Bli kvar eller förnya

Nostalgin håller oss kvar vid det befintliga. Den kan vara bedräglig. Vi tänker på allt det goda som är förenat med det nuvarande. Det negativa har vi förträngt, accepterat eller vant oss vid.

Det kan dock finnas ett annat tillstånd som lockar men vi håller kvar vid det befintliga. Det skulle vara svårt att mista allt det positiva i det. Samtidigt finns det risker med det andra. Man vet ju inte hur det går.

Då jag dock drar mig till minnes dom uppbrott som jag har gjort hittills i livet kan jag inte erinra mig att jag ha ångrat något. Varje gång har det tvärtom inneburit en förnyelse som i backspegeln ter sig positiv på alla plan.

Det nya som lockar kommer från min innersta natur och att bryta mot den är att bryta mot mig själv och livet.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." (Kierkegaard)

"Skulle jag önska något så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt utan möjlighetens lidelse, det öga som evigt ungt och evigt brinnande överallt ser möjligheter" (Kierkegaard)

"Den vanligaste formen av förtvivlan är när man vet att man inte väljer att vara sig själv" (Kierkegaard)

"I did it my way" (Sinatra)