En VD som är illa omtyckt av personalen kan sitta kvar år efter år. Exemplen finns i våra nätverk för chefer. Även då personalenkäter visar överväldigande entydiga negativa resultat sker ingen förändring.
VD själv anser att chefsjobbet är så viktigt att han/hon vägrar avgå. "Man skall inte ge upp!" Under tiden är den som lider mest VD själv.
Styrelsen märker ingenting. Företaget ger bra ekonomiskt resultat så det finns inget behov att avsätta VD. VD är alltid flaskhalsen i informationsflödet mellan verkligheten och styrelsen. Styrelser vet inte mycket och kan lätt bli förda bakom ljuset.
I våra nätverk för ledare finns också exempel på VD-ar som har klart psykopatiska drag. Då är läget än mer låst. Att förändra en sådan situation är näst intill omöjlig. För den anställde som blir drabbad finns då endast ett råd: Byt jobb!
tisdag 31 mars 2009
måndag 30 mars 2009
Massor med snö
Massor med snö var det när vi anlände till fjällstugan i Mittådalsvallen igår kväll. Den ligger 4 km från Mittådalen och 20 km från Funäsdalen.
Extra tufft var det då entreprenören som plogar uppfarten till stugan inte har tid med detta i år. Han har fullt upp med sina renar. Att plumsa i djupsnön med packningen fram till stugan är bra för konditionen. Det är tufft även om det bara är ca 25 meter att gå. Att handskotta dryga metern snö med olika lager av skare är också bra för konditionen. Alla problem har ju i sig fördelar på något sätt.
Vi skall jobba här några veckor och naturligtvis åka skidor. Utanför fönstret tronar dom mäktiga Anåfjällens toppar.
Extra tufft var det då entreprenören som plogar uppfarten till stugan inte har tid med detta i år. Han har fullt upp med sina renar. Att plumsa i djupsnön med packningen fram till stugan är bra för konditionen. Det är tufft även om det bara är ca 25 meter att gå. Att handskotta dryga metern snö med olika lager av skare är också bra för konditionen. Alla problem har ju i sig fördelar på något sätt.
Vi skall jobba här några veckor och naturligtvis åka skidor. Utanför fönstret tronar dom mäktiga Anåfjällens toppar.
fredag 27 mars 2009
Att verka underifrån!
Påfallande många av deltagarna i nätverk för ledare väljer att verka underifrån. De vill inte vara VD utan väljer att vara vvd, ekonomichef, HR-chef etc. Dock har de en omfattande ambition att utveckla företaget och att driva strategiska frågor. De får också ofta ett stort inflytande och är en avgörande faktor för företagets utveckling och framgång. De är slitvargarna som finner nöje i att utveckla, förändra och att genomföra de tunga förändringarna. Förutsättningen är dock att det finns ett gott förhållande gentemot VD.
Är de motsatsen till alla dom som vill bli högsta chef för att få status och makt men som ofta inte har kompetensen att klara av ledarskapet?
Är de motsatsen till alla dom som vill bli högsta chef för att få status och makt men som ofta inte har kompetensen att klara av ledarskapet?
torsdag 26 mars 2009
Trött på föredragshållare
På morgonkulan idag var vi inbjudna att lyssna på en föredragshållare. En sådan som turnerar runt för att förmedla ett budskap i företag och organisationer. Igår var vi på Dramaten och såg en tänkvärd företställning.
Jag fick åter en förnimmelse av hur meningslöst jag tycker det är att lyssna på "gurus" och hur givande att bli lyft av en god teaterföreställning. Det förra är kortsiktigt, ytligt och ofta teoretiserat i punkter på en powerpoint. Jag blir bara trött av det. Teatern är en spegel av verkligheten som ger nya tankar och perspektiv på den.
I våra seminarier för ledarnätverken är vi ute i verkligheterna. "Gurus" lämnade vi för 15 år sedan. Detta för att vi själva vill få ut något av det hela. Det visar sig också att våra deltagare i chefsnätverken tycker likadant.
Jag fick åter en förnimmelse av hur meningslöst jag tycker det är att lyssna på "gurus" och hur givande att bli lyft av en god teaterföreställning. Det förra är kortsiktigt, ytligt och ofta teoretiserat i punkter på en powerpoint. Jag blir bara trött av det. Teatern är en spegel av verkligheten som ger nya tankar och perspektiv på den.
I våra seminarier för ledarnätverken är vi ute i verkligheterna. "Gurus" lämnade vi för 15 år sedan. Detta för att vi själva vill få ut något av det hela. Det visar sig också att våra deltagare i chefsnätverken tycker likadant.
tisdag 24 mars 2009
Att förverkliga sina drömmar
Idag blåser en bister nordan över Stockholm. Ett bakslag i våren som brukligt är.
Ett vanligt ämne i chefsnätverken är drömmarna om att göra något annat. Att byta jobb, att byta bransch eller att prova ett helt annat funktionsområde. Att starta eget (men vad?), att flytta ut i naturen eller till ett annat land är några andra exempel.
För de flesta stannar det i drömmar. Motivationen och drivkraften kanske inte räcker. Några få förverkligar sina drömmar. De flesta är ju med i våra ledarnätverk i många år, upp till 17 hittills, så de går att följa.
Orsakerna kan vara att man kom i fel spår i ungdomen, föräldrar är ofta orsak till detta, eller att man vill prova nya utmaningar, vill växa och få ut mer av livet. Det hjälper att hamna i kris såsom att bli av med jobbet. Då får man drivkraft och energi.
Det sägs att det är nyttigt med drömmar men jag tror att det nyttigaste är att förverkliga dom. Annars kan man hamna i bitterhet.
Själva bytte vi spår mitt i livet och blev egna företagare. Det möjliggjorde stor frihet att kunna jobba såväl i naturen som i stan. Det blev vårt livs lycka.
Vi söker ständigt nya utmaningar.
Ett vanligt ämne i chefsnätverken är drömmarna om att göra något annat. Att byta jobb, att byta bransch eller att prova ett helt annat funktionsområde. Att starta eget (men vad?), att flytta ut i naturen eller till ett annat land är några andra exempel.
För de flesta stannar det i drömmar. Motivationen och drivkraften kanske inte räcker. Några få förverkligar sina drömmar. De flesta är ju med i våra ledarnätverk i många år, upp till 17 hittills, så de går att följa.
Orsakerna kan vara att man kom i fel spår i ungdomen, föräldrar är ofta orsak till detta, eller att man vill prova nya utmaningar, vill växa och få ut mer av livet. Det hjälper att hamna i kris såsom att bli av med jobbet. Då får man drivkraft och energi.
Det sägs att det är nyttigt med drömmar men jag tror att det nyttigaste är att förverkliga dom. Annars kan man hamna i bitterhet.
Själva bytte vi spår mitt i livet och blev egna företagare. Det möjliggjorde stor frihet att kunna jobba såväl i naturen som i stan. Det blev vårt livs lycka.
Vi söker ständigt nya utmaningar.
måndag 23 mars 2009
Fördelen med Stockholm
Vi har nu varit tre veckor i Stockholm. Strax efter att vi hade kommit hit skrev jag ett inlägg om att "Själen kommer fram på tredje dagen". Dock kändes det denna gång som att den kom fram först nu, efter tre veckor.
Om en vecka sitter vi och jobbar i vår fjällstuga i trakten av Funäsdalen. Således får själen bara en vecka på sig att vara framme i Stockholm. Ofta känner vi att vi skulle vilja stanna kvar där vi är när det är dags att byta bostadsort igen. Själen är ju väletablerad där då. Dock finns det något annat inom oss som talar för behovet av omväxling och stimulans i form av åter det totala miljöombytet.
Stockholms fördel är stimulansen i alla möten med människor. Inte minst i våra chefsnätverk men också mötena med barn, barnbarn och vänner. Fördelen finns naturligtvis också i de upplevelser vi får från Stockholms rika kulturvärld.
Vid det senaste mötet i ledarnätverket tyckte alla närvarande att livets största drivkraft, förutom kärleken och avkomman, är att lära nytt.
Om en vecka sitter vi och jobbar i vår fjällstuga i trakten av Funäsdalen. Således får själen bara en vecka på sig att vara framme i Stockholm. Ofta känner vi att vi skulle vilja stanna kvar där vi är när det är dags att byta bostadsort igen. Själen är ju väletablerad där då. Dock finns det något annat inom oss som talar för behovet av omväxling och stimulans i form av åter det totala miljöombytet.
Stockholms fördel är stimulansen i alla möten med människor. Inte minst i våra chefsnätverk men också mötena med barn, barnbarn och vänner. Fördelen finns naturligtvis också i de upplevelser vi får från Stockholms rika kulturvärld.
Vid det senaste mötet i ledarnätverket tyckte alla närvarande att livets största drivkraft, förutom kärleken och avkomman, är att lära nytt.
fredag 20 mars 2009
Beethovens Pastoralsymfoni
Igår lyssnade vi på Beethovens Pastoralsymfoni på Konserthuset vilket blev en stor upplevelse. Melodislingorna svävade över skön natur. Musiken utstrålade livsglädje. I andra satsen kände man en spröd nyutsprungen flora och fjärde satsen började dramatiskt och ödesmättat i sann Beethoven-anda men övergick i jubel och glädje.
Musiken inspirerar och det känns hur dom kreativa ådrorna väcks och hur man får lust att bara se möjligheterna. Dirigenten Ludovic Moriot och Kungliga Symfonikerna gjorde en strålande insats och Ludwig van Beethoven överförde ett budskap till vår tid från 1808.
Musiken inspirerar och det känns hur dom kreativa ådrorna väcks och hur man får lust att bara se möjligheterna. Dirigenten Ludovic Moriot och Kungliga Symfonikerna gjorde en strålande insats och Ludwig van Beethoven överförde ett budskap till vår tid från 1808.
torsdag 19 mars 2009
Övertro på vetenskapliga belägg
På den tiden när vi hade så kallade "gurus" i våra seminarier för ledarnätverken var det någon som sade att vi pendlar i historien mellan att sätta vår tillit till teknik, andlighet eller ekonomi. Alla tappar förtroendet någon gång och vi växlar till nästa. Nu torde ekonomin ha spelat en stor roll samtidigt som andligheten har fått stryka på foten. Är vi inne i en vändpunkt nu? En pensionerad professor i ekonomi som finns i chefsnätverkens närhet menar att den ekonomiska vetenskapen är flum. Ingen vet och alla har olika uppfattning. Han kan inte förstå att man fortsätter att dela ut nobelpris i ekonomi.
Hur som helst så känns det som att vi i vår tid ständigt måste förlita oss på vetenskaplig grund. Den som säger något som inte har denna grund räknas inte. Det är pladder. I nyhetskanalerna presenteras ständigt vetenskapliga undersökningar om olika saker med olika resultat. Men var finns hänsynen till mångfalden, var finns inkluderandet av livets helhet, var finns den gamla klokskapen och visheten? Ofta är vetenskapliga rön dessutom färgade av särintressen, lobbyingverksamhet och inte minst av personliga prestiger.
Inom många discipliner slängs våra tidigare generationers erfarenheter och rön på sophögen för att ersättas av nya vetenskapliga fakta. Vi ser följderna inom byggbranschen med mögel och fuktskador, livsmedelsbranschen med kemikalier och gifter, ekonomi med våldsamma svängningar som ingen förutser, medicin med för stora doser av kemikaliska läkemedel etc. Inom organisationsvetenskap, som vi hanterar i våra nätverk för chefer, ändras allt ständigt efter trender. Förtroendet för alla nyheter försvinner hos dom som jobbar i organisationerna.
Det är nog nyttigt att förlita sig på sin egen känsla som ju vilar på de erfarenheter vi har. När man gör saker efter eget huvud blir man ibland förbluffad över att det blev ju riktigt bra. Jag följde inte de så kallade experternas råd utan experimenterade själv. Det är ju sådant som är innovation och utveckling, just när man gör något på ett nytt sätt som ingen har provat förr. Det är ju dessutom just sådant som behövs i dessa tider.
Hur som helst så känns det som att vi i vår tid ständigt måste förlita oss på vetenskaplig grund. Den som säger något som inte har denna grund räknas inte. Det är pladder. I nyhetskanalerna presenteras ständigt vetenskapliga undersökningar om olika saker med olika resultat. Men var finns hänsynen till mångfalden, var finns inkluderandet av livets helhet, var finns den gamla klokskapen och visheten? Ofta är vetenskapliga rön dessutom färgade av särintressen, lobbyingverksamhet och inte minst av personliga prestiger.
Inom många discipliner slängs våra tidigare generationers erfarenheter och rön på sophögen för att ersättas av nya vetenskapliga fakta. Vi ser följderna inom byggbranschen med mögel och fuktskador, livsmedelsbranschen med kemikalier och gifter, ekonomi med våldsamma svängningar som ingen förutser, medicin med för stora doser av kemikaliska läkemedel etc. Inom organisationsvetenskap, som vi hanterar i våra nätverk för chefer, ändras allt ständigt efter trender. Förtroendet för alla nyheter försvinner hos dom som jobbar i organisationerna.
Det är nog nyttigt att förlita sig på sin egen känsla som ju vilar på de erfarenheter vi har. När man gör saker efter eget huvud blir man ibland förbluffad över att det blev ju riktigt bra. Jag följde inte de så kallade experternas råd utan experimenterade själv. Det är ju sådant som är innovation och utveckling, just när man gör något på ett nytt sätt som ingen har provat förr. Det är ju dessutom just sådant som behövs i dessa tider.
onsdag 18 mars 2009
Direktörsersättningarna
Ledningar i större företag har länge tagit för sig långt mer än vad dom är värda. Frågan har varit aktuell länge, kanske sedan 80-talet. Företeelsen uppmärksammades då men fanns dessförinnan. Jan Guillous bok "tjuvarnas marknad" uppmärksammade problemet tydligt. Det är svårt att tro att de personer som sitter där skulle vara så duktiga så att dom är värda så stor ersättning. Tvärtom finns det dom som menar att den som styrs av hög ersättning fokuserar på det istället för på arbetsresultatet. Man kan inte förutsätta att de som sitter i toppen skulle vara så mycket intelligentare och mera kompetenta än de flesta av oss andra. De har bara valt en annan position i flocken än oss andra. Se tidigare inlägg. Man ser tydligt kopplingen med Schakespeares Macbeth som klev över lik för att nå makten. Se även här tidigare inlägg.
När den gamla ägarrollen i näringslivet försvagas och går från enskilda kapitalister till diffusa kollektiv såsom pensionsfonder mm passar direktörerna på att stoppa fingrarna i syltburken. Det sprids en kultur som ofta inte helt kan skyllas på de enskilda direktörerna. De åker med i ett sjukt system liknande den korruption som finns i de flesta länder.
Nu uppdagas missförhållandet alltmer som en av många sunda uppvaknanden i den ekonomiska krisen. Direktörerna får stå med skammen efter att ha halkat med i systemet. De dåliga bortförklaringarna är beklämmande att höra när de tvingas backa i sina bonusar. Många av oss andra skulle dock säkert suttit i samma läge om så hade blivit. Det är lätt att döma andra.
Jag har insikter i tidigare deltagare i "tjuvarnas marknad" som jag vet lider av den skam som de är belagda med. Jag tänker åter på Macbeths ord i slutet av dramat: "Jag är hatad av gud och människorna".
Ämnet har vid enstaka tillfällen varit med i våra chefnätverk men har blivit vanligare nu. Dock har många positiva saker att säga om sina högsta chefer som ingår i det höga ersättningssystemet. Detta tyder på att det ofta är systemet snarare än de enskilda personerna som är problemet. Media pumpar dock upp personliga hatstämningar.
Sjuka system är till skada för alla, såväl för de inblandade som för alla andra. Den ekonomiska krisen sägs ha sin orsak i just detta. Systemet faller kanske på sitt eget grepp.
När den gamla ägarrollen i näringslivet försvagas och går från enskilda kapitalister till diffusa kollektiv såsom pensionsfonder mm passar direktörerna på att stoppa fingrarna i syltburken. Det sprids en kultur som ofta inte helt kan skyllas på de enskilda direktörerna. De åker med i ett sjukt system liknande den korruption som finns i de flesta länder.
Nu uppdagas missförhållandet alltmer som en av många sunda uppvaknanden i den ekonomiska krisen. Direktörerna får stå med skammen efter att ha halkat med i systemet. De dåliga bortförklaringarna är beklämmande att höra när de tvingas backa i sina bonusar. Många av oss andra skulle dock säkert suttit i samma läge om så hade blivit. Det är lätt att döma andra.
Jag har insikter i tidigare deltagare i "tjuvarnas marknad" som jag vet lider av den skam som de är belagda med. Jag tänker åter på Macbeths ord i slutet av dramat: "Jag är hatad av gud och människorna".
Ämnet har vid enstaka tillfällen varit med i våra chefnätverk men har blivit vanligare nu. Dock har många positiva saker att säga om sina högsta chefer som ingår i det höga ersättningssystemet. Detta tyder på att det ofta är systemet snarare än de enskilda personerna som är problemet. Media pumpar dock upp personliga hatstämningar.
Sjuka system är till skada för alla, såväl för de inblandade som för alla andra. Den ekonomiska krisen sägs ha sin orsak i just detta. Systemet faller kanske på sitt eget grepp.
måndag 16 mars 2009
Företagskultur
Företagskultur är ett ämne som under alla år har varit aktuellt i våra ledarforum. Alla som har bytt arbetsgivare förvånas över att kulturen, stämningen, sättet att vara på kan vara så olika. Möjligen är det nyttigt att byta arbete och miljö över huvudtaget. Man blir stimulerad av olikheter och att anpassa sig efter nya förutsättningar.
I våra chefsforum kommer befintlig företagskultur vanligen upp som ett problem. Man vill ändra den företagskultur som finns till någon annan kultur. Ibland dock så vill man förstärka den kultur som finns. Jag har upplevt att på samma möte i chefsnätverket så har det suttit två deltagare som har förvånats över att den ene vill ändra och den andra förstärka.
I något fall beslutade företagsledningen att man skulle flytta hela huvudkontoret till en annan byggnad för att den gamla kulturen som man ville bli av med satt i väggarna. Kvalitetsmässigt bytte man ner sig till sämre lokaler. Bytet gjordes i samband med en stor organisationsförändring.
I ett annat fall hade man en kultur som kännetecknades av stor individuell frihet. Här skickade man medvetet ut kulturbärare när man öppnade nya enheter på nya orter så att den befintliga kulturen skulle etablera sig även på det nya kontoret.
Sammantaget gäller det nog att vara ödmjuk inför dessa frågor. Att utnyttja den befintliga kulturen för att bygga vidare är nog klokare än att försöka sopa undan den. Det gäller att ha fantasi och se fördelarna i det befintliga. Dessutom är det en mycket lång tidsrymd som behövs för att ändra kultur. När man skall utveckla kulturen så är det viktigt att visa respekt för det som är och har varit. Det känns inte bra när en företagsledningen sade: "Nu skall vi bli effektiva". PG Gyllenhammar sade vid någon intervju: "Jag har alltid tagit av mig hatten för det som har varit och kavlat upp ärmarna inför det som skall komma".
I våra chefsforum kommer befintlig företagskultur vanligen upp som ett problem. Man vill ändra den företagskultur som finns till någon annan kultur. Ibland dock så vill man förstärka den kultur som finns. Jag har upplevt att på samma möte i chefsnätverket så har det suttit två deltagare som har förvånats över att den ene vill ändra och den andra förstärka.
I något fall beslutade företagsledningen att man skulle flytta hela huvudkontoret till en annan byggnad för att den gamla kulturen som man ville bli av med satt i väggarna. Kvalitetsmässigt bytte man ner sig till sämre lokaler. Bytet gjordes i samband med en stor organisationsförändring.
I ett annat fall hade man en kultur som kännetecknades av stor individuell frihet. Här skickade man medvetet ut kulturbärare när man öppnade nya enheter på nya orter så att den befintliga kulturen skulle etablera sig även på det nya kontoret.
Sammantaget gäller det nog att vara ödmjuk inför dessa frågor. Att utnyttja den befintliga kulturen för att bygga vidare är nog klokare än att försöka sopa undan den. Det gäller att ha fantasi och se fördelarna i det befintliga. Dessutom är det en mycket lång tidsrymd som behövs för att ändra kultur. När man skall utveckla kulturen så är det viktigt att visa respekt för det som är och har varit. Det känns inte bra när en företagsledningen sade: "Nu skall vi bli effektiva". PG Gyllenhammar sade vid någon intervju: "Jag har alltid tagit av mig hatten för det som har varit och kavlat upp ärmarna inför det som skall komma".
fredag 13 mars 2009
Kvinnans jämställdhet
Idag ligger snön i halvfrusna klumpar på trottoarerna och det känns som att våren lurar runt hörnet. Metrologerna har i alla fall sagt att det skall bli flera plusgrader om några dagar.
Ett seminarium för våra ledarnätverk för några år sedan handlade om kyrkans ledarskap. Dåvarande ärkebiskopen KG Hammar lämnade sina intressanta vida och mångfaldiga perspektiv på detta. Domprosten i Västerås Margarethe Isberg gav ett kvinnligt perspektiv på kyrkans ledarskap. Mansdominansen är stor och desto större i dom internationella sammanhang som hon ingår i.
Jämställdhetsfrågor kommer sällan upp i våra chefsforum men vid seminariemiddagen efteråt diskuterade jag kvinnans ställning i arbetslivet med några kvinnliga chefer. Samtliga vidimerade de tillkortakommanden som de upplever.
Detta får mig att tänka på den förändring som kvinnans ställning fick vid övergången från hedendom till kristendom för 1000 år sedan. Den kristna gudtjänsten kunde bara hållas av män i särskilda byggnader. Den avlägsnades från människornas dagliga liv och verk. I hedendomen hade kvinnorna sin naturliga plats i kultlivet och även i maktens värld. Kvinnan hade makten på gården och mannen utanför gården. I kristendomen är människolivet präglat av synd. Eva, urmodern, hade största skulden för syndafallet. Orenhet kopplades också till kropp och sexualliv. Det berörde särskilt kvinnorna på grund av deras uppgift i fortplantningen. Kvinnan blev i högre grad underkastad mannen. I den förkristna tiden uppfattades sexualliv och erotik som en gudarnas gåva till människorna. Både mäns och kvinnors sexualitet var högt värderad. Kristendom såg detta som ett nödvändigt ont i en fallen värld och det behövde därför regleras.
Införandet av kristendom innebar många andra förändringar för människorna. Den uppbar kungamakten, det blev individualism istället för den starka släktkulturen som rådde. Idealen självhävdelse och stolthet utbyttes mot ödmjukhet och förlåtelse.
Det är intressant att förstå att religioner ständigt förändras liksom allt annat. Ofta ser inte den samtida generationen detta. Dock syns det tydligt i vår generation.
Ett seminarium för våra ledarnätverk för några år sedan handlade om kyrkans ledarskap. Dåvarande ärkebiskopen KG Hammar lämnade sina intressanta vida och mångfaldiga perspektiv på detta. Domprosten i Västerås Margarethe Isberg gav ett kvinnligt perspektiv på kyrkans ledarskap. Mansdominansen är stor och desto större i dom internationella sammanhang som hon ingår i.
Jämställdhetsfrågor kommer sällan upp i våra chefsforum men vid seminariemiddagen efteråt diskuterade jag kvinnans ställning i arbetslivet med några kvinnliga chefer. Samtliga vidimerade de tillkortakommanden som de upplever.
Detta får mig att tänka på den förändring som kvinnans ställning fick vid övergången från hedendom till kristendom för 1000 år sedan. Den kristna gudtjänsten kunde bara hållas av män i särskilda byggnader. Den avlägsnades från människornas dagliga liv och verk. I hedendomen hade kvinnorna sin naturliga plats i kultlivet och även i maktens värld. Kvinnan hade makten på gården och mannen utanför gården. I kristendomen är människolivet präglat av synd. Eva, urmodern, hade största skulden för syndafallet. Orenhet kopplades också till kropp och sexualliv. Det berörde särskilt kvinnorna på grund av deras uppgift i fortplantningen. Kvinnan blev i högre grad underkastad mannen. I den förkristna tiden uppfattades sexualliv och erotik som en gudarnas gåva till människorna. Både mäns och kvinnors sexualitet var högt värderad. Kristendom såg detta som ett nödvändigt ont i en fallen värld och det behövde därför regleras.
Införandet av kristendom innebar många andra förändringar för människorna. Den uppbar kungamakten, det blev individualism istället för den starka släktkulturen som rådde. Idealen självhävdelse och stolthet utbyttes mot ödmjukhet och förlåtelse.
Det är intressant att förstå att religioner ständigt förändras liksom allt annat. Ofta ser inte den samtida generationen detta. Dock syns det tydligt i vår generation.
onsdag 11 mars 2009
Makten i "Macbeths" värld
Vi såg Macbeth på operan igår. Den är som alla vet skriven av William Shakespeare. Musiken är komponerad av Giuseppe Verdi. Det är en intressant historia men dock med något modesta framföranden i operans aktuella uppsättning. Vi har tidigare sett föreställningen på Dramaten samt läst boken. Den har många bottnar i betraktelsen av mänskligt beteende.
Macbeth "går över lik" för att nå makten, påhejad av sin fru. Han mördar kung Duncan av Skottland för att själv få bli kung. Väl sittande med spiran i hand begår han alltmer bloddrypande dåd för att behålla makten, ända tills han blir störtad.
Är vägen till maktens topp kantad av skändliga handlingar? Är de som idag sitter där behäftade med fula knep för att komma dit? Den italienska filosofen Machiavelli menar att människan är självisk, aggresiv, girig och maktlysten. Han även legitimerar omoraliska medel för att komma till makten i sitt verk "Fursten".
Dock känner Macbeth att efter sitt första mord kan han inte mer njuta av livet. Inför ålderdomen menar han: "Jag är hatad av gud och människor" Han avslutar med att säga: Var den fördömda spiran värd allt detta lidande" Se även dagens inlägg i detta ämne i http://evatarnfors.blogspot.com/
Macbeth "går över lik" för att nå makten, påhejad av sin fru. Han mördar kung Duncan av Skottland för att själv få bli kung. Väl sittande med spiran i hand begår han alltmer bloddrypande dåd för att behålla makten, ända tills han blir störtad.
Är vägen till maktens topp kantad av skändliga handlingar? Är de som idag sitter där behäftade med fula knep för att komma dit? Den italienska filosofen Machiavelli menar att människan är självisk, aggresiv, girig och maktlysten. Han även legitimerar omoraliska medel för att komma till makten i sitt verk "Fursten".
Dock känner Macbeth att efter sitt första mord kan han inte mer njuta av livet. Inför ålderdomen menar han: "Jag är hatad av gud och människor" Han avslutar med att säga: Var den fördömda spiran värd allt detta lidande" Se även dagens inlägg i detta ämne i http://evatarnfors.blogspot.com/
tisdag 10 mars 2009
Makt och hierarki
Idag faller kramsnö över Stockholm. Plötsligt är allt vitt och alla sätter sina fotspår. Egentligen är det onödigt med snö i stan där man ju ändå inte kan åka skidor.
Jag tänker utifrån den bok jag nu läser på härskarmakt och på de olika samhällsklasserna och dess historia. Religion och makt har genom historien utgjort ett parförhållande. Myter och ritualer har legitimerat makt i samhället. Elegans och ceremoni har hjälpt till. Kungen har ofta setts som en halvgud eller son till en gud. Erövringar och krig har också hjälpt till att underhålla makten och också att expandera den.
Det finns en dikt som är en möjlig källa till samhällets skapelse från vikingatiden som heter "Rigspula". En gud uppsöker tre par som representerar ständerna i framtida samhället, trälar bönder och storfolk. Guden avlar en son med de tre respektive hustrurna och från dessa söner uppstår samhällsklasserna.
Det känns som att makt och hierarki har varit cementerat och människorna har stannat i sin klass. Är det manipulation från makten eller är det människornas eget val. På ytan kanske vi ibland vill komma till en annan klass men innerst är vi präglade till den placering som vi har.
I mitt tidigare inlägg från den 17 februari citerar jag en biolog som säger att vi väljer vår "position i flocken". Det tyder på att hierarkien finns utifrån ett biologiskt perspektiv.
Det är inte ofta som jag i våra ledarnätverk hör att chefer vill ha en högre position, förutom i karriärens början då man skall hitta sin nivå. Dock hör jag ofta att chefer avstår från att söka topposter.
De flesta av oss vill ha monarki, som dock inte har formell makt. Det är dock intressant att tänka på hur stor informell makt kungen har. Dagens ledare i näringslivet omger sig inte med myter, riualer och elegans! Eller gör dom det? I alla fall så omger dom sig med höga bonusar. Dom driver inte krig och erövringar men väl fusioner. Likheterna mellan då och nu kanske är större än vad vi tror!
Jag tänker utifrån den bok jag nu läser på härskarmakt och på de olika samhällsklasserna och dess historia. Religion och makt har genom historien utgjort ett parförhållande. Myter och ritualer har legitimerat makt i samhället. Elegans och ceremoni har hjälpt till. Kungen har ofta setts som en halvgud eller son till en gud. Erövringar och krig har också hjälpt till att underhålla makten och också att expandera den.
Det finns en dikt som är en möjlig källa till samhällets skapelse från vikingatiden som heter "Rigspula". En gud uppsöker tre par som representerar ständerna i framtida samhället, trälar bönder och storfolk. Guden avlar en son med de tre respektive hustrurna och från dessa söner uppstår samhällsklasserna.
Det känns som att makt och hierarki har varit cementerat och människorna har stannat i sin klass. Är det manipulation från makten eller är det människornas eget val. På ytan kanske vi ibland vill komma till en annan klass men innerst är vi präglade till den placering som vi har.
I mitt tidigare inlägg från den 17 februari citerar jag en biolog som säger att vi väljer vår "position i flocken". Det tyder på att hierarkien finns utifrån ett biologiskt perspektiv.
Det är inte ofta som jag i våra ledarnätverk hör att chefer vill ha en högre position, förutom i karriärens början då man skall hitta sin nivå. Dock hör jag ofta att chefer avstår från att söka topposter.
De flesta av oss vill ha monarki, som dock inte har formell makt. Det är dock intressant att tänka på hur stor informell makt kungen har. Dagens ledare i näringslivet omger sig inte med myter, riualer och elegans! Eller gör dom det? I alla fall så omger dom sig med höga bonusar. Dom driver inte krig och erövringar men väl fusioner. Likheterna mellan då och nu kanske är större än vad vi tror!
måndag 9 mars 2009
Det lilla barnbarnet
I helgen var det dop av vårt första lilla barnbarn. Lille Melvin föddes i oktober 2008. Vårt andra barnbarn lilla Astrid föddes i januari 2009.
En reflektion omkring detta är att det är en oerhört stor energi och lycka som ett litet barnbarn kan ge. I denna späda ålder så kan det inte prata, i början inte ens le. Ändå kommunicerar det mer än någon. Det är spontant, naturligt och döljer inga känslor. Dessa visas på ett tydligt sätt om något inte passar. När det första leendet visar sig efter några månader smälter man som smör i förtjusning. Om barnet blir riktigt glad så sprattlar benen och armarna. Det äter flitigt av moderns mjölk och ibland så rinner det över. Man kan säga att det är en "mjölkkagge med sprattlande armar och ben". Det är helt rent och oskyldigt och har inte gjort något fel. Doften av en liten bebis är så ren som en nyutsprungen blomma. Att lukta på den lilla hjässan och känna värmen från den lilla krabaten är stort. Alla samlas runt det lilla barnet.
Det är också rörande och framkallar tårar att se en liten närstående människa för första gången i livet. Där ligger en likhet med döden då man ser en närstående människa för sista gången i livet. Vi kommer på vår resa från någonstans hit till världen och reser sedan vidare till någonstans. Dessa någonstans kanske är ingenting. Några tror sig veta hur det är. Jag citerar Gunnar Adler Karlsson som har medverkat i olika former vid våra chefsnätverk när han ofta får frågan om han ändå inte är troende. Svaret blir: "Det enda jag vet är att jag vet intet! Därför kan ingen hypotes uteslutas!"
En reflektion omkring detta är att det är en oerhört stor energi och lycka som ett litet barnbarn kan ge. I denna späda ålder så kan det inte prata, i början inte ens le. Ändå kommunicerar det mer än någon. Det är spontant, naturligt och döljer inga känslor. Dessa visas på ett tydligt sätt om något inte passar. När det första leendet visar sig efter några månader smälter man som smör i förtjusning. Om barnet blir riktigt glad så sprattlar benen och armarna. Det äter flitigt av moderns mjölk och ibland så rinner det över. Man kan säga att det är en "mjölkkagge med sprattlande armar och ben". Det är helt rent och oskyldigt och har inte gjort något fel. Doften av en liten bebis är så ren som en nyutsprungen blomma. Att lukta på den lilla hjässan och känna värmen från den lilla krabaten är stort. Alla samlas runt det lilla barnet.
Det är också rörande och framkallar tårar att se en liten närstående människa för första gången i livet. Där ligger en likhet med döden då man ser en närstående människa för sista gången i livet. Vi kommer på vår resa från någonstans hit till världen och reser sedan vidare till någonstans. Dessa någonstans kanske är ingenting. Några tror sig veta hur det är. Jag citerar Gunnar Adler Karlsson som har medverkat i olika former vid våra chefsnätverk när han ofta får frågan om han ändå inte är troende. Svaret blir: "Det enda jag vet är att jag vet intet! Därför kan ingen hypotes uteslutas!"
fredag 6 mars 2009
Själen kommer fram på tredje dagen
Själen kommer fram på tredje dagen är ett gammalt uttryck. Eller som indianen som var tvungen att stanna ibland när han var på vandring för att invänta själen.
Vi kom från Änglagård till Stockholm i måndags kväll. Själen borde var här nu men den kommer nog idag. Varje gång vi byter bostadsort, som vi gör ca en gång i månaden, så märker vi att det är på ca tredje dagen som man kommer fram själsligt. Detta är naturligtvis otydligt och svårt att urskilja. Trots detta så finns det något som tyder på att det gamla uttrycket stämmer.
Under de gångna tre dagarna har jag bevistat tre evenemang: en paneldebatt om uttrycken kärlek och empati, en kulturafton om författaren Marcel Proust samt ett föredrag om huruvida ondskan är en biologisk tragedi. Dessvärre fick jag begränsad utdelning av alla tre. Inte för att de var ointressanta. Tvärtom! De medverkande var sådana storheter som Ami Lönnroth, Richard Wolf, Roland Pöntinen och Gunnar Adler Karlsson. Orsaken torde vara att jag själv inte var tillräckligt mottaglig. Själen hade kanske inte kommit fram.
Efter våra flyttningar tillvänjs man alltmer efter tredje dagen så att när man åter skall byta bostadsort trivs man förträffligt på den befintliga. Möjligen är det så att själen etablerar sig alltmer allteftersom tiden går. Dock infinner sig också en längtan att åter förnya sig. Det är ju mycket inom oss som är paradoxer och motsägelser.
En liknande företeelse är att den tredje dagen är en grupps kritiska dag. Ibland märks det när våra chefsforum har utlandsresor. En mera humoristisk syn på liknande tema är "fisk och gäster luktar illa på tredje dagen".
Vi kom från Änglagård till Stockholm i måndags kväll. Själen borde var här nu men den kommer nog idag. Varje gång vi byter bostadsort, som vi gör ca en gång i månaden, så märker vi att det är på ca tredje dagen som man kommer fram själsligt. Detta är naturligtvis otydligt och svårt att urskilja. Trots detta så finns det något som tyder på att det gamla uttrycket stämmer.
Under de gångna tre dagarna har jag bevistat tre evenemang: en paneldebatt om uttrycken kärlek och empati, en kulturafton om författaren Marcel Proust samt ett föredrag om huruvida ondskan är en biologisk tragedi. Dessvärre fick jag begränsad utdelning av alla tre. Inte för att de var ointressanta. Tvärtom! De medverkande var sådana storheter som Ami Lönnroth, Richard Wolf, Roland Pöntinen och Gunnar Adler Karlsson. Orsaken torde vara att jag själv inte var tillräckligt mottaglig. Själen hade kanske inte kommit fram.
Efter våra flyttningar tillvänjs man alltmer efter tredje dagen så att när man åter skall byta bostadsort trivs man förträffligt på den befintliga. Möjligen är det så att själen etablerar sig alltmer allteftersom tiden går. Dock infinner sig också en längtan att åter förnya sig. Det är ju mycket inom oss som är paradoxer och motsägelser.
En liknande företeelse är att den tredje dagen är en grupps kritiska dag. Ibland märks det när våra chefsforum har utlandsresor. En mera humoristisk syn på liknande tema är "fisk och gäster luktar illa på tredje dagen".
torsdag 5 mars 2009
Att förändra tar tid
Ett av dom vanligare diskussionsämnena i våra nätverk för chefer är hur man skall kunna förändra och effektivisera sin organisation. En deltagare sade, som också nämns i de aktuella diskussionsämnena på vår hemsida att förändring är ingen revolution utan en ständigt pågående evolution.
Det företag som det här gäller har genomfört stora rationaliseringar och effektiviseringar i produktion och logistik. Man skulle nu effektivisera i säljorganisationen. Den var oförändrad sedan lång tid och hade fastnat i en form som behövde förändras för att bli effektiv. I chefsnätverket kom det då fram erfarenheter om att för hårdhänta tag i en säljorganisation kan ge en protestrekyl så att försäljningen minskar. Det gäller att vara varsam här.
Som i alla förändringssammanhang är det viktigt att ha medarbetarnas förståelse samt helst även medverkan i förändringarna. Kraften och effektiviteten i förändringarna blir då så mycket starkare. Dock förefaller det som om det vanligaste är motsatsen. Exemplen på detta är många. Gårdagens inlägg är prov på när detta missas.
Det handlar alltså om uthållighet och långsiktighet. I många organisationer och företag byts ledningen ut frekvent. Varje ledning kommer med en ny variant på förändring och med en ny konsult med en ny förändringsmodell. Man hinner inte komma in i den ena förrän den andra tar vid.
För några år sedan spelade man in en film om en förändring i en av våra större kommuner. Medarbetare i förskolan och äldreomsorg intervjuades om vad dom trodde om den nya organisatioen: "Ja, dom håller på och förändrar hela tiden men vi jobbar som vi alltid har gjort!" På frågan om dom hade läst hur den nya organisationen skulle se ut blev svaret: "Dom dokumenten har ett språk och ord som vi inte förstår
Det företag som det här gäller har genomfört stora rationaliseringar och effektiviseringar i produktion och logistik. Man skulle nu effektivisera i säljorganisationen. Den var oförändrad sedan lång tid och hade fastnat i en form som behövde förändras för att bli effektiv. I chefsnätverket kom det då fram erfarenheter om att för hårdhänta tag i en säljorganisation kan ge en protestrekyl så att försäljningen minskar. Det gäller att vara varsam här.
Som i alla förändringssammanhang är det viktigt att ha medarbetarnas förståelse samt helst även medverkan i förändringarna. Kraften och effektiviteten i förändringarna blir då så mycket starkare. Dock förefaller det som om det vanligaste är motsatsen. Exemplen på detta är många. Gårdagens inlägg är prov på när detta missas.
Det handlar alltså om uthållighet och långsiktighet. I många organisationer och företag byts ledningen ut frekvent. Varje ledning kommer med en ny variant på förändring och med en ny konsult med en ny förändringsmodell. Man hinner inte komma in i den ena förrän den andra tar vid.
För några år sedan spelade man in en film om en förändring i en av våra större kommuner. Medarbetare i förskolan och äldreomsorg intervjuades om vad dom trodde om den nya organisatioen: "Ja, dom håller på och förändrar hela tiden men vi jobbar som vi alltid har gjort!" På frågan om dom hade läst hur den nya organisationen skulle se ut blev svaret: "Dom dokumenten har ett språk och ord som vi inte förstår
onsdag 4 mars 2009
Vem styr organisationsförändringarna egentligen?
Ofta undrar jag vad det egentligen är som styr i världen, i samhället och i företagen. Det finns dom som hävdar att världen styrs inte av dom som vi ser i TV utan av andra dolda krafter med särintressen som ligger bakom. Det kallas för konspirationsteori.
Vad är det som styr i företagen och i de stora organisationerna? Kanske inte enbart ledningen. Någon i våra nätverk för ledare hade genomskådat vad som styrde den stora förändringen i hans organisation. Ledningen anlitade ett rekryteringsföretag för att hitta den person som skulle forma och genomföra förändringen. Denna kom och anlitade i sin tur det konsultföretag som skulle bistå i denna förändring. Den nya organisationen var därmed bestämd. Dessa båda hade nämligen tillsammans gjort en likadan förändring i en annan stor organisation tidigare. Den nya varianten anpassades enbart för den aktuella verksamheten.
Det blev, om man så vill, en konspiration med särintressen som styrde det hela mot den nya organisationen. Istället för att ledningen satt sig ner och tänkte efter vad som skulle vara bäst för sin organisation så blev det istället, om man hårddrar, konsultens behov av att tjäna pengar och få beläggning som styrde. Konsulter reser ofta omkring med samma lösning för alla uppdragsgivare. Det är en av orsakerna till trenderna i organisationsvärlden och att det finns så mycket "följa-John"-företeelser. Få företags- och organisationsledningar vågar tänka efter själva. Det finns dock några fåtal exempel på detta.
En av deltagarna i vårt ledarnätverk från ett landsting visade stolt upp den enkla tablå från vilken man styrde och utvecklade verksamheten. En annan deltagare från ett större industriföretag kände igen tablån. Den var likadan som deras egen, dock med några förändringar i orden. Det stod kund istället för patient etc. Dom hade anlitat samma konsult.
Vad är det som styr i företagen och i de stora organisationerna? Kanske inte enbart ledningen. Någon i våra nätverk för ledare hade genomskådat vad som styrde den stora förändringen i hans organisation. Ledningen anlitade ett rekryteringsföretag för att hitta den person som skulle forma och genomföra förändringen. Denna kom och anlitade i sin tur det konsultföretag som skulle bistå i denna förändring. Den nya organisationen var därmed bestämd. Dessa båda hade nämligen tillsammans gjort en likadan förändring i en annan stor organisation tidigare. Den nya varianten anpassades enbart för den aktuella verksamheten.
Det blev, om man så vill, en konspiration med särintressen som styrde det hela mot den nya organisationen. Istället för att ledningen satt sig ner och tänkte efter vad som skulle vara bäst för sin organisation så blev det istället, om man hårddrar, konsultens behov av att tjäna pengar och få beläggning som styrde. Konsulter reser ofta omkring med samma lösning för alla uppdragsgivare. Det är en av orsakerna till trenderna i organisationsvärlden och att det finns så mycket "följa-John"-företeelser. Få företags- och organisationsledningar vågar tänka efter själva. Det finns dock några fåtal exempel på detta.
En av deltagarna i vårt ledarnätverk från ett landsting visade stolt upp den enkla tablå från vilken man styrde och utvecklade verksamheten. En annan deltagare från ett större industriföretag kände igen tablån. Den var likadan som deras egen, dock med några förändringar i orden. Det stod kund istället för patient etc. Dom hade anlitat samma konsult.
tisdag 3 mars 2009
Att vara VD kan vara en riskfylld position
Det kan vara tufft att vara VD. I och utanför våra chefsnätverk känner jag till ett antal exempel där VD får gå på direkten utan varsel. I samtliga fall fick vederbörande veta detta dagen innan eller samma dag som det genomfördes. Visserligen hade det legat i luften och respektive VD kände i de flesta fallen på sig att spänningen gentemot de tongivande krafterna hade ökat.
Om man skulle se någon gemensam nämnare för de olika fallen så skulle det möjligen vara att VD var rationell och effektiv med att utveckla lönsamheten i företaget men att denna rationalitet "trampade på ömma fötter". I något fall var VD ytterst framgångsrik och hade byggt upp ett företag i en större koncern från en enhet på 12 personer till ett företag på 1200 personer. Problemen blev dock att VD inte tog hänsyn till "politiken", till de grupperingar som skyddar varandra, till "svågerpolitiken" etc. I något fall så hade VD ifrågasatt företagsägarnas betydelse som arbetande styrelsemedlemmar för att sänka företagets kostnader med dessas löner.
Resultatet brukar dock bli att respektive VD kommer igen i andra sammanhang och att dessa sammanhang ofta har blivit ännu bättre än det förra. Någon har en topposition i en större offentlig organisation, någon är en inflytelserik samhällsförändrare, någon driver en framgångrik konsultverksamhet och för någon är VD-sparken så färsk med tillhörande näringsförbud så att inget har hänt än. Det känns dock som att även i detta fallet något positivt på väg att hända.
När jag skriver detta kommer jag att tänka på fler fall av sparkade VD-ar. Dom blev av med jobbet för att dom var dåliga på att åstadkomma resultat. De var desto bättre på politik. Men det hjälpte inte. Motsatt mot exemplen ovan således. Dom har dessvärre haft svårt att hitta en ny roll därefter.
Gemensam slutsummering för alla är två faktorer. Den ena är att det känns hårt att bli ratad. Man får en "tagg" som smärtar i början, lindras med tiden men aldrig försvinner helt. Det andra är att man får en värdefull kunskap och erfarenhet för sitt fortsatta liv.
Om man skulle se någon gemensam nämnare för de olika fallen så skulle det möjligen vara att VD var rationell och effektiv med att utveckla lönsamheten i företaget men att denna rationalitet "trampade på ömma fötter". I något fall var VD ytterst framgångsrik och hade byggt upp ett företag i en större koncern från en enhet på 12 personer till ett företag på 1200 personer. Problemen blev dock att VD inte tog hänsyn till "politiken", till de grupperingar som skyddar varandra, till "svågerpolitiken" etc. I något fall så hade VD ifrågasatt företagsägarnas betydelse som arbetande styrelsemedlemmar för att sänka företagets kostnader med dessas löner.
Resultatet brukar dock bli att respektive VD kommer igen i andra sammanhang och att dessa sammanhang ofta har blivit ännu bättre än det förra. Någon har en topposition i en större offentlig organisation, någon är en inflytelserik samhällsförändrare, någon driver en framgångrik konsultverksamhet och för någon är VD-sparken så färsk med tillhörande näringsförbud så att inget har hänt än. Det känns dock som att även i detta fallet något positivt på väg att hända.
När jag skriver detta kommer jag att tänka på fler fall av sparkade VD-ar. Dom blev av med jobbet för att dom var dåliga på att åstadkomma resultat. De var desto bättre på politik. Men det hjälpte inte. Motsatt mot exemplen ovan således. Dom har dessvärre haft svårt att hitta en ny roll därefter.
Gemensam slutsummering för alla är två faktorer. Den ena är att det känns hårt att bli ratad. Man får en "tagg" som smärtar i början, lindras med tiden men aldrig försvinner helt. Det andra är att man får en värdefull kunskap och erfarenhet för sitt fortsatta liv.
måndag 2 mars 2009
Hetsen i skogen
När jag i morse satt för att insupa naturen hörde jag på långt avstånd det omisskänliga ljudet av en skördare. Det gnolar upp och ner ihärdigt. Detta ljud hade jag aldrig hört förrän vi blev deltidsboende i Änglagård.
En skördare i detta sammanhanget är en maskin som greppar tag i träden i skogen, kapar av dem, kvistar och sågar upp i timmerlängder. En person sitter i hytten och kör med en "joystick".
Vi gallrade vårt lilla skogsinnehav runt gården för två vintrar sedan. En söndageftermiddag när vi åt middag kom ett stor monster med stora ballonghjul körande sakta upp för lägdorna från sjön. Åkrar heter lägdor här. Vi fick senare veta att det var skotaren som körde upp inför måndagens början med skogsavverkning. En skotare samlar in timret och kör det till närmaste väg där lastbil hämtar. Dessa 24-meters timmerbilar som ständig kör på vägen genom byn var lite exotiska i början. Det var liksom skoglandets karavaner.
Första måndagen gick vi ut till föraren i skotaren, som för övrig bor i byn, samt till föraren i skördaren och bjöd in till kaffe när det passade. "Icke! Vi har knappt tid att dricka kaffe i hytten, ännu mindre lämna fordonet för att fika. Vi sitter här i var sin hytt och jobbar ständigt." Efter några dagar fick jag dock se en anställd stå utanför skördaren för att röka. Han uttryckte sig urskuldande. Man kan ju inte sitta och köra ständigt man blir ju vansinnig. Man måsta ta en paus.
På fredagkvällen när det var mörkt och vi satt i förmaket och intog middagen var det rena "Las Vegas" nere i skogen. Där höll skördaren på med avverkning med många lampor och strålkastare tända. I hytten satt avverkningsfirmans ägares dotter, ca 30, år och körde, helt ensam. Innan på eftermiddagen hade vi pekat ut vilka träd vi ville bli av med för att björkhagarna skulle komma fram. Hon gick in i skördaren och fällde i ett nafs de största furorna som vi har.
Den stora våndan infann sig för entreprenören när en grej på skördaren gick sönder och allt hängde på hur snabbt man kunde få fram den nödvändiga reservdelen. Det är då effektiviteten på fraktbranschen ställs på prov. En dag mer eller mindre spelar stor roll för det ekonomiska resultatet.
Skoterföraren sade en dag till mig att förr då man körde med hästar fick man vila ibland. Hästarna måste ju ha mat och vila. Men nu med maskinerna så blir det ingen vila. Dom går oavbrutet, i skift, utom när dom går sönder.
Jag tänker att detta är ett exempel på den hets och kostnadsjakt som infinner sig alltmer i vårt samhälle. Det hela blir ännu något mer befängt när man tänker på att mycket av produkterna från skogen går till sådant som vi ej använder. När reklamen i brevlådan går direkt i soporna, när dagstidningarna är stora klumpar som ju var och en endast kan ta till sig till en minimal del mm. Ibland kan man se Norrlands inland inte som natur utan som en produktionsyta, med risiga hyggen och halvfull sjö på vintern. Det blir något av frosseri. Det viktiga är dock att vi var och en försöker att endast utnyttja det som vi verkligen behöver och inte det som är onödigt.
En skördare i detta sammanhanget är en maskin som greppar tag i träden i skogen, kapar av dem, kvistar och sågar upp i timmerlängder. En person sitter i hytten och kör med en "joystick".
Vi gallrade vårt lilla skogsinnehav runt gården för två vintrar sedan. En söndageftermiddag när vi åt middag kom ett stor monster med stora ballonghjul körande sakta upp för lägdorna från sjön. Åkrar heter lägdor här. Vi fick senare veta att det var skotaren som körde upp inför måndagens början med skogsavverkning. En skotare samlar in timret och kör det till närmaste väg där lastbil hämtar. Dessa 24-meters timmerbilar som ständig kör på vägen genom byn var lite exotiska i början. Det var liksom skoglandets karavaner.
Första måndagen gick vi ut till föraren i skotaren, som för övrig bor i byn, samt till föraren i skördaren och bjöd in till kaffe när det passade. "Icke! Vi har knappt tid att dricka kaffe i hytten, ännu mindre lämna fordonet för att fika. Vi sitter här i var sin hytt och jobbar ständigt." Efter några dagar fick jag dock se en anställd stå utanför skördaren för att röka. Han uttryckte sig urskuldande. Man kan ju inte sitta och köra ständigt man blir ju vansinnig. Man måsta ta en paus.
På fredagkvällen när det var mörkt och vi satt i förmaket och intog middagen var det rena "Las Vegas" nere i skogen. Där höll skördaren på med avverkning med många lampor och strålkastare tända. I hytten satt avverkningsfirmans ägares dotter, ca 30, år och körde, helt ensam. Innan på eftermiddagen hade vi pekat ut vilka träd vi ville bli av med för att björkhagarna skulle komma fram. Hon gick in i skördaren och fällde i ett nafs de största furorna som vi har.
Den stora våndan infann sig för entreprenören när en grej på skördaren gick sönder och allt hängde på hur snabbt man kunde få fram den nödvändiga reservdelen. Det är då effektiviteten på fraktbranschen ställs på prov. En dag mer eller mindre spelar stor roll för det ekonomiska resultatet.
Skoterföraren sade en dag till mig att förr då man körde med hästar fick man vila ibland. Hästarna måste ju ha mat och vila. Men nu med maskinerna så blir det ingen vila. Dom går oavbrutet, i skift, utom när dom går sönder.
Jag tänker att detta är ett exempel på den hets och kostnadsjakt som infinner sig alltmer i vårt samhälle. Det hela blir ännu något mer befängt när man tänker på att mycket av produkterna från skogen går till sådant som vi ej använder. När reklamen i brevlådan går direkt i soporna, när dagstidningarna är stora klumpar som ju var och en endast kan ta till sig till en minimal del mm. Ibland kan man se Norrlands inland inte som natur utan som en produktionsyta, med risiga hyggen och halvfull sjö på vintern. Det blir något av frosseri. Det viktiga är dock att vi var och en försöker att endast utnyttja det som vi verkligen behöver och inte det som är onödigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)