Bli kvar eller förnya

Nostalgin håller oss kvar vid det befintliga. Den kan vara bedräglig. Vi tänker på allt det goda som är förenat med det nuvarande. Det negativa har vi förträngt, accepterat eller vant oss vid.

Det kan dock finnas ett annat tillstånd som lockar men vi håller kvar vid det befintliga. Det skulle vara svårt att mista allt det positiva i det. Samtidigt finns det risker med det andra. Man vet ju inte hur det går.

Då jag dock drar mig till minnes dom uppbrott som jag har gjort hittills i livet kan jag inte erinra mig att jag ha ångrat något. Varje gång har det tvärtom inneburit en förnyelse som i backspegeln ter sig positiv på alla plan.

Det nya som lockar kommer från min innersta natur och att bryta mot den är att bryta mot mig själv och livet.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." (Kierkegaard)

"Skulle jag önska något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjlighetens lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheter" (Kierkegaard)

"Den vanligaste formen av förtvivlan är när man vet att man inte väljer att vara sig själv" (Kierkegaard)

"I did it my way" (Sinatra)

"Budskapet är mer sant än verkligheten"

Tänk om det inte är som vi tror. Klimatuppvärmningen kanske inte beror på koldioxidutsläpp, svininfluensan kanske inte var ett så stort hot, kärnkraften kanske inte heller är så farlig. Förr var magsår en stor fara som följd av stress nu är det utbrändhet som är faran. Exemplen är många.

Det kanske är så att vi fokuserar på en sak i taget. Media styr. Den aktuella saken drivs av "profeter" så att budskapet blir ett faktum, ibland rent av en "självuppfyllande profetia". I Sverige är vi ju så kallade "early adopters". Vi är lydiga och gör det som gäller. Under tiden uppstår det tvivlare men "profeterna" blir med tiden så involverade i sin sak så att det blir omöjligt att ta sig ur med äran i behåll. Dom måste fortsätta även om också dom tvivlar.

Man kan inte veta med säkerhet om det är så men man kan inte utesluta det heller. När mina barn gick i skolan så sade en lärare att numer har barnen tandställning. När han själv gick i skolan hade dom hålfotsinlägg. När vi hade seminarium om teaterregissörens ledarskap för våra chefsnätverk så fick vi veta att på soppteatern får publiken numer dricka vin men ej röka. Innan fick publiken röka men ej dricka vin.

Lyssna på den inre rösten

Medlen för att lyckas med det man vill uppnå är att det känns rätt invärtes. Om man så skall skapa något på fritiden eller uppnå ett karriärsmål så gäller samma förutsättning.

På fritiden duger det inte att göra något som livspartnern, eller vännerna vill men som man själv inte känner för. När man däremot blir tänd på något så kan man utveckla oerhörd energi. Skapararbete blir då inte arbete utan ett nöje och resultatet brukar bli strålande.

I karriären duger det inte heller att ägna sig åt något som man har halvdant intresse för. Samma där, när man verkligen vill uppnå något så är krafterna och energin obegränsad. Ofta hör jag att det är svårt att veta vad man vill. Mitt råd är då att prova vad som helst. Fastna inte i något halvdant.

Den inre rösten är svårfångad men effektiv då man finner den.

Intryck från Herta Müllers tal på Nobelfesten

Jag lade några olika ord på minnet från nobelpristagerskan Herta Müllers nobeltal i torsdags.

Det första handlande om att den som föds, gifter sig och begravs i samma by lever ett liv i kistan. Den som ger sig ut och provar nytt får ett intressantare och rikare liv.

Det andra handlade om alla dom fega som gick regimens ärenden i diktaturens Rumänien, om alla dom som som krympte som människor. Man blir varse hur bräckliga vi är och hur förhållandet skulle vara detsamma i vårt land och i vår tid om förutsättningar skulle bli sådana. När man tänker på de extrema politiska krafterna som har verkat efter andra världskriget och verkar även idag i vår omedelbara närhet förstår man hur lätt även vi skulle kunna hamna i en totalitär regim.

Det tredje handlande om bokens makt. "Inget talar till mig lika starkt som en bok". Det tillhör livets höjdpunkter när man upplever det. I jämförelse med tidens brus och strunt i media framstår den goda boken som en ros i en öken.

Dom små krabaterna

En helg tillsamman med dom små barnbarnen skänker energi och värme. Lille Melvin, 14 månader och lilla Astrid 11 månader är spontana, lever i nuet och struntar i det som var och det som skall bli.

Dom tänker bara på sig själva och är helt oförställda och ärliga. Dom är nyfikna på allt och vill ta och känna på alla saker både med händerna och med munnen. Om ett eller två år kommer deras nyfikenhet att övergå till vokabulären och dom kommer att ställa alla möjliga frågor om varför tillvaron och livet är som det är.

Dom skänker en outsäglig glädje när dom ler och skrattar. Ett skratt som är så klingande och rent. När dom börjar dansa med kroppen och vifta med händerna i luften åt luciasången ligger man själv dubbel av skratt. När man sjunger Imse Vimse Spindel för dom lyser deras små ansikten.

När dom är ledsna och skriker väcker dom medlidande och man söker alla medel att få dom tillbaka till glädjen och ron. När den ena lilla handen håller om mitt pekfinger och den andra om mitt lillfinger för att få trygghet och ro i resan mot John blund blir man rörd.

Dom har den nyfikenhet och det fria tänkande som kommer att minska alltefter som livet går. Värdefullt för den som kan behålla barnasinnet. Man älskar dom små krabaterna.

När VD får sparken

Att bli av med sitt jobb eller att få sparken är i olika grad en knäck för självförtroendet. I våra chefnätverk händer det då och då att någon råkar ut för detta.

Speciellt drastiskt brukar det vara när VD-ar får sluta. Det sker ofta plötsligt som en blixt från en mer eller mindre klar himmel. Även om den kommer från en molnig himmel känns det hårt. Det blir en knäck för självförtroendet.

Det finns dock en positiv sida också. För dom som blickar tillbaka efter många år har det ofrivilliga uppbrottet resulterat i ett lyft i livet. Vi pratade mycket om detta vid vårt senaste nätverksseminarium på Änglagård.

Några exempel är VD-n i det kommunägda bolaget som trotsade den lokala styrande klicken och fick gå eller VD-n som förslog att den arbetande styrelseledamoten skulle avgå för att spara kostnader som därmed själv fick gå eller VD-n för ett stort koncernbolag som hade lysande resultat och tillväxt men fick gå för att det blev fel personkemi gentemot koncernchefen eller som nu senast VD-n som fick gå för att han vägrade ändra organisationen efter styrelsens önskan.

Ibland säger man att de personer som har kommit långt i sin karriär har fått sparken någon eller några gånger. Måhända kommer det alltmer att bli en merit att ha fått det. Så är det ofta i USA. Att ha fått sparken som VD tyder ju på en egen kreativitet och drivkraft. Detta efterfrågas ju ofta men det kan också tyda på oförmåga att ställa in sig i ledet, ett krav som också ses vara i ökande. Paradoxerna råder alltid.

Kulturskillnader

Igår lyssnade jag på författarinnan Bodil Malmsten som sedan tio år bor i Frankrike. Hon gjorde intressanta jämförelser mellan svensk och fransk kultur.

I Sverige har vi ont om tid. Det har man inte i Frankrike. I snabbköpskassan vill vi att det skall gå snabbt och effektivt. Vi är väldigt otåliga om detta störs. I Frankrike betalar man ofta med check och detta gör man när varorna är nerpackade i kassen. När checken skall fyllas i för man en dialog om vilket datum det är och sedan kommer en del prat om hur vädret är i förhållande till detta datum. Under tiden förhåller sig kön lugn.

Andra skillnader är att vi lätt tar på oss skulden för felaktiga saker. En fransman skulle aldrig ta på sig skulden, hur fel han än har gjort. Det är alltid andras fel. Vi ser också faror i mycket som en fransman bara rycker på axlarna åt.

Beträffande gott om tid så fick vi veta när vi var i Italien att där betalar man inte räkningar på Internet. Där åker man till posten och betalar. Det kan ta en halv dag i den byråkrati som finns där.

Det är intressant och berikande att uppleva kulturskillnader. Vid vår kommande resa för nätverksdeltagare till Italien kommer en gruppuppgift att vara att betala en räkning.

En specifik marknadsstrategi

Oftast ser kunden enbart kostnaden för den produkt som införskaffas och glömmer bort den inbesparing och ökade effektivitet i organisationen som produkten alstrar.

En av våra deltagare i ledarnätverken berättade om hur man angriper den frågan och lägger upp en strategi för att förmå kunden till en ökad självinsikt därvidlag. Det normala är att en säljare möter en inköpare och/eller en användare av en produkt. Av slentrian bortser dessa från helhetetsperspektivet och den besparingspotetial som produkten möjliggör.

I det aktuella fallet startas en särskild marknadsenhet som väljer ut de största kunderna, analyserar var och en och tar kontakterna på en högre organisatorisk nivå där intresse för inbesparingar i den totala verksamheten är större.

Avvikare

Efter umgänge med släkt och vänner blir man påmind om att det inte är ovanligt med avvikare. Det är personer som inte faller in i gängse mönster på grund av oförmåga eller ovilja. Vi träffar sällan på dom i arbetslivet för dom finns ofta utanför detta.

Variationerna på avvikelse är lika många som det finns avvikare. Det kan handla om personer som aldrig flyttar hemifrån, personer som långt upp i livet ännu inte lyckas få jobb trots hög utbildning, några lyckas inte hitta livspartner och inte heller vänner utan lever i ensamhet, andra hemfaller i alkoholism eller annat missbruk.

Orsakerna kan man bara spekulera i. Några kan vara att föräldrarna ställer höga krav på sina barns utbildning och karriärer så att det låser sig för deras utveckling eller att föräldrarna är mycket framgångsrika och barnen känner sig oförmögna att leva upp till detta arv. Allmän misär och föräldrars eget misslyckande är naturligtvis också en vanlig orsak.

Relationen föräldrar barn är inte alltid enkel, den blir lätt motsägelsefull. Detta skildras förnämligt i Ingemar Bergmans "höstsonaten" som för närvarande visas på Dramaten där barnen fick olyckliga liv och till och med sjukdom på grund av moderns självuppfyllelse och kärlekslöshet. Man slås av att orsakerna till avvikelse ofta ligger hos föräldrarna

Managementresa till Libanon

Förutom managementresan till Italien kommer vi också att göra en managementresa till Libanon under nästa år för våra "Nätverk för ledare".

Den kommer att ledas av Wadih El-Achkar som har libanesiskt ursprung. Han är för närvarande näringslivschef på Botkyrka Kommun och medverkade i vårt senaste nätverksseminarium i där. Han imponerade på oss då han redan vid 35 års ålder har hunnit med mycket såsom att ha varit kommundirektör på Ragunda Kommun några år.

Libanon är ett litet land, som Skåne, och rymmer många olikheter såsom muslimer av olika slag, kristna, ortodoxa, romer, palestiner, armenier mm. Dessa har lärt sig samarbeta väl utom när dom krigar med varandra, som dom har gjort några av dom senaste decennierna.

Vi kommer att studera annorlunda strukturer såsom att släkten ofta är den ekonomiska enheten i entreprenörskapet, hög flexibilitet i en omgivning med starkt skiftande förutsättningar, hur svenska företag klarar den annorlunda kulturen mm.

Introduktion till detta kommer att bli vid en "after work-tillställning" den 28 januari på en libanesisk restaurang.

Organisationsproblem kan läka av sig själv!

Allt kan hända i organisationer och i mänsklig samlevnad.

I ett företag har under många år funnits ett missnöje med ledningen. Personalenkäterna har pekat på bottenbetyg. Situationen har varit pressande såväl för personalen som för ledningen. Ingenting har hänt dock utan samma ledning sitter kvar och i stort sett samma personal, år efter år. Misshälligheterna har bestått.

Nu ännu några år senare visar det sig att stämningen på företaget sakta blir bättre med sittande bemanning och ledning utan att konkreta förändringar har vidtagits. Är det så att man tröttnar på att vara missnöjd så att det är lika bra att anpassa sig till den rådande situationen? Eller kanske man hetsar upp varandra till överdrifter om misshälligheterna när dessa pågår som hetast? Eller är den process som innebär att problemen penetreras och diskuteras på olika plan i sig förbättrande? Vägen är ju målet.

En positiv effekt blev att man i den negativa situationen blev mindre motiverad så att de alldeles för långa arbetsdagarna blev meningslösa. Man reducerade till normal arbetstid. Nu när allt blir bättre så behåller man den normala arbetstiden. Allt negativt innehåller ju även något positivt.

Under hela denna perioden går företaget ekonomiskt mycket bra!