Nu var det verkligen länge sedan jag skrev i bloggen.
Sedan senaste inlägget har jag haft en relation som jag har brutit 5 gånger på grund av mycket bråk och min frihetslängtan. Sedan två månader har den upphört av samma skäl.
Vi har haft det mycket fint tillsammans och jag har fortfarande starka känslor för henne men av ovanstående skäl håller jag ut. Hon är förtvivlad och deprimerad och jag känner mycket olust av den orsaken.
Jag har dock avsikten att uthärda i ett fullskaleexperiment i verkligheten för att se om jag verkligen vill ha frihet och ensamhet. Jag har konsulterat många vänner som har olika perspektiv och råd i frågan som jag är mycket tacksam för.
Jag får se hur det går. Mitt inre är omtumlat och svajar mellan olika lösningar på probemet.
tisdag 29 maj 2018
tisdag 20 december 2016
Den starkaste kraften
Hej igen kära blogg!
Nu var det minsann länge sedan jag skrev något. Vad beror det på? Ja kanske för att mitt liv nu för ovanlighetens skull inte har förändrats i någon genomgripande omfattning. Det låter ju tråkigt men det är det inte. Jag trivs som vanligt mycket bra. Det måste ju inte vara förändringar som skapar glädje och lycka, det kan ju också vara tillstånd. Exempelvis ett kärlekstillstånd.
Kanske min "sprattliga" tid som har pågått några år nu är slut och följs av en lugnare tid. Visst kan man sakna "sprattlet" men det kanske inte är riktigt seriöst att fortsätta på det viset. Det kan bland annat skada andra personer och även mig själv. Känslor kan bli starka och medföra lidande.
Det var nog dock en nödvändig tid för att hitta rätt. Precis som när man är ung och letar efter sin livspartner.
Nu lever jag i en relation som jag nog törs använda det starka ordet kärlek för att beskriva. Det är en känsla som ju inte kan definieras eller styras. Den kanske till och med etablerar sig även när man inte vill ha den. Om man försöker fly från den när frihetsdemonerna kommer flaxande så dras man tillbaka av oerhört starka krafter. Det är nog världens starkaste kraft. Såsom maskrosen med sin till synes ynkliga materia kan bryta igenom den absoluta och hårda asfalten på försommaren.
Min kvinna och jag kommer från helt olika bakgrunder och kulturer men har också många likheter. Vi är båda spontana, omedelbara, bohemiska och egensinniga. Vi kan inte planera något bestämt i förväg, utom när vi bokar flygresor. Allt annat flyter och vi trivs jättebra med det. Vi närmar oss vägskälen utan att veta vart vi skall förrän
Nu var det minsann länge sedan jag skrev något. Vad beror det på? Ja kanske för att mitt liv nu för ovanlighetens skull inte har förändrats i någon genomgripande omfattning. Det låter ju tråkigt men det är det inte. Jag trivs som vanligt mycket bra. Det måste ju inte vara förändringar som skapar glädje och lycka, det kan ju också vara tillstånd. Exempelvis ett kärlekstillstånd.
Kanske min "sprattliga" tid som har pågått några år nu är slut och följs av en lugnare tid. Visst kan man sakna "sprattlet" men det kanske inte är riktigt seriöst att fortsätta på det viset. Det kan bland annat skada andra personer och även mig själv. Känslor kan bli starka och medföra lidande.
Det var nog dock en nödvändig tid för att hitta rätt. Precis som när man är ung och letar efter sin livspartner.
Nu lever jag i en relation som jag nog törs använda det starka ordet kärlek för att beskriva. Det är en känsla som ju inte kan definieras eller styras. Den kanske till och med etablerar sig även när man inte vill ha den. Om man försöker fly från den när frihetsdemonerna kommer flaxande så dras man tillbaka av oerhört starka krafter. Det är nog världens starkaste kraft. Såsom maskrosen med sin till synes ynkliga materia kan bryta igenom den absoluta och hårda asfalten på försommaren.
Min kvinna och jag kommer från helt olika bakgrunder och kulturer men har också många likheter. Vi är båda spontana, omedelbara, bohemiska och egensinniga. Vi kan inte planera något bestämt i förväg, utom när vi bokar flygresor. Allt annat flyter och vi trivs jättebra med det. Vi närmar oss vägskälen utan att veta vart vi skall förrän
onsdag 28 september 2016
Kanske jag är den som minst av alla tål ensamhet?
Hej igen bloggen!
Nu är det nya upplevelser. Jag upptäckte när jag var ensam att det var väl mycket ensamt och jag saknade min fina relation. Jag som är den som jämt säger att jag vill vara ensam och fri kanske är den av alla som sämst tål ensamheten.
Den där friheten var inte längre lika viktig. "Varför går jag här och plågar mig själv för att inte tala om vad jag plågar min kvinna".
Efter bara någon vecka var vi tillsammans igen och har haft det jättefint efter det. Inga bråk.
Var det jag som var orsaken till bråken samtidigt som jag uppfattade att det var hon som var orsak. Jag drevs av min "frihetsdemon". Denna orsakade min rastlöshet som kanske utmynnade i oenigheter. Mycket intressant tycker jag själv.
Jag kanske fick en ny ungdomstid efter Evas död och sorgen av detta. Det kanske börjar lugna ner sig. Kanske upprivenheten efter min lyckliga tid med Eva i 44 år kräver tid för att lägga sig.
Jag kan inte analysera detta nu när jag befinner mig mitt i skeendet. Allt kan fortfarande hända och jag är ödmjuk inför det.
Samtidigt som allt pågår är jag dock glad och lycklig över livet och allt som händer nu. Det är spännande. Dessutom känner jag mig mycket fri i den lyckliga relation som jag har nu.
Nu är det nya upplevelser. Jag upptäckte när jag var ensam att det var väl mycket ensamt och jag saknade min fina relation. Jag som är den som jämt säger att jag vill vara ensam och fri kanske är den av alla som sämst tål ensamheten.
Den där friheten var inte längre lika viktig. "Varför går jag här och plågar mig själv för att inte tala om vad jag plågar min kvinna".
Efter bara någon vecka var vi tillsammans igen och har haft det jättefint efter det. Inga bråk.
Var det jag som var orsaken till bråken samtidigt som jag uppfattade att det var hon som var orsak. Jag drevs av min "frihetsdemon". Denna orsakade min rastlöshet som kanske utmynnade i oenigheter. Mycket intressant tycker jag själv.
Jag kanske fick en ny ungdomstid efter Evas död och sorgen av detta. Det kanske börjar lugna ner sig. Kanske upprivenheten efter min lyckliga tid med Eva i 44 år kräver tid för att lägga sig.
Jag kan inte analysera detta nu när jag befinner mig mitt i skeendet. Allt kan fortfarande hända och jag är ödmjuk inför det.
Samtidigt som allt pågår är jag dock glad och lycklig över livet och allt som händer nu. Det är spännande. Dessutom känner jag mig mycket fri i den lyckliga relation som jag har nu.
tisdag 30 augusti 2016
Vi måste nu få distans!
Hej igen kära blogg!
Jag vacklar hit och dit. Sedan i söndags är vi separerade igen. Ny oenighet uppstod.
Nu är jag mer bestämd på att vi måste vara från varandra och få distans. Vi tycker båda att det är den andres fel att bråk uppstår och vi kommer inte vidare i detta.
Jag får nu kämpa med medlidande och känslor men ser ändå att jag måste få leva i frihet och ensamhet en tid.
I botten ligger nog ändå min förfäran över att vara fast i nätet igen.
Jag vacklar hit och dit. Sedan i söndags är vi separerade igen. Ny oenighet uppstod.
Nu är jag mer bestämd på att vi måste vara från varandra och få distans. Vi tycker båda att det är den andres fel att bråk uppstår och vi kommer inte vidare i detta.
Jag får nu kämpa med medlidande och känslor men ser ändå att jag måste få leva i frihet och ensamhet en tid.
I botten ligger nog ändå min förfäran över att vara fast i nätet igen.
tisdag 23 augusti 2016
Jag längtade tillbaka
Hej igen kära blogg!
Jag stod inte ut längre än till helgen med att avstå min relation. Jag tog kontakt igen och vi är tillsammans som förut. Jag längtade tillbaka. Kanske fanns det ett medlidande också vilket jag hoppas ej styrde mig. Känslorna är dock ömsesidigt starka och det är dom som styr. Själva är vi svaga i jämförelse med dom.
Vad nytta var det med detta? Allt har ju ändå sin mening. Kanske det är insikten om att att jag nog inte vill vara ensam. Jag som har trott att jag är unik i detta kanske minst av alla klarar det. Livet är ju paradoxer och allt innehåller i sig själv sin egen motsats.
Livet fortsätter och trots allt finns fortfarande alla möjligheter.
Jag stod inte ut längre än till helgen med att avstå min relation. Jag tog kontakt igen och vi är tillsammans som förut. Jag längtade tillbaka. Kanske fanns det ett medlidande också vilket jag hoppas ej styrde mig. Känslorna är dock ömsesidigt starka och det är dom som styr. Själva är vi svaga i jämförelse med dom.
Vad nytta var det med detta? Allt har ju ändå sin mening. Kanske det är insikten om att att jag nog inte vill vara ensam. Jag som har trott att jag är unik i detta kanske minst av alla klarar det. Livet är ju paradoxer och allt innehåller i sig själv sin egen motsats.
Livet fortsätter och trots allt finns fortfarande alla möjligheter.
torsdag 18 augusti 2016
Hur gör jag?
Hej igen kära blogg!
Nu har jag haft ett förhållande i nästan ett år. Jag avslutade det igår och lider nu många kval. Hur skall jag gå vidare?.
Anledningen var i första hand att vi fick en ökande mängd konflikter och irritationer över varandra men också att jag är rädd att bli av med min frihet. Det svåra i detta är att jag jag har mycket starka känslor för henne samt att jag är något vilsen över hur jag kan leva i ensamhet och frihet. Plötsligt blir allt så tomt men möjligen också lite kittlande. Hur skall det bli nu?
Jag får hejda mig hela tiden för att inte ta kontakt och säga att vi glömmer detta och fortsätter som innan. Men då är det ju meningslöst med gårdagens lidande.
Att inleda nya förhållanden i detta läget är också meningslöst, möjligen tidsfördriv.
Hur gör jag?
Nu har jag haft ett förhållande i nästan ett år. Jag avslutade det igår och lider nu många kval. Hur skall jag gå vidare?.
Anledningen var i första hand att vi fick en ökande mängd konflikter och irritationer över varandra men också att jag är rädd att bli av med min frihet. Det svåra i detta är att jag jag har mycket starka känslor för henne samt att jag är något vilsen över hur jag kan leva i ensamhet och frihet. Plötsligt blir allt så tomt men möjligen också lite kittlande. Hur skall det bli nu?
Jag får hejda mig hela tiden för att inte ta kontakt och säga att vi glömmer detta och fortsätter som innan. Men då är det ju meningslöst med gårdagens lidande.
Att inleda nya förhållanden i detta läget är också meningslöst, möjligen tidsfördriv.
Hur gör jag?
tisdag 17 maj 2016
Dags att skriva något i bloggen!
Hej igen bloggen!
Nu var det rekordlänge sedan jag skrev något i dig så jag känner behovet pocka på.
Som vanligt så stortrivs jag med livet. "Min nuvarande kvinna" (om man kan skriva så?") har jag sedan 8 månader. För henne har jag starka känslor. Vi har jättefint tillsammans men ibland lite konflikter. Vi är från helt olika kulturer så konflikterna har oftast sin grund i så kallade kulturkrockar. Dock finns det i detta också en upplevelse i att få utvecklas av en annan kultur.
Mina gamla behov av frihet ligger dock också under ytan och bubblar. Livet är spännande.
Vi har rest mycket tillsammans, Bulgarien, Slovenien, Kroatien, Kuba, Jamaica, Kayman Island, Mexiko, Italien och Estland har det blivit.
Nu var det rekordlänge sedan jag skrev något i dig så jag känner behovet pocka på.
Som vanligt så stortrivs jag med livet. "Min nuvarande kvinna" (om man kan skriva så?") har jag sedan 8 månader. För henne har jag starka känslor. Vi har jättefint tillsammans men ibland lite konflikter. Vi är från helt olika kulturer så konflikterna har oftast sin grund i så kallade kulturkrockar. Dock finns det i detta också en upplevelse i att få utvecklas av en annan kultur.
Mina gamla behov av frihet ligger dock också under ytan och bubblar. Livet är spännande.
Vi har rest mycket tillsammans, Bulgarien, Slovenien, Kroatien, Kuba, Jamaica, Kayman Island, Mexiko, Italien och Estland har det blivit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)