Den starkaste kraften

Hej igen kära blogg!

Nu var det minsann länge sedan jag skrev något. Vad beror det på? Ja kanske för att mitt liv nu för ovanlighetens skull inte har förändrats i någon genomgripande omfattning. Det låter ju tråkigt men det är det inte. Jag trivs som vanligt mycket bra. Det måste ju inte vara förändringar som skapar glädje och lycka, det kan ju också vara tillstånd. Exempelvis ett kärlekstillstånd.

Kanske min "sprattliga" tid som har pågått några år nu är slut och följs av en lugnare tid. Visst kan man sakna "sprattlet" men det kanske inte är riktigt seriöst att fortsätta på det viset. Det kan bland annat skada andra personer och även mig själv. Känslor kan bli starka och medföra lidande.

Det var nog dock en nödvändig tid för att hitta rätt. Precis som när man är ung och letar efter sin livspartner.

Nu lever jag i en relation som jag nog törs använda det starka ordet kärlek för att beskriva. Det är en känsla som ju inte kan definieras eller styras. Den kanske till och med etablerar sig även när man inte vill ha den. Om man försöker fly från den när frihetsdemonerna kommer flaxande så dras man tillbaka av oerhört starka krafter. Det är nog världens starkaste kraft. Såsom maskrosen med sin till synes ynkliga materia kan bryta igenom den absoluta och hårda asfalten på försommaren.

Min kvinna och jag kommer från helt olika bakgrunder och kulturer men har också många likheter. Vi är båda spontana, omedelbara, bohemiska och egensinniga. Vi kan inte planera något bestämt i förväg, utom när vi bokar flygresor. Allt annat flyter och vi trivs jättebra med det. Vi närmar oss vägskälen utan att veta vart vi skall förrän när vi står där. Då får vi svaret. Vi flyter med känslorna och våra inre röster, som kanske är Gud. eller om vi kallar det naturen eller skapelsen.

Kanske jag är den som minst av alla tål ensamhet?

Hej igen bloggen!

Nu är det nya upplevelser. Jag upptäckte när jag var ensam att det var väl mycket ensamt och jag saknade min fina relation. Jag som är den som jämt säger att jag vill vara ensam och fri kanske är den av alla som sämst tål ensamheten.

Den där friheten var inte längre lika viktig. "Varför går jag här och plågar mig själv för att inte tala om vad jag plågar min kvinna".

Efter bara någon vecka var vi tillsammans igen och har haft det jättefint efter det. Inga bråk.

Var det jag som var orsaken till bråken samtidigt som jag uppfattade att det var hon som var orsak. Jag drevs av min "frihetsdemon". Denna orsakade min rastlöshet som kanske utmynnade i oenigheter. Mycket intressant tycker jag själv.

Jag kanske fick en ny ungdomstid efter Evas död och sorgen av detta. Det kanske börjar lugna ner sig. Kanske upprivenheten efter min lyckliga tid med Eva i 44 år kräver tid för att lägga sig.

Jag kan inte analysera detta nu när jag befinner mig mitt i skeendet. Allt kan fortfarande hända och jag är ödmjuk inför det.

Samtidigt som allt pågår är jag dock glad och lycklig över livet och allt som händer nu. Det är spännande. Dessutom känner jag mig mycket fri i den lyckliga relation som jag har nu.

Vi måste nu få distans!

Hej igen kära blogg!

Jag vacklar hit och dit. Sedan i söndags är vi separerade igen. Ny oenighet uppstod.

Nu är jag mer bestämd på att vi måste vara från varandra och få distans. Vi tycker båda att det är den andres fel att bråk uppstår och vi kommer inte vidare i detta.

Jag får nu kämpa med medlidande och känslor men ser ändå att jag måste få leva i frihet och ensamhet en tid.

I botten ligger nog ändå min förfäran över att vara fast i nätet igen.

Jag längtade tillbaka

Hej igen kära blogg!

Jag stod inte ut längre än till helgen med att avstå min relation. Jag tog kontakt igen och vi är tillsammans som förut. Jag längtade tillbaka. Kanske fanns det ett medlidande också vilket jag hoppas ej styrde mig. Känslorna är dock ömsesidigt starka och det är dom som styr. Själva är vi svaga i jämförelse med dom.

Vad nytta var det med detta? Allt har ju ändå sin mening. Kanske det är insikten om att att jag nog inte vill vara ensam. Jag som har trott att jag är unik i detta kanske minst av alla klarar det. Livet är ju paradoxer och allt innehåller i sig själv sin egen motsats.

Livet fortsätter och trots allt finns fortfarande alla möjligheter.

Hur gör jag?

Hej igen kära blogg!

Nu har jag haft ett förhållande i nästan ett år. Jag avslutade det igår och lider nu många kval. Hur skall jag gå vidare?.

Anledningen var i första hand att vi fick en ökande mängd konflikter och irritationer över varandra men också att jag är rädd att bli av med min frihet. Det svåra i detta är att jag jag har mycket starka känslor för henne samt att jag är något vilsen över hur jag kan leva i ensamhet och frihet. Plötsligt blir allt så tomt men möjligen också lite kittlande. Hur skall det bli nu?

Jag får hejda mig hela tiden för att inte ta kontakt och säga att vi glömmer detta och fortsätter som innan. Men då är det ju meningslöst med gårdagens lidande.

Att inleda nya förhållanden i detta läget är också meningslöst, möjligen tidsfördriv.

Hur gör jag?

Dags att skriva något i bloggen!

Hej igen bloggen!

Nu var det rekordlänge sedan jag skrev något i dig så jag känner behovet pocka på.

Som vanligt så stortrivs jag med livet. "Min nuvarande kvinna" (om man kan skriva så?") har jag sedan 8 månader. För henne har jag starka känslor. Vi har jättefint tillsammans men ibland lite konflikter. Vi är från helt olika kulturer så konflikterna har oftast sin grund i så kallade kulturkrockar. Dock finns det i detta också en upplevelse i att få utvecklas av en annan kultur.

Mina gamla behov av frihet ligger dock också under ytan och bubblar. Livet är spännande.

Vi har rest mycket tillsammans, Bulgarien, Slovenien, Kroatien, Kuba, Jamaica, Kayman Island, Mexiko, Italien och Estland har det blivit.

Jag behöver nog mer än tre år för att mogna

Hej igen bloggen!

Nu var det en tid sedan förra inlägget och det börjar pocka på igen att skriva något.

Det är många som har sagt att det tar minst tre år efter en makas död innan man kan komma igång igen på något nytt. Det har nu snart gått den tiden sedan du försvann från mig, min älskade Eva.

Jag har hittills trott att allt skulle vara lätt och spännande med ett nytt liv. Det är det också samtidigt som det är svårt att veta vad man vill. När du fanns, Eva, så var det enkelt.

Jag konstaterar att varje relation är helt unik samt också att den utkristalliserar sig alltmer över tiden. I början är det sött och gott och efter en tid kommer andra upplevelser fram. Det är inte heller så enkelt med särborelationer som man kan tro. Många praktiska frågor dyker upp.

Nu har jag dock en hittills mycket lyckad relation som blir alltmer intensiv. Då dyker frågan upp igen att jag vill ju inte att det skall vara för intensivt.

Jag kanske behöver mer än tre år för att mogna.

Ta emot trots att man borde dra sig ur

Jag har som vanligt ingen styrfart. Jag flyter med som den kork jag är. Eller är det kanske gud som styr. Det är i alla fall inte jag. Nu verkar det som att den passionerade kärleken glättar på dörren. Trots att jag egentligen inte vill.

Jag pratade med en ung man idag som sålde goda bakverk på ett Café. Han sade att när man blir förälskad så blir man dum. Därför undviker han det och drar sig ur när det börjar hetta till.

Jag har då inte den förmågan trots att jag kanske borde göra så. Men jag flyter vidare och låter saker hända.

Nya världar öppnar sig också i musikens och kulturens värld och även insikter i andra kulturer. Man blir berikad.