Juloratoriet

I söndags upplevde vi Juloratoriet av Johann Sebastian Bach. Han benämns som den femte evangelisten.

Juloratoriet handlar om kristi födelse. Även texten är musik. Några tänkvärda citat översatta från tyska är:

"Store Herre och starke konung, käraste Frälsare, o hur lågt värderar du inte världslig prakt! Den som håller hela världen vid liv, och skapar dess prakt och prydnad måste sova i en hård krubba."

"Ser ni , där ligger i det mörka stallet den som har herravälde över allt! Där oxen förut sökte sin föda där vilar nu jungfruns barn."

Det första citatet får mig att tänka på ytligheten i de världsliga lockelserna, som numer dominerar så mycket, och att det finns ett inre liv som är större.

Det andra ger bilden av det lilla barnet som dominerar och har makten trots dess litenhet och till synes begränsade möjligheter till påverkan. Detta får inte minst alla småbarnsföräldrar erfara!

God Jul önskar Per

Krig, könsroller och sexualitet!

Apropå vårt kommande seminarium för deltagarna i chefsnätverken i januari om "Gender Adviser Program" inom Försvaret så var vi på en visning under temat "Krig, könsroller och sexualitet" på Armemuseum i lördags.

Vi fick veta att prostituerade följde med arméerna under de stora historiska fälttågen. Även kvinnor och barn följde med och skötte markservice. Det var hela samhällen som flyttade. Vidare att homosexualitet var vanligt inom krigsorganisationen. Själva ordet fanns inte förrän i början av 1900-talet utan det kallades för "ofog" och bestraffades från och till men var också mer eller mindre accepterat. Både om drottning Christina och Karl XII m.fl. kungar ryktas om homosexualitet. Vanligt var också att äldre officerare hade en yngre beväring som partner. En intressant parentes var att också gorillor för krig.

Dessa frågor är högaktuella nu när de svenska FN-soldaterna inte får anlita prostituerade samtidigt som de franska får. I amerikanska armen är från i fredags homosexualitet tillåten.

Det nya är dock att det aldrig har funnits kvinnliga soldater förrän i vår tid!

Världskonflikten

På vår utbildningsresa till Libanon i oktober fick vi möjlighet att på plats studera själva kärnan till den rådande världskonflikten. Vi såg spänningarna mellan den muslimska världen och västvärlden. Glåporden kastades från den libanesiska sidan mot den israeliska gränspatrullen. Stora foton på självmordbombarna, martyrerna, tillsammans med imamer kantade vägarna. Ämnet berördes även vid våra seminarier med Gunnar Adler Karlsson i Stockholm och på Capri.

Västvärlden utför våldshandlingar i den muslimska världen och den utför våldshandlingar i väst. Aktivitetsnivån växlar på skalan moderat/extrem. Väst tycker sig ha rätt och dom har fel. Dom tycker tvärtom. Så har det alltid varit i alla konflikter.

Det som hände i Stockholm nyligen är inte en fråga enbart för socialtjänsten i Rinkeby utan en betydligt större sak för världssamfundet att lösa.

Middag i Kavalleri-Mässen 20 januari 2011

Vi har idag besett Kavalleri-mässen vid Försvarets Högkvarter. I den mässen skall vi avnjuta vår middag vid nästa seminarium för deltagarna i chefsnätverken den 20 januari 2011.

Mässen tillhör det som idag kallas Livgardet. Det är en sammanslagning av det gamla Kavalleriet och Infanteriet. Den ligger i Kavallerikasernen och lär vara vårt lands vackraste officersmäss. Den har funnits sedan 1897 då dåvarande livgardet till häst, K1 flyttade in. Den är fortfarande hemvist för Livdragonerna för utbildning av militärpolis och beriden garnisonstjänst.

Den rymmer ett stort antal föremål i form av konst, möbler och silver som har skänkts till officerskåren under flera hundra år. Man känner forna tiders elegans.

Pelarsalen är Kavallerimässens vackraste rum. I den skall vi servera vår middag. Innan vi tar aperitifen kommer vi att få en presentation och rundvandring i mässens nobla lokaler.

"Endast genom lidande visdom kan vinnas!"

Agamemnon i de grekiska tragedierna, över 2000 år gamla, offrade sin dotter för att få förlig vind för sin här när han skulle inleda fälttåget mot Troja för att återfå "den sköna Helena". Denna handling ledde senare till att Agamemnon dödades av sin hustru Klytaimestra. På grund detta blev hon själv dödad av sin son Orestes, påhejad av sin syster Elektra.

"Endast genom lidande visdom kan vinnas!" är ett citat ur Orestes-trilogin som allt detta och mera därtill finns i. Grymheterna i de gamla grekiska tragedierna är enorm. De gamla grekerna såg dessa tragedier utspelas i de gamla amfiteatrarna. Spelen kunde vara upp till 6 timmar. De var en form av terapi. Publikens egna problem blev små.

Dessa berättelser lever i högsta grad fortfarande i vår tid på teatrar, operor, citat etc. De flesta människor känner namnen i tragedierna. Detta faktum tål att betänka.

Intressant kontakt med främling och Operan luras!

Det händer lätt intressanta saker när man är ensam på offentlig plats. Igår satt jag ensam på Operabaren och intog ett glas vin. Jag konstaterar att det sällan finns någon mer än jag själv som är ensam på dylika platser. Jag sitter och njuter av att betrakta stämningen och sällskapen omkring mig.

Plötsligt dyker det dock upp ytterligare en ensam person och gör mig sällskap. Han presenterar sig och vi har en intressant och givande konversation om författare och litteratur och att vi ger oss alltför lite tid att läsa. Hans dröm var att bo på ett hotell på Irland med en väska full av böcker och att varva läsandet med långa promenader. Vi visste inget om varandra men hade en lysande konversation en stund.

Efter detta såg jag operan "Andrea Chénier". En fin opera med skön musik, fantastisk sång och sceneri men en stor besvikelse då den utlovade textmaskinen ej fanns. Det är inte första gången Operan luras med detta.

Det ordnar sig! Det har det ju gjort hittills!

Förutom att varje person har sin individuella programmering (se gårdagens inlägg) så har även dennes omgivning det som kollektiv. Ett exempel är mitt inlägg i förrgår när omgivningen visste bättre än vad den person som det berörde visste själv.

Min livsbana hittills har ibland blivit bättre när allt inte gick som jag själv ville. De yttre omständigheterna har då gått emot min vilja och när jag ser i backspegeln så blev det som blev det bästa. Jag har då inte haft koll på min "magkänsla". Omgivningen hjälpt mig.

Bertil Torekull berättade om sin bok "uppbrottslingar" på ett seminarium för deltagarna i chefsnätverken på Änglagård. De gånger han har fått göra ofrivilliga uppbrott såsom fått sparken så har det lett till en situation som blev bättre.

Det ligger mycket i uttrycket: "Det ordnar sig! Det har det ju gjort hittills!"

Detta kan lindra för den som befinner sig i kris!

Vår individuella "livsprogramering"

Är min livsbana programerat från början? Precis som att vi har fått vårt utseende tycks vi också ha fått vår mentala vilja och preferens. Allt det vi gör kommer från något inre som vi ej kan styra.

Någon sade vid ett möte i chefsnätverken: "Man ser elljusspåret och om man kommer bort från det i mörkret så gäller det att springa tillbaka till spåret igen".

De som lider av någon last eller av något missbruk (det finns många sorter) vet hur svårt det är att komma ifrån detta.

Det är också många nätverksdeltagare som efter lång erfarenhet pratar om hur viktigt det är att följa "magkänslan". När man någon gång har avstått från den har det gått snett.

Upplevelserna av detta vårt individuella "livsspår" är många. Närbesläktade begrepp kan vara "ödet" eller någon form av "Gud(ar)".

Inte alltid rätt att vara målinriktad!

En av deltagarna i våra chefsnätverk var inhyrd personalchef på ett internationellt amerikanskt företag. Hon sökte tillsammans med andra jobbet som anställd. Hon fick det inte men väl ett nytt långt uppdrag åt företaget.

Anledningen till att hon inte fick det fasta jobbet som personalchef var att hon var för drivande och målinriktad. Man får sig en tankeställare. Det kanske inte alltid är bra att ödsla med superlativen i sina platsansökningar.

I det här fallet är företaget extremt toppstyrt och hur skulle det då gå om alla är drivande och målinriktade. Några måste ju faktiskt också vara följare och administrera verksamheter.

Nu visade det sig också att resultatet var det bästa även för vår nätverksdeltagare. Hon ville egentligen inte ha jobbet utan trivs bättre med konsultuppdraget.

De nya "dyslektikerna"

Jag har haft en lång process med Norton Antivirus för att förnya virusprogrammet i datorn. Det var en liten sak som blev maximalt krånglig. Deras system var utslaget när förnyelsen skulle ske varför jag hamnade snett och då blev det svårt.

Idag fick jag en betalningspåminnelse per mail trots att det var betalt 15 november. Det går inte att svara på deras mail. Telefonnummer finns inte eller är väl dolt efter många "klickar" på deras hemsida. När jag väl kom fram så hamnade jag i Indien. Att hantera en annan kultur när man är irriterad är en speciell utmaning. Annars är det chat som gäller för att kommunicera med dom och det är irriterande tidsödande.

Att beställa på internet i allmänhet är speciellt. Man måste göra allt perfekt, systemet accepterar inte ungefärligheter. Ofta är det tidsödande med säkerhetsrutiner mm.

Det finns många som drar sig för detta och avstår. De är vår tids "dyslektiker"! De ger sig ogärna till känna, samma som gällde dyslektiker förr. Det är skamligt att ej klara systemen och heroiskt att klara det. Ett nytt utanförskap skapas.

Att ha roligt på jobbet!

Många av oss har sett videor från "fishmarket" i Seattle. Man kastar fiskar mellan varandra, har show för kunderna och gör saker för att ha roligt på jobbet. Se http://www.youtube.com/watch?v=TbtsfyrEF_c&NR=1

Många företag och organisationer har tagit detta som förebild. I fredags berättade en deltagare i våra chefsnätverk om hur ICA Maxi i Haninge har en strategi att alla anställda (ca 300) skall ha roligt på jobbet.

Där finns många deltidsanställda, studerande ungdomar etc som uppvisar en imponerande service och arbetsglädje samt stort engagemang gentemot kunderna. Vi fick några exempel på detta. Alla har en fisknål på kragen för att illustrera strategin.

Nu använder denne nätverksdeltagare detta som förebild när han skall införa motsvarande i sin kommunala organisation. Det handlar om positivism, att hellre se glaset som halvfullt än som halvtomt.

Motsatsen med dålig service ser man då och då, bland annat på ICA Nära vid Humlegården.

"Chefen dansar showdans"

Det är många i våra chefsnätverk som har diametralt motsatta fritidsintressen i förhållande till sitt jobb.

Chefscontrollern skriver skräckromaner på fritiden och dansar showdans, några höga chefer sjunger i kör, den trafikansvariga på ett stort transportföretag är aktiv med boxning, den medicinskt ansvariga på ett läkemedelföretag dansar balett, marknadschefen ägnar sig åt improvisationsteater etc.

Exemplen är många liksom motiven. Några får inte tillräcklig stimulans på jobbet och får då detta på fritiden, några är sökare och nyfikna på annorlunda upplevelser, några gillar att träffa annorlunda människor.

Beträffande det senare så är det påtagligt hur vi lever våra liv i ett människosegement som liknar oss själva. Att träffa andra blir ett behov. Våra chefsnätverk, seminarier och utbildningsresor fyller också ett sådant behov.

Och så har vi den högsta chefen för den stora organisation som vi hade ett av våra nätverksseminarier hos som vid ett internt seminarium för sina underchefer dansade med insmord kropp iförd endast badbyxor.

Hur lyckligt är det att vara extrem?

Igår var vi på Dagens Industris utdelning av priser till "gasellföretag". Det är de företag som har växt snabbast.

Vi fick se ett antal extremt framgångrika företagare inom olika branscher. Det är jätteroligt för dom och det syntes tydligt hur tända dom är över sin uppgift.

Några funderingar är dock att ofta visar det sig att företag som får dylika utmärkelser ofta inte blir så uthålliga.

En annan fundering är att man kom definitivt att tänka på elitidrottare. Hur välgörande och nyttigt är det att ägna allt åt en sak och missa allt annat i livet. Kan man kalla det för missbruk?

Dessa entreprenörer hade kanske från början en inriktning att tjäna pengar men nu när de bygger vidare så är det viktigaste att bygga. Dom slutar inte när första miljarden är uppnådd.

Finansministern Anders Borg var där och han var mest bekymrad för att det nu går för bra och för fort.

Från dagis till förskola

För länge sedan var det en självklarhet att barnen skulle vara hemma hos sina föräldrar under uppväxten. På bondgården föll det sig naturligt då båda föräldrarna hade sitt arbete där och när industrisamhället gjorde sitt intåg var kvinnan hemma och skötte barnen.

På 60- och 70-talen blev det vanligt att kvinnan skulle ha en anställning och dagisarna och fritidsarna kom till. Det ansåg då hos dom flesta som ett nödvändigt ont med dagis.

Nu är det tvärtom. Förskolan som det heter anses som något positivt av de flesta barn och föräldrar.

För var det självklart att barnen skulle slippa vara på dagis när föräldrarna var hemma med nästa nyfödda barn. Nu anses det självklart att dom skall vara i förskolan då och de kommuner som begränsar detta är inte populära hos föräldrarna.

Tiderna förändras minsann.

"Att älska livet mer än dess mening"

Igår lyssnade vi på professorn i Religionspsykologi som har skrivit "Långsamhetens lov" och "Att älska livet mer än dess mening". Han pratade om långsamhet, vemod och skönhet.

Det första har vi för lite av. Vi slungas bort från oss själva i en centrifug mot allt som lockar och kräver i vår tid. Vi finns inte där vi är utan på andra platser. Många lever i en drömvärld om att det skall bli bättre sedan.

Vemodet ligger alltid och lurar. Det finns även i glädjen. Finsk och argentinsk tango är full av passion samtidigt med vemod. Vi kan känna vemodet när vi stänger sommarstugan för vinterförvaring och minns den sköna sommaren. Detta gränsar mot det stora vemodet över tidens gång och av medvetandet att vi skall dö.

Skönheten upplever i olika sammanhang. Den är fönstret mot den gudomliga världen.

Olika sorters ledarskap

Under de många mötena i chefsnätverken får man många exempel på ledarskap.

• Oförmåga att leda vilket gör att avvarter av många slag utvecklas
• "Management by fear" vilket handlar om uttalade eller outtalade hot
• Inspirerande ledarskap som lyfter medarbetarna över sin nivå
• Ledarskap som ger frihet inom ramar och mål
• Psykopatiskt ledarskap som växlar mellan terror och insmickring
• Detaljledarskap som styr och kontrollerar detaljer
• "Politiskt ledarskap" som styr mer efter relationer än mot bästa resultat
• Favoriserade ledarskap som delar in medarbetarna i svart och vitt
• Berömande ledarskap som lyfter medarbetarna med befogat beröm
• Ledare som sällan eller aldrig visar sig

Listan kan göras hur lång som helst.

En av de viktigaste parametern för att trivas på jobbet är dock att man har bra relation till sin chef och har förtroende för denne.

De eviga sanningarna

Igår såg vi operan "Norma". Musiken av Bellini var skön och huvudrollsinnehavaren Lena Nordins röst är en upplevelse.

Den handlar om Norma, ledare för gallerna för 2000 år sedan, som blir förälskad i fiendens/ockupantens lokala befälhavare som är romare. Det slutar med att hon på egen begäran för sitt förräderi bränns på bål tillsammans med sin älskade efter att ej ha klarat av att döda sina egna barn som istället tas om hand av hennes far.

Som så ofta i dom klassiska verken finns dom eviga sanningarna.

Alla civilisationer, kulturer och imperier faller förr eller senare genom att dom vittrar sönder inifrån.

Kvinnans kärlek kan vara så stark så att den ej går att behärska och mannen kan ha mer än en kvinna. Vice versa råder dock också.

Inget samhälle klarar sig utan att brott bestraffas.

Fattigdom

Igår lyssnade vi på Susanna Alakoski som nu är mycket populär främst med boken "Svinalängorna".

Vi hade förväntat oss att hon skulle prata om fattigdom i Sverige men det mesta handlade om missbruk av narkotika och alkohol. Detta är förvisso den största orsaken till fattigdom och missbrukarna är många och finns i alla åldrar.

Jag ställde frågan om det finns fattiga i Sverige som ej är missbrukare och jag menade då om det finns människor som inte har tillräckligt med mat, kläder eller husrum. Hon svarade att det finns fattigdom som visar sig genom att man inte har råd att köpa den dyra cancermedicinen, mobiltelefon till barnen eller dator eller att åka på semester.

Jag vet genom bekantas upplevelser att det går att mycket snabbt bli fattig enligt denna definition. Orsaken kan vara dumma och oturliga investeringar, skilsmässor, oförmåga att hantera pengar etc. Då länder drabbas av ekonomisk kris blir det många nyfattiga men uppenbarligen behöver inge svälta i Sverige idag.

"Måttlighet" finns inte i vår kultur!

Ordet "måttlighet" lyser med sin frånvaro i våra så kallade "miljömedvetna" och "klimatsmarta" diskussioner.

Att vi har ett ofantligt frosseri i vårt samhälle tycks ingen bry sig om. Pappersproduktionen utmynnar i reklam som få läser. Den blir tjocka dagstidningar som mest innehåller strunt och varje person kanske läser en futtig procent av allt papper. Andra exempel är onödiga emballage när man handlar.

Det slängs också ofantliga mängder mat. Dels är vi kräsna som bara vill ha "bäst-före-datum" och dagsfärska bullar och dels lämnar de flesta människor mat på sin tallrik. Lampor är tända i tomma hus etc.

Exemplen är många på vårt frosseri som i stort sett ingen som bryr sig om. Man ser också tecken på att det är miljöivrarna själva som frossar mest.

Resultatet blir att vi måste producera energi med vindkraft som är det mest miljöförstörande och ineffektiva sättet som finns.

"Känn dig själv"

Man kan undra hur mycket vi bestämmer själva egentligen. Kanske det är så att vi är skapade med egenskaper som styr oss istället för tvärtom.

Vi får våra drömmar, önskningar och behov, medvetet och tydligt eller omedvetet och otydligt. Det vi med vårt medvetande då kan göra är att följa dom eller ej. Om vi inte gör det så kan det gå illa. Vi kan bli missanpassade, stressade eller rent av sjuka.

Att känna sig själv och acceptera den man är en viktig livsuppgift. Det är alltför vanligt att försöka vara som andra. Man hamnar då i "stickspår" och resultatet blir dåligt.

Vid vår utbildningsresa till Grekland på temat mytologi och filosofi såg vi inskriptionerna på templet i Delphi: "Känn dig själv" och "Måttlighet". Man kan anta att det var kärnan i svaren från Oraklet.

November är skön!

Min meditationsplats i Stockholm

Det går lika bra att meditera i Stockholm som i Norrlands glesbygd. Man blir då varse att livet består av många detaljer och att dessa ständigt rör sig i våra huvuden. När man stannar upp en stund så inser man att det riktigt stora är att man finns och att man lever.

När Eva, min fru och kollega, och jag var nyträffade och unga bestämde vi oss för att vi inte skulle ta livet på så stort allvar. Vi skulle leka oss fram. Till stor del har vi lyckats och lyckas med det fortfarande.

Man skall inte heller ha för många måsten utan ha utrymme för spontaniteter och tillfällen att njuta av allt som finns.

November är en fantastisk månad med sköna modesta färger. Den erbjuder mera lugn än de flesta andra månader. Rosorna på bilden i novemberslasket är sköna.

Och! Det finns inget dåligt väder!

Min meditationsplats

Min meditationsplats

Resan tillbaka till Stockholm som jag berättade om i gårdagens inlägg blev uppskjuten till idag. Jag fick åter möjligheten att sitta en stund på morgonen på min meditationsplats vid Änglagård.

Idag är det dimma innan solen går upp. Luften är alldeles stilla som så ofta och -10 grader.

När man släpper tankarna och försöker att komma in i "tanklösheten" så är det efter en stund som att komma ut i en högre nivå att betrakta livet ifrån. Detaljerna försvinner och man ser de större perspektiven. Man kommer fram till livets väsentligheter.

Man kommer in i sig själv och ser det är som är viktigt och vad som driver och motiverar. Man stannar upp en stund och värderar alla intryck och händelser istället för att rusa vidare med skygglapparna på.

Nu skall vi till storstaden för att hämta nya intryck!

Utsikten från mitt arbetsfönster på Änglagård

Idag lämnar vi Änglagård efter att ha varit här i 2 veckor. När vi kom var det höst och när vi åker är det vinter. Idag är det klart med en fantastisk soluppgång över sjön kl 08.00. Det är just nu på förmiddagen -9 grader.

Senaste veckan har det varit detta mellanläge då det är plumsigt att gå i skogen och för lite snö för att åka skidor. Det är mörkt på kvällarna och avkopplat då man inte måste vara ute och härja.

Nu ser vi åter fram emot storstadens alla upplevelser. Alltid när vi är där får vi nya tankar, idéer och stimulanser av alla människor som vi träffar och från föredrag och kulturscener.

Efter att ha konsoliderat dom på Änglagård skall vi nu ner för att hämta nytt.

iPhone är en makalös manick

En iPhone är en makalös manick. Samma förändring av möjligheterna att leva livet som mobiltelefonen fick i början av 90-talet och som datorn fick vid ungeför samma tidpunkt har iPhone (och dess likar) skapat idag.

Den har alla möjligheter och var och en kan anpassa den efter sitt sätt att leva livet. I mitt fall har de kvarvarande små stunderna framför TV-n nu minskat ytterligare. Jag som gillar att gå i skogen har den perfekta GPS-n med satellitbild av terrängen. Jag kan se hur långt jag har gått, hur höga nivåskillnaderna är etc. Den perfekta kameran ger möjlighet att fånga ögonblicket och jag kan få all information jag vill från "nätet"var helst jag är.

Det gäller dock att hantera den rätt. Allt har sina risker för missbruk, även en iPhone. Många blir stressade av den ständiga uppkopplingen eller försämrar kvaliteten på möten genom att fumla under bordet med iPhonen etc.

Som småföretagare har alla dessa finesser skapat en frihet att jobba var jag vill med bibehållen total kontakt och information om allt jag behöver.

Desto mer information desto mer vilseledd!

Informationsflödet i företagens it-system svämmar över. Medan man endast är beroende av några få data för att styra ett företag drunknar man i en flod av information så att man tappar medvetandet om vad som är väsentligt. Forskarna menar att detta missleder och att företag går i konkurs på grund av detta.

Fenomenet märks inom många områden. Desto mer information vi får desto mer desinformerade är vi. Detta är inget konstigt eftersom vår tillvaro alltid har sina paradoxer.

• Är det därför som 3000 människor dör varje år beroende på misstag inom sjukvården?
• Är det därför som taxichaufförer sällan hittar nuförtiden vilket dom alltid gjorde förr?
• Är det därför som omedvetenheten hos handläggare i företag och organisationer ökar och alla bara kan sin lilla del och saknar kunskap och förmåga att se helheter?
• Är det därför det ibland är omöjligt att sätta på TV-n när den är förbunden med olika enheter som resulterar i många fjärrkontroller fullproppade med knappar var och en?
• Är det därför som vi får helt andra uppfattningar när vi reser ut i världen och ser verkligheterna till skillnad från att följa informationsflödet hemma?

"Gröna vågen" har aldrig funnits!

Igår kom den första snön till Änglagård. Den gamla volvotraktorn från 70-talet kom igång utan hjälp trots några minusgrader. Nu är vägarna runt gården snöröjda.

Det är förunderligt vilket annorlunda liv som levs här jämfört med i Stockholm. Här sitter pensionärerna ensamma var och en i sitt hus och dricker kaffe och ser på TV. Det ena huset efter det andra blir lämnat kvar, oftast tomt, alltefter innevånarna flyttar till äldreboende eller dör. Få tycks vara intresserade att köpa husen trots att priserna är i botten.

Efter en vecka här kommer man in i friden. Allt är tyst, endast golvuren tickar och kakelugnsbrasorna sprakar, inget fläktsus. Huset är naturligt ventilerat. Räven raskar ofta över lägdan (åker på medelpadska) och ibland rådjuren.

Den så kallade gröna vågen har kommit av sig eller rättare aldrig funnits i verkligheten. Att människorna vill vara i staden är uppenbart. Vi är ju flockdjur.

Skenet kan både bedra och avslöja

På vissa personer syns det tydligt hur tillståndet är medan andra inte visar något alls. Bland nätverksdeltagarna finns många exempel på båda:

Den som var överambitiös och "duktig flicka" kunde vi gradvis se försämringen hos. Den som hyr ut sig som chef och lider av brist på ljus under vintern kan man tydligt se vilket läge som råder. Den som hade ett olyckligt äktenskap som utmynnade i skilsmässa för att kort därefter träffa en ny kärlek blev som en annan människa.

Andra syns det inte något på. Den som har haft som mål att tjäna så mycket pengar som möjligt för att kunna sluta jobba vid 55 ser helt oberörd ut efter att ha varit arbetslös i ett år. Många som är trötta på sitt jobb ser ut precis som vanligt och många som har alldeles för lång arbetstid och många resdagar kan man inte heller se några spår hos. Inte heller hos den som har en chef som ställer orimliga krav.

Vi är så olika och det är så många parametrar som styr så det gäller att inte dra förhastade slutsatser av det vi ser.

Erfarenhetens sötma

Vid ett nätverksmöte nyligen pratade vi om skillnaden mellan att vara oerfaren och erfaren.

När man är erfaren och har varit med ett antal år ser man tydligt när de nya medarbetarna går in i samma fällor som man själv har gjort men numer slipper. Det känns bra att vara bekväm i jobbet och veta vilka manövrar som fungerar. Man vågar då också ta en del risker och ta ut svängarna lite mera.

Man blir mera vidsynt och förstår att det inte alltid är jag som har rätt och andra fel. Nyanserna och perspektiven blir fler. Mångfalden i tänkandet tar över från enfalden och snävheten.

En stor tillgång är när man lyckas förstå varför andra handlar som dom gör och även när man förstår varför andra kulturer och synsätt är som dom är. Det är en befrielse att upptäcka hur lite man vet och att släppa tidigare uppfattningar och övertygelser

Tveksamheten klarnar när man uttalar den!

Så ofta måste man välja! Ibland vet man inte vad man vill men ibland vet man det utan att vara medveten om det.

Senast ställdes frågan av någon vid chefsnätverksmötena. "Vad skall jag göra?" Skall jag välja erbjudandet från "head huntern" om att få samma typ av jobb som jag hade senaste eller skall jag anstränga mig för att på egen hand söka upp det där som jag har gått och längtat till?"

När någon ställer en sådan fråga så hör man i frågan att beslutet redan är fattat men det behöver uttalas för att framstå klarare. Det behövs inga råd från åhörarna! Dock kan det stärka ytterligare eller kanske i en del fall kännas som att jag skall inte lyda råden, de känns fel!

Det viktiga är att få uttala tveksamheten och att någon lyssnar. Då klarnar processen

Utvecklingen av nya läkemedel hämmas

Nyligen pratade vi vid ett chefsnätverksmöte om krisen i läkemedelsindustrin. Marknaden för denna är en form av planekonomi. Den består av offentliga finansiärer och försäkringsbolag som nu vill begränsa sina kostnaderna för läkemedel. Därför hämmas utvecklingen av nya läkemedel. Läkemedelsföretagen reducerar sina utvecklingsinsatser och lägger ner laboratorier. Man fusionerar och blir allt större för att samordna så långt som möjligt men det räcker inte.

Följden blir att vi går miste om värdefulla läkemedel som kanske kunde bota oss när vi blir sjuka. Det satsas fortfarande på prioriterade områden såsom nya metoder att döda cancerceller mm men den breda utvecklingen av sjukdomsbekämpning reduceras.

När patenten har gått ut kommer kopiorna ut på marknaden som kanske kostar en tiondel. Även om originalläkemedlet har förbättrats avstår man från att köpa det. Därför läggs inte lika mycket resurser på uppgraderingen av befintliga läkemedlen vilket kommer att drabba våra barn och barnbarn på längre sikt.

Ideelt arbete

Det finns personer som jobbar med något som dom brinner för men som inte ger ekonomiskt utbyte för dom själva. Dom finns både i våra chefsnätverk och i vår bekantskapskrets.

Den ekonomisk tryggheten och försörjningen kommer från annat håll. I en del fall vet jag det och i andra antar jag det. Annars skulle det ju inte gå.

Dom engagerar sig till fullo för sin uppgift och håller på i många år. Alla har någon form av mål för sin verksamhet eller en förbättrad situation som skall uppnås. Någon vill förbättra samhällets infrastruktur, någon hjälper socialt utsatta personer, någon främjar folkhälsan, någon sprider kunskap och litteratur, kultur och historia etc. Dom ger inte upp, är uthålliga och trivs med det dom gör.

Det finns människor som inte bygger för egen vinning utan att för att uppnå förbättringar för andra.

"Tappad sug"

Vid våra möten i chefsnätverken pratar vi ibland om att man kan "tappa sugen" i jobbet. Man känner sig ej engagerad och man måste spela att man är det.

Det kan bero på att man har varit i samma uppgift för länge och längtar efter något nytt. Det kan bero på att den ledning och den politik som man skall driva verksamheten efter inte ligger i linje med dom egna ambitionerna eller att man på annat sätt har kommit på tvären. Man kan också uppleva det ständiga "more of the same" och det finns massor av andra orsaker.

En sådan situation är påfrestande och risken är stor att den leder mot en negativ riktning med negativt resultat i någon form.

Det kan vara klokt att tänka efter vad man egentligen skulle vilja göra i sitt liv. För vissa kommer svaret direkt och det gäller då att förverkliga och för andra kommer svaret efter mycket provande och möda och för många kommer det tyvärr aldrig. Man vågade ju inte ta risker utan man hamnade i den ständiga bitterheten.

En avväpnande livsfilosofi

Vi lyssnade på Ernst Billgren i lördags. Han menar att frågor är mycket intressantare än svaren. Svaren är ju slutet på något medan frågorna leder vidare.

Han menar också att det inte går att avbilda en människa för den är ju bucklig och tredimensionell Ej heller går det att efterlikna en människa i en skulptur för människan är ju av kött och blod.

Vidare lägger vi ner alldeles för mycket tid på att välja för att vi är så måna om att det vi väljer skall bli det bästa för oss. En god idé är att bara ta något. Ernst provade under en semestervecka att strunta i att välja och det blev riktigt bra.

Han tycker inte att han har blivit något än utan han provar sig fortfarande fram. Han strävar inte efter att uppnå det bästa resultatet utan är nöjd med det som blir. Bättre att göra något och sedan försöka tycka att det är bra (som många gör med sina barn) än att försöka göra om det man gjort till något bra (som tyvärr vissa också gör med sina barn)

På frågan om hans framgång menar han att framgång varar bara några dagar sedan är allt som vanligt igen.

Strindbergs kraft och förmåga

Igår presenterades två avhandlingar om August Strindberg. Den ena behandlade "Blå boken" där Stindberg skriver om allt sedan tidernas begynnelse och den andra behandlade korta dramer "enaktare". Presentationen var på Strindbergsmuseet där vi har haft ett Strindbergsseminarium för våra chefsnätverk.

Blå boken innehåller mycket vetenskap inom alla områden och avhandlingens författare menade att det finns mer vetenskap i den än i den vetenskapliga litteraturen. Jag kom att tänka på det någon sade under vår Libanonresa, "vetenskapen är som oljefilmen på havet vågor".

Att läsa ett Strindberg-drama är som att lägga pussel. När man läser första gången så får man en uppfattning om handlingen. När man läser en andra gång blir dramat intressantare. Vid tredje läsningen börjar skeendet öppna sig och frågorna blir alltfler. Man bör egentligen läsa fler gånger.

Strindberg hade förmågan att med några få ord säga mycket till skillnad mot det som vi numer är vana vid, nämligen att det sägs många ord utan att de säger någonting. (se gårdagens inlägg om om medierna som energisugar)

Tiden är inte otillräcklig!

Vi fyller den tid vi har till förfogande med för mycket. Det är inte mängden tid som är otillräcklig utan snarare vår egen utfyllnadslusta som är för stor.

Så många upplever att tiden inte räcker till. Frågan blir då vad man fyller den med? Är det vettiga, energigivande, nödvändiga, utvecklande, njutbara eller avkopplande aktiviteter eller är det strunt och onödigheter som inte leder nån vart!

Var och en kan rannsaka sig själv. Det vanligaste är att man anstränger sig onödigt mycket för att hänga med i livets tävling och karriären. Är det värt det eller kan färre arbetsinsater ge bättre resultat. En annan meningslös aktivitet är ägna för mycket tid åt medierna! De är energisugar utan nytta! Exemplen är många.

Det gäller också att välja bort en del av allt man vill. Till sist så skadar det inte att prioritera sig själv.

Självutlämnande författare

I förra veckan lyssnade vi på författare som i sina böcker har varit självutlämnande. En hade skrivit om sin mors smärtsamma död i cancer, en hade skrivit om sin alkoholiserade far och en hade skrivit om sin egen manodepressivitet. Två saker fastnade i mitt minne från kvällen.

Det första var att författaren som skrev om sin mors smärtsamma död menade att dödsångest är vår största drivkraft. Den driver mer än kärleken. Många förtränger det faktum att vi alla skall dö men desto mer man bejakar och tar till sig detta faktum desto större blir drivkraften att leva.

Det andra var att Bo Strömstedt, som också var där och som tidigare var chefredaktör för Expressen menade att god litteratur skall vara entydig. När Vilhelm Moberg skrev om Kristina och Karl-Oskar så var dom inga andra än han själv. Därmed blev det en sanning.

"Att skriva av sig", inte minst om svåra frågor, är en välgörande terapi.

Fler intryck från Libanonresan

Vi träffade VD och ägare till ett libanesiskt företag som har fabrik även i Sverige. Han sade: "Ni i Sverige tar emot invandrare som enbart är ute efter era sociala trygghetssystem. Det är svårt för oss att hitta arbetskraft i Sverige.

Vi var hos Ericsson i Beirut och slogs av hur enhetliga världskoncerner är. Allt ser likadant ut i alla länder.

Vi var på vingården Chateau Musar och provade viner i deras källare så att man fick spindelnät i ansiktet. Det var dock svårt att uppskatta vinet från 1974. Dom skördade vinerna medan kriget pågick för fullt. Dom missade endast två års skördar.

Vi träffade jämställdhetsministern som berättade om de orättvisa villkoren för kvinnorna i den muslimska lagen och om kampen för att förbättra dessa. Det finns olika lagar i samma land. Det finns också autonoma områden, de palestinska flyktinglägren, i landet.

Vi träffade hälsoministern, handelskammaren, teaterregisören Nidal el-Achkar, ett designföretag med fantastiska möbler mm.

Vi upplevde den vansinniga trafiken med ständiga köer och tutande samt soldater och skyttevärn med sandsäckar och stridsfordon överallt. Det mesta var redan återuppbyggt efter de senaste bombningarna 2006.

Intryck från Libanonresan

Att se den totalt tillslutna gränsen mellan Libanon och Israel. Att se araberna kasta glåpord efter den israeliska soldaten i det patrullerande stridsfordonen längs gränsen. Att få TV-kanalen Al Jazeera att ta gruppfotot på oss. Att se det gröna Israel och det bruna Libanon intill varandra. Att känna att man är i kärnan av världskonflikten.

Att se de stora fotona på självmordsbombarna tillsammans med en ayatolla längs vägen. Dom är martyrer. Deras familjer får försörjning livet ut av Hizbollah som får pengar från Iran som får pengar från oljan som vi köper. Vi finansierar självmordsbomarna och terrorismen.

Att se säkerhetspådraget vid den iranska presidentens besök. Massor med mörka bilar med prickskyttar i ett hål i taket och i de öppna bakdörrarna, alla stridsfordon, alla soldater, alla poliser, alla prickskyttar på marken och på taken, alla civilklädda säkerhetsmän, alla automatvapen. Så skyddas en diktator.

Att se rollfördelningen mellan man och kvinna vid besöket hos den muslimska familjen vid gränsen. Mannen för samtalet, fru och döttrar sköter köket eller sitter tysta. Att känna den oerhörda värmen och generositeten från dom alla. "Vi är inte som ni tror i väst. Vi vill ha fred!" När dom har bjudit på sig själva och utsökt förplägnad kommer mannen ut till vår buss när vi skall åka med små presenter som han ger oss. Vi smälter över denna mänskliga värme.

Libanon är så ofta krigsskådeplatsen för för de stora världsmakterna som sponsrar krigen.

Vi är annorlunda efter utbildningsresan till Libanon!

Efter resan till Libanon med deltagarna i chefsnätverken förstår man hur betydelsefullt det är att ta del av andra kulturer för att få perspektiv på sin egen.

Man bli mera vidsynt och ser inte allt lika självklart som när man sitter hemma och vet hur allt är. Vi i vår kultur har i princip rätt medan andra har fel. Efter erfarenheterna från resan ser man mer hur även andra kan ha rätt och kanske till och med vi här hemma har fel.

Bilden av oss själva och vad vi står för är så tung och kompakt att den som försiktigt försöker framhålla något annat möter på starkt motstånd. Det är kanske detta motstånd och denna oförståelse för andra som är och alltid har varit grogrunden för krig.

Tryggheten i det egna och rädslan för det okända skapar konflikter.

Idag åker vi till Libanon

Idag går vår utbildningsresa för chefsnätverken till Libanon.

Libanon består av kristna, shiamuslimer, sunnimuslimer, druser, armenier samt av lika politiska organisationer såsom Hizbollah (guds parti) och därutöver en stor andel palestinier som bor i flyktingläger. Alla finns på en yta som är lika stor som Stockholms län.

För att komplicera situationen ytterligare så finns övervägande del av de sk libaneserna över hela världen. Många flydde under inbördeskriget på 1970 och -80-talen. Man har ofta släkt i Europa, USA och Australien.

På tisdag skall vi besöka parlamentet som sedan 1992 sammansätts utifrån demokratiska val. Enligt konstitutionen skall presidenten vara kristen, talmannen shiamuslim och premiärministern sunnimuslim.

Detta sätter perspektiv på vår situation i Sverige.

Att leva livet fullt ut!

Gör vi saker för att vi själva vill eller gör vi dom för att vi ska imponera på andra och vara duktiga? Frågan ställdes i morse av skådespelerskan Cecilia Frode.

Svaret kanske kommer direkt men om vi tänker efter så kanske det inte är så klart och enkelt. Vi är mer komplicerade än så!

Hon forsatte: "Har vi råd att inte göra det vi själva vill? Livet är ju begränsat! "Vi har ju inte själva valt att komma till världen men när vi är här har vi val!"

När hon gör en föreställning förväntar hon sig inte publikens bekräftelse omedelbart. Den kanske kommer senare eller dagen efter. Hon måste därför göra det hon tror på själv och förlita sig på det.

Det kanske är värt att fundera på om vi skall justera något i livet för att leva det fullt ut.

"Gender"-frågor på vårt nästa nätverksseminarium

Skillnaderna mellan manligt och kvinnligt upphör aldrig att inspirera oss. Frågan väcker ständigt stort intresse. Den hade en populärperiod på 90-talet. Bland annat blev boken "Män är från mars och kvinnor från Venus" mycket omtalad. Vi fann enkla förklaringar.

Ett annat perspektiv på ämnet är att jämställdhetsfrågorna också har en stor politisk dimension. Den pågick på Strindbergs tid för 100 år sedan och den pågår idag och förmodligen om 100 år också. Samhället förändras och ger nya förutsättningar liksom att situationen är i olika över världen.

Samverkan mellan kvinnor och män på arbetsplatser, i hemmet och annorstädes är spännande och svår. Vi kommer aldrig till full förståelse för varandras olikheter, lika lite som vi aldrig kommer till full förståelse för varandra över huvud taget.

Den 20 januari 2011 skall vi dock göra en djupdykning i ämnet på vårt nästa seminarium för chefsnätverken. Inbjudan och program för detta kommer inom kort.

Att ha barnasinnet kvar

Vi har umgåtts med lilla Astrid, snart två år, i helgen. Man blir inspirerad av hennes värld och kan tänka att det är en förebild för hur man skall leva livet.

Hon är bekymmerslös och tänker bara på det omedelbara. Hon låter andra styra sitt liv och hon hänger med på detta och finner sig nästa alltid tillrätta med det. Hon gläds åt de minsta detaljer och har inga anspråk alls på någon lyx. Hon är lekfull och ler åt enkla små insatser.

Hon är intresserad och synnerligen läraktig. När man berättar något för henne så lyssnar hon intensivt och tar det hon förstår till sig. Dom stora blå ögonen tittar förundrat och man smälter inför dom. Det känns som att det går en direktkanal rakt in i det lilla barnets hjärta. Det finns inga barriärer.

Vårt andra barnbarn, lille Melvin i samma ålder, har precis samma intensiva egenskaper.

Lycklig är den som kan ha barnasinnet kvar.

Politiska ledarskapet har blivit företrädarskap

Ett av våra seminarier för chefsnätverken handlade om politiskt ledarskap. Vi fick då veta att det numer inte finns politiskt ledarskap utan istället politiskt företrädarskap. Vi lever ju numer i demokratier.

För fanns diktatorer och despoter som startade krig för att befästa och utöka sin makt samt för att ena folket mot en yttre fiende.

Nu när så många länder har blivit demokratier så finns det inte så många krig. Dock märks nu en begynnande motsättning mellan etniska olikheter och mellan olika religioner.

Världens mest betydande konflikt finns i mellanöstern. I ett TV-program i Kunskapskanalen upplevde man verkligen det hat som finns från såväl judar som från palestinier. Vi kommer vid vår utbildningsresa för nätverksdeltagarna till området i nästa vecka att få nya perspektiv på detta.

Det verkar nu som att det är de många människorna som driver utvecklingen mot konflikter, inte ledarna och att det nu inte handlar om konflikter mellan nationer utan mellan olika etniciteter.

Ledaren finns i teorierna, inte i verkligheten

Avslöjanden om korruption i Sverige kommer allt tätare och kommer framöver att blir alltfler. Fenomenet var troligen större förr men finns fortfarande kvar. Ofta tänker de inblandade inte på att det är brottsligt utan ser det som en normal kultur.

De högsta cheferna är helt ovetande om fenomenet. De befinner sig som så ofta i den teoretiska världen där ledarskap, med hjälp av konsulter och ledarskapsutbildningar, ofta begränsas till strategidokument, värdegrunder och orden etik och moral etc.

Det är patetiskt att se VD för Göteborg Energi sitta och läsa ur sådana dokument i TV när korruptionsavslöjandena duggar tätt. Åtgärden för att komma till rätta med problemet säger han är att utbilda cheferna. Verkligheten finns någon annanstans än där han är. Det finns i alla möten ingen tid för att vara i verkligheten.

Ledarskap består inte enbart av strategidokument utan är i högsta grad ett mänskligt och naturligt förhållningssätt där ledaren genom sin närvaro och sätt att vara är ett föredöme.

Det är dessa egenskaper som utvecklas i våra "Nätverk för ledare"

Vår natur förstörs av vindkraftverk

Nu skall det byggas 55 vindkraftverk vid Änglagård. De flesta ligger långt upp i skogen men några kommer att ligga på en höjd vid Holmsjön och vara synliga för hela bygden. Dom blir 150 meter höga. Det byggs vägar över ett stort område och dras kablar. Bara att gjuta ett fundament drar 60 betongbilar. På nätterna blir skogen fylld av flygvarningsljus.

Den orörda naturen som på sikt kanske är vårt lands största tillgång blir utplånad. Attraktionen för friluftsliv, turism och naturboende försvinner och traktens glesbygd kommer att fortsätta att bli glesare. Kvar blir tio personer som skall sköta vindsnurrorna. Området offras och huspriserna kommer att falla. Skolan läggs ner och likaså affären.

Alternativet hade varit att se en utveckling där skogen, älvarna, sjöarna och djuren hade varit dragplåstret och möjligheten att få den stimulans och rekreation i naturen som vår tids människor så väl behöver.

Som det nu verkar kommer stora naturområden i vårt land, till och med vid kust och fjäll, att förstöras på detta sätt.

Många drömmer om ett annat liv!

Ofta i chefsnätverken kommer det fram drömmar om att man egentligen skulle vilja göra något helt annat än det man nu gör.

Vid det nätverksseminarium som vi hade på "Änglagård" på temat "Uppbrott" besökte vi några personer som hade förverkligat sådana drömmar men för de flesta förblir det enbart drömmar.

Man kan spekulera om orsakerna. Kanske är det för det "artificiella liv" som vi lever i städerna med mycket jobb, stress, många krav och ofrihet avskilt från naturen och vårt ursprung.

Kanske är det för den utbildningshets som präglar vår tid. Helst skall man gå i skola ca 16 år eller mer. Räknar vi in även förskolan så tillkommer ytterligare 5 år. Detta passar för många men inte för alla. Några blir hetsade av föräldrar och de rådande samhällsvärderingarna till detta och kan bli missledda mot fel håll i livet.

"Jobbar jag för att leva eller lever jag för att jobba?"

Vid ett möte i chefsnätverken diskuterade vi huruvida man tänker på sig själv och sin egen framgång i första hand eller på den verksamhets bästa som man bedriver i första hand.

Det visade sig att båda motiven finns i olika hög grad hos olika personer. Dock insåg vi att de båda är svåra att skilja och det är svårt att definiera vad som är vad.

Några drivs dock av ett visst intresse för ett visst ämnesområde och vill driva det framåt. Ibland kan detta blir så starkt så att man kan arbeta för att utveckla en sak i flera år utan lön.

Motsatsen kanske är den typiska karriäristen som egentligen kan jobba med vad som helst bara det ger avancemang i position och lön.

Man kan fundera över skalan där ena änden är att jobba för att det är kul och den andra är att jobba för att tjäna pengar. Någon uttryckte det som: "Jobbar jag för att leva eller lever jag för att jobba?" Man kan fundera en stund på var man själv hör hemma på skalan.

"Ingen är skyldig! Vi är väl alla människor"

Detta skriver Franz Kafka. Innebörden i dessa ord är stor.

Själv har jag lätt att döma människor förhastat. Det händer att jag gör en negativ bedömning av någon i min omgivning. Efter en stund visar denna en generös gest gentemot mig och jag skäms över mina egna tankar.

Om vi kan minska våra negativa tankar om andra så befriar vi oss själva. Det är i kritiken och fördömandet som vi låser in oss. Det vi riktar mot andra drabbar oss själva.

I mötena i chefsnätverken kommer ofta frågan om kulturkrockar upp. Det är i samband med internationella företagsfusioner eller när man har en chef från en annan kultur etc. Man kan fördöma andras beteende.

Om man dock lyckas förstå den andra kulturen så får man en befrielse och aha-upplevelse.

Skiftande miljöer med skiftande tankebanor

Efter att ha haft en längre period i Stockholm följt av en kortare period i vår fjällstuga sitter vi nu i Änglagård och jobbar. Sedan följer vår utbildningsresa till Libanon.

Miljöerna skiftar ständigt för oss och vi slås av hur även våra tankebanor skiftar i dom olika miljöerna. I Stockholm är det våra möten i chefsnätverken, seminarier, familjen och kulturupplevelser i första hand. I fjällstugan är det Naturen med stort N som gäller. På Änglagård är det den gamla gårdens charm i den gamla glesbygdsbyn med skötsel av skog och återställandet av gårdens ursprung som gäller.

Det känns som att dessa olika världar berikar oss. Vi noterar dock att vi är nollställda och blockerade att ta till oss varje ny miljö i förstone. Den kommer först efter ett eller två dygn. Det är förbluffande hur förhållningssättet kan skifta diametralt under dessa första dygn.

Vi slåss mot väderkvarnar som don Quijote

Håller de stora systemen på att ta över kommandot och vi människor blir slavar under dom? Det var ju meningen att vi skulle vara herrar över dom och att dom skulle vara till vår hjälp.

När transporter inte fungerar blir vi utslagna som under den kalla vintern eller när askmolnet spred sig. Skall man anmäla fel på en fast telefon hamnar man i systemens knapptryckande och att få direktkontakt med den som skall reparera är omöjligt. När IT-system ej fungerar sitter i värsta fall hela företag oförmögna att bedriva sin verksamhet. Om bilen går sönder är det numer uteslutet att försöka reparera själv. De mesta är digitalt och då ger man upp direkt.

Det blir allt oftare som vi som enskilda individer känner maktlöshet inför systemen. Don Quijote slogs mot väderkvarnar som han trodde var jättar. Nu är jättarna verklighet.

Vad är lycka?

Jag hörde en diskussion om lycka och man menade att lycka har inget med pengar att göra. Kanske till och med så att desto mindre pengar man har desto lyckligare är man.

Vid våra utbildningsresor för chefsnätverken till Afrika ser man att de människor som lever där under enkla förhållanden ofta ser mycket lyckliga ut. Däremot kan det vara olycka att ha för lite pengar i vår kultur.

För många är lycka det vi skall göra sedan. Vi missar nuet.

Att imponera på andra med karriär, prylar, många vänner etc kan leda oss vilse. Bättre då att hitta oss själva och skapa ett liv därefter.

Anekdot: Att blir förälskade är lycka. Det är som ett getingstick fast tvärtom.

Politiken har blivit aggresivare

Så är då valet över och denna gången är det behäftat med upprörda känslor på grund av Sverigedemokraternas inträde.

Likaväl som dessa har sina mörka sidor och sitt mörka ursprung (se inlägg från förra veckan) har även vänsterpariet det. En del av de senares såg vi prov på igårkväll från deras hotfulla partiledare.

Det är otrevligt att politiken i Sverige som har varit lugn och snäll nu ser ut att få en mer aggressiv karaktär. Förr fanns det till och med humor i den.

De allra mörkaste sidorna står dock de personer för som med våld vill stoppa ett politiskt partis agitation och skada dess företrädare. Det är dessa som är det största hotet mot vår demokrati.

Tystnaden och stillheten

Vi körde upp till Mittådalsvallen i Härjedalsfjällen igårkväll.

Här råder tystnaden! Träden är klädda i sin bästa höstskrud. Dom står alldeles stilla medan vi människor far omkring som skållade råttor. Dom ser inte ut att bekymra sig. När jag sitter utanför gäststugan på morgonen blir dom individer. Dom börjar tala till mig.

Allt är fridfullt. Himlen är grå och duggregnet är knappt märkbart. Anåfjällen skymtar fram endast ibland mellan molnen. Färgerna lyser. På marken är det rött och grönt. Efter en stund blir man ödmjuk inför naturens under.

Några fåglar hörs i sin flykt och bruset från Österbäcken med sitt klara vatten ligger som en svag ljudkuliss. En vessla rasslar över källartaket. På vägen hit igår kväll står plötsligt en björn mitt på vägen strax innan vi är framme. Den blir rädd för bilens strålkastare och lufsar in i skogen och försvinner snabbt.

Efter alla intryck i huvudstaden är det som att hamna i naturens dunbädd. Man känner att det är här man hör hemma.

Är det att uppnå sina mål som är livets mening?

Jag har precis läst "Processen" av Franz Kafka. Den handlar om en man som hamnar i en lång rättsprocess utan att få veta för vilket brott han är misstänkt.

Den återspeglar hans eget liv. Hur han än gör kommer han ingen vart utan står och trampar vatten hela tiden. Det är ingen ovanlig situation för många människor som lider brist på mänsklig respekt och människovärde.

Franz Kafka blev aldrig någon känd författare under sitt liv. Han ville att hans verk skulle brännas. Berömmelsen kom då nära vännen gav ut romanerna efter hans död vid 41 års ålder. Sedan dess har de haft ett stort inflytande på vår tids diktning.

Kanske har vi alla våra processer att utkämpa. Vi får ligga i för att klara våra ambitioner och hålla oss flytande. Ofta vet vi inte varför det ibland är motvind. Kanske det är just detta som är livets mening. Annars skulle det vara tråkigt.

Politiska extrempartier

I lördags tog vi del av två författares analys av Sverigedemokraterna. De hade funnit att partiet har en dold agenda och en mörk historia. Det har funnits och finns fortfarande många extrema element i partiet med såväl nationalsocialistiska som rasistiska åsikter. Det valprogram som man nu har är friserat.

På min fråga om inte samma sak gäller för vänsterpartiet höll författarna med om att det absolut är så. Även detta parti har en dold agenda och en mörk historia. Troligen är denna historia mångfalt grymmare än de förras och dessa grymheter pågår till yttermera visso fortfarande.

En reflektion i sammanhanget är att de förra inte är rumsrena idag, det märks alltför tydligt. Det konstiga är att de senare är det.

Man kan undra och förskräckas över vad som skulle hända om något av dom skulle få majoritet någon gång i svenska riksdagen.

Är familjen trygghet eller terror?

Igår såg vi operan "Elektra". Den bygger på den antika grekiska tragedin från 400-talet f. kr. Elektra utspelades i Mykene där vi var på en av våra utbildningsresor för våra chefsnätverk. Den präglas av våld, hat, sexualitet, krig, hämnd och passion.

Kungen Agamemnon skall hämta sin hustru, sköna Helena, som bortrövats till Troja. För att få förlig vind på färden offrar han sin dotter Ifigenia. När han kommer tillbaka hämnas hans fru Klytaimestra genom att mörda sin man Agamemnon. Som hämnd för detta mördar Elektra tillsammans med sin bror Orestes sin mor Klytaimestra.

Familjedramer går igen i världslitteraturen från Shakespeare och Strindberg till Norén. Frågan ställs: Är familjen vagga eller fängelse? Trygghet eller terror? Man kan undra hur det står till i familjerna även idag när man betraktar sin omgivning.

De gamla grekerna använde sina tragedier som psykoterapi. Det var så hemskt på scenen så att deras egna problem blev mindre. I våra chefsnätverk brukar vi säga att det är välgörande att få veta att andra har problem. Ibland kan man tro att man är ensam om dom.

"Människorna vill ha skräp, därför får dom skräp!"

Under helgen var vi med om en prisutdelning för tidningsbranschens bästa socialreportage. Första pris gick till ett reportage om en 23-årig kvinnlig narkoman. Vi fick ett gripande samtal med den förtvivlade mamman. Andra pris gick till ett reportage om "containershopping". Man hittar utsökt mat i livsmedelhandlarnas sopor. Det slängs ofantliga mängder mat.

Det som var uppseendeväckande för oss var att journalistiken numer inte har tid med djupare reportage. De som fick priset hade i ena fallet arbetat med reportaget på sin fritid och i andra fallet startat en egen tidning där man inte tjänade pengar men fick möjligheten att göra det som var något värt.

Vid de stora tidningarna identifierar man sin målgrupp och tar reda på vad den vill läsa om och det handlar då ofta om ytliga ämnen som det snabbt går att få ihop något om.

Jag förstår nu varför jag sedan många år har blivit uttråkad av dagstidningar och därför aldrig läser dom.

En känd klassisk kompositör som av samtiden fick kritik för en alltför lättsam symfoni sade: "Människorna vill ha skräp, därför får dom skräp!"

Livet är störst nära döden

Som en fortsättning till gårdagens inlägg om vår kommande chefsnätverksresa till Libanon drar jag mig till minnes en tidigare utbildningsresa. Den gick till Israel, Palestina och Jordanien.

Den gjorde starkt intryck på oss. Resegruppen fortsatte att träffas här hemma. Vapnen och incidenterna var ständigt närvarande. Någon i gruppen upplevde att man känner att man lever mer när man är nära döden (läs: risken att dö).

Allt strävar mot sin egen motsats. Livet mot döden, natten mot dagen, sommar mot vinter, krig mot fred och vice versa. Allt upplevs starkare när det närmar sig motsatsen. Livet är starkast när det är nära döden.

Under den resan ändrade jag min tidigare uppfattning om mellanöstern helt. Vi i Sverige sitter framför TV-n och vet hur världen skall styras. Peter Wallenberg sade under ett föredrag: "Säg ingenting förrän du har varit där!"

Livet är normalt när kriget rasar strax intill

I förgår kväll hade vi möte för de deltagare i chefsnätverken som skall åka på vår utbildningsresa till Libanon.

Det är ett mycket vackert land som inte är större än Stockholm län. Under långa perioder har det pågått krig i landet i vår tid. Senast för ett par år sedan. Samtidigt är Beirut en stor nöjesmetropol där människorna umgås och roar sig kanske mer än någon annanstans. Under kriget pågick många verksamheter normalt såsom näringsliv, vinodling mm.

Kriget var ofta lokalt medan livet var normalt i andra områden. Det är som att tänka sig att det finns krig i Södertälje och delar av Roslagen medan det är normalt liv i Stockholms innerstad. Föräldrarna till Wadih El-Achkar, som är vår reseledare, flyttade sin skofabrik några gånger alltefter att kriget flyttades.

Det finns många etniska och religiösa folkgrupper i landet som krigade mot varandra men som nu när det är fred samarbetar ypperligt i affärer. Vi kommer att träffa många av dom.

"Att våga är att förlora fotfästet en stund....."

En fråga som ofta kommer upp i våra chefsnätverk är att man gärna skulle vilja prova något nytt i livet. Ibland vet man vad det andra är och ibland vill man stanna upp för att hitta det andra.

Dock gäller för de flesta att man inte vågar. Man vill inte göra avkall på den komfort som man har upparbetat och riskera sin ekonomi. Man blir fastlåst i den befintliga positionen.

Kanske det ändå är så att det är i förändringen som den bästa tryggheten finns och ett bättre liv. Om man följer sin inre röst och får en obändig viljekraft så är oddsen goda. Det är i förändringen man lever. Däremellan är det transportsträckor.

"Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv." Kierkegaard

Förändraren som motverkar sig själv

Vi planeringen av kommande seminarier för våra deltagare i chefsnätverken hade vi kontakt med en person som jobbar med jämställdhetsfrågor inom en stor organisation.

Denne menade att vi som är förändringsagenter kan lätt hamna i en situation då vi motverkar vårt eget syfte. Man kan vara så fanatisk och dålig lyssnare så att mottagarna ställer sig på tvären. Det viktiga är att komma till det läge där mottagaren har fått sin egen tanke och övertygelse om nödvändigheten av förändring.

Det senare kräver genomtänkta insatser och stor förmåga hos den som vill förändra och det vanligaste är att det ej lyckas. Många exemplen på de som motverkar sig själv finns inom ledarskap, miljöfrågor, politik, religion etc.

Inom filosofin pratas ofta om att allt innehåller i sig själv sin egen motsats.

"Frihet är det bästa ting...."

I anslutning till fredagens inlägg så tror jag att det är en positiv utveckling att medarbetare får klara sig i högre utsträckning på egen hand. Frihet och att få styra efter egen vilja och övertygelse ger hög energi och goda resultat.

I ett chefsnätverk fick vi exempel på två företag i samma bransch. Det ena lät verksamheten gå lite grand efter "djungelns lag". Var och en var sin egen entreprenör och gjorde affärer där de tedde sig förmånligast. Det andra företaget var ständigt belamrat med konsulter och nya chefer som visste vilken teoretisk modell som verksamheten skulle styras efter.

Det förra gjorde ett strålande ekonomiskt resultat medan det andra ständigt gick med underskott. Detta underskott gjorde att det åter kom nya konsulter och ledningar med åter nya styrmodeller.

"Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring" Biskop Thomas frihetsvisa 1439

De nya chefs- och medarbetarrollerna

Vid ett möte i våra chefsnätverk nyligen pratade vi om vart de nya chefs- och medarbetarrollerna är på väg.

Cheferna blir alltmer upptagna av administrativa uppgifter och interna möten. Att enbart attestera fakturor kan ta ett par dagar efter semestern. Chefen hinner alltså inte med ledarskapet i lika hög utsträckning som tidigare.

Medarbetarna får klara sig mer själva och bli allt mer självgående. De får söka sin information och finna lösningarna på problemen på egen hand. De har dock en ram som är satt inom vilken verksamheten skall bedrivas.

Utvecklingssamtalen som alltmer har blivit en stel konstruktion kommer att försvinna och ersättas av kontakter när de behövs.

´"Först i begränsningen visar sig mästaren"

Från vård, omsorg och skola hörs ständigt rop på mer pengar! Dock är ju bristen på pengar något positivt som motiverar effektivisering. Med detta menas inte att arbeta mer utan snarare mindre med bättre resultat.

Vid ett seminarium för våra ledarnätverk hade en rektor lyckats vända en skola från förfall och förstörelse till att vara en elitskola där det blev attraktivt att gå. Receptet var gott ledarskap och att vara ett föredöme.

Nyligen hade en skola vid elevproblem fokuserat på bättre insats från läraren snarare än att sätta problemeleven i specialklass. Resultatet blev att lärarna för specialklasserna istället kunde användas i den ordinarie undervisningen.

När min gamla mor låg på äldreomsorg sjuk och dement parade personalen ihop henne med en annan dement farbror och tycke uppstod och mamma gick upp ur sängen och målade läpparna. Personalen blev verkligen avlastad.

"Först i begränsningen visar sig mästaren" Johan Wolfgang von Goethe.

Krafter under ytan!

Det är inte omöjligt att det finns krafter "under ytan" som agerar. Författare och filosofer har i alla tider vittnat om detta. Det som vi ser i media kanske inte ger information om de verkliga orsakerna till skeendet.

Littorin-affären kan ha varit en företeelse som var iscensatt av specifika intressen men som inte blev stor tack vare skickligt handhavande av de som blev attackerade.

På grund av detta eller oberoende av detta ser vi nu HQ Bank-affären mitt i valrörelsen. Den är bara ett dygn gammal men omfattningen kan komma att bli större än vad vi nu kan se.

Mer kan komma innan valet. Det kan bero av hur det går i den nu aktuella "affären".

Dessa specifika intressen behöver inte vara politiska eller ideologiska men väl personliga och kanske ekonomiska. Tyvärr kräver varje "affär" sina offer.

Jag hoppas dessa antaganden är fel.

"Kundvalsmodellen"

Det är förbluffande att kommuner och landsting ibland använder den klumpiga upphandlingsmodellen när kundvalsmodellen med fördel kan användas istället. Den förra innebär att en upphandlingsorganisation köper tjänster från egna organisationen eller från externa aktörer. Vid kundvalsmodellen får varje medborgare med sig en peng för att efter eget val köpa sin tjänst från kommunen/landstinget eller från annan aktör. Frågan kommer ofta upp på våra möten i ledarnätverken.

Ibland är den upphandlade tjänsten slut, kanske i november, medan patienter/medborgare fortsätter att strömma till året ut. Ibland finns det pengar över när året är slut som motverkar effektivisering. Intäkter och efterfrågan/behov lever var sitt liv.

Glädjande nog verkar det som att allt fler övergår till kundvalsmodellen. Nacka Kommun som på många områden är en föregångskommun har utvecklat denna under lång tid och den är nu genomförd på alla möjliga områden inom skola, äldreomsorg etc. Det blir valfrihet för medborgarna och konkurrensen blir effektiv.

Konserten gav noll

Apropå måndagens inlägg om "flyt" så kan jag nämna att jag i förgår, dagen efter, var på konsert på Östersjöfestivalen i Berwaldhallen och jag fick inte ut något av den. Det var en välrenommerad rysk symfoniorkester med en av världen mest kända dirigenter men det gav ändå noll.

Det beror förmodligen på mig själv, att jag inte var mottaglig eller förstod musiken. Att döma av publiken så var den stormförtjust. Detta händer mig då och då. Är det jag som är trög eller är det de andra som hycklar. Kanske det är båda.

Om det inte kom an på mig så var det aktörerna som inte hade "flyt". Tekniken var fulländad så vitt jag förstår men enligt min uppfattning saknades den själ som kunde förmedla något till mig. Ibland kommer upplevelsen dagen efter men inte i detta fallet.

Att arbeta i hög ålder

Det verkar som att vi arbetar allt högre upp i åldrarna. För endast tio år sedan ansågs det som en fördel att kunna sluta jobba mellan 55 och 60. Jag känner många som har slutat då. Några få har hittat nya meningsfulla sysselsättningar efter detta men de flesta har fyllt dagarna med att utöka fritidsintressena.

Många utnyttjar numer rätten att jobba till 67. Lusten att fortsätta med sitt jobb kommer an på om man jobbar för att leva eller om man lever för att jobba.

Det blir fler än Kungen, Påven och Ingvar Kamprad som jobbar tills dom dör. En del startar också nya karriärer i hög ålder. När jag nyligen var på Ragn-Sells fick jag veta att Ragnar Sellberg startade företaget när han var 65 och var aktiv i det tills han dog drygt 90 år gammal.

Det mest naturliga är att man jobbar så länge man kan och har lust. Arbete befrämjar inte bara välstånd utan också hälsa. Eller som en tysk operasångare sade i hög ålder "Arbeiten zu können aber nicht müssen, das ist schön"

"Flyt"

Esa-Pekka Salonen berättade i TV inför Östersjöfestivalen som startar idag att ibland kan symfoniorkestern spela tekniskt perfekt men utan känsla och ibland är det tvärtom, det finns för mycket känsla som övergriper tekniken.

Ibland inträffar dock ett "flyt" då allt fungerar perfekt. Allt rider fram på toppen av en våg och ingen vet varför och allt blir en stor njutning.

Jag har ofta funderat på varför konserter ibland är tråkiga och ej ger något för att ibland erbjuda en njutning som framkallar tårar. Båda upplevelserna kan fås för samma musikstycke. Esa-Pekka pekade på svaret och företeelsen går ej att logiskt analysera.

Golfare brukar ofta prata om när dom har flyt och när det är omöjligt. Företeelsen kan kännas igen från många olika livsaktiviteter.

Att förena intresse och profession skapar hälsa

Nu har vi haft seminariet på temat "Livsstil". Vi träffade bland annat personer som har lyckats göra sitt livsintresse till sitt arbete.

Konstnären Curt Agge som har ägnat hela sitt liv åt konst, dels målat själv samt dels skaffat in en av de största konstsamlingarna som jag har skådat. Vidare Roland Hultman som älskar natur och djur och har gjort det till sin profession med jakt- fiske och naturguidningar. Pehr-Johan Fager som brinner för hälsovård kommer allt mer in på detta i sin profession.

Även våra andra deltagare vid seminariet har dessa lyckade kombinationer. Man kan älska siffror och bokslut, att vara fritidsbonde med får, hästar och lantbruk, utmana sig själv med att göra chefskarriär etc.

Om man äter sunt, motionerar, får frisk luft och har hittat det arbete som man trivs med har man goda chanser att slippa sjukdomar. Dessa kan undvikas och botas med rätt leverne.

Meditation

Programmet "Sommar" på radions P1 handlade igår om meditation och om den inre resan. Ted Harris, präst, teologie doktor och Kirkegaard-forskare mediterar varje morgon kl 05.00.

Han pratade också om fördelen med att inte bli bunden av för många ägodelar och om att vetenskapen och andligheten kan gå hand i hand. Det finns ingen konflikt. Tro och ateism kan också gå hand i hand och själv hade han som präst haft mycket samarbete med en ateist från Humanisterna.

Själv provade jag på en meditation på morgonen och blev varse hur viktigt det är att stanna upp och konsolidera alla intryck i livets flöde. Jag blev förbluffad över de insikter jag fick.

Många har påtalat och det slog mig att våra chefsnätverk är en form av meditation då varje deltagares tankar lyfts fram i en grupp som inger trygghet och inspiration.

På måndag är det dags igen då vi har två dagars seminarium i den meditativa miljön på Änglagård.

Att ifrågasätta tidens värderingar

Det är påfallande hur varje tid har sina egna värderingar och sedvänjor. Det som är tillåtet idag var tabu förr och vice versa.

Vi ser också hur värderingarna växlar över historien inom alla områden såsom inom politik, juridik, vår syn på sexualitet, ekonomi etc.

Att ha en avvikande uppfattning gentemot den i tiden rådande är näst intill omöjligt. I det offentliga livet kan den som har det bli utslagen och utsatt för "drev". Ingen vågar tycka annorlunda utan alla följer alla.

Det är tyvärr till skada i ett samhälle när debatten blir alltför snäv. Mark Twain lär ha sagt "När du upptäcker att du tycker likadant som alla andra, stanna upp och tänk efter"

Augustiförbättringar istället för nyårslöften

Nyårslöften är ju vanligt och omtalat. Dock är min förändringlust större i augusti än vid nyår.

Man har varit borta från vardagen länge och är mer nollställd än annars. Detta gör att tankarna blir friare och man ser lättare nya möjligheter. Det gäller att ta vara på det för det går fort att komma in i vardagen igen.

När jag ser tillbaka så har många av de förändringar som jag har gjort i livet hittills skett i augusti. Många har blivit bestående och berikat och förbättrat mitt liv.

Vi märker också en större tillströmning av deltagare i våra chefsnätverk i augusti. De är ju verkligen ett forum för att stimuleras till förbättringar av livet.

Även denna augusti gör jag förändringar som syftar till att eliminera det jag inte gillar för att istället förstärka de positiva faktorerna.

"Man kommer motvilligt in i smörjan igen"

Så beskrev en bekant återgången till jobbet efter semestern och det är väl bara att konstatera att det är väldigt många som känner så.

Orsaken till detta kan vara av två slag. Dels är det livets villkor att man inte alltid kan sitta vid poolen med en paraplydrink. Det skulle bli väldigt långtråkigt. Det måste ta emot ibland när man skall prestera något. Belöningen kommer när man förhoppningsvis uppnår resultat i form av att ha skapat något eller lyckats hålla en verksamhet igång med alla dess problem och frågor som måste lösas. Eller när man får sin lön.

Det kan också bero på att man har hamnat i fel uppgift i livet. Man kanske inte är ämnad för det man gör. Receptet måste då vara att prova något annat trots att det kan te sig svårt och motsträvigt. Belöningen kan även då komma i rikt mått.

Planer görs på morgonen efter lust och känsla

Efter att under sommaren ha ägnat sig åt annat är det dags att lägga merparten av tiden åt våra chefsnätverk igen. Åter är jag nöjd med min sommar.

Vi har gått mycket efter dagsformen. Aktiviteterna har ofta bestämts på morgonen den aktuella dagen. Vi har åter lyckats hålla de förbokade aktiviteterna på en låg nivå. Planer har ändrats efter väder och lust. Avkopplingen har varit maximal.

Detta gör att vi har samlat energi och lust att ta itu med nätverken igen. Även det skall bli kul.

I början av nästa vecka har vi seminariet på Änglagård, där jag nu sitter. Det blir på temat "Livsstil". Många ville men kunde inte var med på det tidigare seminariet i juni varför vi har även ett augustiseminarium. Efter det följer direkt nätverksmöten i Stockholm.

Fungerar "Styrdokument"?

På tal om förebilder i gårdagens inlägg så är det ju det som det gäller att vara för ledare. Medarbetarna följer hellre chefens beteende än chefens strategidokument.

I radioprogrammet "Spanarna" raljerade Jonas Hallberg över en statlig myndighets strategidokument. Han hade där hittat ett "Styrdokument" och konstaterade att det innebar att någon försöker styra någon annan med hjälp av ett dokument.

Företeelsen är, när man tänker efter, tragikomisk och befängd. Hur många låter sig styras av ett dokument när det också oftast finns massor med fler likanande dokument och när dom också byts ofta allteftersom översta chefen byts? Dessutom kommer mycket av innehållet från någon konsult som är "handelsresande i styrdokument".

Medarbetarna ute i verkligheten struntar i detta. Det är ledningsens beteende och sätt att vara och leda som gäller.

Ledande personer är förbilder

Efter att det kungliga bröllopet har avlöpt kan jag konstatera att den stora kärleken blev mycket starkt manifesterad i brudparets många uppriktiga uttryck för detta.

Det är intressant hur en monarki utan formell makt kan spela en stor roll i samhället, kanske större än politikernas.

Påverkan kan bli att äkta kärlek, förhoppningsvis livslång, åter blir uppmärksammad i en tid när alla andra olika varianter har blivit upplyfta. Människorna fyller sina liv med så mycket att inte kärleken hinns med.

Kanske även en sådan detalj som sättet att hålla tal kommer att förändras efter Prins Daniels föredömliga tal. Jag kommer att skärpa mig nästa gång som jag skall hålla tal!

Detta är en intressant studie i hur ledande personer kan sätta värderingar och kultur genom sitt sätt att vara förebild. Så är det med varje ledarskap i stort och smått.

Efter uppgång följer fall

Det som är upplyft i nuet blir ofta smutskastat i framtiden.

Företag som får priser för gott entreprenörskap hamnar ofta i obalans eller visar sig vara en bluff efter en tid. Kändisar och politiker som är upplyfta i medierna blir lätt objekt när drevet går senare.

Toyota som hade en högeffektiv slimmad produktion med ständiga förbättringar och noll-fel som mål har nu fått erfara allvarliga brister i produkterna som äventyrar varumärket.

Som nybliven managementkonsult hittade jag den utvecklingsmodell som jag då ansåg vara den slutgiltiga lösningen för att effektivisera företag. Min rådgivare och gamla lärare från företagsekonomin i Högskolan sade då: "Har du tänkt på att alla modeller hamnar förr eller senare i vanrykte". Jag trodde honom inte då men tröttnade själv på den efter en tid.

Allt går i cykler, uppgång och fall! Desto större uppgång desto större fall. Eva, min fru och kollega brukar säga: "Desto högre man klättrar i dom höga ställningarna desto mer blåser det och desto större risk att trilla ner".

När lagårn brinner vill korna springa in igen!

En vanligt fall i chefsnätverken är när någon på grund av för hård press och stress väljer att kliva av sitt chefsjobb för att ta något annat, kanske konsultativt eller stabsliknande.

Man får det då betydligt lugnare, telefonen slutar ringa och mailen avtar. Efter en tid märker man också att man blir utan den information som finns i ledningen när man inte är med i ledningsgruppen.

Några klarar detta och lyckas skapa en fin plattform i den nya rollen medan några efter en tid längtar efter att komma in i "hetluften" igen. Vi människor kanske är som korna som blir räddade när lagårn brinner. Dom vill springa in igen.

I grunden har många av oss en dragning till och en önskan att komma till den situation som vi i själva verket inte gillar. Vi vill ha det hett trots att vi inte vill. Alla dom som är bekymrade för att dom har ont om tid och inte hinner har ju själva försatt sig i den situationen frivilligt!

Det kungliga bröllopet

I våra chefsnätverk där vi inte bara pratar om våra verksamheter utan också om livets helhet kommer ibland upp problem i den äktenskapliga relationen. Då och då kommer skilsmässor upp på bordet men vi har också den stora kärleken som varar hela livet representerad.

Det är välgörande med det förestående kungliga bröllopet som har medfört att den stora livsvariga kärleken har fått en renässans Det går inte att undgå att märka den kärlek som strålar ut från brudparet.

Det man kan förundras över är att ett kärlekspar kan få ett sådant genomslag. Att royalismen kan skapa sådana förebilder för människorna och som får en betydelse och blir ett föredöme för så många. Så kallade kändisar och politiker ligger här hästlängder efter.

Man måste sälja sig själv internt!

Skall man göra sitt jobb bra och nöja sig med det eller skall man också informera sina chefer om vad man gör bra och lyckas uppnå? Dvs att man säljer sig själv och gör reklam för sig själv.

Detta räknas till området intern politik och man tycker väl att det skulle räcka med att göra ett bra jobb. Många exempel vittnar dock om att det inte räcker. Om man vill uppnå uppskattning, löneförhöjning och göra karriär så behövs den interna marknadsföringen av det man gör.

Frågan dök upp på ett möte i chefsnätverken och alla var eniga om detta. Man kan tycka att det är tråkigt att det skall behöva vara så men så fungerar det.

Dessvärre finns det avarter av detta som genererar "skrytare" som mest har prat och mindre handling. Andra exempel är att vissa jobbar övertid i första hand för att få tid till mera säljjobb av sig själv inför cheferna.

Att ta kritik

Vad gör man när man får kritik för sitt sätt att sköta arbetet? Det var en fråga som vi diskuterade vid ett möte i chefsnätverken nyligen.

Vid det aktuella fallet handlade det inte om kritik från chefen eller från medarbetarna utan från externt håll och presenterades inför den styrelse man lyder under utan förvarning.

När sådant händer blir man ledsen men också arg. Hur hanterar man frågan? Skall man ställa förtroendefråga vad avser den egna rollen inför styrelsen eller skall man rutinbehandla frågan vid nästa ordinarie styrelsemöte?

En annan fråga var huruvida kritiken är befogad eller ej. Vilken bakgrund har de som kritiserar och är det skillnad i kultur och karaktär på verksamheten gentemot dom som är orsaken?

Det är nyttigt att ta till sig kritik men man kan också bli vilseledd av den. Det är därför viktigt att tänka efter och bilda sig en egen uppfattning i frågan så att man därefter med övertygelse kan handla och vara sann mot sig själv och mot andra.

Ökad efterfrågan på Änglagårdsseminarierna

Det är glädjande att så många uppskattar seminarierna på Änglagård. Vi har därför satt in ett extraseminarium 16 - 17 augusti och anmälningarna strömmar in omgående. Några upplevelser från seminariet i förra veckan var:

"Vilken frid och harmoni man känner i gamla hus!" - "Jag har fått träffa människor som jag aldrig annars skulle träffat!" - "Det har varit en skön avkoppling från den alldagliga stressen!" - "Det har varit välgörande att träffa alla de andra deltagarna och få dela tankar och erfarenheter med dom!" - "Man blir inspirerad av andra livsstilar men också glad för att man inte har så tufft som en del andra har!" Vilken upplevelse att känna gamla barndomsdofter!"

Vår egen ambition med dessa seminarier och chefsnätverken med alla tillhörande aktiviteter och resor är att berika med mångfalden, andra kulturer och perspektiv samt andra sätt att tänka. Man utvecklas som människa och ledare när man lämnar sitt vardagsspår för annorlunda upplevelser och kravlösa stimulanser.

Romeo och Julia

Igår såg jag baletten Romeo och Julia på Operan. Det var en topprestation både från orkester och aktörer samt även från alla andra funktioner på Operan.

Det är William Shakespeares storverk med musik av Sergej Prokofjev. Det handlar om den stora kärleken. Julias föräldrar kräver att hon skall gifta sig med Paris, en ung förmögen ädling. Under tiden har Julia fallit för den stora kärleken till Romeo.

Man får en förnimmelse av hur stor den kan vara och vilken tragedi det är för den som förvägras den. Det framstår som en total omöjlighet för Julia att välja Paris. Man kommer att tänka på alla dom som i verkligheten hamnar i en sådan situation.

Kärleken blir så stark så att när Romeo tror att Julia är död väljer han att ta sitt eget liv. Det är inte värt att leva när han har fått känna den stora kärleken och gått miste om den. När sedan Julia, som inte var död, ser den döde Romeo tar hon också sitt liv.

Musiken och de båda huvudrollsinnehavarnas prestation gjorde skéendet till en mycket gripande upplevelse.

Det som vi ej förstår

Det finns mycket som vi måste acceptera och inse att vi inte förstår.

Vid nätverksseminariet på temat "konst" var vi många som imponerades av Olle Baertlings klara, starka färger och kontraster. Vi hade svårt att sätta ord på upplevelsen. Någon sade: "Varför måste man sätta ord på allt. Det räcker med att uppleva".

Vid nätverksseminariet på Änglagård i förra veckan blev många berörda av den gamla atmosfären när vi bänkade oss i sommarhuset. "Varför känner man trivsel och harmoni i gamla hus. Är det för alla själar som har funnits där?"

Ofta när vi är på klassisk konsert har man svårt att ta till sig musiken men man får mersmak varje gång. Där finns en preferens som inte går att förklara i ord.

En samlevnadsexpert sade att kärlek uppstår ej intellektuellt och skapas ej heller känslomässigt utan styrs av något annat som vi ej rår över. Den upplevs dock på det intellektuella och käslomässiga planet.

HItta din livsstil!

Vid vårt seminarium för chefsnätverken fick vi exempel på olika livsstilar. Vi såg andra sätt att leva livet ute i naturen. Motsatsen, stadslivet, representerade vi själva.

När vi hade seminariet på Änglagård befann vi oss i en trakt där de flesta flyttade ner till karriärerna och några stannade kvar. Sedan kom några tillbaka som hemvändare.

Är det bäst att bo ute i glesbygden naturnära eller att bo i staden. Själva är vi ambivalenta och delar vårt liv mellan båda och tar därmed ut fördelarna av båda. Själv anser jag att jag inte kan vara utan något och jag skulle inte klara att bara ha det ena.

Det tydliga tecknet i vår tid är dock att majoriteten finns i staden och att strömmen sedan långt tillbaka går från landsbygden till staden. Folk dras till jobben! Finns det andra orsaker?

Vid vårt seminarium pratade vi om sambandet "känn dig själv" - lev efter det och skapa din livsstil. Man får hoppas att inte alltför många inte hittar sig själv och hamnar i fel livsstil.

Kost/motion, björnjakt, mångfald, konst

Nu har vi avslutat vårt seminarium på "Änglagård" på temat "Livsstil".

Pehr-Johan Fager berättade bland annat att de flesta sjukdomar går att undvika och bota genom rätt kost och motion. Ett lyckligt leverne med mental stimulans hjälper också.

Björnjägaren Roland Hultman, som har skjutit 44 björnar i Sibirien och Sverige, tog oss med ut i naturen och lärde oss hur man kan överleva där. De flesta växter går att äta varav några är riktigt goda. En delikatess är träkåda blandat med rå viltlever.

André och Susanne Johansson på Öraågården, ödsligt långt ut i skogen, berättade om hur man överlever där. Receptet heter mångfald.

Konstnären Curt Agge visade sin fantastiska konstsamling och sin egen konst. Han är 80 år och har haft många hjärtinfarkter och "strokes". Han var dömt att vara sjukpensionär redan som tonåring men har levt ett rikt liv med ateljéer i Norge och Schweiz

Däremellan reflekterade vi i sommarhuset på Änglagård och dinerade på övre verandan i den ljusa sommarkvällen.

Sommarhuset på Änglagård i försommarnatt

Bilden är "sommarhuset" vid midnatt när majnatten gick över i juninatt. Bakom huset ser vi den ljusa norrhimlen. Det norrländska sommarnattsljuset är förtrollande. Det är ljust samtidigt som det är så mörkt att man gärna tänder lamporna inomhus

I sommarhuset flyttade gårdens folk ut på sommaren från det stora huset enligt gammal tradition. Nu har vi våra seminarier för våra chefnätverk i sommarhuset. När det är varmt ute finns det fortfarande en svalka inne i huset. Den riktiga värmen har inte kommit ännu så vi får kanske elda i den gamla "Bolindervedspisen".

Imorgon inleder Pehr-Johan Fager här med att prata om "sunt leverne". Han är en ättling till den gamla svenska hälsoprofeten Are Waerland som bland annat grundade Hälsofrämjandet.