Seminarium om Migration på Änglagård

Vi har haft ett seminarium om migration på Änglagård för våra nätverksdeltagare. Det satte ett djupt intryck på oss och vi blev berörda. Vi träffade representanter från Migrationsverket, Sundsvalls kommun och Arbetsförmedlingen. Alla jobbade med immigrationen. Gemensamt för dessa var att dom var djupt engagerade och stortrivdes med sitt jobb. Personalomsättningen var låg. Jag trodde motsatsen innan seminariet, att det var ett stressigt och omöjligt jobb men det var alltså istället kul och stimulerande.

Dock visade det sig vara besvärlig organisation då både kommun och arbetsförmedling jobbar med att skaffa både jobb och bostad åt invandrarna. Det förefaller också som att vi är alltför beskyddande. För mycket hjälp passiviserar. Det tar också alltför lång tid med asylutredningar och godkännande av invandrarnas yrkesprofessioner. Allt detta sker tydligen mer effektivt och snabbt i länder som Tyskland och USA. "Jag har kämpat mig igenom alla faror på egen hand och kommer hit och blir omhändertagen. Jag tappar min mänskliga värdighet när ni gör allt för mig" sade en invandrarkvinna.

Vad inte jag visste tidigare var också att vi inte har någon övre gräns för invandraringen.

Vi hade ett möte med invandrare i Hammarstrand och träffade fantastiska personer som berättade om krig som dom flytt ifrån under stor livsfara. En ung man flydde från Eritrea, jobbade i fem år i Sudan för att få pengar för vidareflykt till Europa. Ibland fick han lön och ibland inte. Vidare genom Libyen där dom var grymma och laglösa. Vidare över Medelhavet i herrelös överbelastad båt i stora vågor. En kvinna hade flytt med sina barn från utpressare i Colombia med risk för eget liv. En chef i ett stort företag hade flytt från sin familj i Syrien. Det var för farligt att ta med dom. Nu har han ständig oro för dom.

När vi erbjöd dom att ställa frågor till oss handlade det bara om: "Hur får vi jobb". Dom som kommer nu är mycket mer kvalificerade och ambitiösa än dom som kom för några år sedan.

Som vanligt upplevde vi en stor skillnad från att få information från verkligheten än från medierna. Några av oss som var med på seminariet bestämde sig för att jobba med immigrationen.

Att vara herre över sitt liv!

Jag inser åter hur viktigt det är att man själv styr sitt liv. Det går inte att låta någon annan göra det. Ibland kan det innebära stor smärta att klara av detta.

Samma gäller när man skall bli kvitt missbruk såsom missbruk av droger, missbruk av arbete (vanligt) eller missbruk av mat. Att avstå från de två första har varit lätt för mig men svårigheten att hålla rätt vikt har jag fått erfara själv men tycker att jag har klarat av det.

Hur viktigt är det inte att bli herre över sig själv istället för att missbruket blir herre. När det gäller relationer så måste man ta ansvar för att få det som man själv vill. Att komma ur en relation när kärleken är med i leken innebär att det inte längre är någon lek utan bistert allvar.

Det är grymt (läs i gammal betydelse) att skada någon annan genom detta. Det smärtar men alternativet är att man själv försvinner som människa och blir en "död massa". Dessvärre tror jag att det är fallet i många relationer. 

Att tappa sin frihet

Jag har nyligen fått insikter om hur medberoende kan påverka en person så att friheten beskärs och man sugs upp av en annan persons vilja. Sanna Lundell sommarpratade om det tidigare i sommar. "I en relation kan det bli så att man måste be om lov för att få träffa sina kompisar eller utöva sina intressen". Jag har alltid trott att medberoende hade att göra med en partner som är missbrukare av något slag men det kan finnas även i relationer utan missbruk och sjukdom. Dock kan medberoende klassas som en sjukdom. Man tappar sin självständighet och går upp i en annan persons vilja.

Jag ryser när jag tänker på egna erfarenheter av detta och hur underbart det är att göra som man själv vill och har lust med. När jag skriver det så kommer jag också att tänka på hur skönt det var när jag blev egen konsult och slapp styra efter tokiga chefers huvud.

Därmed inte sagt att man inte kan ha en relation men det gäller att lägga upp den så att man behåller sin egen personliga frihet. Det är allt för lätt att falla in i en annan persons vilja.

Och Eva! Jag slutar nu att adressera mina blogginlägg till dig. Jag vet ju att du läser dom ändå. Sorgen efter dig mådde gott av att få skriva av sig och nu får jag se om det fortsätter vara meningsfullt att blogga. Det visar sig. Den kommer nu in i en ny fas, som så mycket annat.

Brev till Eva

Hej Eva. Nu får du redan höra av mig igen trots att jag skickade brev till dig igår!

Jag har tänkt på det jag skrev då. Efter din död har livet haft ett antal omstarter. Jag tror nu att det är en sådan igen. Det tar tid att anpassa sig för ett liv utan dig efter 44 år. Jag börjar förstå det nu. När jag blickar tillbaka på tiden efter dig så är det tydligt att jag inte har varit mogen för ett nytt liv. Tecknen på det är många. Förmodligen är jag inte det nu heller.

Man planerar ofta fyrkantigt för att sedan uppleva att verkligheten är rund. Då uppstår problem men också nya möjligheter. Ett enkelt exempel på det var på min utflykt igår som inte alls blev som planerat men jag anpassade mig efter verkligheten och fick därmed extra mycket motion men också annorlunda upplevelser.

Så är det ju med livet också. Jag tror att desto större förmåga man har att anpassa sig efter verkligheten desto bättre blir det.

Nu känns det i alla fall som att jag tar ett nytt steg. Som du minns så brukade jag ofta säga att augusti är en omorienteringstid. Efter ett sommarliv möter man sitt vanliga liv och får en klarsyn och kan bedöma vad som skall bibehållas och vad som skall förändras.

Av nog mer en tillfällighet så sker denna omorientering för mig just nu. Spännande är det minsann.

Brev till Eva

Hej igen Eva!

Jag kan berätta för dig att nu mår jag riktigt bra. Det dyker upp saker som passar mig perfekt. Allt vad jag vill går att kombinera. Det har hänt verkligt trevliga saker de sista två veckorna.

Jag får se hur det går men det verkar lovande. Dock kan allt hända, som alltid.

Idag hade jag en upplevelse. 9 mil på cykel på Mälaröarna, två bad, lunch i en trädgård på pittoreska Adelsö, som man får åka färja till, samt middag på Rastaholm med en fantastisk utsikt över Mälarfjärden. Livet är underbart.

Hoppas att du gillar att jag trivs, nu när det snart är två och ett halvt år sedan du gick bort.