tisdag 24 december 2013
fredag 20 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Idag skulle det varit din födelsedag! Du skulle fyllt 66 år. Det går inte att sjunga: "ja må hon leva" och inte heller det lilla tillägget: "ska man inte va gla på sin födelseda, när ska man då vara glad"
Idag är det tvärtom. Jag är ledsen på din födelsedag. Mina söner och jag har fortfarande inte förstått varför du skulle dö så relativt ung och så plötsligt. Vi spekulerar ständigt om orsaker. Vi har känslan av att det var onödigt utan att kunna peka på varför. Antingen var det aneurysmen, (bubblan) på blodådern i hjärnan, som sprack slumpmässigt utan annan orsak som läkarna sade eller så hade det samband med dina övriga krämpor som du var ledsen och stressad för.
Tog det för lång tid innan du blev röntgad, dröjde det för länge innan man påbörjade operation, 12 timmar? Vi känner oss dock lugna av att du blev opererad av en av Sveriges skickligaste men det var dock då din sista och dödande blödning kom.
Endast 6 timmar innan du dog var du obekymrad, om än något glömsk, vid mitt sista samtal med dig. Du planerade för framtiden. Du anade inte eller hade en tanke på. liksom inte heller jag, det hemska som skulle hända strax efteråt.
Vi får aldrig svaren och aldrig visshet om orsaker och vi vet att det är lönslöst att spekulera men kan ändå inte sluta med det.
Idag skulle det varit din födelsedag! Du skulle fyllt 66 år. Det går inte att sjunga: "ja må hon leva" och inte heller det lilla tillägget: "ska man inte va gla på sin födelseda, när ska man då vara glad"
Idag är det tvärtom. Jag är ledsen på din födelsedag. Mina söner och jag har fortfarande inte förstått varför du skulle dö så relativt ung och så plötsligt. Vi spekulerar ständigt om orsaker. Vi har känslan av att det var onödigt utan att kunna peka på varför. Antingen var det aneurysmen, (bubblan) på blodådern i hjärnan, som sprack slumpmässigt utan annan orsak som läkarna sade eller så hade det samband med dina övriga krämpor som du var ledsen och stressad för.
Tog det för lång tid innan du blev röntgad, dröjde det för länge innan man påbörjade operation, 12 timmar? Vi känner oss dock lugna av att du blev opererad av en av Sveriges skickligaste men det var dock då din sista och dödande blödning kom.
Endast 6 timmar innan du dog var du obekymrad, om än något glömsk, vid mitt sista samtal med dig. Du planerade för framtiden. Du anade inte eller hade en tanke på. liksom inte heller jag, det hemska som skulle hända strax efteråt.
Vi får aldrig svaren och aldrig visshet om orsaker och vi vet att det är lönslöst att spekulera men kan ändå inte sluta med det.
tisdag 17 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Det känns inte bra! Det verkar som att jag håller på att få en rekyl i sorgen efter dig. Saknaden gör sig påmind. Julstämningen har inte infunnit sig. Adventsgrejerna verkar vara själlösa och några objekt som bara finns utan mening. Jag sitter och slår in julklappar i min ensamhet. Det blir så tomt. Uppskattningen av friheten har lyst med sin frånvaro den senaste tiden.
Mitt liv är numer uppdelat i tre delar där varje del är helt isolerad från de övriga. När du fanns var det en gemenskap och allt hängde ihop i ett sammanhang. Den första delen är min ensamhet, en annan är samvaron med barn och barnbarn och den tredje är samvaron med Monica.
Är det möjligen den annalkande julen som stör mitt sinne och vetskapen om att den blir utan dig eller har jag tagit för lätt på saknaden så att den kommer nu istället?
Det känns inte bra! Det verkar som att jag håller på att få en rekyl i sorgen efter dig. Saknaden gör sig påmind. Julstämningen har inte infunnit sig. Adventsgrejerna verkar vara själlösa och några objekt som bara finns utan mening. Jag sitter och slår in julklappar i min ensamhet. Det blir så tomt. Uppskattningen av friheten har lyst med sin frånvaro den senaste tiden.
Mitt liv är numer uppdelat i tre delar där varje del är helt isolerad från de övriga. När du fanns var det en gemenskap och allt hängde ihop i ett sammanhang. Den första delen är min ensamhet, en annan är samvaron med barn och barnbarn och den tredje är samvaron med Monica.
Är det möjligen den annalkande julen som stör mitt sinne och vetskapen om att den blir utan dig eller har jag tagit för lätt på saknaden så att den kommer nu istället?
måndag 16 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Igår var det julbord med alla barn och barnbarn på Fjäderholmarna. Alla fyra barnbarnen satt vid eget bord ombord på båten dit. Då grep du åter tag i mig vid anblicken av dom små. Dom väcker så starka känslor genom sin omedelbarhet och upptäckarglädje av livet och genom att du förvägras uppleva dom. När servitrisen kom för att ta upp dryckesbeställningar ropade Melvin: "Jag vill ha köttbullar!" Servitrisen tog direkt med honom till köttbullsbordet.
Sedan blev det konsert för mig, Georg Friedrich Händels "Messias". Detta fantastiska verk för orkester, kör och solister som var något av en tradition för oss i adventstid. Nu var jag ensam men du kom till mig även här. Musiken är mycket gripande och texterna är hämtade från bibeln. Det hela slutar med "Det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. Döden är uppslukad och segern är vunnen". "Den som sitter på tronen, honom och lammet som blev slaktat tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet, Amen".
Det sista Amen sjungs av kören i en underbar melodisk harmoni i flera minuter och man är helt tagen när man går hem.
Igår var det julbord med alla barn och barnbarn på Fjäderholmarna. Alla fyra barnbarnen satt vid eget bord ombord på båten dit. Då grep du åter tag i mig vid anblicken av dom små. Dom väcker så starka känslor genom sin omedelbarhet och upptäckarglädje av livet och genom att du förvägras uppleva dom. När servitrisen kom för att ta upp dryckesbeställningar ropade Melvin: "Jag vill ha köttbullar!" Servitrisen tog direkt med honom till köttbullsbordet.
Sedan blev det konsert för mig, Georg Friedrich Händels "Messias". Detta fantastiska verk för orkester, kör och solister som var något av en tradition för oss i adventstid. Nu var jag ensam men du kom till mig även här. Musiken är mycket gripande och texterna är hämtade från bibeln. Det hela slutar med "Det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. Döden är uppslukad och segern är vunnen". "Den som sitter på tronen, honom och lammet som blev slaktat tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet, Amen".
Det sista Amen sjungs av kören i en underbar melodisk harmoni i flera minuter och man är helt tagen när man går hem.
onsdag 11 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Idag måste jag skriva till dig för att jag känner mig osäker i mitt nya liv. Saker är inte så enkla som jag ibland ger uttryck för. Det är ju bara 8 månader sedan du dog och jag har gått ut hårt och har stora förväntningar när jag nu laddar om för att gå vidare.
Jag har fått rådet några gånger att sakta in farten och att till och med ha tråkigt ibland. Jag är rastlös och vill att upplevelserna skall ligga på rad och avlösa varandra. Min naiva uppfattning från ungdomen om hur livet skall levas inser jag nu bara är trams. Att jag fortfarande i min ålder trodde att det skulle vara bra skäms jag nästan för. Tack för den insikten! Jag måste nog kylas ner på något sätt men jag vet inte hur.
Jag har upptäckt att jag har ett stort behov av bekräftelse och att vara uppskattad. Detta var något som jag har trott att jag var oberoende av men som har blossat upp. Det kanske ytterst är rädslan för ensamhet och isolering som är orsaken. Trots att jag tror att den risken är liten. Jag skall nog släppa bekräftelsejakten och nöja mig med att jag själv är nöjd med mig. Det räcker ju faktiskt.
Dock har jag samtidigt ett bra liv nu men det är välgörande att lufta sina tankar med dig. Det skulle nog vara fint om du kan på något sätt leda mig vidare. Det kanske du gör just nu för det kändes bra att lufta dessa tankar.
Idag måste jag skriva till dig för att jag känner mig osäker i mitt nya liv. Saker är inte så enkla som jag ibland ger uttryck för. Det är ju bara 8 månader sedan du dog och jag har gått ut hårt och har stora förväntningar när jag nu laddar om för att gå vidare.
Jag har fått rådet några gånger att sakta in farten och att till och med ha tråkigt ibland. Jag är rastlös och vill att upplevelserna skall ligga på rad och avlösa varandra. Min naiva uppfattning från ungdomen om hur livet skall levas inser jag nu bara är trams. Att jag fortfarande i min ålder trodde att det skulle vara bra skäms jag nästan för. Tack för den insikten! Jag måste nog kylas ner på något sätt men jag vet inte hur.
Jag har upptäckt att jag har ett stort behov av bekräftelse och att vara uppskattad. Detta var något som jag har trott att jag var oberoende av men som har blossat upp. Det kanske ytterst är rädslan för ensamhet och isolering som är orsaken. Trots att jag tror att den risken är liten. Jag skall nog släppa bekräftelsejakten och nöja mig med att jag själv är nöjd med mig. Det räcker ju faktiskt.
Dock har jag samtidigt ett bra liv nu men det är välgörande att lufta sina tankar med dig. Det skulle nog vara fint om du kan på något sätt leda mig vidare. Det kanske du gör just nu för det kändes bra att lufta dessa tankar.
måndag 9 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Helgen blev som så ofta numer fylld med motsatser. Café Opera i fredags, sen och glad middag i lördags, glöggparty med nya bekanta igår följt av minneskonsert för dig. Glädje, lycka och sorg.
Vid minneskonserten vara alla barn och barnbarn med. Den var gripande. Musik berör! I musiken kommer du till mig. Jag grät mycket. Du kom också till våra söner. De små barnbarnen var duktiga och satt tysta i en timme.
Det lästes dikt av Lasse Berghagen: "Du är för alltid en del utav mig, så fjärran men alltid så nära" "Vi tände ljus som en hälsning till dig, som en bro över mörka vatten" Slutet var: "Att älska och att bli älskad är störst" Då brast det för mig.
Kärleken är den starkaste kraften av alla. Den går inte att beskriva i ord. Att leka med den är "att leka med elden". Den är är himmelriket på jorden och den kan vara helvetet när den stängs inne och ej får komma ut.
Sorgen efter dig har blivit skön för mig. Jag tycker om den för då finns du nära och den är en del av den stora kärleken som vi delade.
Helgen blev som så ofta numer fylld med motsatser. Café Opera i fredags, sen och glad middag i lördags, glöggparty med nya bekanta igår följt av minneskonsert för dig. Glädje, lycka och sorg.
Vid minneskonserten vara alla barn och barnbarn med. Den var gripande. Musik berör! I musiken kommer du till mig. Jag grät mycket. Du kom också till våra söner. De små barnbarnen var duktiga och satt tysta i en timme.
Det lästes dikt av Lasse Berghagen: "Du är för alltid en del utav mig, så fjärran men alltid så nära" "Vi tände ljus som en hälsning till dig, som en bro över mörka vatten" Slutet var: "Att älska och att bli älskad är störst" Då brast det för mig.
Kärleken är den starkaste kraften av alla. Den går inte att beskriva i ord. Att leka med den är "att leka med elden". Den är är himmelriket på jorden och den kan vara helvetet när den stängs inne och ej får komma ut.
Sorgen efter dig har blivit skön för mig. Jag tycker om den för då finns du nära och den är en del av den stora kärleken som vi delade.
fredag 6 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Jag har ju indirekt nämnt att det har börjat dyka upp kvinnor i mitt liv och jag vill vara uppriktig mot dig och berätta hur det förhåller sig med det. Vi var ju alltid så ärliga mot varandra och varför skulle jag inte vara det nu.
Jag träffar numer regelbundet en kvinna som heter Monica. Hon imponerar mycket på mig. Hon har många likheter med dig. Hon är ambitiös, intelligent, har hög kvalitet på allt, är framgångsrik, mycket aktiv och innovativ, god estetik på kläder och inredning mm. Hon har också andra egenskaper som jag inte kan skriva om här i bloggen.
Hon fyller numer mitt liv med lycka samtidigt som du finns kvar som min sorg. Anders satte ljus på din grav på årsdagen av din brutna fot. Snart fyller du ju också år och det blir jul. På söndag skall jag, Anders och kanske Tomas vara på en minneskonsert i Johannes Kyrka för dom som har dött under året. Den arrangeras av begravningsbyrån som vi anlitade för dig. Då kommer det att bli fint att åter minnas dig.
Jag har ju indirekt nämnt att det har börjat dyka upp kvinnor i mitt liv och jag vill vara uppriktig mot dig och berätta hur det förhåller sig med det. Vi var ju alltid så ärliga mot varandra och varför skulle jag inte vara det nu.
Jag träffar numer regelbundet en kvinna som heter Monica. Hon imponerar mycket på mig. Hon har många likheter med dig. Hon är ambitiös, intelligent, har hög kvalitet på allt, är framgångsrik, mycket aktiv och innovativ, god estetik på kläder och inredning mm. Hon har också andra egenskaper som jag inte kan skriva om här i bloggen.
Hon fyller numer mitt liv med lycka samtidigt som du finns kvar som min sorg. Anders satte ljus på din grav på årsdagen av din brutna fot. Snart fyller du ju också år och det blir jul. På söndag skall jag, Anders och kanske Tomas vara på en minneskonsert i Johannes Kyrka för dom som har dött under året. Den arrangeras av begravningsbyrån som vi anlitade för dig. Då kommer det att bli fint att åter minnas dig.
måndag 2 december 2013
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Jag skänkte dig tankar när jag tog fram adventsgrejerna igen. Jag fick med julpynt också som vi ju hade förra året när vi fick fira jul i Stockholm med din brutna fot. Det var den 4 december som du bröt den. Oj vad du kämpade då och vi kunde inte ana att du skulle försvinna när du hade fått ordning på den fyra månader senare.
Mitt nya liv går vidare. Det är helt annorlunda nu och jag gör saker som nog ingen annan gör i min ålder. Fullt ös på "disco" och "house" när jag kör bil. Till och med Sturekompagniet var jag på till kl 03.00 i fredags. Där öser dom på så att det fladdrar i kläderna framför högtalarna.
Första månaderna efter att du lämnade mig var det endast klassiskt som gällde. Hoppas du inte tycker illa om att jag har blivit så annorlunda men du vet ju att dessa egenskaper låg och bubblade även tillsammans med dig. Det gavs ju inte utrymme för det då. Då var det andra fina kvaliteter som gällde.
Jag skänkte dig tankar när jag tog fram adventsgrejerna igen. Jag fick med julpynt också som vi ju hade förra året när vi fick fira jul i Stockholm med din brutna fot. Det var den 4 december som du bröt den. Oj vad du kämpade då och vi kunde inte ana att du skulle försvinna när du hade fått ordning på den fyra månader senare.
Mitt nya liv går vidare. Det är helt annorlunda nu och jag gör saker som nog ingen annan gör i min ålder. Fullt ös på "disco" och "house" när jag kör bil. Till och med Sturekompagniet var jag på till kl 03.00 i fredags. Där öser dom på så att det fladdrar i kläderna framför högtalarna.
Första månaderna efter att du lämnade mig var det endast klassiskt som gällde. Hoppas du inte tycker illa om att jag har blivit så annorlunda men du vet ju att dessa egenskaper låg och bubblade även tillsammans med dig. Det gavs ju inte utrymme för det då. Då var det andra fina kvaliteter som gällde.
måndag 25 november 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Min vilsenhet i livet har inte minskat under den tid som har gått sedan du lämnade mig. Snarare tvärtom. Jag vet inte hur jag vill fortsätta att leva. Jag har en gammal dröm som har väckts till liv sedan ungdomen. Då ville jag ha många tjejer som kom och gick. Du minns väl att jag var lite bångstyrig i början innan jag definitivt fastnade för dig.
Den drömmen har återuppstått men jag inser att den är omöjlig. Den kan te sig som en skön oas som man närmar sig men desto närmare man kommer så förstår man att det är en hägring.
Jag inser att jag inte vill ha ett fast samboförhållande, definitivt inte så kort tid efter din bortgång, men jag vill ju inte heller vara ensam, trots att jag också gillar ensamhet och därmed frihet.
Just nu är jag dock i ett behagligt mellanläge med både relation och frihet. Men är det bra i längden. Hur vill jag ha det? Jag vet inte! Därav min vilsenhet.
Nu åker jag bara med i livets ström och låter den driva mig utan att jag själv har någon styrfart så får jag se var jag hamnar.
Det var lättare när du levde. Då visste jag vad som gällde. Men det är också, faktiskt, spännande nu om jag är uppriktig.
Min vilsenhet i livet har inte minskat under den tid som har gått sedan du lämnade mig. Snarare tvärtom. Jag vet inte hur jag vill fortsätta att leva. Jag har en gammal dröm som har väckts till liv sedan ungdomen. Då ville jag ha många tjejer som kom och gick. Du minns väl att jag var lite bångstyrig i början innan jag definitivt fastnade för dig.
Den drömmen har återuppstått men jag inser att den är omöjlig. Den kan te sig som en skön oas som man närmar sig men desto närmare man kommer så förstår man att det är en hägring.
Jag inser att jag inte vill ha ett fast samboförhållande, definitivt inte så kort tid efter din bortgång, men jag vill ju inte heller vara ensam, trots att jag också gillar ensamhet och därmed frihet.
Just nu är jag dock i ett behagligt mellanläge med både relation och frihet. Men är det bra i längden. Hur vill jag ha det? Jag vet inte! Därav min vilsenhet.
Nu åker jag bara med i livets ström och låter den driva mig utan att jag själv har någon styrfart så får jag se var jag hamnar.
Det var lättare när du levde. Då visste jag vad som gällde. Men det är också, faktiskt, spännande nu om jag är uppriktig.
tisdag 19 november 2013
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Det händer så mycket nytt i mitt liv så att det känns som att jag missar dig. Jag satt vid stranden av Östersjön i Småland i helgen och försökte få kontakt men det gick inte. Jag vill behålla dig färskt i mitt minne och när jag får någon paus, som jag har nu, så känner jag att du finns där. Därför är det viktigt med paus. Det känns väldigt bra när jag skriver till dig i bloggen.
Jag pratade med Anders igår och han påminde mig om att det kom en tår från ditt öga när storebror Tomas anlände på första dagen av dom tre då du låg medvetslös, som vi antog, och väntade på döden. Så grymt.
Annars kan jag berätta att jag träffade några gamla kamrater från Småland som jag inte har träffat på 60 år. Dom var sig lika och efter en stund så kändes det som igår. En av dom var avundsjuk på min trampbil. Synd att den inte finns kvar.
Det händer så mycket nytt i mitt liv så att det känns som att jag missar dig. Jag satt vid stranden av Östersjön i Småland i helgen och försökte få kontakt men det gick inte. Jag vill behålla dig färskt i mitt minne och när jag får någon paus, som jag har nu, så känner jag att du finns där. Därför är det viktigt med paus. Det känns väldigt bra när jag skriver till dig i bloggen.
Jag pratade med Anders igår och han påminde mig om att det kom en tår från ditt öga när storebror Tomas anlände på första dagen av dom tre då du låg medvetslös, som vi antog, och väntade på döden. Så grymt.
Annars kan jag berätta att jag träffade några gamla kamrater från Småland som jag inte har träffat på 60 år. Dom var sig lika och efter en stund så kändes det som igår. En av dom var avundsjuk på min trampbil. Synd att den inte finns kvar.
måndag 11 november 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Jag kommer ihåg vilken fin helg vi hade för ett år sedan när första snön hade kommit och vi fikade på Taxinge Slott och tog en skön skogpromenad därefter. Vi sade då att vi skulle göra så fler helger när vi var i Stockholm.
Strax därefter halkade du och fick ett komplicerat fotbrott. Vi fick fira jul i Stockholm, vilket vi nästa aldrig gjorde annars. Jag har tänkt på att det egentligen var början till det hemska slutet. Du kom aldrig riktigt tillbaka efter det.
Nu har tiden gått och jag måste leva livet vidare utan dig. Det ser då helt annorlunda ut. Jag är mycket vildare nu när inte du finns och kan hålla ordning på mig. Mitt hår är mycket längre än vad du skulle velat ha det. Jag har varit ute några gånger och ekiperat mig och tycker faktiskt att det är kul. Innan var det ju du som visste vad jag skulle ha på mig.
Jag måste också berätta att jag har kontakt med andra kvinnor. Detta är ju känsligt men det har du väl redan lagt märke till. Jag har försökt sätta mig in i hur jag skulle reagerat om rollerna hade varit ombytta. Jag tror att jag hade velat att du skulle sörja mig något och att du sedan naturligtvis skulle fått träffa andra män. Jag hoppas och tror att du har samma inställning.
Jag kommer ihåg vilken fin helg vi hade för ett år sedan när första snön hade kommit och vi fikade på Taxinge Slott och tog en skön skogpromenad därefter. Vi sade då att vi skulle göra så fler helger när vi var i Stockholm.
Strax därefter halkade du och fick ett komplicerat fotbrott. Vi fick fira jul i Stockholm, vilket vi nästa aldrig gjorde annars. Jag har tänkt på att det egentligen var början till det hemska slutet. Du kom aldrig riktigt tillbaka efter det.
Nu har tiden gått och jag måste leva livet vidare utan dig. Det ser då helt annorlunda ut. Jag är mycket vildare nu när inte du finns och kan hålla ordning på mig. Mitt hår är mycket längre än vad du skulle velat ha det. Jag har varit ute några gånger och ekiperat mig och tycker faktiskt att det är kul. Innan var det ju du som visste vad jag skulle ha på mig.
Jag måste också berätta att jag har kontakt med andra kvinnor. Detta är ju känsligt men det har du väl redan lagt märke till. Jag har försökt sätta mig in i hur jag skulle reagerat om rollerna hade varit ombytta. Jag tror att jag hade velat att du skulle sörja mig något och att du sedan naturligtvis skulle fått träffa andra män. Jag hoppas och tror att du har samma inställning.
måndag 4 november 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Jag var i helgen på Änglagård tillsammans med Anders familj. På Allhelgonadagen tog dom en promenad i byn och fick veta av byborna att det var en minnesgudstjänst i kyrkan i grannbyn. Precis lagom kom dom hem och berättade så att jag kunde vara med, vilket jag inte hade planerat. En tillfällighet som gör, som så ofta, att man kan tro att du är med och styr.
Jag satte mig ensam bak i kyrkan för att ej bli störd av dom bybor som var där. Jag ville vara ensam med dig. Det var gripande och vackert. När dom sjöng "Håll mitt hjärta" var du extra nära. Den sjöng Anna Reader på din begravning. Den fortsätter med "håll min hand". Jag tänker då på när jag satt och höll din varma fina hand och kysste den när vi väntade på att den skulle bli kall.
Som alltid vid en gudstjänst får jag något fint till mig. Jag kanske skall gå på det oftare. Jag är ju som så många andra i vår tid en andlig sökare. Prästen sade att det råder brist på andlighet i vår tid och att det är brist på människor med andlig kompetens. Vi är ju så pragmatiska och praktiska och sätter prylar i fokus. Själv får jag en välgörande stimulans av andlighet.
Prästen sade också att det är i minnena som vi får kraft att möta framtiden. Jag tänker då att vi måste har bra och starka rötter för att kunna växa och blomstra. Om man inte bejakar och forskar i sitt förflutna så finns man bara nu och flyter omkring.
Fikastunderna i min ensamhet är faktiskt ett utmärkt tillfälle att filosofera och konsolidera var jag är, hur det har varit och vart jag är på väg. Jag känner också det som en form av välgörande andlighet. Vi måste stanna upp ibland.
Jag var i helgen på Änglagård tillsammans med Anders familj. På Allhelgonadagen tog dom en promenad i byn och fick veta av byborna att det var en minnesgudstjänst i kyrkan i grannbyn. Precis lagom kom dom hem och berättade så att jag kunde vara med, vilket jag inte hade planerat. En tillfällighet som gör, som så ofta, att man kan tro att du är med och styr.
Jag satte mig ensam bak i kyrkan för att ej bli störd av dom bybor som var där. Jag ville vara ensam med dig. Det var gripande och vackert. När dom sjöng "Håll mitt hjärta" var du extra nära. Den sjöng Anna Reader på din begravning. Den fortsätter med "håll min hand". Jag tänker då på när jag satt och höll din varma fina hand och kysste den när vi väntade på att den skulle bli kall.
Som alltid vid en gudstjänst får jag något fint till mig. Jag kanske skall gå på det oftare. Jag är ju som så många andra i vår tid en andlig sökare. Prästen sade att det råder brist på andlighet i vår tid och att det är brist på människor med andlig kompetens. Vi är ju så pragmatiska och praktiska och sätter prylar i fokus. Själv får jag en välgörande stimulans av andlighet.
Prästen sade också att det är i minnena som vi får kraft att möta framtiden. Jag tänker då att vi måste har bra och starka rötter för att kunna växa och blomstra. Om man inte bejakar och forskar i sitt förflutna så finns man bara nu och flyter omkring.
Fikastunderna i min ensamhet är faktiskt ett utmärkt tillfälle att filosofera och konsolidera var jag är, hur det har varit och vart jag är på väg. Jag känner också det som en form av välgörande andlighet. Vi måste stanna upp ibland.
måndag 28 oktober 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Igår döptes lille Gustav. Det var en fin ceremoni. Prästen gick ner genom hela kyrkan och visade upp honom för alla. Lille Gustav tyckte tydligen att det var kul så han kostade på sig ett leende till alla. Melvin, storebror, hällde upp vattnet i dopfunten.
När "Härlig är jorden" sjöngs så brast det för mig. Du kom som vanligt tydligt och stannade hos mig under hela ceremonin. Jag värdesätter det.
Psalmen passade. "Släkten komma och släkten gå". Första gången jag blev rörd av denna psalm var när min far begravdes för 20 år sedan. I sorgen fanns ett glädjebudskap "Härlig är jorden"
Igår döptes lille Gustav. Det var en fin ceremoni. Prästen gick ner genom hela kyrkan och visade upp honom för alla. Lille Gustav tyckte tydligen att det var kul så han kostade på sig ett leende till alla. Melvin, storebror, hällde upp vattnet i dopfunten.
När "Härlig är jorden" sjöngs så brast det för mig. Du kom som vanligt tydligt och stannade hos mig under hela ceremonin. Jag värdesätter det.
Psalmen passade. "Släkten komma och släkten gå". Första gången jag blev rörd av denna psalm var när min far begravdes för 20 år sedan. I sorgen fanns ett glädjebudskap "Härlig är jorden"
söndag 20 oktober 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Livet går vidare och jag måste säga att jag ändå trivs bra med det mellan mötena med dig. Jag tycker ju att dom också är fina numer på något sätt. Jag välkomnar dom när dom kommer.
Jag finner mig i ett annorlunda sätt att leva och ensamheten är inte betungande för jag har så många människor omkring mig.
När jag träffar dig så är den dominerande känslan för mig att det är så hemskt att du skulle ryckas bort så tidigt och inte får vara med om det sköna livet som skulle ha fortsatt. Jag tycker så väldigt mycket synd om dig.
Detta i mitt snäva synfält. Du kanske tycker synd om mig som måste fortsätta här.
Livet går vidare och jag måste säga att jag ändå trivs bra med det mellan mötena med dig. Jag tycker ju att dom också är fina numer på något sätt. Jag välkomnar dom när dom kommer.
Jag finner mig i ett annorlunda sätt att leva och ensamheten är inte betungande för jag har så många människor omkring mig.
När jag träffar dig så är den dominerande känslan för mig att det är så hemskt att du skulle ryckas bort så tidigt och inte får vara med om det sköna livet som skulle ha fortsatt. Jag tycker så väldigt mycket synd om dig.
Detta i mitt snäva synfält. Du kanske tycker synd om mig som måste fortsätta här.
måndag 14 oktober 2013
Brev till Eva
När jag satt vid havet i San Sebastian i lördags kväll så tänkte jag intensivt på dig. Jag kände att du var där och jag sade tyst för mig själv "Du är hos mig nu, Eva". Just i detta nu, i detta ögonblick, när jag sade det så hände det som syns på bilden
Var det du som bekräftade??? Jag tittade upp och såg ett par måsar mycket högt uppe. Sannolikheten för att detta skulle inträffa just där på min hand i det speciella ögonblicket är ju nästan försumbar. Det var ju inte heller en stor blaffa i huvudet utan en liten försynt skvätt på handen.
Var det du som bekräftade??? Jag tittade upp och såg ett par måsar mycket högt uppe. Sannolikheten för att detta skulle inträffa just där på min hand i det speciella ögonblicket är ju nästan försumbar. Det var ju inte heller en stor blaffa i huvudet utan en liten försynt skvätt på handen.
lördag 12 oktober 2013
Brev till Eva
Hej Eva! Igår gick jag in i en kyrka i Bilbao. Jag hörde storslagen vacker musik. Det stod en kör uppe vid orgeln. Jag blev djupt gripen när jag hörde vilken musik det var. "Panis Angelicus" Lars och Kerstin Farm sjöng den på din begravning! Hela begravningen och sorgen spelades upp i mitt inre.
I förrgår i ett litet kapell på en klippa högt över havet i Spaniens nordvästra hörn kom du också till mig.
När du kommer så kommer du så direkt och tydligt. Det känns fint.
Det är också skönt att sitta vid havet och tänka på dig. Det skall jag göra idag i San Sebastian. När naturen är storslagen och imponerande så går tankarna till dig.
I förrgår i ett litet kapell på en klippa högt över havet i Spaniens nordvästra hörn kom du också till mig.
När du kommer så kommer du så direkt och tydligt. Det känns fint.
Det är också skönt att sitta vid havet och tänka på dig. Det skall jag göra idag i San Sebastian. När naturen är storslagen och imponerande så går tankarna till dig.
tisdag 8 oktober 2013
Brev till Eva
Hej Eva! Nu sitter jag i den stora Katedralen i Porto, Portugal. Jag tänker på dig för idag var det exakt ett halvår sedan du dog! Dessutom var det ju i Portugal vi firade vår smekmånad 1972.
torsdag 3 oktober 2013
Brev till Eva
Hej Eva! Jag kan berätta att jag sedan du dog har övertagit dina nätverksgrupper med chefer. Det går det också. Jag kan förnimma en något större disciplin i dina grupper till skillnad från i mina. Det är väl för att du hade mer ordning och reda än jag som är mera låt-gå-typ.
Alla nätverksdeltagare frågar och jag har berättat om din bortgång och om hur jag har haft och har det med sorgen efter dig. Som du ju har förstått tidigare är jag mera aktiv nu med olika saker och har störrre socialt nät och fler pendlingar till Änglagård och fjällstugan. Däremellan hälsar ju du på och jag ägnar mig åt saknaden efter dig.
Du ville ju att vi skulle göra allt tillsammans vilket gjorde att jag tog det lite lugnare. Det var ju så skönt också att enbart vara tillsammans med dig. Nu när inte du håller ordning på mig blir jag alldeles för vild. Det är väl också för att jag flyr från saknaden efter dig och ensamheten hemma men min nyfikenhet är också stor.
I förrgår fick jag en fin kontakt med lille Gustav som nu är inne på sin fjärde månad. Han log, jollrade och nästan skrattade. Lilla Selma som nu har blivit 2,5 år utvecklas till ett riktigt charmtroll.
Jag tycker så synd om dig som berövades allt detta och allt annat skönt som vi hade i våra gemensamma liv. Någon sade att det är synd om mig också men jag har svårt för att känna så. Jag lever ju och kan göra vad jag vill, även om min sorg är tung.
Jag var på en intressant kulturafton igår. Det pratades om döden. Kristina Lugn sade att vi har ju varit döda alla. Livet är ju bara en parentes mellan evigheterna! Jag kommer inte ihåg hur det var att vara död men du vet ju nu!
Det skar till i mitt hjärta när jag skrev det sista, fortfarande har jag inte förstått.
Alla nätverksdeltagare frågar och jag har berättat om din bortgång och om hur jag har haft och har det med sorgen efter dig. Som du ju har förstått tidigare är jag mera aktiv nu med olika saker och har störrre socialt nät och fler pendlingar till Änglagård och fjällstugan. Däremellan hälsar ju du på och jag ägnar mig åt saknaden efter dig.
Du ville ju att vi skulle göra allt tillsammans vilket gjorde att jag tog det lite lugnare. Det var ju så skönt också att enbart vara tillsammans med dig. Nu när inte du håller ordning på mig blir jag alldeles för vild. Det är väl också för att jag flyr från saknaden efter dig och ensamheten hemma men min nyfikenhet är också stor.
I förrgår fick jag en fin kontakt med lille Gustav som nu är inne på sin fjärde månad. Han log, jollrade och nästan skrattade. Lilla Selma som nu har blivit 2,5 år utvecklas till ett riktigt charmtroll.
Jag tycker så synd om dig som berövades allt detta och allt annat skönt som vi hade i våra gemensamma liv. Någon sade att det är synd om mig också men jag har svårt för att känna så. Jag lever ju och kan göra vad jag vill, även om min sorg är tung.
Jag var på en intressant kulturafton igår. Det pratades om döden. Kristina Lugn sade att vi har ju varit döda alla. Livet är ju bara en parentes mellan evigheterna! Jag kommer inte ihåg hur det var att vara död men du vet ju nu!
Det skar till i mitt hjärta när jag skrev det sista, fortfarande har jag inte förstått.
måndag 30 september 2013
Brev till Eva: Vi pratar ofta om saknaden efter dig
Hej Eva!
Tiden går och nu är det snart ett halvår sedan du dog. Tomas, Anders och jag pratar ofta om saknaden efter dig. Vi går tillbaka och minns de hemska dagarna i våras då du låg i tre dygn och väntade på döden. Vi tycker fortfarande att det är overkligt att du försvann så hastigt. Vi kommer ihåg att du i din sista vecka i fjällstugan var som vanligt och vi hade två middagar med våra stuggrannar. Endast fyra dagar innan du dog. Vi anade ingenting.
I mina drömmar finns du ju fortfarande med som om inget har hänt. När jag vaknar är första tanken att jag inte skall väcka dig om du sover. Först i nästa tanke erinrar jag mig vad som har hänt.
Lisa Nilssons senaste skiva heter "Var är du min vän". Hon saknar sin vän när det är sommar! Sedan kommer hösten och hon saknar sin vän då. Det fortsätter med vintern och våren.
Jag upplever samma sak!
Tiden går och nu är det snart ett halvår sedan du dog. Tomas, Anders och jag pratar ofta om saknaden efter dig. Vi går tillbaka och minns de hemska dagarna i våras då du låg i tre dygn och väntade på döden. Vi tycker fortfarande att det är overkligt att du försvann så hastigt. Vi kommer ihåg att du i din sista vecka i fjällstugan var som vanligt och vi hade två middagar med våra stuggrannar. Endast fyra dagar innan du dog. Vi anade ingenting.
I mina drömmar finns du ju fortfarande med som om inget har hänt. När jag vaknar är första tanken att jag inte skall väcka dig om du sover. Först i nästa tanke erinrar jag mig vad som har hänt.
Lisa Nilssons senaste skiva heter "Var är du min vän". Hon saknar sin vän när det är sommar! Sedan kommer hösten och hon saknar sin vän då. Det fortsätter med vintern och våren.
Jag upplever samma sak!
måndag 23 september 2013
Brev till Eva: Lilla Astrid är fortfarande klippt av dig!
Jag var i Neumagen i Moseldalen och det var vinfestival. Jag gick in i ett vintält med typisk tysk "humpa"-musik. Alla var glada utom jag för jag satt med gråten i halsen. Jag var tvungen att gå ut. Kontrasten blev för stor.
Senare var jag med alla barn och barnbarn på gatan som var full med folk som drack moselvin. Jag tittade på lilla Astrids, 4 år, fina hår. Tomas, hennes far, sade att det är inte klippt sedan farmor klippte det i våras. Då brast det för mig och jag var tvungen att gå ner till floden i min ensamhet.
Du är hos mig ofta nu! Minst en gång om dagen..
Senare var jag med alla barn och barnbarn på gatan som var full med folk som drack moselvin. Jag tittade på lilla Astrids, 4 år, fina hår. Tomas, hennes far, sade att det är inte klippt sedan farmor klippte det i våras. Då brast det för mig och jag var tvungen att gå ner till floden i min ensamhet.
Du är hos mig ofta nu! Minst en gång om dagen..
tisdag 17 september 2013
Brev till Eva: Din födelsedagspresent
Hej Eva! När du fyllde 65 i vintras fick du i present av oss en resa till Moseldalen tillsammans med våra barn och barnbarn. Du blev väldigt glad för den och såg fram emot den fast den låg långt borta på andra sidan sommaren.
Nu är det dags. Vi åker imorgon men du är inte med! Vi vill i alla fall hedra ditt minne genom att genomföra resan och minnas dig.
Om det är som många säger så är du med oss ändå!
Nu är det dags. Vi åker imorgon men du är inte med! Vi vill i alla fall hedra ditt minne genom att genomföra resan och minnas dig.
Om det är som många säger så är du med oss ändå!
måndag 9 september 2013
Brev till Eva: Dina kläder och lille Gustav
Hej Eva! Nu har våra svärdöttrar fått välja ut de kläder som dom vill ta över efter dig. Dom var imponerade av din garderob som hade många fina plagg. Deras storlekar stämde med din. Därefter slängde jag alla dina underkläder och då tänkte jag: Tänk om du kommer tillbaka. Då undrar du var jag har gjort av dina kläder!!!
Det känns så konstigt och jag har ännu inte förstått.
När jag fick inbjudningskortet till vårt fjärde lilla barnbarn, Gustav Per Anders Tärnfors dop så stack det som knivar i mitt bröst och jag föll ihop i gråt. Det var så fint med en bild på lille Gustav. Om honom visste du men fick aldrig se!
Det känns så konstigt och jag har ännu inte förstått.
När jag fick inbjudningskortet till vårt fjärde lilla barnbarn, Gustav Per Anders Tärnfors dop så stack det som knivar i mitt bröst och jag föll ihop i gråt. Det var så fint med en bild på lille Gustav. Om honom visste du men fick aldrig se!
måndag 2 september 2013
Brev till Eva: Vi fikade med dig igår!
Hej Eva! Märkte du att vi alla var vid din grav igår och drack kaffe med Anders födelsedagstårta! Det var barnen med familjer och jag. Det var snålblåst och skugga hos dig men vi stoppade ner barnbarnen i bagageluckan och det tyckte dom var roligt. Jag satte upp det campingbord som du brukade måla akvareller på för många år sedan.
Det finns ett antal personer som menar att du finns hos mig och att dom märker det. Bland annat var det en person som sade det på seminariet på Änglagård för en vecka sedan. När vi åt middag på övre verandan sade hon att du fanns hos mig, hon märkte det och var tvärsäker. På lunchen dagen efter sade hon att du fanns i rummet. Det är ju verkligen fint om det är så.
Dom har missat att sätta ut fler blommor på din grav men dom ringde just och lovade att det nu skulle ske. Hej då!
Det finns ett antal personer som menar att du finns hos mig och att dom märker det. Bland annat var det en person som sade det på seminariet på Änglagård för en vecka sedan. När vi åt middag på övre verandan sade hon att du fanns hos mig, hon märkte det och var tvärsäker. På lunchen dagen efter sade hon att du fanns i rummet. Det är ju verkligen fint om det är så.
Dom har missat att sätta ut fler blommor på din grav men dom ringde just och lovade att det nu skulle ske. Hej då!
måndag 26 augusti 2013
Brev till Eva: "Ett halvt ark papper"
Jag läste Strindbergs korta novell "Ett halvt ark papper" som han skrev 1903. Den handlar om den unge mannen som efter två år lämnar den utrymda lägenheten med sorgflor i hatten. Han får då se ett solgult papper vid telefonen med noteringar. Där står telefonnummer till blomsterhandeln när dom förlovade sig, expressbyrån när dom flyttade in, doktorn när frun ligger till sängs och sist begravingsbyrån.
Den slutar:
"Han tog upp sol-papperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma som aldrig fått det!
Den slutar:
"Han tog upp sol-papperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma som aldrig fått det!
tisdag 6 augusti 2013
Brev till Eva: Intensivt liv varvat med stor sorg
Hej Eva! Det var länge sedan jag skrev till dig! Jag hoppas att du märker hur ofta du är i mina tankar! Jag lever ett intensivt liv med mycket aktiviteter, resor och socialt umgänge men ständigt måste jag dra mig tillbaka i ensamhet för att ägna mig åt dig och gråta ut i min sorg och saknad.
När jag var i Almedalen på seminarier fick jag gå ut till havet en eftermiddag för att endast ägna mig åt min sorg. Havet utstrålar evigheten, den evighet som du finns i. När det var fullt av gäster på Änglagård i helgen var jag tvungen att dra mig tillbaka och satt utanför smedjan i min förtvivlan.
Någon som har mist sina make säger att om man tackar Gud för den lyckliga tid som var så faller en börda från hjärtat. Jag har försökt det men saknaden är ändå så gigantisk. Någon säger att sorgen är som att klättra på en stege, man klättrar upp en bit och faller för att sedan klättra upp en bit till. Jag kommer dock aldrig någon bit till utan faller och klättrar upp utan att komma högre.
Jag undrar varför jag är så aktiv? Är det friheten att jag kan göra vad jag vill eller flyr jag från sorgen? Jag är vilsen!!!!
När jag var i Almedalen på seminarier fick jag gå ut till havet en eftermiddag för att endast ägna mig åt min sorg. Havet utstrålar evigheten, den evighet som du finns i. När det var fullt av gäster på Änglagård i helgen var jag tvungen att dra mig tillbaka och satt utanför smedjan i min förtvivlan.
Någon som har mist sina make säger att om man tackar Gud för den lyckliga tid som var så faller en börda från hjärtat. Jag har försökt det men saknaden är ändå så gigantisk. Någon säger att sorgen är som att klättra på en stege, man klättrar upp en bit och faller för att sedan klättra upp en bit till. Jag kommer dock aldrig någon bit till utan faller och klättrar upp utan att komma högre.
Jag undrar varför jag är så aktiv? Är det friheten att jag kan göra vad jag vill eller flyr jag från sorgen? Jag är vilsen!!!!
torsdag 11 juli 2013
Brev till Eva: Den vackra fjällnaturen utan dig!
Jag åkte den vackra vägen från Änglagård till vår fjällstuga. Du fanns med hela tiden. Där har vi fikat, där har vi handlat, där glömde du din handväska,.där ligger dom vackra Lunndörrsfjällen, nu är vi i Ljungdalen......
Allt andas saknaden efter dig! Allt minner om dig och om våra många år i stugan ända sedan barnen var små. Nu är här tomt och tyst och jag sitter och gråter av saknad! Varför finns du inte???????
Allt andas saknaden efter dig! Allt minner om dig och om våra många år i stugan ända sedan barnen var små. Nu är här tomt och tyst och jag sitter och gråter av saknad! Varför finns du inte???????
måndag 24 juni 2013
Brev till Eva: Lille Gustav kom vid sommarsolståndet
Vårt fjärde lilla barnbarn har kommit till världen. Det blev lille Gustav som vägde drygt 4,5 kg. Han kom nästan precis när solen vände i sommarsolståndet på midsommaraftons morgon.
Du visste ju att denna efterlängtade lille krabat skulle födas men du får ju inte vara med om det. Allt fint som händer är förknippat med förtvivlan över att du inte kan får vara med.
Det är så grymt och orättvist att du slets bort så hastigt när vi skulle fortsätta vårt sköna liv. Jag blir så ledsen när jag skrivet om och tänker på det. Jag hoppas att det är som så många säger att du är med i alla fall.
Du visste ju att denna efterlängtade lille krabat skulle födas men du får ju inte vara med om det. Allt fint som händer är förknippat med förtvivlan över att du inte kan får vara med.
Det är så grymt och orättvist att du slets bort så hastigt när vi skulle fortsätta vårt sköna liv. Jag blir så ledsen när jag skrivet om och tänker på det. Jag hoppas att det är som så många säger att du är med i alla fall.
tisdag 18 juni 2013
Brev till Eva: Då var du full av lust och livsglädje
För ett år sedan fotograferade Erika, vår sonhustru, oss på Drottningholm. Här sitter vi med lille Melvin, vårt barnbarn. Då lekte livet fortfarande och du var full av lust och livsglädje, som alltid.
Det är svårt att förstå att du nu inte finns här hos mig när du var så hel och lycklig då. Jag kommer nog aldrig att förstå detta. Jag hoppas att du ändå finns hos mig så som många säger. Den tanken är mycket fin och den läker mig.
måndag 10 juni 2013
Brev till Eva: Rachmaninovs Pianokonsert nr 2
Jag lyssnade på Rachmaninovs Pianokonsert nr 2. Det är ett fulländat verk som går från storhet till storhet till det absoluta underbara tillståndet.
Det är som vår kärlek. Den började i nyförälskelse då allt bara var en underbar lek och blommade vidare och nådde sin storartade mognad som erbjöd en ständig lycka.
Jag gråter av glädje när jag hör det eftersom det så tydligt beskriver vårt liv tillsammans med ständigt nya påhitt och äventyr i en fullständig harmoni. Varje sats beskriver detta men inrymmer också det stora vemodet att detta nu är förgånget.
Lyckan att ha fått uppleva detta i mitt liv finns kvar och jag fortsätter att leva i denna glädje blandad med förtvivlan att det är slut.
Det är som vår kärlek. Den började i nyförälskelse då allt bara var en underbar lek och blommade vidare och nådde sin storartade mognad som erbjöd en ständig lycka.
Jag gråter av glädje när jag hör det eftersom det så tydligt beskriver vårt liv tillsammans med ständigt nya påhitt och äventyr i en fullständig harmoni. Varje sats beskriver detta men inrymmer också det stora vemodet att detta nu är förgånget.
Lyckan att ha fått uppleva detta i mitt liv finns kvar och jag fortsätter att leva i denna glädje blandad med förtvivlan att det är slut.
onsdag 5 juni 2013
Brev till Eva: Längtan utmynnar i den absoluta tomheten
Imorgon åker jag till Änglagård för några dagar. Jag är åter ensam på den stora gården där du och jag återskapade en 1800-talsmiljö.
Jag är ensam där och tänker på den fina tid som vi har haft där tillsammans. Då finns du med mig. Jag ser dig överallt. På fredag kväll tänder jag en brasa, kanske vid timmerhuset vid sjön, och grillar i min ensamhet och tänker, tänker och tänker.
Jag längtar efter att få krama dig, att få kyssa dig men längtan utmynnar i den absoluta tomheten där du inte finns. Hoppas att du finns där inte jag kan förnimma.
Jag är ensam där och tänker på den fina tid som vi har haft där tillsammans. Då finns du med mig. Jag ser dig överallt. På fredag kväll tänder jag en brasa, kanske vid timmerhuset vid sjön, och grillar i min ensamhet och tänker, tänker och tänker.
Jag längtar efter att få krama dig, att få kyssa dig men längtan utmynnar i den absoluta tomheten där du inte finns. Hoppas att du finns där inte jag kan förnimma.
onsdag 29 maj 2013
Brev till Eva: "Det är så men det kan inte vara så!"
Igår såg vi ut var din grav skall finnas. Det blir på Norra Kyrkogården i Stockholm. När det blir klart kan jag gå dit och prata med dig.
Vi fick veta att du kremerades den 15 maj och jag kan inte vänja mig vid det faktum att du nu rent fysiskt inte finns längre. För bara två månader sedan var du full av livskraft, glädje och framåtanda om än du var irriterad på dina småkrämpor.
Då jag i tre dygn, när du väntade på döden, kramade och kysste din varma ljuvliga hand var det en fasansfull vetskap att den bara fanns då och sedan är den borta.
Det känns så osannolikt, onödigt, orättvist och omöjligt. "Det är så men det kan inte vara så!"
Jag får åter ta mitt förmiddagfika i ensamhet utan dina intressanta funderingar, kloka inlägg och glada skratt.
Vi fick veta att du kremerades den 15 maj och jag kan inte vänja mig vid det faktum att du nu rent fysiskt inte finns längre. För bara två månader sedan var du full av livskraft, glädje och framåtanda om än du var irriterad på dina småkrämpor.
Då jag i tre dygn, när du väntade på döden, kramade och kysste din varma ljuvliga hand var det en fasansfull vetskap att den bara fanns då och sedan är den borta.
Det känns så osannolikt, onödigt, orättvist och omöjligt. "Det är så men det kan inte vara så!"
Jag får åter ta mitt förmiddagfika i ensamhet utan dina intressanta funderingar, kloka inlägg och glada skratt.
fredag 24 maj 2013
Brev till Eva: "Dagarna är räknade!"
Jag tänker mycket på det du återkom till ett antal gånger under senaste halvåret: "Det är konstigt, det känns precis som att dagarna är räknade" Du brukade tillägga: "känner inte du så?" Jag tog aldrig dessa ord på allvar. Det föll aldrig in i min tanke att du eller jag skulle vara nära döden. Jag skojade bort det och sade att några decennier har vi väl i alla fall kvar så då blir det många dagar att räkna. Vi brukade inte orda mer om det då. Men efter en tid återkom du igen till detta.
Dina ord besannades och vad var det som gjorde att du kände så? Ämnet var ju oss så främmande. Vi som aldrig hade haft några större problem eller sorger.
Några dagar innan du dog hade du ont av det som senare visade sig vara en bäckenfraktur. Du kunde inte åka skidor vid vår fjällstuga i påsk och då sade du: "Sådana här meningslösa dagar skall man inte ha när dagarna är räknade!"
Det måste ha varit obehagligt för dig att ha den känslan och förlåt för att jag inte tog dig på allvar!
Dina ord besannades och vad var det som gjorde att du kände så? Ämnet var ju oss så främmande. Vi som aldrig hade haft några större problem eller sorger.
Några dagar innan du dog hade du ont av det som senare visade sig vara en bäckenfraktur. Du kunde inte åka skidor vid vår fjällstuga i påsk och då sade du: "Sådana här meningslösa dagar skall man inte ha när dagarna är räknade!"
Det måste ha varit obehagligt för dig att ha den känslan och förlåt för att jag inte tog dig på allvar!
måndag 20 maj 2013
Brev till Eva: Saknaden går i vågor
När jag kom upp till Änglagård i fredags var det fint väder och björkarna slog ut. Det var så vackert och naturren är så läkande. Det kändes som att du var där och lyste mot mig och jag fick en lyckokänsla av det.
Igår kom åter förtvivlan och saknaden efter dig. Den var så stark att själva livslusten blev naggad i kanten.
Som du förstår så pendlar jag i sinnesstämning efter att du lämnade mig och alla säger att det kommer att vara så lång tid framöver.
Igår kom åter förtvivlan och saknaden efter dig. Den var så stark att själva livslusten blev naggad i kanten.
Som du förstår så pendlar jag i sinnesstämning efter att du lämnade mig och alla säger att det kommer att vara så lång tid framöver.
fredag 17 maj 2013
Brev till Eva: Aldrig har en fördel "vägt så lätt"
Ibland känns det som att jag börjar vänja mig vid att du inte är hos mig men så får jag bakslag och känner saknaden igen. Den breder då ut sig stor, omfattande och oändlig.
När du var hos mig kunde jag aldrig lyssna på musik i bilen, du pratade jämt. Efter att du lämnade mig har jag bara lyssnat på klassisk musik. Jag gillade tidigare att köra disco på hög volym när jag var ensam i bilen men det går inte nu. Jag försökte igår men det gick inte.
Den vikt som jag ville komma ner till när du var hos mig har nu uppnåtts utan att jag har ansträngt mig ett dugg.
Jag packar numer på en kvart när jag skall byta bostad. När du fanns tog det ett par timmar. Jag kan också åka när jag själv vill. Du ville vara mer hemma. Det blir inga pauser när jag är ute och kör som när du var med.
Men, älskade Eva, aldrig har någon fördel varit så betydelselös.
När du var hos mig kunde jag aldrig lyssna på musik i bilen, du pratade jämt. Efter att du lämnade mig har jag bara lyssnat på klassisk musik. Jag gillade tidigare att köra disco på hög volym när jag var ensam i bilen men det går inte nu. Jag försökte igår men det gick inte.
Den vikt som jag ville komma ner till när du var hos mig har nu uppnåtts utan att jag har ansträngt mig ett dugg.
Jag packar numer på en kvart när jag skall byta bostad. När du fanns tog det ett par timmar. Jag kan också åka när jag själv vill. Du ville vara mer hemma. Det blir inga pauser när jag är ute och kör som när du var med.
Men, älskade Eva, aldrig har någon fördel varit så betydelselös.
tisdag 14 maj 2013
Brev till Eva: Ensamheten och saknaden
Jag håller just nu på med att ta mig in i den vanliga vardagen utan dig. Hittills har allt varit extremt i samband med avskedet av dig. Det är som att gå in i en annan värld som jag inte känner till.
Hur kommer den att bli, i ensamhet? Kommer jag att stå ut med den? Vilka blir mina vänner nu när inte du finns? Kanske en del lämnar mig? Kanske kommer det nya? Det var ju du som skötte och underhöll kontakterna med våra vänner.
När du någon gång var borta och jag var ensam så fungerade det bra och jag trivdes med ensamheten. Den ensamhet som nu breder ut sig är av ett annat slag. Den är så absolut och oåterkallelig och känns oändlig. Den förvärras av längtan efter dig.
Ibland tänker jag att det hela kanske är en mardröm och att jag kanske vaknar och ser att du finns hos mig precis som vanligt.
Det jag vet är att våra barn och barnbarn alltid finns där så helt ensam är jag inte. Det sved att du inte fick uppleva den lille "artisten" Melvin i helgen. Han sade: "Kanske farmor ligger i sängen intill dig"!
.....det kanske är så!
Hur kommer den att bli, i ensamhet? Kommer jag att stå ut med den? Vilka blir mina vänner nu när inte du finns? Kanske en del lämnar mig? Kanske kommer det nya? Det var ju du som skötte och underhöll kontakterna med våra vänner.
När du någon gång var borta och jag var ensam så fungerade det bra och jag trivdes med ensamheten. Den ensamhet som nu breder ut sig är av ett annat slag. Den är så absolut och oåterkallelig och känns oändlig. Den förvärras av längtan efter dig.
Ibland tänker jag att det hela kanske är en mardröm och att jag kanske vaknar och ser att du finns hos mig precis som vanligt.
Det jag vet är att våra barn och barnbarn alltid finns där så helt ensam är jag inte. Det sved att du inte fick uppleva den lille "artisten" Melvin i helgen. Han sade: "Kanske farmor ligger i sängen intill dig"!
.....det kanske är så!
måndag 13 maj 2013
Brev till Eva: Ett väsen
Sorgen och saknaden efter dig är som ett väsen. Jag vet inte var jag har den ännu. Den kommer och går. När jag får gråta ut så känns det bättre efteråt.
Den lockas fram då jag träffar barn och barnbarn, då det svider att inte du får vara med om denna glädje, av den vackra musiken från din begravning, när jag intar min helgmiddag och känner saknaden av dig, när jag ser saker som vi har gjort och minns hur det var då, när jag skriver detta eller av ingenting, den kommer av sig själv.
Ett måste är att den får ta plats och bejakas. Den får inte kvävas. Blotta tanken på det få mej att må dåligt, att sprängas av inre energi och känslor.
Jag är beredd att ta emot den hur stor den än blir!
Den lockas fram då jag träffar barn och barnbarn, då det svider att inte du får vara med om denna glädje, av den vackra musiken från din begravning, när jag intar min helgmiddag och känner saknaden av dig, när jag ser saker som vi har gjort och minns hur det var då, när jag skriver detta eller av ingenting, den kommer av sig själv.
Ett måste är att den får ta plats och bejakas. Den får inte kvävas. Blotta tanken på det få mej att må dåligt, att sprängas av inre energi och känslor.
Jag är beredd att ta emot den hur stor den än blir!
onsdag 8 maj 2013
Brev till Eva: Tomrummet efter dig
Nu en månad efter att du lämnade mig så känns tomrummet, det stora vakuumet. Det var ju du och jag i allt. När jag träffar andra så känns tomrummet bakom axeln.
Jag ser dina kläder, dina skor, dina anteckningar, dina toalettsaker...... Vid dörren står dina promenadskor med vandrarstavar kvar. I köket är det en bild på dig med en röd ros intill. Jag var inne i linneskåpet för första gången. Det var tabu för mig när du var hos mig. Jag får tårar i ögonen när jag ser spåren efter dig liksom när jag skriver detta till dig.
Vi var ju radarparet som gjorde allt tillsammans. Vi förde ett 44 år långt underbart samtal som avbröts abrupt. Våra fikastunder var lisor för själen. Nu fikar jag ensam och tänker.
När jag är i din dator ser jag dina mail och anteckningar. Det sista du mailade mig var en extern inbjudan med följetexten från dig: "Puss och kram från en skraltig liten Eva!". Kanske var det ditt avsked fast varken du eller jag visste det då?
Jag ser dina kläder, dina skor, dina anteckningar, dina toalettsaker...... Vid dörren står dina promenadskor med vandrarstavar kvar. I köket är det en bild på dig med en röd ros intill. Jag var inne i linneskåpet för första gången. Det var tabu för mig när du var hos mig. Jag får tårar i ögonen när jag ser spåren efter dig liksom när jag skriver detta till dig.
Vi var ju radarparet som gjorde allt tillsammans. Vi förde ett 44 år långt underbart samtal som avbröts abrupt. Våra fikastunder var lisor för själen. Nu fikar jag ensam och tänker.
När jag är i din dator ser jag dina mail och anteckningar. Det sista du mailade mig var en extern inbjudan med följetexten från dig: "Puss och kram från en skraltig liten Eva!". Kanske var det ditt avsked fast varken du eller jag visste det då?
tisdag 7 maj 2013
Brev till Eva: Tack och hej då! Vi ses igen!
Vi hann inte ta avsked då du försvann. Vi gick ut genom dörren vardagligt. Inte kunde vi väl tro att det var sista gången du lämnade vårt hem. På kvällen träffades vi igen. Du var då lite glömsk efter din första hjärnblödning. Det var ingen fara sa läkarna. Jag åkte hem på natten. Inte kunde väl varken du eller jag tro att det var sista gången vi sågs.
När vi var unga bestämde vi oss för att inte ta livet för allvarligt. Vi skulle leka oss genom det. Vi gjorde det i 44 år. Slutet blev på allvar!
När du låg i tre dagar och inväntade döden kysste jag din varma mjuka hand. Den doftade gott som du alltid har gjort. Jag grät i förtvivlan och upprepade: "Tack underbara Eva för allt." Läkarna sade att du inget uppfattade eller hörde men tillade alltid. "Man vet aldrig". Om du gjorde det så hörde du mitt tack för vårt lyckliga liv. Annars hoppas jag att du uppfattar detta som jag skriver till dig.
Jag säger hej då! Den fina prästen Jerker som ledde oss genom det vackra avskedstagandet av dig sade att vi träffas igen när jag dör. Så jag tillägger: "Vi ses igen"!
När vi var unga bestämde vi oss för att inte ta livet för allvarligt. Vi skulle leka oss genom det. Vi gjorde det i 44 år. Slutet blev på allvar!
När du låg i tre dagar och inväntade döden kysste jag din varma mjuka hand. Den doftade gott som du alltid har gjort. Jag grät i förtvivlan och upprepade: "Tack underbara Eva för allt." Läkarna sade att du inget uppfattade eller hörde men tillade alltid. "Man vet aldrig". Om du gjorde det så hörde du mitt tack för vårt lyckliga liv. Annars hoppas jag att du uppfattar detta som jag skriver till dig.
Jag säger hej då! Den fina prästen Jerker som ledde oss genom det vackra avskedstagandet av dig sade att vi träffas igen när jag dör. Så jag tillägger: "Vi ses igen"!
torsdag 24 januari 2013
Vinterns olika ansikten
Vintern kan vara besvärlig och vintern kan vara fantastisk.
I staden är den ful, smutsig, kall, halkig och motbjudande. I naturen är den vit, vacker, frisk och inbjuder till motion och upplevelser.
I Skåne ondgör man sig över vintern och kylan. Där är hela vinterhalvåret ett elände, med eller utan snö. Där tror man att det i Norrland, eller norr om skånegränsen, är ännu värre men där vänder det. Där är vintern en upplevelse alltifrån juletidens vackra snötyngda granar till vårvinterns sol och skarsnö.
I staden är den ful, smutsig, kall, halkig och motbjudande. I naturen är den vit, vacker, frisk och inbjuder till motion och upplevelser.
I Skåne ondgör man sig över vintern och kylan. Där är hela vinterhalvåret ett elände, med eller utan snö. Där tror man att det i Norrland, eller norr om skånegränsen, är ännu värre men där vänder det. Där är vintern en upplevelse alltifrån juletidens vackra snötyngda granar till vårvinterns sol och skarsnö.
onsdag 23 januari 2013
Gardell och Åkesson
Jonas Gardell tycks ha som affärsidé att vara elak och hatisk mot andra samt att göra narr av andra. I hans senaste projekt sparkar han på människorna som för några decennier sedan kom i kontakt med den då nya och okända HIV-smittan.
Jag minns hur stor osäkerheten var gentemot denna smitta då. Ingen visste något. I början var det nästan panik för ett virus som man inte kunde hantera och som man inte hade kunskaper om. Vem är inte rädd för att bli smittad av ett sådant virus som leder till döden. Gardering var säkrast. Det rådde också andra värderingar då än idag. Det är lätt att ondgöra sig över gångna tiders värderingar.
TV-sofforna och etablisemanget stryker Gardell medhårs. Inget kritisk tänkande. När Jimmy Åkesson (utan att ta ställning till hans politik) framträder så märks motsatsen. TV-sofforna och etablisemanget är emot.
Gardell är inne i värmen och Åkesson är ute i kylan. Hopen tänker inte själv utan hänger med. Så är det med mobbing i skolan. Gardell är urtypen för mobbare och Åkesson är urtypen för offer.
Jag minns hur stor osäkerheten var gentemot denna smitta då. Ingen visste något. I början var det nästan panik för ett virus som man inte kunde hantera och som man inte hade kunskaper om. Vem är inte rädd för att bli smittad av ett sådant virus som leder till döden. Gardering var säkrast. Det rådde också andra värderingar då än idag. Det är lätt att ondgöra sig över gångna tiders värderingar.
TV-sofforna och etablisemanget stryker Gardell medhårs. Inget kritisk tänkande. När Jimmy Åkesson (utan att ta ställning till hans politik) framträder så märks motsatsen. TV-sofforna och etablisemanget är emot.
Gardell är inne i värmen och Åkesson är ute i kylan. Hopen tänker inte själv utan hänger med. Så är det med mobbing i skolan. Gardell är urtypen för mobbare och Åkesson är urtypen för offer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)