Allt kan hända i organisationer och i mänsklig samlevnad.
I ett företag har under många år funnits ett missnöje med ledningen. Personalenkäterna har pekat på bottenbetyg. Situationen har varit pressande såväl för personalen som för ledningen. Ingenting har hänt dock utan samma ledning sitter kvar och i stort sett samma personal, år efter år. Misshälligheterna har bestått.
Nu ännu några år senare visar det sig att stämningen på företaget sakta blir bättre med sittande bemanning och ledning utan att konkreta förändringar har vidtagits. Är det så att man tröttnar på att vara missnöjd så att det är lika bra att anpassa sig till den rådande situationen? Eller kanske man hetsar upp varandra till överdrifter om misshälligheterna när dessa pågår som hetast? Eller är den process som innebär att problemen penetreras och diskuteras på olika plan i sig förbättrande? Vägen är ju målet.
En positiv effekt blev att man i den negativa situationen blev mindre motiverad så att de alldeles för långa arbetsdagarna blev meningslösa. Man reducerade till normal arbetstid. Nu när allt blir bättre så behåller man den normala arbetstiden. Allt negativt innehåller ju även något positivt.
Under hela denna perioden går företaget ekonomiskt mycket bra!
torsdag 3 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar