Brev till Eva

Hej igen Eva!

Jag känner att kontakten med våra fina barnbarn inte är lika frekvent sedan du har försvunnit. När du fanns så var vi en sådan fin helhet. Den lyckliga kärnfamiljen. Nu är det bara jag.

Jag reser, har olika aktiviteter och bor på någon av Monicas och mina olika boplatser som  tillsammans är 6. Möjligheten att umgås med dom små minskar.

Nu skall Monica och jag bo i hennes hus i Frankrike i 4 veckor. Jag får se hur det blir. Det kanske inte går? Jag kanske åker hem igen efter 3.

Ibland ser jag mitt nya liv som ett bekymmer. Jag kan inte sitta hemma själv en enda kväll. Storstädningen pockar på och den är ju så tråkig. Jag drar mig också för att köpa städning.

Ibland ser jag dock positivt på mitt nya liv som innebär en sådan stor frihet och möjligheter till nya upplevelser. Jag är ju i grunden en positiv person och en optimist men sedan du försvann så gäller inte det alltid. Jag har tappat fotfästet.

Brev till Eva

Hej igen Eva!

Min osäkerhet om hur jag vill fortsätta mitt liv består och jag svävar mellan relation och frihet. Jag tycker om båda och är också rädd och osäker för båda. Vilken situation!

Igår var Tomas och jag ute på Bullerön i skärgården. Den ligger nästan ytterst i havsbandet. Vilken naturupplevelse! Vattnet var klart med färgrik vegetation och många meters sikt ner i djupet. Bruno Liljefors ägde ön för 100 år sedan. Där hade han umgänge med Albert Engström m.fl. Vi var inne i hans hus! På vägen dit såg vi ett av hans motiv i verkligheten, ett mäktigt havsörnpar på en klippa. Man imponeras av deras storlek.

Som ofta vid havet kom du till mig när vi stod på öns utsida. Havets ständiga bränningar mot klipporna, dess blåa storhet mot den knivskarpa horisonten ger känslan av evighet. Den evighet som du nu är i. Tack för att du just då kom till mig när jag stod där tillsammans med vår son.