kan man få en bättre förhandlingssituation internt.

Det är alltid klokt att lägga sin framtid i egna händer istället för i andras så långt det går. Då styr man efter sin egen natur. Bättre att agera istället för att reagera. Man säger ju att när det uppstår osäkerhet om framtiden i ett företag så går de bästa först.