Jag lyssnade på Rachmaninovs Pianokonsert nr 2. Det är ett fulländat verk som går från storhet till storhet till det absoluta underbara tillståndet.
Det är som vår kärlek. Den började i nyförälskelse då allt bara var en underbar lek och blommade vidare och nådde sin storartade mognad som erbjöd en ständig lycka.
Jag gråter av glädje när jag hör det eftersom det så tydligt beskriver vårt liv tillsammans med ständigt nya påhitt och äventyr i en fullständig harmoni. Varje sats beskriver detta men inrymmer också det stora vemodet att detta nu är förgånget.
Lyckan att ha fått uppleva detta i mitt liv finns kvar och jag fortsätter att leva i denna glädje blandad med förtvivlan att det är slut.
måndag 10 juni 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar