Nu var det minsann länge sedan jag skrev något. Vad beror det på? Ja kanske för att mitt liv nu för ovanlighetens skull inte har förändrats i någon genomgripande omfattning. Det låter ju tråkigt men det är det inte. Jag trivs som vanligt mycket bra. Det måste ju inte vara förändringar som skapar glädje och lycka, det kan ju också vara tillstånd. Exempelvis ett kärlekstillstånd.
Kanske min "sprattliga" tid som har pågått några år nu är slut och följs av en lugnare tid. Visst kan man sakna "sprattlet" men det kanske inte är riktigt seriöst att fortsätta på det viset. Det kan bland annat skada andra personer och även mig själv. Känslor kan bli starka och medföra lidande.
Det var nog dock en nödvändig tid för att hitta rätt. Precis som när man är ung och letar efter sin livspartner.
Nu lever jag i en relation som jag nog törs använda det starka ordet kärlek för att beskriva. Det är en känsla som ju inte kan definieras eller styras. Den kanske till och med etablerar sig även när man inte vill ha den. Om man försöker fly från den när frihetsdemonerna kommer flaxande så dras man tillbaka av oerhört starka krafter. Det är nog världens starkaste kraft. Såsom maskrosen med sin till synes ynkliga materia kan bryta igenom den absoluta och hårda asfalten på försommaren.
Min kvinna och jag kommer från helt olika bakgrunder och kulturer men har också många likheter. Vi är båda spontana, omedelbara, bohemiska och egensinniga. Vi kan inte planera något bestämt i förväg, utom när vi bokar flygresor. Allt annat flyter och vi trivs jättebra med det. Vi närmar oss vägskälen utan att veta vart vi skall förrän
