Dom små krabaterna

En helg tillsamman med dom små barnbarnen skänker energi och värme. Lille Melvin, 14 månader och lilla Astrid 11 månader är spontana, lever i nuet och struntar i det som var och det som skall bli.

Dom tänker bara på sig själva och är helt oförställda och ärliga. Dom är nyfikna på allt och vill ta och känna på alla saker både med händerna och med munnen. Om ett eller två år kommer deras nyfikenhet att övergå till vokabulären och dom kommer att ställa alla möjliga frågor om varför tillvaron och livet är som det är.

Dom skänker en outsäglig glädje när dom ler och skrattar. Ett skratt som är så klingande och rent. När dom börjar dansa med kroppen och vifta med händerna i luften åt luciasången ligger man själv dubbel av skratt. När man sjunger Imse Vimse Spindel för dom lyser deras små ansikten.

När dom är ledsna och skriker väcker dom medlidande och man söker alla medel att få dom tillbaka till glädjen och ron. När den ena lilla handen håller om mitt pekfinger och den andra om mitt lillfinger för att få trygghet och ro i resan mot John blund blir man rörd.

Dom har den nyfikenhet och det fria tänkande som kommer att minska alltefter som livet går. Värdefullt för den som kan behålla barnasinnet. Man älskar dom små krabaterna.