Brev till Eva

Hej igen Eva!

Det händer så mycket nytt i mitt liv så att det känns som att jag missar dig. Jag satt vid stranden av Östersjön i Småland i helgen och försökte få kontakt men det gick inte. Jag vill behålla dig färskt i mitt minne och när jag får någon paus, som jag har nu, så känner jag att du finns där. Därför är det viktigt med paus. Det känns väldigt bra när jag skriver till dig i bloggen.

Jag pratade med Anders igår och han påminde mig om att det kom en tår från ditt öga när storebror Tomas anlände på första dagen av dom tre då du låg medvetslös, som vi antog, och väntade på döden. Så grymt.

Annars kan jag berätta att jag träffade några gamla kamrater från Småland som jag inte har träffat på 60 år. Dom var sig lika och efter en stund så kändes det som igår. En av dom var avundsjuk på min trampbil. Synd att den inte finns kvar.