Hej Eva!
Idag skulle det varit din födelsedag! Du skulle fyllt 66 år. Det går inte att sjunga: "ja må hon leva" och inte heller det lilla tillägget: "ska man inte va gla på sin födelseda, när ska man då vara glad"
Idag är det tvärtom. Jag är ledsen på din födelsedag. Mina söner och jag har fortfarande inte förstått varför du skulle dö så relativt ung och så plötsligt. Vi spekulerar ständigt om orsaker. Vi har känslan av att det var onödigt utan att kunna peka på varför. Antingen var det aneurysmen, (bubblan) på blodådern i hjärnan, som sprack slumpmässigt utan annan orsak som läkarna sade eller så hade det samband med dina övriga krämpor som du var ledsen och stressad för.
Tog det för lång tid innan du blev röntgad, dröjde det för länge innan man påbörjade operation, 12 timmar? Vi känner oss dock lugna av att du blev opererad av en av Sveriges skickligaste men det var dock då din sista och dödande blödning kom.
Endast 6 timmar innan du dog var du obekymrad, om än något glömsk, vid mitt sista samtal med dig. Du planerade för framtiden. Du anade inte eller hade en tanke på. liksom inte heller jag, det hemska som skulle hända strax efteråt.
Vi får aldrig svaren och aldrig visshet om orsaker och vi vet att det är lönslöst att spekulera men kan ändå inte sluta med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar