Brev till Eva!

Hej Eva!

Jag trodde att sorgen efter dig skulle avta med tiden men så är det inte. Den tycks gå i vågor. Den har ökat senaste tiden.

Jag frågar mig ofta om jag har gett den sin tid eller om jag genom alla aktiviteter har flytt från den? Den kommer när jag är ensam. Det är nog nyttigt att vara det och att få låta den komma fram. 

Den är svår att definiera. Den finns som något väsen. Den definition som jag kan hitta är att den ju är du! Sorgen är skuggan av kärleken var det någon som sade

Jag kan också se det som positivt att du genom allt detta fortfarande finns hos mig och inte försvinner helt. Du finns kvar hos mig resten av livet tillsamman med allt annat som händer och kommer att hända.

Brev till Eva!

Hej Eva!

Igår träffade Tomas min nya kvinna Monica för första gången. Hon och jag har ju nu varit tillsammans i 5 månader men saken är naturligtvis känslig för våra barn i saknaden efter dig.

Mötet gick bra och båda uppskattade varandra. Jag hoppas att du kan förlika dig med att dessa steg nu närmar sig. Vi får se när även Anders och deras familjer är mogna. Jag förstår verkligen att det hela är känsligt för dom. För att inte tala om våra barnbarn som hann få ett fint minne av dig.

Det närmar sig ju också att det har gått ett år sedan du lämnade oss, den 5 april. Jag läser i min dagbok vad vi gjorde den sista månaden av ditt liv. Tänk om vi hade vetat att du skulle dö kort därefter. Vi anade intet, utom du som ju hade en viss känsla av att dina dagar var räknade. Förunderligt är det alltsammans. Vi vet så lite om morgondagen.

Brev till Eva

Hej Eva!

Nu har Monica och jag varit i Indien. Som du kommer ihåg pratade jag ofta om att jag ville åka dit.

Bland annat tog vi del av den hinduiska religionen och filosofin. Man tror där på reinkarnationen. Dom döda kremeras, "blir av med sin kostym", så att själen kan gå vidare. Den uppstår i ett nytt liv. Om man har varit god så får man ett bättre liv i nästa.

Du var så god under ditt liv så du finns nog nu i ett fint liv vill jag hoppas och tro.

Idag kom "Myrorna" och hämtade alla de kläder och skor som fanns kvar efter dig. Det var mycket. Det kändes hårt när jag såg den där fina dräkten och den fräsiga jackan som du brukade ha. En del galjar hakade fast i kanten på en plastsäck. Det kändes som att det var du som klamrade dig fast och ville stanna kvar.

Jag kom att tänka på när jag kysste din varma fina hand när du låg för döden. Det kändes som att den bad om hjälp att få stanna kvar i livet. Jag kände mig så maktlös inför din vädjan.

Jag har ofta också relaterat till texten i "Håll mitt hjärta" som Anna Reader sjöng på din begravning:

"Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta - ta min själ

Håll mitt hjärta - håll min själ
Låt mig bara stanna här"

Jag hoppas att hinduerna har rätt.