Att välja roligt jobb istället för hög lön

I våra chefsnätverk finns det några som medvetet har valt lägre lön mot ett trivsammare jobb.

Ett exempel är den chef som hade ett ansvarsområde med 100 anställda med administration, mycket arbete och stress. Hon tog ledigt ett halvår för att komma tillbaka som chef för en mindre enhet i ett annat företag där närheten till verkligheten stimulerar.

Det finns chefer som inte vill vara nummer ett utan nummer två, vvd istället för vd. Man har då möjlighet att påverka men sover bättre om nätterna.

Det finns också alla dom i låglöneyrkena som trivs mycket bra varav många skulle ha förmåga att avancera till höglönebranscher men som avstår medvetet.

Så finns det dom som känner samhällsengagemang för olika frågor och till och med jobbar flera år utan lön men för den goda saken.

Som någon sade: "Skall man inte ha roligt nu, när skall man då ha det?"

Att förflytta tankarna till sagda ord!

Ofta säger deltagarna i våra "Nätverk för ledare" att det känns positivt att sätta ord på och berätta om sina aktuella frågor och problem. De ses i en ny dager då de förflyttas från tankarna till de sagda orden. De blir mer realistiska, man tar dom mer på allvar och man skönjer lösningar när de blir sagda.

Ytterligare ett steg i den riktningen är när man skriver ner sina tankar och reflektioner. De blir då på något sätt bekräftade och uppsorterade. Det alldagliga livet är fullt av tankar hit och ditt i ett virrvarr. När man säger eller skriver ner dom så leder de vidare mot nya tankar som i sig ofta innehåller lösningar och vägar att gå vidare.

En naturlig följd är tanke - beslut - genomförande - resultat. Tanke och genomförande suger energi medan beslut och resultat ger energi.

Någon nätverksdeltagare var trött på sitt jobb och pratade om det under några möten. Plötsligt på ett möte var hon glad och nöjd. Vad har hänt frågade vi? "Jo, nu har jag fattat beslutet, Jag skall söka jobb!"

Maximal blanding av olikheter i våra chefsnätverk

I våra chefsnätverk har vi inriktningen maximal blandning av olikheter. Vi brukar säga att om man kan dra en skala från VD-ar för it-företag till kyrkoherdar i svenska kyrkan så är allt däremellan med.

Olikheterna ger rymd och djup åt diskussionen. Man fastnar inte i detaljer utan ser helheter. Ofta blir det aha-upplevelser när man får uppleva helt annorlunda verkligheter mitt uppe i det samhälle som man befinner sig i.

Det kan hända att likheterna vid något möte är för stora. Det kan handla om att det är bara offentlig verksamhet eller bara näringsliv, kanske mest någon specifik bransch eller att det är bara män eller bara kvinnor. Livskraften och inspirationen i mötet blir då begränsat.

Mötena handlar inte bara om ledarskap och verksamhetsutveckling utan även om livet i sin helhet och om den egna personliga situationen och utvecklingen. Öppenheten och förtroendet i gruppen är viktigast.

Det är en upplevelse när alla sätter sin färg på mötet och man när mötet börjar dra mot sitt slut förnimmer den bild av mångfald och inspiration som allas penseldrag har bidragit till.

Vår ledarutbildning i Apulien

Vi har nu skickat ut programmet för vår ledarutbildning i Apulien som ligger på Italiens klack. Vi bor hos Wenche och Janne som rustar upp en gammal ruin av en Masseria, feodal bondgård från 1500-talet. Det är snart en färdig konferensanläggning.

När vi frågar varför dom lämnar allt i Sverige för detta blir svaret: "Vi ville ha ett äventyr!". När vi då säger att det blir väl fint att kunna leva på denna konferensanläggning när den blir klar får vi svaret: "Nej, detta är bara ett projekt, sedan går vi vidare!".

Vi kommer också att få möta andra annorlunda sätt att leva livet såsom Engelsmannen som tillsammans med sin fru är kläddesigner och har några hus i trakten, lägenhet i London och New York samt hus i Marocko och Indien där deras kläder sys.

Wence och Janne får brottas med många svårigheter såsom maffian, brottslighet, tung byråkrati mm. Här kan det ta en hel dag att betala räkningar på posten i stan. Internetbetalning gäller inte här.

Om man verkligen vill något så skyr man inga hinder!

"Balans i livet" är bara vackra ord!

Den som vill göra karriär på de flesta företag måste lägga många timmar på arbetet. Normal arbetstid räcker inte. Den som går hem i rätt tid bedöms som inte tillräckligt ambitiös och intresserad av arbetet.

Det räcker inte heller att sköta sitt jobb bra utan man måste också sälja och marknadsföra sig själv internt. Detta sker ofta bäst efter ordinarie arbetstidens slut. Den interna politiken är ofta viktigare än att man uppnår gott arbetsresultat.

Dessutom skall man vara följsam och medhållande gentemot sina chefer. Den som går på tvären är också bränd. I ett amerikanskt it-företag råder kulturen "den som tar pappaledigt måste vara medveten om att han har bränt sina karriärsmöjliheter i det här företaget".

De flesta är idag pressade av alltför lång arbetstid. Orsaken är inte i första hand arbetsmängden utan snarare kulturen inom arbetslivet. Jag tror att den som jobbar normal tid ofta jobbar effektivt och tvärtom för den som sitter kvar på kvällarna.

Trots alla vackra ord om "balans i livet" mm så är den bistra verkligheten en helt annan.

Att ha rätt chef!

Vikten av att ha en chef som man fungerar tillsammans med är stor och det är många i våra chefsnätverk som någon eller några gånger har hamnat i fel relation med en ny chef.

I dessa tider av ideliga omorganisationer byts chefen ofta ut. För många kan det gå från "vitt" till "svart". Man kan trivas i sitt jobb under lång tid men när det blir en chef som man inte fungerar med så vill man bort.

Jag har som egen företagare inte har haft någon chef på 20 år. Om jag skulle komma på tanken att vara anställd igen så är den första frågan: Vem blir min chef? Det skulle vara helt avgörande.

Det skulle vara någon som jag känner förtroende för och som jag ser som en förebild och ett föredöme. Han/hon skulle inspirera mig att göra det jag själv tror att jag inte kan och samtidigt lämna frihet i genomförandet. Jag skulle ha höga krav och om inte dessa skulle infrias skulle jag ha svårt att känna den rätta motivationen i mitt arbete.

Psykopatiska chefer

Från och till händer det att deltagare i våra "Nätverk för ledare" drabbas av psykopatiska chefer, som kan vara framgångrika chefer men som har störd personlighet. Dom toppstyr genom att sprida falska budskap, skapar hållhakar och rent av sprider lögner om sina anställda.

Dom är lika farliga som charmiga. Charmen riktas ofta uppåt medan farligheten riktas nedåt i organisationen. De har oförmåga att uppfatta och reflektera över sina egna och andras känslor. En psykopat saknar emotionell intelligens och har brist på skuldkänslor, inlevelseförmåga och samvete.

Speciellt en deltagare i våra ledarnätverk kämpade en tid med en sådan chef. Han läste på om psykopati och de närbesläktade egenskaperna överdriven narcissism (extrem känsla av självhävdelse) och mytomani (sjuklig lögnaktighet).

Han kom fram till att om man är utsatt för en psykopat så finns det bara en lösning och det är att söka annat jobb.

Ont om tid!

I de kulturer som är så kallat minst utvecklade är tid en tillgång, en vara som det finns gott om. I vår kultur är tid en bristvara. Nästan alla har ont tid.

Vid ett möte i våra "Nätverk för ledare" nyligen kom en deltagare ihåg hur det var i det gamla brukssamhället på femtitalet. Människorna hade tid att umgås.

Desto mer vi får av utveckling som syftar till att underlätta och ge oss mer tid desto mer ont om tid har vi. En av livets paradoxer. Idag har vi så många möjligheter, så stora resurser till förfogande och så stor frihet att vi vill göra så mycket så att vi inte hinner med och får ont om tid.

Desto fler kommunikationskanaler vi får desto mer kommunicerar vi och desto lägre kvalitet blir det på kommunikationen Desto fler nyhetsmedier vi får desto fler nyheter konsumerar vi och desto sämre blir nyhetskvaliteten. Desto färre människor som behövs för att producera desto mer producerar vi och desto mer konsumerar vi och desto sämre blir kvaliteten på det vi konsumerar.

Domedagsprofet?

Vid ett möte i en grupp för våra ledarnätverk fick vi träffa en person som menar att tillgången på olja har nått sin topp och nu minskar. Vidare kommer det ganska snart att bli livsmedelsbrist. Finansvärldens kollaps har börjat och kriserna kommer att bli alltmer vanliga.

Medan allt detta sker struntar den ekonomiska makten och företagen i att vidta nödvändiga åtgärder. Politikerna gör inte heller någonting. Dom vill inte ta obekväma beslut och tappa väljare.

Därför måste saken tas om hand på individnivå och regionalnivå. Något som kallas "Transition Sweden" eller "Omställning Sverige" har startats och bygger på en så kallad hållbar utveckling med "samhällsentreprenörer" som tänker på samhällets nytta före sin egen vinst.

Jag kommer att tänka på 1800-talets London där man bedömde att om antalet hästdroskor skulle fortsätta öka så blir det meterhögt med hästgödsel på gatorna kanska snart.

Skall han tas på allvar eller är han ännu en domedagsprofet?

Frosseri

Ett möte i ledarnätverket nyligen var på ett av dom ledanden återvinningsföretagen. Vi fick där kunskap om de olika stegen i återvinningsprocessen.

Intressant var att inte bara återvinning utan även återanvändning skall införas. Intakta saker som slängs skall säljas och förtjänsten doneras till välgörenhet. Vi fick också veta att endast några få procent går till deponi.

Vi fick se en trappa med utvecklingsstegen i likhet med Maslows behovshierarki. På översta steget stod "minimera", att begränsa konsumtion.

Frosseri är en av de 7 dödssynderna i Bibeln. Dagens frosseri är stort. Det finns alldeles för många förpackningar, för mycket mat slängs, vatten finns på flaska, många onödiga kemikalier förbrukas mm. Listan kan bli lång.

I Stockholm har man under vintern tömt snö i Riddarfjärden med nedsmutsning som följd. Nu har man tillverkat snö för att åka skidor runt slottet. Varför har man inte kört gatusnön till slottet?

Försäljning av offentliga verksamheter

I ledarnätverken har vi ibland fått insikt i hur det kan gå till när offentligägda verksamheter inom vård och omsorg säljs till privata entreprenörer.

Det kan finnas politiker som gör utspel som skapar stora problem. Verksamheter säljs ibland för underpris som därmed snedvrider konkurrensen med protester från andra aktörer på marknaden.

Köparna kan vara av mer eller mindre seriös kaliber och framstå som skummisar och lurendrejare i förhandlingarna. Dessutom händer det att dom inte inser branschens spelregler och gör felbedömningar i sina kalkyler.

Ibland skapas dock ordentliga vinster efter en tid i privata regin. Det är glädjande när dessa beror på ökad effektivitet. Dessvärre uppstår ibland diskussioner om etiken i att ägare tar ut stora vinstutdelningar när verksamheten ju ändå är offentligfinansierad. Man anser också att det borde investeras i verksamheten istället.

Naturkraft

Junibild från Änglagård

I början av juni kommer vi att ha seminarium i "Änglagård" på temat livsstil och hur vi sköter om oss själva. Vi kommer då också att ta en morgontidig naturpromenad med guide och äta frukost i naturen.

Vi hörde i veckan ett föredrag om hur nyttig och välgörande naturen är för oss människor "Natur är ett annat ord för hälsa".

Vi fick höra om en mängd forskning på området. Att ligga på sjukhus och ha natur utanför fönstret ger snabbare tillfrisknande. I Alnarp finns en terapiträdgård där utmattningsdeprimerade får återhämtning. Exemplen är många.

På vårt seminarium kommer vi att få höra hur många sjukdomar som skulle kunna botas genom "ordination motion" istället för "ordination läkemedel". "Ordination vistas i naturen" har samma effekt.

"Omnia mirari etiam tritissima"

"Förundras dig över allt, även det mest alldagliga". Detta var Carl von Linnés valspråk. "Omnia mirari etiam tritissima". Dessa ord finns på våra hundrakronors-sedlar i mycket liten text mellan de gula prickarna vid Carl von Linnés porträtt. Förundran, nyfikenhet och vetgirighet drev Linné till insatser som fick genomslag i hela världen.

Vi går med skygglappar i vår vardagliga stress och missar allt det fantastiska som sker runt omkring oss.

Washington Post placerade en av världens mest kända violinister vid en tunnelbanestation där han spelade en av Johann Sebastian Bachs finaste violinsonater. Tusen personer passerade utan att lägga märke till detta. Några dagar tidigare hade han spelat samma stycke för utsålda hus.

Om man tänker i Linnés banor får man aha-upplevelser. Ett litet barn tycker att allt är fantastiskt och intressant. Mycket är vunnet om man kan behålla det sinnet.

Biståndsarbetets motsägelse

Vi har gjort utbildningresor för våra ledarnätverk till Afrika på temat "ledarskapet i biståndsarbetet". Jag har då gjort några reflektioner.

Människorna som lever ute i naturen i sina enkla bostäder, ofta hyddor, ser glada och harmoniska ut. De sitter i grupper och umgås. Jag tänker då ofta att det kanske är dom som skall lära oss leva livet snarare än att det är vi som skall lära dom hur dom skall bli entreprenörer och få arbetstillfällen. Slutresultatet blir sannolikt som vårt, ytlighet, materialism, miljöförstöring, "ont om tid" och stress.

När jag ser dessa människor som anställda i biståndsprojekt för en lön på 2 dollar per dag är deras ansikten bedrövade och ledsna. När dom på ett ovant sätt serverar oss middagen på kvällen kan jag inte se någon skillnad mot gångna tiders slavarbete.

Jag frågar mig: Vad är det för skillnad på historiens kolonisatörer och missionnärer och dagens biståndsarbetare. Alla tvingar på dom vårt sätt att leva när kanske deras sätt är det bästa.

Utvecklar vi ihjäl oss?

När vi hade utbildningsresor för våra ledarnätverk till den tidigare professorn Gunnar Adler Karlsson på Capri fick vi veta att hans största bekymmer var att världens befolkning fördubblas vart 35-e år. Ökningen sker i första hand i Afrika och Sydostasien. Där det är fattigast ökas mest och i Västvärlden minskar befolkningen i en del länder.

I lördags träffade jag bekanta som jobbar inom växt- och livsmedelsforskning. Vi kunde enas om att världens befolkning blir så stor som framstegen inom forskningen tillåter.

Är det så att utveckling och forskning är det som skapar problem? Före befolkningsexplosionen på 1900-talet förefaller det som att systemen var i balans. Obalansen synes ske i den rika världens skugga. Till detta kommer alla miljöproblem med tillhörande negativ påverkan på vår jord.

Håller vi på och utvecklar och forskar ihjäl oss?

Att följa sin inre röst

Igår skrev jag om drömmar och idéer om att förändra sitt liv. Man kan undra var dessa idéer kommer ifrån. Har man väl fått dom så går de ej att släppa förrän de har förkastats eller förverkligats. Men de måste prövas!

Jag tror att det är vår egen unika personlighet som genererar dessa och att lämna dom obearbetade är ej bra eller rättare sagt, det går inte.

Det finns stora exempel på genomförda drömmar såsom Gustaf Fröding. När han var ung ansågs han som odugling. Han var inte nyttig i lantarbetet utan gick arbetslös med papper och penna. Charles Darwin reste runt Sydamerika som ung under några år och iakttog växter och djur för att sedan analysera resultatet under två decennier. Av detta blev det evolutionsteorin som omstörtade dåtidens samhälle.

Två ofantliga exempel på "tvärgångare", som Ingvar Kamrad säger. Dom stod emot omvärldens påtryckningar och följde konsekvent sin inre röst.

Ändra sitt liv eller inte?

På våra möten i chefsnätverken kommer ofta idéer eller drömmar om att göra något annat. Byta jobb, jobba mindre med mindre stress, byta bransch, byta yrke, byta sitt sätt att leva etc. Samtidigt ter sig det befintliga också ha fördelar och man blir osäker.

Varje sådan dröm torde vara en del av evolutionen. Det som driver utvecklingen. Det är vår inre röst som talar, med andra ord vårt innersta jag. Om man genomför en förändring så föregås den av en period, kort eller lång, med många tankar och osäkerheter om man skall eller inte.

Dessa våra inre motstridiga krafter har vi att ständigt hantera. Det är inget konstigt med det utan bara att acceptera. Jag tror att det är sunt att ha dessa idéer som vittnar om aptit på livet.

Om man väger för- och nackdelar mellan det befintliga och det tilltänkta och finner att det befintliga är bäst så skall man stanna vid det. Det som är illa är när man finner att det tilltänkta skulle vara bättre men inte vågar ta steget. Då förlorar man sig själv.

De värsta arbetsplatserna har störst trivsel

Det är intressant att se att de arbetsplatser som man antar är värst att jobba på i själva verket visar sig vara dom där trivseln är störst.

Vid ett besök med våra ledarnätverk på en produktionsanläggning i metallbranschen var det snyggt och prydligt utom i metallgjuteriet som var smutsigt, sotigt och varmt. Vi fick då veta att metallgjuteriet var den del av fabriken som hade lägst personalomsättning.

Vid ett annat besök i ledarnätverken var vi på landets största häkte. Man blir berörd när man som ovan kommer in i en sådan miljö. På en avdelning där man hade häktade som var sjuka av något slag, fysiskt eller psykiskt, blev vi mest beklämda. Hur är det att jobba här, frågade vi personalen? "Det är jättebra, vi trivs toppenfint här. Vi har ett kanonbra kamratskap" blev svaret.

Ett annat exempel när man tror tvärtom var när vi hade seminarium för ledarnätverken på Silja Europa med kapten Esa Mäkelä. Vi frågade hur det var att leda i kaos när han ledde räddningsarbetet på plats vid Estonia-katastrofen. "Inte hade vi kaos, vi hade ytterst välordnat här ombord och vi lyckade bra med räddningsarbetet efter de omständigheter som rådde".