Nätverksseminariet satte djupa intryck

Nu har vi haft vårt seminarium om "Uppbrottslingar" för ledarnätverken på Änglagård. Vi fick många starka intryck från föredragningen av Bertil Torekull, rundresan till "Uppbrottslingarna" samt av vår summering med alla nätverksdeltagarna i "Sommarhuset".

Eva och jag som arrangerade det hela fick själva många nya tankar om livets uppbrott. Vi ser våra liv hittills och vår framtid i en ny dager. Det är stort att se hur allt i livet kan komma i en helt ny skepnad efter ett uppbrott. Allt kan fungera bättre och en helt annorlunda harmoni uppträder på alla plan. Jag har själv upplevt det.

Det är också påtagligt hur man kan hitta sin livsväg genom att forska i sina förfäders liv. Svaren till nuet finns ofta där.

Vi pratade också om det "kall" som förmodligen alla har. För några framstår det som tydligt och får några är det diffust. Sättet att identifiera det är dock att göra uppbrott. Det är påtagligt hur många det finns som inte är riktigt nöjda med sin situation i nuet men som skulle tjäna på att prova annat, om dom vågade.

Ett av de starkaste intrycken fick vi av en "Uppbrottsling" som vi besökte och som har åstadkommit imponerande resultat i sitt liv men på för honom fel område. Han hade hittat sitt "kall" först nu på ålderns höst.

Nätverksseminaret med Bertil Torekull

Idag börjar vi nätverksseminariet om "Uppbrottslingarna" med Bertil Torekull. Vi hämtade honom vid flyget igår och åt middag tillsammans. Det är en fascinerande person som har hunnit med mycket i sitt liv.

Han har startat så vitt skilda tidningar som Dagens Industri och Veckorevyn, varit chefredaktör på Svenska Dagbladet, ansvarig för Bonniertidningarna mm. Han äger vindkraftverk och har skrivit många böcker.

Han berättade mycket om sina erfarenheter och många uppbrott samt om dom gånger han har fått "sparken", som han bland annat fick från Svenska Dagbladet. Han medger dock att han själv har medverkat till "sparken".

Mycket intressanta är hans berättelser om sin långvariga samvaro med Ingvar Kamprad som han ju har skrivit boken om. Ingvar är ett samtidsfenomen som skiljer sig från allt annat inom näringsliv och ledarskap. Alla tidens kortsiktigheter och andra tillkortakommanden är han befriad ifrån samtidigt som han är den enkla och naturliga personen som aldrig går på mottagningar utan lever ett enkelt liv.

Vi ser mycket fram emot dagens seminarium med Bertil i den gamla skolan vid Änglagård.

Dom som flyttade från glesbygden blev nåt!

Inför nätverksseminariet om "Uppbrottslingarna" funderar man på fenomenet vilka som bryter upp och vilka som stannar kvar. Inte minst i denna norrländska glesbygd som seminariet skall vara i.

I denna lilla by Vike finns mest pensionärer kvar. Några är i aktiv ålder också men utgör kanske endast 20%. Pensionärerna sitter hemma och ser på TV samt att gubbarna ägnar sig åt jakten på hösten och fiskar ibland.

För 50 - 100 år sedan var det full aktivitet med affärer, café, forbollsplan, skola mm. Allt är nu borta. Få stannade kvar. Bonden i byn visade en artikel i tidningen. "Dom flesta flyttade in till städerna och blev nåt" stod det. "Vad blev då vi som stannade kvar? Vi håller iallafall landskapet öppet" säger bonden. Han är snart 60 och har inte missat många mjölkdagar i sitt liv. "Det finns ingen anledning att resa bort! Det är ju bäst här!"

Vem fick bäst liv? Dom som blev nåt eller bonden som håller landskapet öppet? Kontrasterna mellan dom som gör uppbrott och dom som inte gör det är stora. Man kan fundera mycket över detta som vi skall göra under seminariet för våra ledarnätverk.

Nu laddar vi upp för seminariet

Nu börjar uppladdningen inför veckans seminarium för deltagarna i ledarnätverken. Vi är på Änglagård och imorgon hämtar vi Bertil Torekull vid Midlanda, flygplatsen i Sundsvall. Vi har fått en packe med hans böcker "Uppbrottslingar" och boken om Ingvar Kamprad för distribution. Det skall bli spännande att lära känna denna intressanta man som har haft så många strängar på sin lyra.

Vi har förberett seminariet i den gamla skolan som lades ner på 50-talet i denna norrländska glesbygd. Middagarna på övre verandan med de 230 glasrutorna i olika färger kräver också sina förberedelser med införskaffande av bord för alla seminariedeltagarna.

Som vanligt är det spännande inför arrangemang där människor träffas och utbyter tankar. I detta fallet blir det i en helt annorlunda miljö utan plastinredning, gipsväggar och surrande ventilationssystem. Miljöer som skiljer sig från vardagen lättar på tankar och idéer.

Det är ju i diskussioner och samvaro med varandra som vi får nya insikter och bekräftelser som berikar våra liv.

En organisationsförändring som slutade i kaos

En av de större offentliga organisationerna i Sverige har under de senaste åren genomgått en stor organisationsförändring som har resulterat i en miljard kronor i underskott, utebliven effektivitetsökning, kaos i produktionen samt ett misslyckat gigantiskt it-system.

Förändringen leddes av en högsta ledare som inte hade någon erfarenhet av liknande ledarskap, en produktionsdirektör som tidigare hade åstadkommit dåligt resultat i en annan offentlig organisation samt av en it-direktör som kom från näringslivet. Samtliga har i praktiken fått sparken, fast det inte kallas så. Som så ofta är styrelsen oinformerad och oengagerad.

En av de mest kända managementkonsultföretagen var behjälplig. Man utlovade vid införsäljningen 20-30 procentiga besparingar inom en kort framtid vilket alltså blev tvärtom.

Man frågar sig hur chefstillsättningarna går till på de högsta nivåerna samt hur konsultföretag engageras. Vänskapskorruption är nog en av dom vanligaste kriterierna såväl inom offentlig verksamhet som i näringslivet. De täta bytena på höga chefsposter inom offentlig förvaltning i synnerhet men även inom näringslivet indikerar att kompetens ligger långt ner på rekryteringens rankingskala.

Man kan förledas tro att allt är bra!

Förra veckans inlägg "Omprövningarnas tid" handlade om att man skall ta vara på den klarsyn man har direkt efter semestern. I chefnätverket kom ett exempel på hur man kan förledas tro att man har det bra som det är. Efter att man har gjort en förändring inser man att det inte alls var bra. Man intalade sig själv att det var så. Klarsynen och distansen fanns inte.

I detta fallet gällde det för äktenskapet. Man kan minnas att man kände sig otillfredställd med vissa saker men att man accepterade dom. Det var något som gnagde. Först när man har kommit vidare i ett annat liv och ett annat förhållande ser man detta tydligt.

Man kan få perspektiv och distans på olika sätt, efter semestern, efter en resa, efter en genomförd förändring, genom att meditera och tänka, genom att motionera mm. Ett tydligt exempel på distans är när man träffas under öppna och generösa former i chefsnätverken. I dialogen med de övriga kommer nya insikter.

Det är lurigt med processorientering

En av de trender som med konsulters hjälp blåste över oss får några år sedan var "processorientering". Man kartlade processer i olika verksamheter för att sedan ändra arbetssätt och organisation efter dessa processbeskrivningar.

De flesta hävdade dock att man identifierade processerna men sedan hände inget mer. Man kom aldrig till läget att ändra arbetssätt.

Vid ett möte i chefsnätverket framkom dock erfarenheten att det är mycket som ändras utan att man är medveten om det. När medarbetarna fick identifiera processerna och tänka igenom nya sätt att driva verksamheten så blev det en förändring i sig. Man började genast att annamma de nya tankarna utan att de behövde stadfästas i organsiationsplaner och flödescheman.

Det är som så ofta resan som är målet.

Tolerans och förståelse

Det är intressant att konstatera att omprövningarnas tid enligt gårdagens inlägg är individuell. Det finns så många som inte vill ändra och justera i sina liv. Man vill leva på samma sätt hela livet.

Dessa motsatser stöder ju det ogreppbara faktumet att vi alla är så olika. Vi förvånas alltid över mångfalden och vi försöker fånga in den i vetenskapliga undersökningar och modeller. Forskarna tror att dom lyckas men dom misstar sig. Dom kommer en bit på väg men aldrig ända fram.

En fråga att brottas med är vår egen tolerans. Att ha förmåga att tolerera och acceptera andras sätt att leva livet. Att inte fnysa åt det. Det är en ständig kamp detta att ha förståelse för olikheten. Ofta fnyser vi åt andras beteenden under tiden som vi är omedvetna om att vi själva beter oss likadant.

I den mån vi kan förbättra vår tolerans och förståelse befriar vi oss själva och släpper ut oss på nya gröna betesmarker.

Omprövningarnas tid

Augusti är omprövningens tid. Man kommer tillbaka efter en lång ledighet till sina normala rutiner. Man har levt på ett annat sätt under lång tid. Detta innebär att man har fått nytt perspektiv på sitt liv. Är det bra som det är eller är det något som behöver ändras?

Ganska snart har man gått miste om denna klarsyn och är tillbaka i spåret. Jag tror att det är viktigt för ett lyckligt liv att ta vara på den klarsyn som finns under en kort tid efter semestern och att göra de justeringar som behövs.

Justeringarna kan bli riskfyllda, osäkra och kanske också vara försedda med lidande och svårigheter under initialfasen men det blir bättre sedan. Min erfarenhet är att när man följer sina inre dragningskrafter så är det bättre liv man får värt de initiala svårigheterna. Man får ingenting för ingenting. Allt har sitt pris.

Att luckra upp det ingrodda spåret och komma ut i nya verkligheter berikar och öppnar oanade möjligheter.

Detta blir ämnet under vårt nästa seminarium på Änglagård i slutet av denna månad.

Har arbetslivet blivit mindre människovänligt?

När sommaren är i sitt slutskede ansluter jag till det förra inlägget från i juni att det är roligt att arbeta med det man gillar och det man själv har kommit på och därmed är ämnad för. Detta är vad jag har ägnat mig åt större delen av sommaren.

Ingen vill vara sysslolös. Alla vill göra något alltid. Det är en omöjlighet att vara passiv, längre stunder iallafall.

Nu när alla skall återuppta sina ordinarie arbeten igen så sker det med blandade känslor. Har man dock hittat rätt uppgift så är det lika roligt som alla aktiviteter som man har gjort under semestern. Det kan till och med vara ännu roligare.

Vid många kontakter i det privata umgänget under sommaren så vet jag att det finns många som går till jobbet med tunga steg. Ofta beror det på dåliga chefer eller att man inte gillar sina arbetsuppgifter. Det är tråkigt att konstatera att de som vantrivs är många och man undrar om arbetslivet i våra dagar på något sätt har blivit mindre människovänligt.

En reflektion är att de som jobbar med människor i vård, omsorg eller utbildning trivs bättre än andra med sina arbetsuppgifter, dock inte alltid med sin arbetsgivare.