tisdag 24 december 2013
fredag 20 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Idag skulle det varit din födelsedag! Du skulle fyllt 66 år. Det går inte att sjunga: "ja må hon leva" och inte heller det lilla tillägget: "ska man inte va gla på sin födelseda, när ska man då vara glad"
Idag är det tvärtom. Jag är ledsen på din födelsedag. Mina söner och jag har fortfarande inte förstått varför du skulle dö så relativt ung och så plötsligt. Vi spekulerar ständigt om orsaker. Vi har känslan av att det var onödigt utan att kunna peka på varför. Antingen var det aneurysmen, (bubblan) på blodådern i hjärnan, som sprack slumpmässigt utan annan orsak som läkarna sade eller så hade det samband med dina övriga krämpor som du var ledsen och stressad för.
Tog det för lång tid innan du blev röntgad, dröjde det för länge innan man påbörjade operation, 12 timmar? Vi känner oss dock lugna av att du blev opererad av en av Sveriges skickligaste men det var dock då din sista och dödande blödning kom.
Endast 6 timmar innan du dog var du obekymrad, om än något glömsk, vid mitt sista samtal med dig. Du planerade för framtiden. Du anade inte eller hade en tanke på. liksom inte heller jag, det hemska som skulle hända strax efteråt.
Vi får aldrig svaren och aldrig visshet om orsaker och vi vet att det är lönslöst att spekulera men kan ändå inte sluta med det.
Idag skulle det varit din födelsedag! Du skulle fyllt 66 år. Det går inte att sjunga: "ja må hon leva" och inte heller det lilla tillägget: "ska man inte va gla på sin födelseda, när ska man då vara glad"
Idag är det tvärtom. Jag är ledsen på din födelsedag. Mina söner och jag har fortfarande inte förstått varför du skulle dö så relativt ung och så plötsligt. Vi spekulerar ständigt om orsaker. Vi har känslan av att det var onödigt utan att kunna peka på varför. Antingen var det aneurysmen, (bubblan) på blodådern i hjärnan, som sprack slumpmässigt utan annan orsak som läkarna sade eller så hade det samband med dina övriga krämpor som du var ledsen och stressad för.
Tog det för lång tid innan du blev röntgad, dröjde det för länge innan man påbörjade operation, 12 timmar? Vi känner oss dock lugna av att du blev opererad av en av Sveriges skickligaste men det var dock då din sista och dödande blödning kom.
Endast 6 timmar innan du dog var du obekymrad, om än något glömsk, vid mitt sista samtal med dig. Du planerade för framtiden. Du anade inte eller hade en tanke på. liksom inte heller jag, det hemska som skulle hända strax efteråt.
Vi får aldrig svaren och aldrig visshet om orsaker och vi vet att det är lönslöst att spekulera men kan ändå inte sluta med det.
tisdag 17 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Det känns inte bra! Det verkar som att jag håller på att få en rekyl i sorgen efter dig. Saknaden gör sig påmind. Julstämningen har inte infunnit sig. Adventsgrejerna verkar vara själlösa och några objekt som bara finns utan mening. Jag sitter och slår in julklappar i min ensamhet. Det blir så tomt. Uppskattningen av friheten har lyst med sin frånvaro den senaste tiden.
Mitt liv är numer uppdelat i tre delar där varje del är helt isolerad från de övriga. När du fanns var det en gemenskap och allt hängde ihop i ett sammanhang. Den första delen är min ensamhet, en annan är samvaron med barn och barnbarn och den tredje är samvaron med Monica.
Är det möjligen den annalkande julen som stör mitt sinne och vetskapen om att den blir utan dig eller har jag tagit för lätt på saknaden så att den kommer nu istället?
Det känns inte bra! Det verkar som att jag håller på att få en rekyl i sorgen efter dig. Saknaden gör sig påmind. Julstämningen har inte infunnit sig. Adventsgrejerna verkar vara själlösa och några objekt som bara finns utan mening. Jag sitter och slår in julklappar i min ensamhet. Det blir så tomt. Uppskattningen av friheten har lyst med sin frånvaro den senaste tiden.
Mitt liv är numer uppdelat i tre delar där varje del är helt isolerad från de övriga. När du fanns var det en gemenskap och allt hängde ihop i ett sammanhang. Den första delen är min ensamhet, en annan är samvaron med barn och barnbarn och den tredje är samvaron med Monica.
Är det möjligen den annalkande julen som stör mitt sinne och vetskapen om att den blir utan dig eller har jag tagit för lätt på saknaden så att den kommer nu istället?
måndag 16 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Igår var det julbord med alla barn och barnbarn på Fjäderholmarna. Alla fyra barnbarnen satt vid eget bord ombord på båten dit. Då grep du åter tag i mig vid anblicken av dom små. Dom väcker så starka känslor genom sin omedelbarhet och upptäckarglädje av livet och genom att du förvägras uppleva dom. När servitrisen kom för att ta upp dryckesbeställningar ropade Melvin: "Jag vill ha köttbullar!" Servitrisen tog direkt med honom till köttbullsbordet.
Sedan blev det konsert för mig, Georg Friedrich Händels "Messias". Detta fantastiska verk för orkester, kör och solister som var något av en tradition för oss i adventstid. Nu var jag ensam men du kom till mig även här. Musiken är mycket gripande och texterna är hämtade från bibeln. Det hela slutar med "Det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. Döden är uppslukad och segern är vunnen". "Den som sitter på tronen, honom och lammet som blev slaktat tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet, Amen".
Det sista Amen sjungs av kören i en underbar melodisk harmoni i flera minuter och man är helt tagen när man går hem.
Igår var det julbord med alla barn och barnbarn på Fjäderholmarna. Alla fyra barnbarnen satt vid eget bord ombord på båten dit. Då grep du åter tag i mig vid anblicken av dom små. Dom väcker så starka känslor genom sin omedelbarhet och upptäckarglädje av livet och genom att du förvägras uppleva dom. När servitrisen kom för att ta upp dryckesbeställningar ropade Melvin: "Jag vill ha köttbullar!" Servitrisen tog direkt med honom till köttbullsbordet.
Sedan blev det konsert för mig, Georg Friedrich Händels "Messias". Detta fantastiska verk för orkester, kör och solister som var något av en tradition för oss i adventstid. Nu var jag ensam men du kom till mig även här. Musiken är mycket gripande och texterna är hämtade från bibeln. Det hela slutar med "Det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. Döden är uppslukad och segern är vunnen". "Den som sitter på tronen, honom och lammet som blev slaktat tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet, Amen".
Det sista Amen sjungs av kören i en underbar melodisk harmoni i flera minuter och man är helt tagen när man går hem.
onsdag 11 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Idag måste jag skriva till dig för att jag känner mig osäker i mitt nya liv. Saker är inte så enkla som jag ibland ger uttryck för. Det är ju bara 8 månader sedan du dog och jag har gått ut hårt och har stora förväntningar när jag nu laddar om för att gå vidare.
Jag har fått rådet några gånger att sakta in farten och att till och med ha tråkigt ibland. Jag är rastlös och vill att upplevelserna skall ligga på rad och avlösa varandra. Min naiva uppfattning från ungdomen om hur livet skall levas inser jag nu bara är trams. Att jag fortfarande i min ålder trodde att det skulle vara bra skäms jag nästan för. Tack för den insikten! Jag måste nog kylas ner på något sätt men jag vet inte hur.
Jag har upptäckt att jag har ett stort behov av bekräftelse och att vara uppskattad. Detta var något som jag har trott att jag var oberoende av men som har blossat upp. Det kanske ytterst är rädslan för ensamhet och isolering som är orsaken. Trots att jag tror att den risken är liten. Jag skall nog släppa bekräftelsejakten och nöja mig med att jag själv är nöjd med mig. Det räcker ju faktiskt.
Dock har jag samtidigt ett bra liv nu men det är välgörande att lufta sina tankar med dig. Det skulle nog vara fint om du kan på något sätt leda mig vidare. Det kanske du gör just nu för det kändes bra att lufta dessa tankar.
Idag måste jag skriva till dig för att jag känner mig osäker i mitt nya liv. Saker är inte så enkla som jag ibland ger uttryck för. Det är ju bara 8 månader sedan du dog och jag har gått ut hårt och har stora förväntningar när jag nu laddar om för att gå vidare.
Jag har fått rådet några gånger att sakta in farten och att till och med ha tråkigt ibland. Jag är rastlös och vill att upplevelserna skall ligga på rad och avlösa varandra. Min naiva uppfattning från ungdomen om hur livet skall levas inser jag nu bara är trams. Att jag fortfarande i min ålder trodde att det skulle vara bra skäms jag nästan för. Tack för den insikten! Jag måste nog kylas ner på något sätt men jag vet inte hur.
Jag har upptäckt att jag har ett stort behov av bekräftelse och att vara uppskattad. Detta var något som jag har trott att jag var oberoende av men som har blossat upp. Det kanske ytterst är rädslan för ensamhet och isolering som är orsaken. Trots att jag tror att den risken är liten. Jag skall nog släppa bekräftelsejakten och nöja mig med att jag själv är nöjd med mig. Det räcker ju faktiskt.
Dock har jag samtidigt ett bra liv nu men det är välgörande att lufta sina tankar med dig. Det skulle nog vara fint om du kan på något sätt leda mig vidare. Det kanske du gör just nu för det kändes bra att lufta dessa tankar.
måndag 9 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Helgen blev som så ofta numer fylld med motsatser. Café Opera i fredags, sen och glad middag i lördags, glöggparty med nya bekanta igår följt av minneskonsert för dig. Glädje, lycka och sorg.
Vid minneskonserten vara alla barn och barnbarn med. Den var gripande. Musik berör! I musiken kommer du till mig. Jag grät mycket. Du kom också till våra söner. De små barnbarnen var duktiga och satt tysta i en timme.
Det lästes dikt av Lasse Berghagen: "Du är för alltid en del utav mig, så fjärran men alltid så nära" "Vi tände ljus som en hälsning till dig, som en bro över mörka vatten" Slutet var: "Att älska och att bli älskad är störst" Då brast det för mig.
Kärleken är den starkaste kraften av alla. Den går inte att beskriva i ord. Att leka med den är "att leka med elden". Den är är himmelriket på jorden och den kan vara helvetet när den stängs inne och ej får komma ut.
Sorgen efter dig har blivit skön för mig. Jag tycker om den för då finns du nära och den är en del av den stora kärleken som vi delade.
Helgen blev som så ofta numer fylld med motsatser. Café Opera i fredags, sen och glad middag i lördags, glöggparty med nya bekanta igår följt av minneskonsert för dig. Glädje, lycka och sorg.
Vid minneskonserten vara alla barn och barnbarn med. Den var gripande. Musik berör! I musiken kommer du till mig. Jag grät mycket. Du kom också till våra söner. De små barnbarnen var duktiga och satt tysta i en timme.
Det lästes dikt av Lasse Berghagen: "Du är för alltid en del utav mig, så fjärran men alltid så nära" "Vi tände ljus som en hälsning till dig, som en bro över mörka vatten" Slutet var: "Att älska och att bli älskad är störst" Då brast det för mig.
Kärleken är den starkaste kraften av alla. Den går inte att beskriva i ord. Att leka med den är "att leka med elden". Den är är himmelriket på jorden och den kan vara helvetet när den stängs inne och ej får komma ut.
Sorgen efter dig har blivit skön för mig. Jag tycker om den för då finns du nära och den är en del av den stora kärleken som vi delade.
fredag 6 december 2013
Brev till Eva
Hej Eva!
Jag har ju indirekt nämnt att det har börjat dyka upp kvinnor i mitt liv och jag vill vara uppriktig mot dig och berätta hur det förhåller sig med det. Vi var ju alltid så ärliga mot varandra och varför skulle jag inte vara det nu.
Jag träffar numer regelbundet en kvinna som heter Monica. Hon imponerar mycket på mig. Hon har många likheter med dig. Hon är ambitiös, intelligent, har hög kvalitet på allt, är framgångsrik, mycket aktiv och innovativ, god estetik på kläder och inredning mm. Hon har också andra egenskaper som jag inte kan skriva om här i bloggen.
Hon fyller numer mitt liv med lycka samtidigt som du finns kvar som min sorg. Anders satte ljus på din grav på årsdagen av din brutna fot. Snart fyller du ju också år och det blir jul. På söndag skall jag, Anders och kanske Tomas vara på en minneskonsert i Johannes Kyrka för dom som har dött under året. Den arrangeras av begravningsbyrån som vi anlitade för dig. Då kommer det att bli fint att åter minnas dig.
Jag har ju indirekt nämnt att det har börjat dyka upp kvinnor i mitt liv och jag vill vara uppriktig mot dig och berätta hur det förhåller sig med det. Vi var ju alltid så ärliga mot varandra och varför skulle jag inte vara det nu.
Jag träffar numer regelbundet en kvinna som heter Monica. Hon imponerar mycket på mig. Hon har många likheter med dig. Hon är ambitiös, intelligent, har hög kvalitet på allt, är framgångsrik, mycket aktiv och innovativ, god estetik på kläder och inredning mm. Hon har också andra egenskaper som jag inte kan skriva om här i bloggen.
Hon fyller numer mitt liv med lycka samtidigt som du finns kvar som min sorg. Anders satte ljus på din grav på årsdagen av din brutna fot. Snart fyller du ju också år och det blir jul. På söndag skall jag, Anders och kanske Tomas vara på en minneskonsert i Johannes Kyrka för dom som har dött under året. Den arrangeras av begravningsbyrån som vi anlitade för dig. Då kommer det att bli fint att åter minnas dig.
måndag 2 december 2013
Brev till Eva
Hej igen Eva!
Jag skänkte dig tankar när jag tog fram adventsgrejerna igen. Jag fick med julpynt också som vi ju hade förra året när vi fick fira jul i Stockholm med din brutna fot. Det var den 4 december som du bröt den. Oj vad du kämpade då och vi kunde inte ana att du skulle försvinna när du hade fått ordning på den fyra månader senare.
Mitt nya liv går vidare. Det är helt annorlunda nu och jag gör saker som nog ingen annan gör i min ålder. Fullt ös på "disco" och "house" när jag kör bil. Till och med Sturekompagniet var jag på till kl 03.00 i fredags. Där öser dom på så att det fladdrar i kläderna framför högtalarna.
Första månaderna efter att du lämnade mig var det endast klassiskt som gällde. Hoppas du inte tycker illa om att jag har blivit så annorlunda men du vet ju att dessa egenskaper låg och bubblade även tillsammans med dig. Det gavs ju inte utrymme för det då. Då var det andra fina kvaliteter som gällde.
Jag skänkte dig tankar när jag tog fram adventsgrejerna igen. Jag fick med julpynt också som vi ju hade förra året när vi fick fira jul i Stockholm med din brutna fot. Det var den 4 december som du bröt den. Oj vad du kämpade då och vi kunde inte ana att du skulle försvinna när du hade fått ordning på den fyra månader senare.
Mitt nya liv går vidare. Det är helt annorlunda nu och jag gör saker som nog ingen annan gör i min ålder. Fullt ös på "disco" och "house" när jag kör bil. Till och med Sturekompagniet var jag på till kl 03.00 i fredags. Där öser dom på så att det fladdrar i kläderna framför högtalarna.
Första månaderna efter att du lämnade mig var det endast klassiskt som gällde. Hoppas du inte tycker illa om att jag har blivit så annorlunda men du vet ju att dessa egenskaper låg och bubblade även tillsammans med dig. Det gavs ju inte utrymme för det då. Då var det andra fina kvaliteter som gällde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)