När VD får sparken

Att bli av med sitt jobb eller att få sparken är i olika grad en knäck för självförtroendet. I våra chefnätverk händer det då och då att någon råkar ut för detta.

Speciellt drastiskt brukar det vara när VD-ar får sluta. Det sker ofta plötsligt som en blixt från en mer eller mindre klar himmel. Även om den kommer från en molnig himmel känns det hårt. Det blir en knäck för självförtroendet.

Det finns dock en positiv sida också. För dom som blickar tillbaka efter många år har det ofrivilliga uppbrottet resulterat i ett lyft i livet. Vi pratade mycket om detta vid vårt senaste nätverksseminarium på Änglagård.

Några exempel är VD-n i det kommunägda bolaget som trotsade den lokala styrande klicken och fick gå eller VD-n som förslog att den arbetande styrelseledamoten skulle avgå för att spara kostnader som därmed själv fick gå eller VD-n för ett stort koncernbolag som hade lysande resultat och tillväxt men fick gå för att det blev fel personkemi gentemot koncernchefen eller som nu senast VD-n som fick gå för att han vägrade ändra organisationen efter styrelsens önskan.

Ibland säger man att de personer som har kommit långt i sin karriär har fått sparken någon eller några gånger. Måhända kommer det alltmer att bli en merit att ha fått det. Så är det ofta i USA. Att ha fått sparken som VD tyder ju på en egen kreativitet och drivkraft. Detta efterfrågas ju ofta men det kan också tyda på oförmåga att ställa in sig i ledet, ett krav som också ses vara i ökande. Paradoxerna råder alltid.