När jag kom upp till Änglagård i fredags var det fint väder och björkarna slog ut. Det var så vackert och naturren är så läkande. Det kändes som att du var där och lyste mot mig och jag fick en lyckokänsla av det.
Igår kom åter förtvivlan och saknaden efter dig. Den var så stark att själva livslusten blev naggad i kanten.
Som du förstår så pendlar jag i sinnesstämning efter att du lämnade mig och alla säger att det kommer att vara så lång tid framöver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar