Brev till Eva

Hej Eva!

Igår döptes lille Gustav. Det var en fin ceremoni. Prästen gick ner genom hela kyrkan och visade upp honom för alla. Lille Gustav tyckte tydligen att det var kul så han kostade på sig ett leende till alla. Melvin, storebror, hällde upp vattnet i dopfunten.

När "Härlig är jorden" sjöngs så brast det för mig. Du kom som vanligt tydligt och stannade hos mig under hela ceremonin. Jag värdesätter det.

Psalmen passade. "Släkten komma och släkten gå". Första gången jag blev rörd av denna psalm var när min far begravdes för 20 år sedan. I sorgen fanns ett glädjebudskap "Härlig är jorden"

Brev till Eva

Hej Eva!

Livet går vidare och jag måste säga att jag ändå trivs bra med det mellan mötena med dig. Jag tycker ju att dom också är fina numer på något sätt. Jag välkomnar dom när dom kommer.

Jag finner mig i ett annorlunda sätt att leva och ensamheten är inte betungande för jag har så många människor omkring mig.

När jag träffar dig så är den dominerande känslan för mig att det är så hemskt att du skulle ryckas bort så tidigt och inte får vara med om det sköna livet som skulle ha fortsatt. Jag tycker så väldigt mycket synd om dig.

Detta i mitt snäva synfält. Du kanske tycker synd om mig som måste fortsätta här.

Brev till Eva

När jag satt vid havet i San Sebastian i lördags kväll så tänkte jag intensivt på dig. Jag kände att du var där och jag sade tyst för mig själv "Du är hos mig nu, Eva". Just i detta nu, i detta ögonblick, när jag sade det så hände det som syns på bilden

Var det du som bekräftade??? Jag tittade upp och såg ett par måsar mycket högt uppe. Sannolikheten för att detta skulle inträffa just där på min hand i det speciella ögonblicket är ju nästan försumbar. Det var ju inte heller en stor blaffa i huvudet utan en liten försynt skvätt på handen.

Brev till Eva

Hej Eva! Igår gick jag in i en kyrka i Bilbao. Jag hörde storslagen vacker musik. Det stod en kör uppe vid orgeln. Jag blev djupt gripen när jag hörde vilken musik det var. "Panis Angelicus" Lars och Kerstin Farm sjöng den på din begravning! Hela begravningen och sorgen spelades upp i mitt inre.

I förrgår i ett litet kapell på en klippa högt över havet i Spaniens nordvästra hörn kom du också till mig.

När du kommer så kommer du så direkt och tydligt. Det känns fint.

Det är också skönt att sitta vid havet och tänka på dig. Det skall jag göra idag i San Sebastian. När naturen är storslagen och imponerande så går tankarna till dig.

Brev till Eva

Hej Eva! Nu sitter jag i den stora Katedralen i Porto, Portugal. Jag tänker på dig för idag var det exakt ett halvår sedan du dog! Dessutom var det ju i Portugal vi firade vår smekmånad 1972.

Brev till Eva

Hej Eva! Jag kan berätta att jag sedan du dog har övertagit dina nätverksgrupper med chefer. Det går det också. Jag kan förnimma en något större disciplin i dina grupper till skillnad från i mina. Det är väl för att du hade mer ordning och reda än jag som är mera låt-gå-typ.

Alla nätverksdeltagare frågar och jag har berättat om din bortgång och om hur jag har haft och har det med sorgen efter dig. Som du ju har förstått tidigare är jag mera aktiv nu med olika saker och har störrre socialt nät och fler pendlingar till Änglagård och fjällstugan. Däremellan hälsar ju du på och jag ägnar mig åt saknaden efter dig.

Du ville ju att vi skulle göra allt tillsammans vilket gjorde att jag tog det lite lugnare. Det var ju så skönt också att enbart vara tillsammans med dig. Nu när inte du håller ordning på mig blir jag alldeles för vild. Det är väl också för att jag flyr från saknaden efter dig och ensamheten hemma men min nyfikenhet är också stor.

I förrgår fick jag en fin kontakt med lille Gustav som nu är inne på sin fjärde månad. Han log, jollrade och nästan skrattade. Lilla Selma som nu har blivit 2,5 år utvecklas till ett riktigt charmtroll.

Jag tycker så synd om dig som berövades allt detta och allt annat skönt som vi hade i våra gemensamma liv. Någon sade att det är synd om mig också men jag har svårt för att känna så. Jag lever ju och kan göra vad jag vill, även om min sorg är tung.

Jag var på en intressant kulturafton igår. Det pratades om döden. Kristina Lugn sade att vi har ju varit döda alla. Livet är ju bara en parentes mellan evigheterna! Jag kommer inte ihåg hur det var att vara död men du vet ju nu!

Det skar till i mitt hjärta när jag skrev det sista, fortfarande har jag inte förstått.