Brev till Eva

Hej igen Eva!

Nu var det länge sedan jag skrev till dig. Tankarna som har varit på andra håll en tid närmar sig åter dig nu när vi närmar oss två-årsdagen av din död.

Jag tänker på vad hemskt det är att vi över huvud taget kan avlida när som helst mitt i vårt aktiva liv, en vanlig dag, precis som det som hände dig. Jag inser vad tacksam man skall vara för varje enskild dag som man är frisk, lycklig och får behålla livet.

En annan sak som jag tänker på är detta att vi ju hade ett så harmoniskt förhållande i så många år med minimalt av konflikt. Nästan ingen alls. Många förvånas över detta och några såg vårt äktenskap som ett idealäktenskap, bland annat jag.

När jag var ung så bestämde jag mig för fyra saker som jag ville uppnå i mitt liv. Jag ville inte stressa eller jobba för mycket. Jag ville försöka uppnå en ekonomi som tillät mig att göra det jag vill utan ekonomiska bekymmer. Jag ville inte ta saker för allvarligt utan "leka mig fram och ha kul och njuta". Till sist ville jag ha ett harmoniskt liv utan bråk för detta for jag illa av i mitt barndomshem.

Jag lyckade uppfylla alla kriterierna. När det gäller det sista så erfar jag nu att det inte är lika lätt att upprätthålla det vilket gör mig än mer imponerad av vårt fina äktenskap.

För övrigt njuter jag till fullo av det nya liv som jag nu har med faktiskt den maximala frihet som jag dock inte hade tillsammans med dig men som ju övervägdes av allt det andra fina som vi hade.