onsdag 22 januari 2014

Brev till Eva

Hej Eva!

Jag ser allt som vi har byggt upp tillsammans som nu bara är mitt. Du berövades detta liksom också jag skall berövas det när det är dags. I min ålder ligger det inte alltför långt bort. Egentligen inte i någon ålder.

Det är svårt att förstå att du plötsligt inte finns. Det kunde lika väl vara tvärtom att jag var död och du levde vidare. Jag försöker fatta men kan inte. Min förmåga räcker inte. Jag stöter på en vägg som förblir fast. Tankarna bara studsar tillbaka hur många gånger jag än försöker få igenom dom.

Den tid som återstår för mig fyller jag med mycket. Jag lever som om jag tror att jag aldrig skall dö. Det är nog bra ändå att ha den inställningen.

I ett annat perspektiv har det nu blivit naturligt att du inte finns här hos mig. Motsatsen skulle nu kännas onaturlig, på något sätt. Jag har redan vant mig vid ett annat liv. Eller så är det inbillning och jag får en rekyl framöver. Jag får se.

Livet är komplext och fyllt med paradoxer.

tisdag 14 januari 2014

Brev till Eva

Hej Eva!

Igår var jag vid din grav. Snön låg över ljungen. Dock kommer inga känslor hos mig av större betydelse när jag är där. Dessutom blev jag störd av telefonsamtal och SMS. Känslorna kom däremot vid mina föräldrars grav dom första åren efter deras död. Å andra sidan tänkte jag aldrig på dom mer än en gång per år när jag åkte till Kalmar för att minnas dom vid sin grav.

Med dig är det tvärtom du kommer till mig vid andra tillfällen än vid din grav. Eftersom det var tjugonde dag Knut igår tog jag bort det julkort med barnbarnen som Tomas, väl inplastat, hade satt vid din gravsten. När jag slängde det idag så kom du till mig istället. Jag tänkte på det fina som Tomas gjorde. Han ville att du skulle få uppleva dom små när det var jul.

Då gick tankarna vidare till att du ju faktiskt är död. Det är så absolut att bara ryckas bort och inte få vara med längre. Att berövas allt det fina som händer och bara vara borta och inte finnas. Vi var ju mitt i vardagen med alla aktiviteter, planeringar och glädjeämnen. Så plötsligt, ingenting!!!! Jag tycker så synd om dig! Så förgängliga vi är. Det kan vara nyttigt att vara medveten om det. I allt det som händer i mitt liv nu så dyker du upp ibland och jag får vara tillsammans med dig i tankarna.

Något som jag upplever alltmer är vilka stora likheter Monica har med dig. Ni är företagskonsulter båda två och har i stort samma beteende. Igår korrekturläste hon upplägget för nästa seminarium precis som du brukade göra och med ungefär samma synpunkter. Hon till och med använder samma uttryck som du brukade göra. Hon har ungerfär samma förhållningssätt till mig som du hade. osv.

torsdag 9 januari 2014

Brev till Eva

Hej Eva!

Det nya året kör igång med en rivstart och jag känner mig riktigt uppåt.

Om två veckor åker Monica och jag till Provence för att kolla på hus som hon tänker köpa där. Sedan åker jag skidor i alperna några dagar. Det senare har jag inte gjort på många år. Det skall bli kul att åka på karving-skidor i dom stora skidsystemen. Att titta på hus i Provence blir ju också spännande.

I slutet av februari åker Monica och jag till Indien. Det är en gammal dröm, som du vet, att få komma dit.

Det kanske också hinns med skidor i fjällen några gånger.

Utöver detta tänker jag ge järnet på jobbet. Jag har precis bestämt nästa nätverksseminarium som blir på byggnadsfirman Einar Mattson i maj. Det är ett familjeföretag som jobbar framgångsrikt med sitt varumärke utåt och inåt. Einar Mattson, grundaren, fördubblade omsättningen i företaget mellan sin formella pensionsålder som då var 67 år tills att han var 96 år. Han ledde företaget fram till dess och dog när han var 97 år 2001. Det är ett föredöme minsann. Man är bara i starten av sin karriär nu.

Imorgon har jag middag för 10 personer och 4 barn. Det verkar som att jag trivs bäst med högt tempo numer, men jag skall försöka att ha tråkigt och lugnt också någon gång.

torsdag 2 januari 2014

Brev till Eva

Hej Eva!

Nu är det nytt år och alla barn och barnbarn är i vår fjällstuga tillsammans med mig. Vi mindes dig vid nyårsmiddagen och vi beskrev var och en våra känslor efter din hastiga död i våras. Gemensamt för oss alla är att vi tycker att det fortfarande är så overkligt att du som var så full av lust och energi skulle dö så hastigt.

Nu är vi inne på det nya året och jag fick en hälsning från vår vän Ami Lönnroth idag: "Nu är det nytt år, nya möjligheter, nya erfarenheter - och alla de gamla lagrade som årsringar!" eller som en granne här uppe i fjällen sade: "Var sak har sin tid" (det står också i Predikaren).

Kanske jag nu mera kan blicka framåt mot allt det nya och spännande som skall hända medan jag är lycklig över allt det fina som du och jag hade tillsammans.