Hej Eva! Jag kan berätta att jag sedan du dog har övertagit dina nätverksgrupper med chefer. Det går det också. Jag kan förnimma en något större disciplin i dina grupper till skillnad från i mina. Det är väl för att du hade mer ordning och reda än jag som är mera låt-gå-typ.
Alla nätverksdeltagare frågar och jag har berättat om din bortgång och om hur jag har haft och har det med sorgen efter dig. Som du ju har förstått tidigare är jag mera aktiv nu med olika saker och har störrre socialt nät och fler pendlingar till Änglagård och fjällstugan. Däremellan hälsar ju du på och jag ägnar mig åt saknaden efter dig.
Du ville ju att vi skulle göra allt tillsammans vilket gjorde att jag tog det lite lugnare. Det var ju så skönt också att enbart vara tillsammans med dig. Nu när inte du håller ordning på mig blir jag alldeles för vild. Det är väl också för att jag flyr från saknaden efter dig och ensamheten hemma men min nyfikenhet är också stor.
I förrgår fick jag en fin kontakt med lille Gustav som nu är inne på sin fjärde månad. Han log, jollrade och nästan skrattade. Lilla Selma som nu har blivit 2,5 år utvecklas till ett riktigt charmtroll.
Jag tycker så synd om dig som berövades allt detta och allt annat skönt som vi hade i våra gemensamma liv. Någon sade att det är synd om mig också men jag har svårt för att känna så. Jag lever ju och kan göra vad jag vill, även om min sorg är tung.
Jag var på en intressant kulturafton igår. Det pratades om döden. Kristina Lugn sade att vi har ju varit döda alla. Livet är ju bara en parentes mellan evigheterna! Jag kommer inte ihåg hur det var att vara död men du vet ju nu!
Det skar till i mitt hjärta när jag skrev det sista, fortfarande har jag inte förstått.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar