En mästerfotograf

Nyligen fick jag se en mästerfotograf i aktion. Hon lyfte fram resultatet istället för sig själv. Under själva fotograferingen var hon diskret och fick tillsammans med objekten idéerna. Dom fick agera själv och blev naturliga. Resultatet blev ett mästerverk.

Jag tänkte på en av världens mest kända porträttfotografer Nadav Kander som menar att han inte behöver kommunicera med munnen utan på andra sätt tills personen blir naturlig så att han kan fånga personligheten i bilden. Jag tänker också på filmregisörens Colin Nutley som lämnar en stor del av skapandet åt skådespelarna själva som med sina personligheter formar rollen.

Detta är en gyllene regel för allt ledarskap.

Försommar

Blank sjö vid Änglagård.
Luften blir spröd men fuktigt njuk och drar ihop sig när regnmolnen tornar upp.
Allt stannar och det blir ett tillstånd.
Försommargrönskan runtomkring är krispig och stjälkig.
Fåglarna väntar innan dom åter blomstar upp och spelar i sin änglalika harmonikaskad.
Jag tar in allt jag förmår i den ljuva försommartid

Att inte bli sedd och bekräftad

Vi är alla beroende av att kunna prestera något bra inom olika områden. Det viktigaste är att man själv blir nöjd och utöver det så behöver man också uppskattning och bekräftelse från andra, inte minst från sin chef.

När man har utvecklat en verksamhet till väsentligt högre omsättning och lönsamhet och bekräftelsen från chefen uteblir så blir man illa berörd. Om chefen är mer intresserad av sig själv än av mig och min prestation så blir jag inte sedd.

Det bästa är att få beröm, näst bäst är att få kritik men sämst är att inte bli sedd.