1800-talssverige var som andra kulturer är nu

Jag läser nu Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf. Den handlar om livet i Värmland på 1800-talet. Man blir berörd av hur olika vår tid det var vad gäller värderingar och inte minst jämställdhet och könsroller.

Den bild som där målas upp är lik den som idag finns i vissa andra kulturer vad gäller kvinnans ställning i familjen och samhället. Det var mannen som fattade de avgörande besluten och det var ofta far eller bror som bestämde vem som skulle bli kvinnans man. Mannen var ibland en tyrann i familjen.

Idag ser vi olikheter i dessa frågor mellan olika kulturer. Dessa skapar konflikter och vi förknippar dom ofta med religion. Men det kanske är en konflikt mellan olika förändringstakter över tiden. På 1800-talet fanns det många likheter i vår kultur med hur andra kulturer är idag. Vi tror också att vi kan förändra andra kulturer att bli som oss omedelbart men för oss tog det ju 100 år.

Intäkter är den bästa finansieringskällan

I en intervju med Investors VD i lördags fick han uttala sig om en felsatsning som hade gjorts i it-braschen. Vad lärde du dig av detta? "Jag lärde mig bland annat att intäkter är den bästa finansieringskällan".

Nyligen var vi med på ett möte i Norrlands glesbygd som handlade om hur man skulle få bidrag från EU via länsstyrelsen för att utveckla bygden. Några entreprenörer och ideella organsiationer har gått samman och lägger ner mycket arbete på att få dessa bidrag för ett speciellt affärsprojekt.

Jag tror att alla dessa utvecklingsbidrag, nationella och EU-baserade är bra och nyttiga i många sammanhang men att det ofta visar sig att varje arbetstimme som man lägger på att få bidrag skulle ge minst lika mycket i intäkt om man lade den på marknadsföring.

Samhällsekonomiskt blir det ännu dyrare om man räknar in alla myndighetsarbetstimmar.

-35 grader på Änglagård

I morse var det kallast hittills, minus 35. I skrivande stund har det stigit några grader.

Det är intressant att se hur en sådan här gammal träpatrongård klarar detta. I dess ursprungliga skick på 1800-talet var det ju inga problem. Kakelugn i varje rum och vedspis i köket klarade värmen. Inga vattenledningar kunde frysa sönder heller. De stora hallarna med trappa har alltid varit kalla. Man levde i de olika rummen med stängda dörrar.

Vi klarar nu det hela hyfsat med el och vatten. De svaga punkterna blottar sig dock i den extrema temperaturen och måste åtgärdas. Samtidigt hör man många som har problem med tekniken i sina hus och i sina bilar i kylan, för att inte tala om tågen.

Förr klarade man sig med det man hade. Nu har vi problem med alla våra avancerade tekniker.

Beror det på att man förr gick efter erfarenhet generationer tillbaka och nu går efter teoretiska kunskaper?

Färre resurser ger ökad effektivitet

Jag återkommer till tågförseningarna och andra missförhållanden i organisationer och även i företag.

När problemen uppstår ropas det efter mer resurser. Detta kan vara nödvändigt kortsiktigt i akuta lägen men de löser inga problem på sikt. Då är det motsatsen som gäller, färre resurser som ger högre effektivitet. Åter hänger det på ledarskapet.

I dessa organisationer råder uppgivenhet. Ingen mår bra av att ge upp. Det är uthållighet som skiljer den framgångrike från övriga. Att stå pall när motståndet råder från alla håll och driva sin övertygelse är ledarskap.

Just nu behövs Försvarsmakten för att rensa järnvägsspåren eftersom ledarskapet har misslyckats i det förgångna. Lär man sig något denna gången?

Effektivitet och kvalitet

Om vi verkligen vill bli av med tågförseningar och problemen inom landstingens sjukvård etc så kan vi det men då behövs de rätta motiven och förutsättningarna.

När man finns i en internationell konkurrens med en krävande marknad som exempelvis bilindustrin så finns motiven att åstadkomma hög effektivitet och kvalitet.

Om dessa förutsättningar finns, och det är kartellfritt, så kan ett gott ledarskap åstadkomma resten.

Då blir man framgångrik och alla blir nöjda, inte bara aktieägarna utan också medarbetarna. Alla vill vi ju vara effektiva och se ett gott resultat av vårt arbete.

Det är inte roligt att se dom stackars tågvärdarna på SJ som sjukskriver sig för att dom bara möts av skäll och klagomål. Liknande tongångar hörs från personalen på landstingen. Allt blir en ond cirkel där varje negativ faktor späder på de övriga i en aldrig sinande ström.

Dåligt ledarskap är orsak till tågförseningar

Det pratas mycket om tågförseningar. Någon sade att generaldirektören skulle ta sitt ansvar och avgå. Jag tror att förseningarna beror på två saker dels på otillräckligt ledarskap och dels på otillräcklig konkurrens.

När vi var hos en deltagare i ledarnätverken på Scania fick vi kunskap om deras inriktning mot minimalt med fel såväl i produktionen som på dom producerade fordonen. Man blir här glad när ett fel uppstår för då får man anledning att undersöka orsaken och säkerställa att den aldrig uppstår igen. Denna strategi gäller för många internationella företag, dock inte alla.

När jag tänker på om SJ, Banverket och andra aktörer skulle använda samma strategi så skulle dom bli glada när det uppstår en försening för att dom då får anledning att undersöka orsaken och säkerställa att den aldrig uppstår igen.

Opinioner går i "självspinn"

Det är intressant att se hur uppfattningar och vetenskapliga rön växlar.

Några exempel:

Någon lärare sade till våra barn i slutet av 80-talet: "När jag var barn hade barnen hålfotsinlägg och nu har dom tandställning".

När vi hade seminarium för våra chefsnätverk på temat "regissörens ledarskap" intog vi lunch på "soppteatern. Vi fick då veta att det var OK att dricka vin under föreställningen men man fick inte röka. Förr var det tvärtom, då fick man röka men inte dricka vin.

Idag hetsas opinioner upp av den överdimensionerade mediabranschen. Hela systemet går i "självspinn". När det kommer upp någon aktuell fråga pumpar alla medier ut detta till oproportionerlig storlek.

Man undrar nu hur stort hot svininfluensan egentligen var och hur är det med "klimathotet"?

Ledarskapets bredd

När vi hade ett chefsnätverk på besök i ett munkkloster berättade abboten om ledarskapet över klostret. Han tog fram en gammal bok om hur detta skall gå till. Den var skriven av den helige Benedictus på 500-talet. Han läste: "Abboten är Guds högra hand och allsmäktig i klostret men han skall också tvätta munkarnas fötter".

Man kan förstå spännvidden i ledarens uppgift att ha makten och att leda verksamheten men också att stödja och bistå medarbetarna ner till det mest primära.

En ledare för doktorander sade: Min uppgift är som förskolläraren som går efter en grupp små barn på promenad. Man får samla in dom som halkar efter och går fel och hjälpa dom tillbaka till gruppen". I andra fall måste ledaren gå först och visa vägen.

När vi kom till klostret blev vi betryckta över det liv som munkarna levde men när vi lyssnade på en av deras många bönestunder så bad dom för dom som har fallit för världens lockelser. Vi blev då något fundersamma. Munkarna ägnar sig åt sin inre resa. Kanske den är oändlig?

Vi är så olika!

Olikheterna mellan oss människor är påtaglig. När man tänker på det kan man förvånas över att samarbete, ledarskap och samlevnad ändå fungerar.

Någon vill planera och någon vill gå efter känslan i beslutsögonblicket och låta omständigheterna styra under resan. Någon är omsorgsfull och tänker på detaljer medan någon vill se helheterna och tro att saker ordnar sig. Någon vill vara aktiv och prova nya vägar medan någon vill ta det lugnt och finnas i det befintliga. Någon skrävlar och pratar utan att åstadkomma så mycket medan någon arbetar i det tysta och åstadkommer storverk. Listan kan bli hur lång som helst.

Ledarskapets konst är att kunna delegera och ha is i magen och tro på att medarbetaren kommer till resultat på sitt sätt att jobba och inte på mitt som ledare. Ledarens uppgift är att sätta ramar, precisera var gruppen är och vart den skall.

I all samlevnad gäller också en god regel: "Desto mer jag ger desto mer får jag".

Pausen mellan två jobb

Olika människor handlar olika när det blir en paus mellan två jobb.

Någon har själv provocerat fram ledigheten och hittar tillfredsställelse i att vara chef över en mindre grupp än tidigare. Den lediga tiden var konstruktiv och gav nya insikter

Någon har ofrivilligt hamnat utanför och letar febrilt efter jobb men börjar söka företag att köpa.

Någon blir managementkonsult och lyckas efter lång tid och envishet få uppdrag.

Någon som har blivit utköpt letar febrilt efter ett likadant jobb igen utan att reflektera över annat

Någon vill inte ha beständiga jobb utan ständiga chef-att-hyra-uppdrag för att inte fastna i den interna politiken.

Någon är ständigt trött på sin bransch och på sina ständigt liknande jobb men förmår aldrig byta

Exemplen och olikheterna är oändliga.

Änglagårdsseminariet är klart

På morgonen var kylan här igen med en klarblå morgonhimmel som plötsligt tändes av solen. Man får en aning om vårvinter. Ännu en ny fantastisk årstid i naturen.

Nu är vårt program för seminariet här på Änglagård klart och skall bara justeras för att skickas ut till chefsnätverken. Seminariet blir första dagarna i juni då vyn ovan är täckt av blommor och natten endast är en skymning ackompanjerad av fåglarnas symfoni.

Vi som arrangerar alla dessa seminarier, nätverksmöten och utbildningsresor gör det av eget intresse. Likaså kommer nästa seminarium att väcka många tankar hos oss när det gäller vår livsstil.

Särskilt intressant blir det att få ta del av den klokhet och vishet som präglade våra förfäder till skillnad från det som numer kallas kompetens och istället till stor del grundar sig på teoretiska kunskaper.

En sakral upplevelse

När man ser på "storskogen" får man en förnimmelse av evigheten. De stora granarna står där stilla på samma plats. Dom ser ut att ta det lugnt och att vara förnöjda med det bestående.

Tankarna går tillbaka till vårt ursprung och att vi själva är en del av naturen. Det skänker trygghet och också perspektiv på våra liv. Vi är alla ämnade att försvinna och ersättas av andra i oändlighet.

Naturen är en sakral plats. När jag googlar på "sakral" så betyder det "en plats med andliga värden utan att för den skull behöva vara religiös". Dess motsats är profan, världslig.

Jag tror att vi alla vinner på att ibland få sakrala upplevelser i vår ständigt snurrande profana värld.

Planeringen för Änglagårdsseminariet

För våra chefsnätverk är planeringen nu i full gång inför nästa nätverksseminarium här på Änglagård. Detta pågår samtidigt som vi samlar in deltagare för kommande ledarutbildning i Libanon i maj och planerar för utbildningen därefter i Italien i september.

Seminariet på Änglagård blir 2 till 4 juni och vi kontaktar och besöker de aktörer som skall medverka. Temat blir "Livsstil" och vi kommer att ägna oss åt de kunskaper som fanns förr men som har gått förlorade vad gäller vår hälsa, vårt välbefinnande och vår kapacitet.

Man pratar ju numer om HMI, Human Machin Interface, men vi kommer att ägna oss åt HNI, Human Nature Interface, alltså vår relation till naturen. Det senare förefaller vara en relation som är i avtagande. Om den sköts så tillförs vi energi och harmoni i våra liv.

Vi besöker också människor som har en helt annan livsstil än den gängse.

Friden på Änglagård

Änglagård är fridfullt. Några snöflingor faller sakta, tystnaden råder, granskogen står mörk bakom stallet. I den snötyngda gamla syrenen utanför sommarhuset skuttar småfåglarna glatt omkring. För övrigt är allt stilla!

Fantasin börjar spela om hur det var här för hundra år sedan när gården var full av folk och djur. Den aktivitet som idag finns i städerna fanns här. Tiderna förändras! Hur är det om hundra år?

När vi är på Änglagård brukar jag ta en stund varje morgon för att stanna upp och bara sitta och insupa atmosfären. Jag tänker att det är alltför sällan som vi stannar upp i våra liv för att upptäcka allt skönt runt oss. Vi ilar ständigt mellan olika aktiviteter och skygglapparna sitter på och avgränsar oss.

Man får mycket energi av att sitta och betrakta och tänka en stund.

Fysisk övning

Vårt behov av fysisk ansträngning är påtagligt. Om det går för lång tid utan detta så känns det inte bra. De flesta har någon form av sportaktivitet eller går på Gym.

Själv får jag mycket och varierad fysisk övning på Änglagård. Förutom skidåkningen så här års så är det skönt att skotta snö, inte minst taket så att det inte läcker in vatten. Vedhantering till kakelugnar och vedspisar ger mycket och allsidig motion. Att sätta på snökedjor på de stora traktorhjulen frestar också på liksom att gå ut i björkhagarna och röja sly, renovera husen etc.

Allt detta ger också en annan utdelning, något blir producerat. Att avverka skog är en annan aktivitet som ibland ger möjligheten att man blir totalt utmattad intill sin förmågas gräns. Det lär vara nyttigt att ibland komma till den gränsen.

Stundom har tankar klarnat efter sådana övningar och det känns skönt efteråt när man känner att man har varit igång och har lite lätt träningsverk.

Läckande vattenrör i Änglagård

Igår kväll kom vi upp till Änglagård för att jobba här en tid och förbereda nästa seminarium för chefsnätverken 2 - 4 juni i år.

Ett sådant här gammalt träslott bjuder ofta på överraskningar. När vi kom upp sent igår efter en resa i snöväder och köer efter plogbilar blev nedre badrummet som en borstlös biltvätt med vattensprut från olika håll när vi satte på vattnet. Det var frysskador på några rör på grund av att någon hade kopplat ur värmen där senast vi var här.

Med kontakter i bygden och egen insats blev det hela reparerat och klart i morse. Nu håller vi på och värmer upp huset med elradiatorer, kakelugnar och vedspis. 30-gradiga kölden sitter fortfarande kvar i väggarna. Just nu droppar det smältvatten i en av dom övre kakelugnarna som vi aldrig eldar i.

Allt detta utsätter vi oss för alldeles frivilligt och tycker till och med att det är charmigt. I alla fall ikväll när vi har fått ordning på allt och intar en god middag som vi hoppas.

"Gilla jobbet eller hög lön"

Några väljer att jobba med det dom tycker är roligt istället för att klättra på karriärsstegen mot högre positioner. Detta kan innebära att medvetet välja lägre lön.

Vi har några exempel i chefsnätverken där chefer medvetet tackar nej till högre position och högre lön av olika anledningar. Några hantverkare med akademisk utbildning föredrar att återskapa och fräscha upp gamla interiörer framför skrivbords- och konferensbordsarbete etc. Exemplen är många.

Ännu fler är dom som sitter i chefsposition med stress och långa arbetsdagar och känner att något annat vore bättre men som aldrig gör något åt det. Man känner sig låst i sin position av många orsaker.

Vi människor bryts alltid av viljor i motsatta riktningar. Vi vill ha hög lön, hög status, och vara efterfrågade men vi vill också ha balans i livet, roligt på jobbet och slippa stress. Detta går inte alltid att förena.

När är det dags att trappa ner?

En vanlig fråga i "Nätverk för ledare" är när man skall trappa ner inför pensionen. Det verkar som att pensionsåldern varierar mellan 55 och 70.

I vissa företag "fryses man ut" när man närmar sig 60 för att sedan bli "utköpt". I andra kallas man in efter 65 för att man har en unik kompetens och erfarenhet som efterfrågas.

Många har möjlighet att välja och valet står mellan att trappa ner och ta det lugnt e ena sidan eller allt fortsätta med att vara i farten och att vara efterfrågad. Det senare är en stor stimulans. En god regel för att hålla sig frisk är att vara aktiv såväl fysiskt som mentalt.

Det visar sig också att många av dom som pensioneras tidigt kommer igen i nya karriärer på de mest olika sätt. Ett faktum är ju att vi människor alltid måste göra något. Frågan är bara vad.

Kreativitet

Vid mötena i "Nätverk för ledare" kommer ofta fråga upp om chefens uppgift att hinna utveckla verksamheten. Frågan inställer sig: "Hur gör man då?"

Det första är att ha förmåga att skapa tid för detta. Nästa fråga är: "Hur blir jag kreativ?"

Förutom att skapa tid för egna tankar och reflektioner så gäller det att träffa andra människor, ha nätverk och att mingla omkring, såväl internt i organisationen som externt . Det är då man kan snappa upp nya tankar och idéer. Det är också bra att prata om sina egna angelägenheter. De bringas då i en ordning som i sig kan ge aha-upplevelser.

Att ha problem är också nyttigt. Det finns inga problem som inte också är en möjlighet.