Våra barnbarn är Astrid 9 månader och Melvin ett år (idag). Då andra har pratat om det stora i att få barnbarn har jag varit mindre intresserad men när våra egna kom så älskar jag dom.
Dom kan inte prata och inte gå men dom kommunicerar mer än någon. Dom lever enbart i nuet och tänker bara på sig själva. Dom utstrålar en positiv energi och vi njuter av att ha de varma, runda och knubbiga krabaterna i våra knän. Vi tänker på dom när vi inte har dom. Dom är oförstörda och helt naturliga.
När Melvin nu kan gå med stöd av en vagn tänker man på när gamla mamma gick med sin rullator. Likheterna är många när människor kommer till världen och när dom lämnar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar