Att missbruka arbete

En vanlig fråga på våra nätverksmöten är att man tycker att man jobbar för mycket. Har man hemmavarande barn också så består livet endast av arbete och måsten. Det finns ingen tid över för den egna delen.

Vid senaste mötet sade sig någon ha fått "teflonhjärna"! Jag börjar bli glömsk! "Det är första tecknet på utbränning. Jag vet för jag har sett många utifrån min personalchefsroll". Han fortsatte: "Men det finns inget att göra åt det jag måste fortsätta och hoppas på att det blir lindring i arbetsbördan framöver!"

Vissa människor är programmerade för att jobba mycket och prestera. De har inget alternativ. De försöker komma bort från det men det är nästan omöjligt. Det är som alla andra missbruk.

Samtidsspaning och framtidsantaganden

Igår förberedde vi sommarens seminarium på Änglagård. Det blir på temat "Samtidsspaning och framtidsantaganden".

Vi träffade samhällsforskarna på Mittuniversietet som skall medverka för att ge det akademiska perspektivet på temat.

Vi träffade också Eva Nilsson som vid 25 blev helt förlamad vid en dykolycka och nu 8 år senare är en framstående konstnär och målar med pensel i munnen. Hon har också skrivit en bok med blompinne i munnen och spelat in en film om sig själv. Hon skall ge sitt perspektiv på seminariet

Extrem spretighet eller extrem uppstyrning kan vara bäst

Vi diskuterade nyligen i ett nätverksmöte för chefer om huruvida man skall centralisera en koncern med många företag och varumären. Alla lever sitt individuella liv med sina egna administrativa system. Några varumärken är betydligt mer kända än namnet på koncernen, eller holdingbolaget.

Jag har dock en preferens för den typen av organisation där delarna får leva sitt liv i frihet. Utan att ha belägg för det känns det som att friheten är mer produktiv än uppstyrning och likriktning.

Motsatsen till detta är stora koncerner med extrem likriktning såsom exempelvis IKEA. Det har ju dock visat sig att även detta är framgångsrik.

Det sämsta är nog mellantingen där man ständigt organiserar om när det kommer nya chefer och konsulter till verksamheten.

"Jobba till 75"

Intressant inlägg av Statsministern om att jobba till 75. Äntligen en vision som lyfter över det kortsiktiga politiska tjafset. Förra gången var det Göran Persson som myntade begreppet " den som står i skuld är inte fri" och dessförinnan Per Albin Hansson med "folkhemmet".

I praktisk politik så kan det ju hända mycket på vägen till visionen men den kanske större betydelsen är att den ändrar våra värderingar och synsätt.

Fram till nu har det nästan glorifierats att kunna sluta jobba tidigt och att ändå vara ekonomiskt tryggad. Kanske detta kommer att ändras och att ungdomsfixeringen i vår tid kompletteras med värderandet av erfarenhet. Kanske det blir naturligare och lättare att byta karriär och hitta det som var och en gillar och passar för.

Vi människor mår ju ändå bäst när vi får vara aktiva, prestera och vara till nytta.

Prat utan resultat!

Det är förunderligt att höra politiker ständigt ha lösning på problem som fortgår år efter år utan att finna sin lösning.

• Dom vet alltid hur arbetslösheten skall elimineras medan den fortsätter att finnas
• Dom vet alltid hur segregeringen skall minskas under tiden som den enbart ökar
• Dom vet alltid hur glesbygdsproblemen skall åtgärdas medan de fortsätter att öka
• Dom vet alltid hur mobbing i skolorna skall minskas medan den fortsätter att finnas
• Dom vet alltid hur brottsligheten skall minskas medan den fortsätter att finnas

Listan kan göras lång

Ur "Inferno", August Strindberg:

"Helvetets eld, det är begäret att komma sig fram i världen; makterna uppväcka begäret och tillåta de fördömda att ernå vad de eftertrakta. Men, så snart målet är vunnet, önskningarna uppfyllda, befinnes allt vara värdelöst, och segern utan betydelse!

Fåfängligheters fåfänglighet, allt är fåfänglighet. (Strindberg citerar här "Predikaren" i Bibeln)

Då, sedan den första illusionen brustit, utblåsa makterna begärets, ärelystnadens eld, och det är icke den ostillade hungern som plågar mest, det är den tillfredsställda lystnaden vilken inger avsmak för allt."

Strindberg lutar sig här på filosofen, mystikern och teologen Swedenborgs skrifter. Vi känner ju till att "vägen är målet" och att det verkliga målet kan te sig tråkigt när man väl är där. I detta citatet blir jag imponerad av Strindbergs mustiga språk och beskrivning av detta.