Tid, uthållighet och information

Att organisera om blir allt vanligare. Nya chefer har ofta nya organisationer i väskan. Man kan undra varför men ibland kan det kanske friska upp och öppna gamla låsningar. Det är också ett faktum att omorganiserandet är ett dragspel, det går fram och tillbaka efter trender.

Det svåra är dock hur man skall få medarbetarna att arbeta efter det nya. Många fortsätter enligt det gamla och det blir lätt en röra av alltihop. Man tycker att hur mycket man än informerar så tränger det inte fram ändå.

När man är organisationskonsult och intervjuar medarbetarna så förstår man hur stor skillnad det är på hur man resonerar på den operativa nivån respektive i ledningsgruppen. De är som två olika världar som inte har en aning om varandras verklighet.

Det enda sättet att få igenom det nya torde dock vara tid, uthållighet och ständig information.

I Kina får man sparken efter ett misstag!

I våra chefsnätverk får vi ofta höra intressanta saker från deltagare som återkommande är i andra länder och kulturer. Kina blir allt vanligare och även Indien.

I Kina är det inte ovanligt att man kan få sparken när man gör ett misstag. Det får dessvärre följden att misstagen döljs så att de visar sig långt senare när de är mycket dyrare att rätta till. Man missar också att dra nytta av den erfarenhet och kunskap som misstag ger. Uthålligheten är också dålig. Man gillar inte att "göra om".

I Indien gör man exakt det som man är tillsagd att göra och inget annat. Det lilla extra som kan behövas och som kan ses när arbetet pågår kommer inte med. Det går en skröna om en man som skulle spola av en trottoar med en vattenslang. Dock fungerade inte vattenpumpen så det kom inget vatten ur slangen men han slutförde ändå arbetet utan vatten.

Det viktiga är ändå att inse att när man är mitt inne i Kina på egen hand så är det inte dom andra som är annorlunda utan det är jag själv som är det.

Våra medier förenklar världsbilden!

I förra veckan träffade vi Ingmar Karlsson som är ambassadör och författare. Han har bott i många länder under sin diplomattid och han berättade om förhållandena i muslimska världen.

Den är stor och sträcker sig från Filippinerna till Marocko samtidigt som den ju sprider sig över Europa. Det finns fler muslimer i Europa än Skandinaver. Många väldigt olika kulturer ryms i den muslimska världen precis som i den kristna. Det är stor skillnad mellan en grekisk-ortodox och en Lestadian i Tornedalen.

Som ett exempel kan man tro att Kurdistan är homogent trots att det finns i tre nationer. Att vara kurd är ett dock ett samlingsbegrepp på många identiteter med olika språk som skiljer sig lika mycket som svenska och holländska.

Många muslimska nationer är produkter av Europas kolonialtid då man ritade upp gränser som istället för att ena olika kulturer drogs för att splittra i syfte att minimera möjliga maktcentras betydelse.

Man får en förnimmelse av hur lång en väg till demokrati här kan vara. Det är lätt att få en förenklad världsbild från våra medier.

Att välja mellan olika jobb

Vi är nu åter inne i en period när efterfrågan på arbetsmarknaden ökar samtidigt som många är villiga att byta jobb. Under den ekonomiska krisen vågade arbetsgivarna inte anställa och de anställda tyckte det var tryggast att stanna kvar där man var. Denna försiktigthet stannar en period efter att ekonomin har återhämtat sig men nu har det lossnat och utbudet på intressanta jobb och intressanta sökare har ökat.

Under vintern har det lossnat och i en del fall är det som en ketchup-effekt. Efter att det har varit dött i anbud på nya jobb så har det nu lossnat så att erbjudandena från rekryteringskonsulter m fl har ökat.

Det händer att vi i chefnätverken hjälper deltagare att välja mellan olika alternativ som står till buds. När man har varit med om det några gånger så märks det så tydligt att den som presenterar anbuden redan har valt. Som rådgivare kan man oftast bara bekräfta det redan valda. Den stora nyttan för den som skall fatta beslutet är dock att få berätta om det. Det är själva berättelsen som förtydligar och avgör valet.

Utbrändheten finns kvar!

Vi pratade i ett chefsnätverk om hur fenomenet utbrändhet och att "gå in i väggen" finns kvar. Vi fick några exempel på hur det kan komma som en blixt från en klar himmel. Man anar ingenting om att någon är i farozonen förrän det bara händer.

Symptomen varierar men den som drabbas blir apatisk, orkeslös, orkar inte gå upp ur sängen, utslagen i intellektet, muskelsmärtor, stel nacke mm. Vägen tillbaka är lång och mödosam och kan i värsta fall ta många år.

Orsaken är ofta att man skall vara duktig och att man är ambitiös och ska kunna klara alla krav på jobbet och hemma. Övertidsuttaget just nu i Sverige tycks vara högst någonsin. Vanligt är också att man är angelägen om att tillfredsställa andra och glömmer bort sig själv. Vi pratade om i chefnätverket att om man istället hade tänkt på sig själv i första hand så hade man haft bättre förutsättningar att hjälpa andra.

Att vara gift med någon som drabbas av detta är också tufft. Att klara jobb och dessutom allt hemarbete och att försöka hålla barnen i en normal drift frestar på. Ljuspunkterna blir då de små stegen framåt. Även om de är behäftade med återkommande bakslag så får man inte ge upp.

Selma

I helgen fick jag bekanta mig med barnbarn nr tre. Det är lilla Selma som nu är en månad gammal. Jag träffade henne när hon var nyfödd men nu visade hon de första tecknen på kommunikation Hon kunde följa med blicken.

Det är något stort och överväldigande att se ett nytt liv komma till världen. Det är förunderligt att känna kärleken till den lilla komma flödande. Det går inte att förklara med logik och intellekt utan det är något av allt detta som vi upplever som vi inte styr och kan förklara men som finns.

Man är ju också nyfiken på vilken personlighet denna lilla Selma skall få efter att ha sett de två första barnbarnen, 2 och 2½ år redan ha utvecklat ytterst tydliga personligheter. Man inser också hur vi alla har vårt beteende och vår personlighet och hur djupt det är förankrat från begynnelsen. Inte konstigt att det är i stort sett omöjligt att förändra sig.

Det är ett privilegium att få njuta av de små barnbarnen utan att ha det dagliga och nattliga ansvaret för dom.

Att möta olika verkligheter i våra chefsnätverk

Jag fortsätter mina tankar om våra chefsnätverk. Vi har sedan många år bannlyst professionella konsulter, utvecklingsmodeller och föredragshållare. Jag har ju själv varit en sådan och upptäckt hur detta kan begränsa och missleda. Dock inte sagt att allt detta är av ondo. Ibland kan det behövas en uppryckning i tankeverksamheten men den hör nog mer hemma hos nya, oerfarna och unga chefer.

Våra chefnätverk innebär att man får upplevelser av olika verkligheter som leder till eftertanke och utveckling. Dirigenten på konserthuset, kapten på Silja Europa, samerna i Mittådalen, biståndsarbetarna i Afrika, kökschefen och hovmästaren på Operakällaren, inka-kulturen i Peru, ärkebiskopen, spänningarna i FN-zonen i södra Libanon, regissören på Stadsteatern, mytologin och filosofin i Grekland är bara några exempel ur sådana verkligheter.

Grunden i verksamheten är dock när man får stanna upp ett tag vid ett nätverksmöte för att få konsolidera allt som man upplever och att få lätta på sina bördor genom att tanka ur dom till andra samtidigt som man får höra att andra också har problem. Det senare är uppbyggligt för då minskar dom egna problemen. Man kan ju lätt tro att andra är problemfria.

Att utvecklas av det annorlunda under trevliga former

Jag funderar vidare på varför våra deltagare i chefsnätverken är så trogna våra nätverk. Jag tror att det bland annat har att göra med att vi har vågat släppa loss från det konventionella utbildningstänkandet.

Vi matar inte in teorier eller krystade ideal och häftigheter som etablerade gurus står för och som det naturligtvis finns mycket sanning i men som ofta befinner sig långt från den verklighet som vi människor lever i. Vi ägnar oss istället åt olika sorters verkligheter som våra nätverksdeltagare får möta. Man utvecklas ju mest när man möter det annorlunda. Vardagsspåret blir lätt en transportsträcka.

Det är viktigt att utveckla sig som människa, att känna sig själv och att bli mer mogen, insiktsfull och ödmjuk med ökad förståelse om hur lite man egentligen vet. Visdom och klokhet är andra ord för detta.

Vi får ofta höra att det är trevligt på våra nätverksmöten och seminarier. Om man får nya insikter under sådana omständigheter och när man upplever behag och kravlöshet så blir man mer receptiv och de nya insikterna får lättare att hamna på djupet där grunden finns för all utveckling.

Våra nätverksdeltagare är med år efter år

Något som vi ibland tänker på i Etärnkonsult är det faktum att det är så många av våra nätverksdeltagare som stannar kvar i våra nätverk så länge. Ca 70% har varit med i över 5 år och ca 40 % har varit med i över 10 år.

Vi torde vara dom som har varit igång längst med att driva chefsnätverk så vi borde ju har lärt oss en del. Trogenheten att stanna kvar ökar ständigt och senaste året har endast några fåtal lämnat nätverket. Förmodligen är vi unika inom managementbranschen med att ha kunder som är så trogna.

Man kan undra varför det är så? Vi tror själva att en stor orsak är den öppenhet och det förtroende som vi har lyckats skapa i grupperna. Man kan under kravlösa förhållanden penetrera det som man verkligen tycker är viktigt samtidigt som man har det trevligt. Vi får också stor uppskattning var gång vi har seminarium och utbildningresor.

Detta kan osa skryt men det är ett faktum som vi är både ödmjuka, förvånade och tacksamma inför och naturligtvis väldigt glada för.

Tankar efter händelserna som pågår i Japan

Vårt sätt att leva livet är fartfyllt och expansivt till skillnad från naturfolken som ser livet som ett tillstånd. Jag har många gånger funderat på varför det är så och varför kulturer kan vara så olika. Man kan också se skillnaderna mellan oss som bor här och nu. Några är expansiva och några anser att det är bra som det är.

Vi lär ju alla komma från Afrika. Vi som flyttade därifrån blev expansiva medan dom som stannade kvar tar det lugnt Många av oss flyttade vidare till Amerika. Dom som gjorde det blev expansiva och påverkade vår utveckling som annars hade förhållit sig på en lugnare nivå.

Idag är det nog många som stannar upp i världen och ställer sig andra frågor än de som var aktuella i förra veckan efter händelserna i Japan. Det är kanske ändå en futtighet det vi människor kan expandera oss till jämfört med naturens krafter. Vi kanske inte skall tro att vi är så märkvärdiga och istället bli lite mer ödmjuka. Det kanske är viktigare att leva här och nu och vara tacksamma för det vi har. Expansion leder ofrånkomligt till kollaps. Det visar historien.

Naturen skövlas

På Änglagård så förfäras vi av att det eventuellt blir 5 vindkraftverk på den vackra skoghöjden på andra sidan sjön, rakt i vårt blickfång. På dagarna kommer de att snurra och i värsta fall höras och på nätterna blir det maffiga röda blinkljus. Långt upp i skogen där vi ofta vandrar och åker skidor blir det i värsta fall 55 vindkraftverk.

När man dock tänker efter så har vi människor förstört naturen i hela vår historia. Stockholm var ju en gång vacker skärgård. Skåne är ju till stor del totalskövlat. Det finns bara jordbruksmark. Naturen är borta.

Här i Norrlands inland ser vi, på våren, stora ytor ful sjöbotten när kraftbolagen har tömt sjön. Indalsälven en mil bort var brusande forsar och är nu ett antal blanka sjöar. På en skidtur i helgen skulle jag åka en av de gamla stigarna som ännu kan skönjas och plötsligt var det ett kaos av timmer, stubbar och ris med bullrande maskiner som utplånade allt inklusive stigen.

Så man får väl vara glad ändå och glädjas åt den del av naturen som ju ändå finns kvar.

Problem

Ibland händer det i våra chefsnätverk att någon drabbas av en knippe bekymmer på samma gång. Det kan handla om problem på jobbet av olika slag, problem i familjen, ekonomiska problem och även problem av annan art.

Det enda vi vet är att vi människor prövas och att vår enda möjlighet är att reda ut problemen och att gå igenom dom tills dom blir lösta. Några kräver insats av oss själva och några löser sig själv.

Det underlättar att prata med andra om sina problem. Det är som att "tanka av dom". Dom känns lättare efteråt. Ibland innebär själva berättadet för andra att dom i och med det får sin lösning. Sådant händer ofta i våra chefsnätverk.

Man kan ej fly från sina problem, behålla dom för sig själv och gå vidare i livet. Då får man en tung börda att bära på som gör att man har sämre krafter att möte andra utmaningar på livets stig. Man måste gå rakt in i dom bekräfta dom för sig själv och för andra så att man blir av med dom och kan gå vidare och istället vara stärkt av de erfarenheter som man fick.

Livets tävlingsarena

Att "vara någon" är viktigt för oss människor. Vi springer på livets tävlingsbana och alla vill ha en för sig själv så acceptabel position som möjligt. Många vill komma så högt som möjligt. De som ligger i täten har stressigt och får offra mycket av livets goda och riskerar ständigt att falla. De som ligger sist kan må dåligt av det.

Placeringen kan definieras genom vilken jobb/position man har, hur framgångrik man är, om man är socialt etablerad, hur man bor och vilken ekonomi man har. Den kan också definieras av vilken "aura" eller utstråling man har, med andra ord hur sann man är mot sig själv och i hur hög grad man har hittat sig själv.

Ibland skiljer man på postionskultur och anseendekultur. Man måste inte vara hög chef för att ligga bra till i tävlingen men kan vara frilansare, konstnär, artist, författare mm.

Det viktigaste är kanske ändå inte att ha så bra position som möjligt utan att lyckas få den position som man själv vill ha.

Solsidan

TV-programmet "Solsidan" är för ovanlighetens skull ett program med djupt innehåll. Det är dock i huvudsak en komedi och jag själv skrattar mycket. Det var länge sedan jag såg humor som jag skrattar så mycket åt som detta.

Det djupa innehållet står för att man också kan säga att det är en dokumentär och även en tragedi. Det är så här, stundtals överdrivet förstås men ofta inte, som människorna lever livet. Man känner igen och ser runt omkring sig det mesta. Tragedin består i att det är tråkigt att vi är bråkiga och elaka mot varandra. Inte konstigt att det finns så många skiljsmässor.

Prylgalenhet, statustävling, tidsstress, försummelse av partner och barn etc. Det är extremen av ytlighet, tomhet och meningslöshet. Bristerna i livet försöker man lappa över med fler prylar och meningslösa resor.

Troligen väcker det tankar hos många och det är verkligen träffsäkert att åstadkomma detta med komik. En teaterpjäs kan förändra livet. En sådan har dock beränsad publik men här är det populärkultur som når många.

Funderingar på Internationella kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen och jämställdhetsfrågan diskuteras livligt. I morse var det ett kvinnligt styrelseproffs som hetsade på kvinnor att ge sig upp i styrelser och de högre chefsposterna. Hon var stolt över att nyligen har tillsatt två kvinnliga vd-ar. Hon berättade öppet att hon rekryterar ur sitt "nätverk" där det finns lika många kvinnor som män.

Två funderingar omkring detta: För det första skall det naturligtvis vara jämställt i styrelser och högre chefsposter men är det klokt att hetsa människor till detta. Dessa poster är ju ingalunda en garanti för ett lyckligt liv, kanske istället tvärtom. För det andra skämdes hon inte för att berätta att hon rekryterar sina vänner, "ur sitt nätverk", till de högre posterna. Vänskapskorruptionen är utbredd i företagsledningarna och här redovisades det öppet.

En annan undring kan man ha inför det faktum att det nu är så många fler kvinnor än män som avslutar de högre utbildningarna. Vad betyder detta inför framtiden? Får vi ett matriarkat? Det skulle säkert vara positivt men hur blir då männen? Eller tar sig männen upp till de högre posterna med lägre utbildning? Detta är säkert också positivt då det inte bara blir de döda egenskaperna logik och teori som styr utan mer av livets levande krafter

Vinden på kalfjället

I helgen tog vi en skidtur upp på fjället i storm. Det är imponerande att känna på naturens oerhörda krafter. Bilden är tagen på måfå då det inte gick att se motivet. iPhonen blev genast full av fukt av snödrevet. Platsen är vid trädgränsen i en ravin. Till vänster ser man en stor driva. I den var det en naturälskare som grävde ur en grotta som han övernattade i för några vintrar sedan. Till höger förnimmer man de sista små fjällbjörkarna innan kalfjället tar vid.

Vi åkte upp ur ravinen och vända genast neråt igen i medvinden. Snön är vindpistad så det är fint underlag för skidorna. Vid stugan, två kilometer ner, viner det i träden och här uppe stormar det och man kan bara fantisera om hur det är uppe på Helags där det torde råda orkanvindar.

Det rådde det typiska fjällvädret när västvindarna drar in med ständiga snöbyar. Det är välgörande att känna på krafterna under trygga omständigheter. Man inser att om de inte skulle vara trygga så skulle man inte klara sig någon längre stund här uppe. Det är lätt att bli ödmjuk och inse sin litenhet.

Motion

Att det är nödvändigt att motionera vet alla. När vi hade vårt senaste seminarium på Änglagård för chefsnätverken fick vi veta att "alla, i princip" sjukdomar går att undvika och bota genom rätt sätt att leva livet. Kost och motion är centrala delar i detta.

Det gäller dock att hitta ett sätt att motionera som är roligt och som man gillar. Våra förfäder fick motion i det arbete som var nödvändigt för att överleva. Numer är det våra intressen som istället kan styra vårt sätt att motionera.

Ingemar Stenmark sade nyligen vid en intervju att numer åker han skidor för att komma ut i naturen. Så är även mitt sätt att se på skidåkning. Jag åker upp nya spår i djupsnön för att få se nya delar av naturen istället för att slå hastighetsrekord i de preparerade spåren. När man gillar naturen får man automatiskt motion. Jag gillar också att avverka skog, hugga ved med yxa, klippa stora gräsmattor med gånggräsklippare mm. På köpet får jag motion, inte som primäruppgift utan som sekundäreffekt.

Siri

Om en stund skall vi dricka kaffe med granntanten Siri här vid Änglagård. Hon är 84 år och sitter ensam i sin lilla gula stuga sedan många år. Hon har ständigt ont och diverse krämpor här och där. Hon sitter alltid i sin lilla stuga. Den längsta promenaden går till brevlådan, 50 meter bort och ibland till någon granne på ungefär samma avstånd. Ibland kommer barn, barnbarn och barnbarnsbarn och hälsar på.

Det hon ägnar sig åt är bakning, krukväxtskötsel och framför allt TV-tittning. Hon har bara varit söderut en gång i sitt liv. Då gick resan till Öland med en halvtimmes stopp i Stockholm. Trots detta pratar hon om Stockholm som om hon vore hemma där. TV-n gör sitt till för att hålla henne ajour.

Hon besitter en klokhet och livserfarenhet som ofta förbluffar. Hon vet ofta genast svaren på de frågor som vi går och funderar på. Hon är ytterst klar i knoppen. Hon har aldrig gjort någon yrkeskarriär utan har alltid enbart skött hemmet.

Hon är också byns informationscentral. Hon berättar allt för oss och förmodligen också allt om oss. Omkring henne råder den totala friden, ingen hets på något sätt.