Man utvecklas av mångfalden

Igår kväll hade vi informationsmötet om vår managementresa till Libanon. Vi avslutade med en libanesisk middag. Flera deltagare var där från våra olika grupper i chefsnätverken. Intresset för resan är stort och det finns många intresserade utöver de som var med igår.

Wadih El-Achkar som är vår reseledare och expert berättade om resan och om Libanon. Landet är inte större än Stockholms län och innehåller så många olikheter vad gäller religioner, etnisitet och politiska inriktningar. Varje grupp har ofta sina egna specialiteter vad gäller företagande och bransch.

Det är en smältdegel av olikheter som samarbetar. Nu gäller det för oss i "Västvärlden" och i det gamla homogena Sverige att kunna ta till vara den mångfald som finns här, vilket vi i stort sett inte lyckats med ännu. De människor som kan hantera denna på ett konstruktivt sätt blir med all sannolikhet vinnare i morgondagens värld.

Man utvecklas av mångfalden och blir inskränkt av enfalden.

Vi svenkar är lågmälda!

Vi svenskar är i dialog med andra tillbakadragna och pratar först när vi får ordet. Söderut gäller det att vara aktiv och att avbryta för att få sin röst hörd. Frågan kom upp vid ett möte i våra ledarnätverk där vi har ett antal chefer med utländsk bakgrund.

Jag såg en skylt hemma hos en bekant där det stod "Det goda samtalet präglas av att man är en god lyssnare". Detta är kanske en tecken på vårt svnska ideal.

I Tyskland går man ut hårt vid ett möte för att visa sin egen styrka och för att prova motpartens. I Italien kan man råskälla på varandra för att i nästa stund vara de bästa vänner vid fikat. Danskarna säger vad dom tänker och kan därför te sig bryska.

Ofta tror vi i Sverige att vi vet bäst och att vi vet hur världen skall styras. Margot Wallström sade i TV att i EU-sammanhang är den svenska representanten tyst för att när mötet börjar gå mot sitt slut säga: "Yes, but i Sweden we have a system.....".

Ibland undrar man varför Sverige har halkat efter gentemot många andra länder i ekonomisk utveckling. Vi har ju så många fantastiska innovationer och företag. Är vi möjligen för lågmälda?

Affärer förenar

Ingvar Kamrad planerar att öppna varuhus i Iran. "Det kan öppna många dörrar som ingen politiker nånsin kommer att öppna" säger han. Han vill förbättra relationerna mellan Iran och Västvärlden.

Jag hörde Stig Fredriksson i förra veckan berätta om sin bok "Ryssland, på väg bort". Han menar att Ryssland är på väg bort från västvärlden och att demokratin blir alltmer urholkad. "Det sämsta vi då kan göra är att isolera Ryssland" säger han. Vi skall istället tillåta gasledningen i Östersjön och EU bör avskaffa visumtvånget.

Själva globaliseringen är också en fredsskapande företeelse. Världens länder blir beroende av varandra.

På torsdag kommer vi att har ett miniseminarium om vår kommande resa till Libanon i maj för våra chefer i ledarnätverken. Libanon består av en mängd politiska, etniska och religiösa grupper som i vår tid har legat i krig med varandra. Men vi kommer där att få se att när det gäller affärer samarbetar dom på ett utsökt gott sätt.

Lusten

Det borde vara alla människor förunnat att jobba med och ha fritidsaktiviteter för sådant som dom har lust för. Ingen av oss vill eller kan vara overksam. Vi måste alltid göra något, antingen produktivt eller konsumerande. Vi är skapade sådana.

Dessvärre är det vanligt att vi gör sådant som vi inte har lust till. Då mår vi dåligt, mer eller mindre. Alla har dock lust till något men dessvärre hittar många aldrig detta något.

För att hitta det måste man lyssna till sitt inre och vara en aktiv sökare. Såväl vad gäller arbete som fritid. Ibland måste man gå in i näst intill kriser för att få kraften och energin att söka det rätta.

Om man hittar det rätta så infinner sig en lyckokänsla och man brinner för det man gör. Man kan då vara hur energisk som helst utan att känna att det är ett arbete. Det är bara roligt och man vill ha mer och mer.

Tankarnas kraft

Allt vi ser omkring oss har börjat med en tanke! Tankarna måste vara det starkaste som finns. Det är ju dom som styr oss själva och allt annat. Egentligen lever vi i två verkligheter, dels den reella som finns runt omkring oss och dels den som finns i våra tankar.

Det är inte bra om jag missar nuet för att jag finns någon annanstans i mina tankar när jag är i dialog med andra eller att jag missar att njuta av allt det fantastiska som jag ständigt har runt mig.

När jag får mina idéer undrar jag ofta varifrån dom kommer. Kanske kommer dom från alla intryck och erfarenheter och kombineras med min intuition eller magkänsla (min bästa och tydligaste GPS). Iallafall hanteras dom och finns i mina tankar.

När jag nu har fått en idé om att köpa ett hus i Italien så sitter jag fast i detta ända tills att det blir genomfört eller att lusten har fallit i mina tankar. Något annat alternativ finns inte. Då skulle jag blir bitter och besviken på mig själv.

Hur mycket styr jag själv egentligen?

Att vara kund i sitt eget företag

I våra "Nätverk för ledare" hör vi många exempel på mål och visioner för såväl företag som för människor. Nyligen fick vi exempel på en vision som verkligen var kundorienterad. Visionen var att kunden skulle få sitt behov uppfyllt, inte att företaget själv skull bli störst och bäst som det ofta handlar om. Det gick enligt devisen: "först betjäna sen förtjäna".

Om man sätter sig i kundens situation och tänker efter hur man själv skulle vilja ha det så är det lätt att att utifrån det bestämma mål och strategi. Detta förutsätter dock att man har den empatiska förmågan vilket inte alltid är lätt.

Själva går vi ett steg längre. Vi är på något sätt kunder i vår egen verksamhet. Vi driver "Nätverk för ledare" för att vi själva älskar och är övertygade om nyttan med att diskutera andras och våra egna situationer tillsammans i grupp.

När vi arrangerar våra ledarskapsseminarier och managementresor gör vi det inom områden som vi själva är intresserade och nyfikna på. Därför gör vi aldrig om samma typ av seminarium eller resa utan det blir ständigt nytt.

Våra egna intressen visar sig vara intressanta också för andra och det blir därmed även affär och försörjning för oss. Våra privata liv och vårt professionella liv flyter samman i en behaglig kombination.

Konkreta saker lever!

När vi återförde Änglagård till 1800-talsversionen hände det att vi blev besvikna på en del insatser i förstone. När vi hade målat långfarstugolvet rostrött och tapetserat salen i den gamla mörkblå tapeten med guldmönster blev vi förfärade. Dock såg det bättre ut redan dagen efter för att från och med andra dagen bli en succé

Vi har nu fortsatt med att återföra lägenheten i Stockholm till förra 10-talets version. Hallen halmmålades i grönt och serveringsrummets luckspeglar i brunt när vi var borta under julhelgen. Vi blev lätt chokade när vi kom tillbaka. Dock redan dagen efter blev vi nöjda.

Samma vin smakar olika före maten, till olika maträtter, vid olika sinnestillstånd och i olika miljöer. När jag målar akvarell blir jag ofta besviken på resultatet när det är klart för att redan efter några timmar få upp ögonen för bilden och dagen efter bli riktigt nöjd.

Allt lever och har oändliga nyanser, ibland förskräckande, ibland njutbara, ibland för oss likgiltiga men oftast tänker vi inte på dom när vi rusar vidare mot de mål och resultat vi har framför oss.

Vinterns skönhet

Morgonbild från Humlegården

Vintern är vacker! Samtidigt som den är ful, grå och smutsig i staden är den också vacker. Ständigt dessa paradoxer.

Jag tillhör dom få människor som gillar januari. En annan favoritmånad är november. Båda är rofyllda och stämningsfulla. Hetsen är mindre och man måste inte utnyttja allt på samma sätt som i maj och juni. Dessutom är färgerna modesta och intressanta. När man målar akvarell är de färger som är knappt förnimbara intressantast. På våren och sommaren blir det en färgexplosion intill gränsen för färgfrosseri.

Jag tillbringade några veckor i fjällen över jul och nyår. Där var det bedövande vackert med snötyngda och frostbelagda fjällbjörkar. Skymningen pågår där ett par timmar mellan tre och fem. Under den tiden innehåller himlen, klara kalla dagar, alla spektrumets färger i en hela tiden föränderlig kombination.

Vackrast är det när det är kallast och därmed farligast. Skönhet och fara kombineras i ytterligare en paradox.

Klarsynen som uppstår efter ledigheter

Längtan efter något annat är stor i dessa dagar. Jag har redan haft kontakt med ett antal personer ur bekantskapskretsen och ute på företagen som har funderingar på att göra något annat eller att förändra sitt liv. I våra nätverk för ledare är det en av de vanligaste frågorna.

De flesta stannar vid drömmarna. Några vet inte vad dom skulle vilja istället, några gör långa resor på några månader för att sortera tankarna. Få förändrar något konkret.

Efter ledigheter har man dock en klarsyn. Man kommer tillbaka till vardagen och ser den i ett nytt sken. Ett sken som uppstår ur den distans som blir följden av några veckors annorlunda liv. Dessa företeelser ser man i januari och i augusti.

Det är sunt att skärskåda sin vardag när klarsynen finns för att bedöma om något behöver förändras. Men det är bråttom. Redan efter någon eller några veckor är vardagslunken tillbaka då dessa tankar har blivit difusare.

Vi styrs också av det som vi inte kan förklara

Vi styrs inte bara av det som vi tror, rationella beslut. Det finns mycket annat som driver vår väg. Det är en fördel om vi inser det så att vi inte blir förvirrade över att inte allt blir som vi egentligen vill.

Exemplen är individuellt betingade. För min egen del vill jag helst att allt skall ge något tillbaka. Jag vill få ut fysisk, mental eller intellektuell stimulans av det jag gör. Dock kommer det in till synes irrationella element såsom att fira jul och nyår. Upphetsningen över detta har lagt sig sedan länge. Dock väljer jag inte bort det och jag vet inte varför. Jag vet bara att det skulle kännas konstigt och tomt att stryka det ur mitt liv. Samma är det med valborg och midsommar.

När vi hade vårt seminarium för deltagarna i chefsnätverken på temat "konst - kreativitet och nytänkande" fick vi en stor upplevelse av Olle Baertlings konst. Vi kunde inte förklara varför. Någon sade: "Man behöver inte rationellt förklara sin upplevelse " Det räcker med att uppleva den.

Jag drar ofta slutsatsen att jag får stimulans på ett plan som jag inte kan förklara och som jag ibland inte ens är medveten om. En poesibok som jag läste för några år sedan hette: "Fånga det okända med öppna händer"

Bister januarimåndagsmorgon

Januarimåndagsmorgon. Bistert och kallt med smutsig och knagglig snö i staden. Människorna ilar med allvarlig min. Helgerna är över. Veckans och den nya arbetsterminens utmaningar speglas i minerna.

Stämningsfullt och en del av livet. Måndagsmorgonen är fredagseftermiddagens förutsättning då alla ser glada och förväntansfulla ut. Om jag skulle se odaterade bildsekvenser av människor på gatan så skulle jag kunna skilja på måndag och fredag.

Trots att vi blir glada när vi skall bli lediga så vill vi ändå ha arbete. Vi vill ofta två motstående saker. Allt i livet är paradoxer. Alla företeelser innehåller i sig själv sin egen motsats säger filosoferna. Motsatserna strävar mot varandra, dagen mot natten, måndag mot fredag, livet mot döden osv. Vår uppgift är att härbärgera alla motstridiga krafter inom oss.

Arbetet är vår intellektuella eller fysiska stimulans, vår försörjning, en del av vår utveckling, en del av vår hälsovård, en del av evolutionen och kanske en av livets största meningar. Väsentligt är dock att vi hittar det arbete som vi är skapta för. Det är var och ens uppgift att söka och prova för att komma så nära som möjligt. Annars kan vi bli bittra.