Har arbetslivet blivit mindre människovänligt?

När sommaren är i sitt slutskede ansluter jag till det förra inlägget från i juni att det är roligt att arbeta med det man gillar och det man själv har kommit på och därmed är ämnad för. Detta är vad jag har ägnat mig åt större delen av sommaren.

Ingen vill vara sysslolös. Alla vill göra något alltid. Det är en omöjlighet att vara passiv, längre stunder iallafall.

Nu när alla skall återuppta sina ordinarie arbeten igen så sker det med blandade känslor. Har man dock hittat rätt uppgift så är det lika roligt som alla aktiviteter som man har gjort under semestern. Det kan till och med vara ännu roligare.

Vid många kontakter i det privata umgänget under sommaren så vet jag att det finns många som går till jobbet med tunga steg. Ofta beror det på dåliga chefer eller att man inte gillar sina arbetsuppgifter. Det är tråkigt att konstatera att de som vantrivs är många och man undrar om arbetslivet i våra dagar på något sätt har blivit mindre människovänligt.

En reflektion är att de som jobbar med människor i vård, omsorg eller utbildning trivs bättre än andra med sina arbetsuppgifter, dock inte alltid med sin arbetsgivare.