I lördags såg jag baletten Nätknäpparen på Operan. Den romantiska satsen var gudomlig, både musiken och dansen http://youtu.be/RsL5VzBqTFk
Förunderligt att Tjajkovskij kan skapa något så underbart!
onsdag 23 december 2015
Den gudomliga kärleken
Tänk om man drabbas av den stora gudomliga kärleken! Vad gör man då? Ibland kan jag tro att jag gör det! Trots att jag kämpar emot för att få behålla friheten så är mina egna krafter futtiga jämfört med kärlekens.
torsdag 10 december 2015
Efter ett fantastiskt halvår, vad finns runt hörnet?
Tiden går och jag kan knappast säga att jag har lugnat ner mig. Det har varit ett fantastiskt halvår sedan jag blev fri igen på försommaren. Jag menar då sedan jag blev fri från en fast relation. Mycket har passerat och jag har njutit av allt och känt mig som ung på nytt.
Nu kommer en period av lugn över alla helger tror jag. Det känns inte som att jag har blivit klokare dock. Det är troligt att jag inte har rasat ut än. Fortfarande är det skrämmande att tänka sig att vara själv utan relation samtidigt som det är skrämmande att få en för tät relation.
Jag har ingalunda någon lösning på detta utan fortsätter att följa med strömmen som en kork och att ta ledning av min inre röst.
Det händer dock mycket intressanta saker och jag måste här uttrycka mig svepande eftersom ju ändå en blogg är offentlig för alla.
Jag vet dock inte i nuet hur jag skall kunna lugna ner mig över helgerna. Jag läser numer nästan aldrig en bok eller är ensam hemma särskilt mycket även om jag förstår att det skulle vara välgörande för mig det också.
Nu har jag dock haft några kvällar för mig själv och det har faktiskt varit rätt så skönt även om det är ovant.
Spännande att se vad som finns runt hörnet.
Nu kommer en period av lugn över alla helger tror jag. Det känns inte som att jag har blivit klokare dock. Det är troligt att jag inte har rasat ut än. Fortfarande är det skrämmande att tänka sig att vara själv utan relation samtidigt som det är skrämmande att få en för tät relation.
Jag har ingalunda någon lösning på detta utan fortsätter att följa med strömmen som en kork och att ta ledning av min inre röst.
Det händer dock mycket intressanta saker och jag måste här uttrycka mig svepande eftersom ju ändå en blogg är offentlig för alla.
Jag vet dock inte i nuet hur jag skall kunna lugna ner mig över helgerna. Jag läser numer nästan aldrig en bok eller är ensam hemma särskilt mycket även om jag förstår att det skulle vara välgörande för mig det också.
Nu har jag dock haft några kvällar för mig själv och det har faktiskt varit rätt så skönt även om det är ovant.
Spännande att se vad som finns runt hörnet.
tisdag 3 november 2015
Att släppa taget och åka med!
Jag är nu några dagar helt ensam på Änglagård. För första gången efter Evas död, 2.5 år sedan, känner jag en harmoni och ro att vara här. Jag njuter av naturen i det fina höstvädret och får faktiskt ro att läsa böcker igen för första gången
Jag inser med tiden att en så stor förändring som att förlora sin livspartner efter 44 år tillsammans är större än vad jag har anat. Man genomgår olika faser av olika sorters vilsenhet. Det blir en iver att göra allt det som man inte kunde göra i äktenskapet. Ibland blir ivern för stor och går väl långt och fel.
Man måste väl också förstå att denna process ännu inte har kommit till sin ände utan att det kommer nya faser.
Jag bara åker med, Det verkar som att det är någon annan som styr och under tiden trivs jag faktiskt jättebra. Jag tror att det inte är bra att sätta sig på tvären mot flödet utan att följa med. Svaren finns alltid i den inre rösten. De kommer alltid mycket tydligt när jag står vid vägskälet, men först då. Alla förändringar måste vänta tills den markerar och säger att det är dags. Inte förr! "Var sak har sin tid!"
Ibland måste man också gå fel för att få egen insikt och erfarenhet om att det var fel!
Jag inser med tiden att en så stor förändring som att förlora sin livspartner efter 44 år tillsammans är större än vad jag har anat. Man genomgår olika faser av olika sorters vilsenhet. Det blir en iver att göra allt det som man inte kunde göra i äktenskapet. Ibland blir ivern för stor och går väl långt och fel.
Man måste väl också förstå att denna process ännu inte har kommit till sin ände utan att det kommer nya faser.
Jag bara åker med, Det verkar som att det är någon annan som styr och under tiden trivs jag faktiskt jättebra. Jag tror att det inte är bra att sätta sig på tvären mot flödet utan att följa med. Svaren finns alltid i den inre rösten. De kommer alltid mycket tydligt när jag står vid vägskälet, men först då. Alla förändringar måste vänta tills den markerar och säger att det är dags. Inte förr! "Var sak har sin tid!"
Ibland måste man också gå fel för att få egen insikt och erfarenhet om att det var fel!
torsdag 22 oktober 2015
Några tänkvärda ord
Jag har förstått att om man är ärlig, har mod och tillit så är man fri och livet blir ett mirakel, eller som det står i bibeln 5 Mosebok 31:6: "Varen frimodiga och oförfärade"
Vidare har jag fått veta att det är inte problemen som är problemet utan vår attityd till problemen som är problemet.
När jag frågade en buddistisk abedissa i ett kloster i Vietnam vad som var den viktigaste filosofin i buddismen så svarade hon att det är insikten om att jag inte kan ändra på andra utan endast på mig själv! Detta är svårt och man måste lära sig att styra sina tankar men om man lyckas så är man lycklig varje dag i livet.
Vidare har jag fått veta att det är inte problemen som är problemet utan vår attityd till problemen som är problemet.
När jag frågade en buddistisk abedissa i ett kloster i Vietnam vad som var den viktigaste filosofin i buddismen så svarade hon att det är insikten om att jag inte kan ändra på andra utan endast på mig själv! Detta är svårt och man måste lära sig att styra sina tankar men om man lyckas så är man lycklig varje dag i livet.
onsdag 14 oktober 2015
Jag ropar hej innan jag har kommit över bäcken!
Jag ropar hej innan jag har kommit över bäcken. Jag står mitt i och allt fungerar jättebra hittills.
Det perfekta förhållandet kallas "lingonsyltens röda glädje". Det är sött och fint. Inget vardagsnötande utan spänning och längtan till varje träff.
Friheten däremellan är fantastisk. Den har många nyanser. På måndag åker jag ensam på en biltur i Andalusien en vecka.
Det perfekta förhållandet kallas "lingonsyltens röda glädje". Det är sött och fint. Inget vardagsnötande utan spänning och längtan till varje träff.
Friheten däremellan är fantastisk. Den har många nyanser. På måndag åker jag ensam på en biltur i Andalusien en vecka.
onsdag 7 oktober 2015
Försök med det ideala förhållandet
Man får erfara omöjligheterna minsann. Att ha full frihet och relation på samma gång går inte länge. .
Med tiden kan det komma känslor som inte tål detta. Det går kanske inte att äta kakan och ha den kvar. Måste man kanske ändå välja mellan ofrihet och ensamhet.
Om man inte vill ha något av dessa alternativ hur gör man då? Försöket med det ideala förhållandet går vidare. Kanske vi kan komma fram till nya lösningar.
Med tiden kan det komma känslor som inte tål detta. Det går kanske inte att äta kakan och ha den kvar. Måste man kanske ändå välja mellan ofrihet och ensamhet.
Om man inte vill ha något av dessa alternativ hur gör man då? Försöket med det ideala förhållandet går vidare. Kanske vi kan komma fram till nya lösningar.
fredag 2 oktober 2015
Ryssland
Jag har rest runt några dagar i Ryssland. Alla blir förvånade för detta. Sedan kommer kommentaren att "Det är farligt". Sanningen är att ryssarna är mycket fina, vänliga och ofarliga. Dom verkar vara människor dom också.
Dom tycker att Putin behövs för att hålla samman det väldiga landet. Dom var väldigt stolta när han stod på världsarenan i FN. Talet visades i alla nyhetskanaler. Natacha, uppväxt i Ryssland och boende i Sverige sedan länge, var med mig på en del av resan. Hon säger att de ryska medierna är mer nyanserade än de svenska.
I Ryssland är en man en man och en kvinna en kvinna. En man lämnar plats för en kvinna på bussen. Ryssarna är också mer känslostyrda än de pragmatiska svenskarna.
Ryssarna är djupt troende och det är en hemlighet i den ryska folksjälen att efter Bysans och Rom så har Ryssland en apokalyptisk uppgift, inte imperialistisk utan en andlig. När man förstår detta så förstår man Ryssland säger Natacha. Jag förstår också att man kan kommunicera och meditera till ikonerna i de mystiska och gåtfulla ortodoxa kyrkorna.
Det finns mycket ödemark mellan orterna med långa avstånd. Att hitta hotell och restauranger är svårt men när man väl gör det så kostar det inte mycket.
Jag gillar verkligen att utforska det för mig okända på egen hand, vara helt oberoende och göra det som faller mig in i stunden. Jag är definitivt ingen gruppreseperson.
Dom tycker att Putin behövs för att hålla samman det väldiga landet. Dom var väldigt stolta när han stod på världsarenan i FN. Talet visades i alla nyhetskanaler. Natacha, uppväxt i Ryssland och boende i Sverige sedan länge, var med mig på en del av resan. Hon säger att de ryska medierna är mer nyanserade än de svenska.
I Ryssland är en man en man och en kvinna en kvinna. En man lämnar plats för en kvinna på bussen. Ryssarna är också mer känslostyrda än de pragmatiska svenskarna.
Ryssarna är djupt troende och det är en hemlighet i den ryska folksjälen att efter Bysans och Rom så har Ryssland en apokalyptisk uppgift, inte imperialistisk utan en andlig. När man förstår detta så förstår man Ryssland säger Natacha. Jag förstår också att man kan kommunicera och meditera till ikonerna i de mystiska och gåtfulla ortodoxa kyrkorna.
Det finns mycket ödemark mellan orterna med långa avstånd. Att hitta hotell och restauranger är svårt men när man väl gör det så kostar det inte mycket.
Jag gillar verkligen att utforska det för mig okända på egen hand, vara helt oberoende och göra det som faller mig in i stunden. Jag är definitivt ingen gruppreseperson.
torsdag 17 september 2015
Inga samvetskval
Igår såg jag filmen "Jag är Ingrid". Den var inte väldigt bra men inte heller dålig. Den skapade dock en del funderingar hos mig och det är ju inte illa. Sådant gillar jag. Allra helst om det kan komma insikter som vänder upp och ner på mina tidigare uppfattningar.
Ingrid Bergman levde sitt liv fullt ut. Hon uppnådde det hon verkligen ville. Hon blev internationellt berömd skådespelerska hos dom mest intressanta regissörerna i världen. Hon drevs av sitt intresse och av sina inre drivkrafter.
Lidande av allt detta blev hennes barn och tidigare makar när hon förälskade sig i nya personer och lämnade det gamla. Barnen fick vara utan sin mamma i långa tider. I ett fall hela 5 år.
Det är ju inget ovanligt bland berömdheter i kulturbranschen såsom Ingmar Bergman, August Strindberg m.fl. men Ingrid som dog i cancer vid 67 års ålder ångrade ingenting. Hon levde för det hon kände i sitt inre vid varje nytt nu och var alltid glad och nöjd med sitt liv.
Jag som har lätt för att få samvetskval för det ena och det andra fick tankarna att verkligen leva efter det jag känner och följa min inre vilja. Den känns tydligt var gång jag stannar upp och tänker efter, vilket jag gör dagligen.
Ingrid Bergman levde sitt liv fullt ut. Hon uppnådde det hon verkligen ville. Hon blev internationellt berömd skådespelerska hos dom mest intressanta regissörerna i världen. Hon drevs av sitt intresse och av sina inre drivkrafter.
Lidande av allt detta blev hennes barn och tidigare makar när hon förälskade sig i nya personer och lämnade det gamla. Barnen fick vara utan sin mamma i långa tider. I ett fall hela 5 år.
Det är ju inget ovanligt bland berömdheter i kulturbranschen såsom Ingmar Bergman, August Strindberg m.fl. men Ingrid som dog i cancer vid 67 års ålder ångrade ingenting. Hon levde för det hon kände i sitt inre vid varje nytt nu och var alltid glad och nöjd med sitt liv.
Jag som har lätt för att få samvetskval för det ena och det andra fick tankarna att verkligen leva efter det jag känner och följa min inre vilja. Den känns tydligt var gång jag stannar upp och tänker efter, vilket jag gör dagligen.
måndag 14 september 2015
"Inga garantier"
Att ha en relation där man träffas mera glest i almanackan smakar sött och gott. Den erbjuder både frihet och gemenskap.
Om den kryddas med att det inte finns några garantier så blir den extra spännande.
Dock kan allt gå i kras. Den risken får man ta.
.....eller så är det tvärtom. Risken för att gå i kras blir mindre
Om den kryddas med att det inte finns några garantier så blir den extra spännande.
Dock kan allt gå i kras. Den risken får man ta.
.....eller så är det tvärtom. Risken för att gå i kras blir mindre
tisdag 1 september 2015
"Jag skall leka mig fram"
Jag ger mig nu ut i livets labyrint för att se var jag hamnar. Först nu startar mitt liv efter din död, Eva! Allt har hittills skett i skuggan av detta.
Nu gör jag omstart! Inga mål har jag men vet tydligt vad jag vill i nuet. Spännande att se var jag hamnar. Det kanske går fel men då lär jag mig.
Jag skall ha roligt och fritt och göra allt som faller mig in.
Det blir upprepning av det vi sade när vi var unga, Eva! "Vi skall inte ta livet för allvarligt utan vi skall leka oss fram"
Nu gör jag omstart! Inga mål har jag men vet tydligt vad jag vill i nuet. Spännande att se var jag hamnar. Det kanske går fel men då lär jag mig.
Jag skall ha roligt och fritt och göra allt som faller mig in.
Det blir upprepning av det vi sade när vi var unga, Eva! "Vi skall inte ta livet för allvarligt utan vi skall leka oss fram"
söndag 23 augusti 2015
Seminarium om Migration på Änglagård
Vi har haft ett seminarium om migration på Änglagård för våra nätverksdeltagare. Det satte ett djupt intryck på oss och vi blev berörda. Vi träffade representanter från Migrationsverket, Sundsvalls kommun och Arbetsförmedlingen. Alla jobbade med immigrationen. Gemensamt för dessa var att dom var djupt engagerade och stortrivdes med sitt jobb. Personalomsättningen var låg. Jag trodde motsatsen innan seminariet, att det var ett stressigt och omöjligt jobb men det var alltså istället kul och stimulerande.
Dock visade det sig vara besvärlig organisation då både kommun och arbetsförmedling jobbar med att skaffa både jobb och bostad åt invandrarna. Det förefaller också som att vi är alltför beskyddande. För mycket hjälp passiviserar. Det tar också alltför lång tid med asylutredningar och godkännande av invandrarnas yrkesprofessioner. Allt detta sker tydligen mer effektivt och snabbt i länder som Tyskland och USA. "Jag har kämpat mig igenom alla faror på egen hand och kommer hit och blir omhändertagen. Jag tappar min mänskliga värdighet när ni gör allt för mig" sade en invandrarkvinna.
Vad inte jag visste tidigare var också att vi inte har någon övre gräns för invandraringen.
Vi hade ett möte med invandrare i Hammarstrand och träffade fantastiska personer som berättade om krig som dom flytt ifrån under stor livsfara. En ung man flydde från Eritrea, jobbade i fem år i Sudan för att få pengar för vidareflykt till Europa. Ibland fick han lön och ibland inte. Vidare genom Libyen där dom var grymma och laglösa. Vidare över Medelhavet i herrelös överbelastad båt i stora vågor. En kvinna hade flytt med sina barn från utpressare i Colombia med risk för eget liv. En chef i ett stort företag hade flytt från sin familj i Syrien. Det var för farligt att ta med dom. Nu har han ständig oro för dom.
När vi erbjöd dom att ställa frågor till oss handlade det bara om: "Hur får vi jobb". Dom som kommer nu är mycket mer kvalificerade och ambitiösa än dom som kom för några år sedan.
Som vanligt upplevde vi en stor skillnad från att få information från verkligheten än från medierna. Några av oss som var med på seminariet bestämde sig för att jobba med immigrationen.
Dock visade det sig vara besvärlig organisation då både kommun och arbetsförmedling jobbar med att skaffa både jobb och bostad åt invandrarna. Det förefaller också som att vi är alltför beskyddande. För mycket hjälp passiviserar. Det tar också alltför lång tid med asylutredningar och godkännande av invandrarnas yrkesprofessioner. Allt detta sker tydligen mer effektivt och snabbt i länder som Tyskland och USA. "Jag har kämpat mig igenom alla faror på egen hand och kommer hit och blir omhändertagen. Jag tappar min mänskliga värdighet när ni gör allt för mig" sade en invandrarkvinna.
Vad inte jag visste tidigare var också att vi inte har någon övre gräns för invandraringen.
Vi hade ett möte med invandrare i Hammarstrand och träffade fantastiska personer som berättade om krig som dom flytt ifrån under stor livsfara. En ung man flydde från Eritrea, jobbade i fem år i Sudan för att få pengar för vidareflykt till Europa. Ibland fick han lön och ibland inte. Vidare genom Libyen där dom var grymma och laglösa. Vidare över Medelhavet i herrelös överbelastad båt i stora vågor. En kvinna hade flytt med sina barn från utpressare i Colombia med risk för eget liv. En chef i ett stort företag hade flytt från sin familj i Syrien. Det var för farligt att ta med dom. Nu har han ständig oro för dom.
När vi erbjöd dom att ställa frågor till oss handlade det bara om: "Hur får vi jobb". Dom som kommer nu är mycket mer kvalificerade och ambitiösa än dom som kom för några år sedan.
Som vanligt upplevde vi en stor skillnad från att få information från verkligheten än från medierna. Några av oss som var med på seminariet bestämde sig för att jobba med immigrationen.
lördag 22 augusti 2015
Att vara herre över sitt liv!
Jag inser åter hur viktigt det är att man själv styr sitt liv. Det går inte att låta någon annan göra det. Ibland kan det innebära stor smärta att klara av detta.
Samma gäller när man skall bli kvitt missbruk såsom missbruk av droger, missbruk av arbete (vanligt) eller missbruk av mat. Att avstå från de två första har varit lätt för mig men svårigheten att hålla rätt vikt har jag fått erfara själv men tycker att jag har klarat av det.
Hur viktigt är det inte att bli herre över sig själv istället för att missbruket blir herre. När det gäller relationer så måste man ta ansvar för att få det som man själv vill. Att komma ur en relation när kärleken är med i leken innebär att det inte längre är någon lek utan bistert allvar.
Det är grymt (läs i gammal betydelse) att skada någon annan genom detta. Det smärtar men alternativet är att man själv försvinner som människa och blir en "död massa". Dessvärre tror jag att det är fallet i många relationer.
Samma gäller när man skall bli kvitt missbruk såsom missbruk av droger, missbruk av arbete (vanligt) eller missbruk av mat. Att avstå från de två första har varit lätt för mig men svårigheten att hålla rätt vikt har jag fått erfara själv men tycker att jag har klarat av det.
Hur viktigt är det inte att bli herre över sig själv istället för att missbruket blir herre. När det gäller relationer så måste man ta ansvar för att få det som man själv vill. Att komma ur en relation när kärleken är med i leken innebär att det inte längre är någon lek utan bistert allvar.
Det är grymt (läs i gammal betydelse) att skada någon annan genom detta. Det smärtar men alternativet är att man själv försvinner som människa och blir en "död massa". Dessvärre tror jag att det är fallet i många relationer.
måndag 17 augusti 2015
Att tappa sin frihet
Jag har nyligen fått insikter om hur medberoende kan påverka en person så att friheten beskärs och man sugs upp av en annan persons vilja. Sanna Lundell sommarpratade om det tidigare i sommar. "I en relation kan det bli så att man måste be om lov för att få träffa sina kompisar eller utöva sina intressen". Jag har alltid trott att medberoende hade att göra med en partner som är missbrukare av något slag men det kan finnas även i relationer utan missbruk och sjukdom. Dock kan medberoende klassas som en sjukdom. Man tappar sin självständighet och går upp i en annan persons vilja.
Jag ryser när jag tänker på egna erfarenheter av detta och hur underbart det är att göra som man själv vill och har lust med. När jag skriver det så kommer jag också att tänka på hur skönt det var när jag blev egen konsult och slapp styra efter tokiga chefers huvud.
Därmed inte sagt att man inte kan ha en relation men det gäller att lägga upp den så att man behåller sin egen personliga frihet. Det är allt för lätt att falla in i en annan persons vilja.
Och Eva! Jag slutar nu att adressera mina blogginlägg till dig. Jag vet ju att du läser dom ändå. Sorgen efter dig mådde gott av att få skriva av sig och nu får jag se om det fortsätter vara meningsfullt att blogga. Det visar sig. Den kommer nu in i en ny fas, som så mycket annat.
Jag ryser när jag tänker på egna erfarenheter av detta och hur underbart det är att göra som man själv vill och har lust med. När jag skriver det så kommer jag också att tänka på hur skönt det var när jag blev egen konsult och slapp styra efter tokiga chefers huvud.
Därmed inte sagt att man inte kan ha en relation men det gäller att lägga upp den så att man behåller sin egen personliga frihet. Det är allt för lätt att falla in i en annan persons vilja.
Och Eva! Jag slutar nu att adressera mina blogginlägg till dig. Jag vet ju att du läser dom ändå. Sorgen efter dig mådde gott av att få skriva av sig och nu får jag se om det fortsätter vara meningsfullt att blogga. Det visar sig. Den kommer nu in i en ny fas, som så mycket annat.
tisdag 11 augusti 2015
Brev till Eva
Hej Eva. Nu får du redan höra av mig igen trots att jag skickade brev till dig igår!
Jag har tänkt på det jag skrev då. Efter din död har livet haft ett antal omstarter. Jag tror nu att det är en sådan igen. Det tar tid att anpassa sig för ett liv utan dig efter 44 år. Jag börjar förstå det nu. När jag blickar tillbaka på tiden efter dig så är det tydligt att jag inte har varit mogen för ett nytt liv. Tecknen på det är många. Förmodligen är jag inte det nu heller.
Man planerar ofta fyrkantigt för att sedan uppleva att verkligheten är rund. Då uppstår problem men också nya möjligheter. Ett enkelt exempel på det var på min utflykt igår som inte alls blev som planerat men jag anpassade mig efter verkligheten och fick därmed extra mycket motion men också annorlunda upplevelser.
Så är det ju med livet också. Jag tror att desto större förmåga man har att anpassa sig efter verkligheten desto bättre blir det.
Nu känns det i alla fall som att jag tar ett nytt steg. Som du minns så brukade jag ofta säga att augusti är en omorienteringstid. Efter ett sommarliv möter man sitt vanliga liv och får en klarsyn och kan bedöma vad som skall bibehållas och vad som skall förändras.
Av nog mer en tillfällighet så sker denna omorientering för mig just nu. Spännande är det minsann.
Jag har tänkt på det jag skrev då. Efter din död har livet haft ett antal omstarter. Jag tror nu att det är en sådan igen. Det tar tid att anpassa sig för ett liv utan dig efter 44 år. Jag börjar förstå det nu. När jag blickar tillbaka på tiden efter dig så är det tydligt att jag inte har varit mogen för ett nytt liv. Tecknen på det är många. Förmodligen är jag inte det nu heller.
Man planerar ofta fyrkantigt för att sedan uppleva att verkligheten är rund. Då uppstår problem men också nya möjligheter. Ett enkelt exempel på det var på min utflykt igår som inte alls blev som planerat men jag anpassade mig efter verkligheten och fick därmed extra mycket motion men också annorlunda upplevelser.
Så är det ju med livet också. Jag tror att desto större förmåga man har att anpassa sig efter verkligheten desto bättre blir det.
Nu känns det i alla fall som att jag tar ett nytt steg. Som du minns så brukade jag ofta säga att augusti är en omorienteringstid. Efter ett sommarliv möter man sitt vanliga liv och får en klarsyn och kan bedöma vad som skall bibehållas och vad som skall förändras.
Av nog mer en tillfällighet så sker denna omorientering för mig just nu. Spännande är det minsann.
måndag 10 augusti 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Jag kan berätta för dig att nu mår jag riktigt bra. Det dyker upp saker som passar mig perfekt. Allt vad jag vill går att kombinera. Det har hänt verkligt trevliga saker de sista två veckorna.
Jag får se hur det går men det verkar lovande. Dock kan allt hända, som alltid.
Idag hade jag en upplevelse. 9 mil på cykel på Mälaröarna, två bad, lunch i en trädgård på pittoreska Adelsö, som man får åka färja till, samt middag på Rastaholm med en fantastisk utsikt över Mälarfjärden. Livet är underbart.
Hoppas att du gillar att jag trivs, nu när det snart är två och ett halvt år sedan du gick bort.
Jag kan berätta för dig att nu mår jag riktigt bra. Det dyker upp saker som passar mig perfekt. Allt vad jag vill går att kombinera. Det har hänt verkligt trevliga saker de sista två veckorna.
Jag får se hur det går men det verkar lovande. Dock kan allt hända, som alltid.
Idag hade jag en upplevelse. 9 mil på cykel på Mälaröarna, två bad, lunch i en trädgård på pittoreska Adelsö, som man får åka färja till, samt middag på Rastaholm med en fantastisk utsikt över Mälarfjärden. Livet är underbart.
Hoppas att du gillar att jag trivs, nu när det snart är två och ett halvt år sedan du gick bort.
torsdag 30 juli 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Idag var jag på orgelkonsert i Katarina Kyrka. Där finns en nybyggd orgel som var mäktig. När den körde för fullt med öppna spjäll så var det som om något behagligt hände. Jag fick en förnimmelse om att ridån till himlen öppnades i den mäktiga kyrksalen. Där fanns du i all din glans.
Jag är så lycklig nu i mitt ny-nya liv i full frihet. Många säger att jag ser gladare ut. Det känns också som att även du tycker det är bättre när jag har det så. Dock finns det så många "frihetsberövare" överallt och mitt problem är jag gillar det. Vilken paradox!
Idag var jag på orgelkonsert i Katarina Kyrka. Där finns en nybyggd orgel som var mäktig. När den körde för fullt med öppna spjäll så var det som om något behagligt hände. Jag fick en förnimmelse om att ridån till himlen öppnades i den mäktiga kyrksalen. Där fanns du i all din glans.
Jag är så lycklig nu i mitt ny-nya liv i full frihet. Många säger att jag ser gladare ut. Det känns också som att även du tycker det är bättre när jag har det så. Dock finns det så många "frihetsberövare" överallt och mitt problem är jag gillar det. Vilken paradox!
fredag 17 juli 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Idag kom du till mig igen under orgelkonserten i Klara Kyrka. Inte minst vid "Gammal fäbodpsalm från Dalarna". Du kommer oftare till mig nu i min nya ensamhet. I mina drömmar finns du också kvar. I verkligheten är jag ensam men i drömmen finns vi tillsammans. Eller.... är det tvärtom så att drömmen är verklighet och verkligheten är en dröm?
Åter tänker jag på vad orättvist att du inte finns och får uppleva alla de obegränsade möjligheter och upplevelser som det sköna livet erbjuder.
Eller som Melvin, 6 år, sade när han och jag satt och åt lördagsmiddag tillsammans efter en heldag på Gröna Lund. "Farfar! När du kommer till himlen kan du väl berätta för farmor vad vi har gjort!"
"Snyft!"
Idag kom du till mig igen under orgelkonserten i Klara Kyrka. Inte minst vid "Gammal fäbodpsalm från Dalarna". Du kommer oftare till mig nu i min nya ensamhet. I mina drömmar finns du också kvar. I verkligheten är jag ensam men i drömmen finns vi tillsammans. Eller.... är det tvärtom så att drömmen är verklighet och verkligheten är en dröm?
Åter tänker jag på vad orättvist att du inte finns och får uppleva alla de obegränsade möjligheter och upplevelser som det sköna livet erbjuder.
Eller som Melvin, 6 år, sade när han och jag satt och åt lördagsmiddag tillsammans efter en heldag på Gröna Lund. "Farfar! När du kommer till himlen kan du väl berätta för farmor vad vi har gjort!"
"Snyft!"
måndag 13 juli 2015
Brev till Eva!
Hej igen Eva!
Nu har jag varit utan fast relation i en månad. Det har varit en intensiv månad proppad med aktiviteter. Nu först lugnar det ner sig.
Det är en underbar känsla att vara fri och att kunna göra precis som man själv vill i både stort och smått.
Det lugn som nu infinner sig grundar naturligtvis för planerna på nya aktiviteter. En rundtur i Polen, Ukraina och Rumänien ligger runt hörnet.
Lusten till upplevelser är konstant. Ibland kan jag undra om det är rastlöshet eller flykt? Men det är ju så kul så jag fortsätter. Jag kan inte lägga band på detta.
En stor upplevelse är att man får så många kontakter när man är ensam. Man är öppen utåt då. Alla dessa kontakter är mycket positiva med många reflektioner från många samtal. Om en timme har jag ytterligare en sådan intressant kontakt under en förmiddagsfika.
Jag får se om och i så fall när ensamheten blir en börda.
Nu har jag varit utan fast relation i en månad. Det har varit en intensiv månad proppad med aktiviteter. Nu först lugnar det ner sig.
Det är en underbar känsla att vara fri och att kunna göra precis som man själv vill i både stort och smått.
Det lugn som nu infinner sig grundar naturligtvis för planerna på nya aktiviteter. En rundtur i Polen, Ukraina och Rumänien ligger runt hörnet.
Lusten till upplevelser är konstant. Ibland kan jag undra om det är rastlöshet eller flykt? Men det är ju så kul så jag fortsätter. Jag kan inte lägga band på detta.
En stor upplevelse är att man får så många kontakter när man är ensam. Man är öppen utåt då. Alla dessa kontakter är mycket positiva med många reflektioner från många samtal. Om en timme har jag ytterligare en sådan intressant kontakt under en förmiddagsfika.
Jag får se om och i så fall när ensamheten blir en börda.
tisdag 30 juni 2015
Brev till Eva!
Hej igen Eva!
Ikväll satt jag på stranden på norra Gotland och såg när solen gick ner i havet! Det var förtrollande vackert. Havet minner om evigheten. Den evighet som du finns i.
Då kom det fram en mor med två små döttrar. Dom hade hittat en platt sten på stranden i form av ett hjärta. "Den skall du få! Den kan du behöva" sa dom.
Var det du som var framme?
Ikväll satt jag på stranden på norra Gotland och såg när solen gick ner i havet! Det var förtrollande vackert. Havet minner om evigheten. Den evighet som du finns i.
Då kom det fram en mor med två små döttrar. Dom hade hittat en platt sten på stranden i form av ett hjärta. "Den skall du få! Den kan du behöva" sa dom.
Var det du som var framme?
lördag 27 juni 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Sedan min relation med Monica havererade för två veckor sedan har jag haft en "frihetsexplosion". Jag har blommat ut i maximalt med aktiviteter
Först fick jag lust att åka via Oslo på väg till fjällstugan för att uppleva en kväll på Akers Brygge. Sedan genom Norge till stugan. Där var det bara 2 grader varmt, byig vind och snöbyar. Punktering där och bärgningsbil till Östersund, 22 mil. I hyrbil vidare till Änglagård för midsommarfirande. Två spontana midsommarkalas där samt annat umgänge vid midsommarstången. Sedan en dag i Stockholm tillsammans med alla fyra barnbarnen. Därefter ner till Båstad för Kammarmusikfestival Träff med en gammal ungdomskärlek hanns också med, endast som kamrater.
En del aktiviteter i Stockholm imorgon söndag och på måndag samt därefter Almedalsveckan i Visby.
Därefter är inte planerat. Vid fint väder blir det Sverige och annars ner till min bil i Frankrike för Spanien eller Italien.
Hittills älskar jag detta liv och att kunna göra allt som faller mig in. Jag behöver aldrig känna mig ensam för överallt dyker det upp trevliga människor som gör mig sällskap i den mån jag vill ha det.
Hur blir det i längden? Jag får se! Jag har fortfarande starka känslor för Monica.
Sedan min relation med Monica havererade för två veckor sedan har jag haft en "frihetsexplosion". Jag har blommat ut i maximalt med aktiviteter
Först fick jag lust att åka via Oslo på väg till fjällstugan för att uppleva en kväll på Akers Brygge. Sedan genom Norge till stugan. Där var det bara 2 grader varmt, byig vind och snöbyar. Punktering där och bärgningsbil till Östersund, 22 mil. I hyrbil vidare till Änglagård för midsommarfirande. Två spontana midsommarkalas där samt annat umgänge vid midsommarstången. Sedan en dag i Stockholm tillsammans med alla fyra barnbarnen. Därefter ner till Båstad för Kammarmusikfestival Träff med en gammal ungdomskärlek hanns också med, endast som kamrater.
En del aktiviteter i Stockholm imorgon söndag och på måndag samt därefter Almedalsveckan i Visby.
Därefter är inte planerat. Vid fint väder blir det Sverige och annars ner till min bil i Frankrike för Spanien eller Italien.
Hittills älskar jag detta liv och att kunna göra allt som faller mig in. Jag behöver aldrig känna mig ensam för överallt dyker det upp trevliga människor som gör mig sällskap i den mån jag vill ha det.
Hur blir det i längden? Jag får se! Jag har fortfarande starka känslor för Monica.
söndag 14 juni 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Nu kan jag berätta att jag är ensam och fri igen! Relationen med Monica tog slut i fredags.
Jag plockade syrener från syrenbusken vid din grav och satte in. Då kom vår separation. Var det du som styrde?
Jag har alltså den så av mig så trånande friheten igen. Den känns vidunderlig. Alla planer som Monica och jag hade för hela sommaren och in på hösten är som bortblåsta. Jag kan göra precis som jag vill med allt.
Dock är friheten förknippad med ensamhet. Jag skall se hur det kommer att gå.
Eller blir det som Carl Philip sade i sitt bröllopstal igår. "Var gång vi separerade kändes mitt hjärta tomt."
Jag kan ju inte få råd av dig hur mitt fortsatta liv skall bli men du skall få veta hur det går.
Jag kan också berätta att vi har haft spänningar inom familjen men att dom nu har bedarrat men dock finns kvar. Tiden kommer nog att lösa dom. Jag har ofta tänkt på hur du skulle agerat för att lösa dom. Du skall få veta även hur detta går.
Ha det bra där du finns tills jag hör av mig igen.
Nu kan jag berätta att jag är ensam och fri igen! Relationen med Monica tog slut i fredags.
Jag plockade syrener från syrenbusken vid din grav och satte in. Då kom vår separation. Var det du som styrde?
Jag har alltså den så av mig så trånande friheten igen. Den känns vidunderlig. Alla planer som Monica och jag hade för hela sommaren och in på hösten är som bortblåsta. Jag kan göra precis som jag vill med allt.
Dock är friheten förknippad med ensamhet. Jag skall se hur det kommer att gå.
Eller blir det som Carl Philip sade i sitt bröllopstal igår. "Var gång vi separerade kändes mitt hjärta tomt."
Jag kan ju inte få råd av dig hur mitt fortsatta liv skall bli men du skall få veta hur det går.
Jag kan också berätta att vi har haft spänningar inom familjen men att dom nu har bedarrat men dock finns kvar. Tiden kommer nog att lösa dom. Jag har ofta tänkt på hur du skulle agerat för att lösa dom. Du skall få veta även hur detta går.
Ha det bra där du finns tills jag hör av mig igen.
söndag 12 april 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Nu har två-årsdagen av din död passerat. Alla barn, barnbarn och jag var då, under påsken, i vår fjällstuga. Vi satt och mindes dig tillsammans. Jag blev rörd, inte minst av lille Gustav som snart är två år. Han kom till livet strax efter att du lämnade det. Det känns som livet kommer när det går.
Nu, en vecka senare, är jag med Monica i hennes hus utanför Nice. Idag har det varit högsommarväder här. Jag vandrade en mil över bergen till grannbyn. För en vecka sedan tog jag skidtur i fjällen. Mitt nya liv är verkligen omväxlande.
Nu har två-årsdagen av din död passerat. Alla barn, barnbarn och jag var då, under påsken, i vår fjällstuga. Vi satt och mindes dig tillsammans. Jag blev rörd, inte minst av lille Gustav som snart är två år. Han kom till livet strax efter att du lämnade det. Det känns som livet kommer när det går.
Nu, en vecka senare, är jag med Monica i hennes hus utanför Nice. Idag har det varit högsommarväder här. Jag vandrade en mil över bergen till grannbyn. För en vecka sedan tog jag skidtur i fjällen. Mitt nya liv är verkligen omväxlande.
onsdag 11 mars 2015
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Nu var det länge sedan jag skrev till dig. Tankarna som har varit på andra håll en tid närmar sig åter dig nu när vi närmar oss två-årsdagen av din död.
Jag tänker på vad hemskt det är att vi över huvud taget kan avlida när som helst mitt i vårt aktiva liv, en vanlig dag, precis som det som hände dig. Jag inser vad tacksam man skall vara för varje enskild dag som man är frisk, lycklig och får behålla livet.
En annan sak som jag tänker på är detta att vi ju hade ett så harmoniskt förhållande i så många år med minimalt av konflikt. Nästan ingen alls. Många förvånas över detta och några såg vårt äktenskap som ett idealäktenskap, bland annat jag.
När jag var ung så bestämde jag mig för fyra saker som jag ville uppnå i mitt liv. Jag ville inte stressa eller jobba för mycket. Jag ville försöka uppnå en ekonomi som tillät mig att göra det jag vill utan ekonomiska bekymmer. Jag ville inte ta saker för allvarligt utan "leka mig fram och ha kul och njuta". Till sist ville jag ha ett harmoniskt liv utan bråk för detta for jag illa av i mitt barndomshem.
Jag lyckade uppfylla alla kriterierna. När det gäller det sista så erfar jag nu att det inte är lika lätt att upprätthålla det vilket gör mig än mer imponerad av vårt fina äktenskap.
För övrigt njuter jag till fullo av det nya liv som jag nu har med faktiskt den maximala frihet som jag dock inte hade tillsammans med dig men som ju övervägdes av allt det andra fina som vi hade.
Nu var det länge sedan jag skrev till dig. Tankarna som har varit på andra håll en tid närmar sig åter dig nu när vi närmar oss två-årsdagen av din död.
Jag tänker på vad hemskt det är att vi över huvud taget kan avlida när som helst mitt i vårt aktiva liv, en vanlig dag, precis som det som hände dig. Jag inser vad tacksam man skall vara för varje enskild dag som man är frisk, lycklig och får behålla livet.
En annan sak som jag tänker på är detta att vi ju hade ett så harmoniskt förhållande i så många år med minimalt av konflikt. Nästan ingen alls. Många förvånas över detta och några såg vårt äktenskap som ett idealäktenskap, bland annat jag.
När jag var ung så bestämde jag mig för fyra saker som jag ville uppnå i mitt liv. Jag ville inte stressa eller jobba för mycket. Jag ville försöka uppnå en ekonomi som tillät mig att göra det jag vill utan ekonomiska bekymmer. Jag ville inte ta saker för allvarligt utan "leka mig fram och ha kul och njuta". Till sist ville jag ha ett harmoniskt liv utan bråk för detta for jag illa av i mitt barndomshem.
Jag lyckade uppfylla alla kriterierna. När det gäller det sista så erfar jag nu att det inte är lika lätt att upprätthålla det vilket gör mig än mer imponerad av vårt fina äktenskap.
För övrigt njuter jag till fullo av det nya liv som jag nu har med faktiskt den maximala frihet som jag dock inte hade tillsammans med dig men som ju övervägdes av allt det andra fina som vi hade.
fredag 9 januari 2015
Brev till Eva
Ibland kommer sorgen efter dig vid en överväldigande naturupplevelse. Idag var det så vackert så att tårarna kom......
torsdag 8 januari 2015
Brev till Eva
Hej igen min älskade Eva!
Ibland tror jag att sorgen och saknaden efter dig har bedarrat. Det har den också. Den är inte lika akut som den var men den finns i en annan skepnad nu. Det är svårt att definiera den i ord. Den finns som en grundton som träder fram vid speciella tillfällen. Den är till stor del undermedveten, kanske också omedveten. Den kanske till och med får nya skepnader i framtiden som jag ännu ej kan ana.
När det händer saker som känns osäkra och bekymmersamma så adderas detta till denna grundläggande sorg. Då kan saknaden av dig kännas mer påtaglig.
Denna veckan är jag ensam i fjällstugan. Ensamheten tar också fram tankarna på dig. Men det är nog viktigt med ensamhet. Sorgen får inte blockeras. Den kommer fram mer då. Samtidigt kan det vara påfrestande med ensamheten som jag ju är ovan vid. Jag har ju Monica men vi är ju inte tillsammans jämt. Det sociala umgänget är ju också i och med detta fördubblat. Ändå finns ju ensamheten i perioder. Den ensamhet som jag egentligen gillar för att jag blir så fri.
Friheten visar sig också i en rastlöshet. Ibland känns den svår att hantera. När du var hos mig så fick jag hjälp med att hantera den.
Men jag vill inte att sorgen skall försvinna för den är ju du. Det enda av dig jag har kvar.
Det var många olika tankar som belyser hur vilsen jag är.
Ibland tror jag att sorgen och saknaden efter dig har bedarrat. Det har den också. Den är inte lika akut som den var men den finns i en annan skepnad nu. Det är svårt att definiera den i ord. Den finns som en grundton som träder fram vid speciella tillfällen. Den är till stor del undermedveten, kanske också omedveten. Den kanske till och med får nya skepnader i framtiden som jag ännu ej kan ana.
När det händer saker som känns osäkra och bekymmersamma så adderas detta till denna grundläggande sorg. Då kan saknaden av dig kännas mer påtaglig.
Denna veckan är jag ensam i fjällstugan. Ensamheten tar också fram tankarna på dig. Men det är nog viktigt med ensamhet. Sorgen får inte blockeras. Den kommer fram mer då. Samtidigt kan det vara påfrestande med ensamheten som jag ju är ovan vid. Jag har ju Monica men vi är ju inte tillsammans jämt. Det sociala umgänget är ju också i och med detta fördubblat. Ändå finns ju ensamheten i perioder. Den ensamhet som jag egentligen gillar för att jag blir så fri.
Friheten visar sig också i en rastlöshet. Ibland känns den svår att hantera. När du var hos mig så fick jag hjälp med att hantera den.
Men jag vill inte att sorgen skall försvinna för den är ju du. Det enda av dig jag har kvar.
Det var många olika tankar som belyser hur vilsen jag är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)