Brev till Eva

Hej Eva!

Idag måste jag skriva till dig för att jag känner mig osäker i mitt nya liv. Saker är inte så enkla som jag ibland ger uttryck för. Det är ju bara 8 månader sedan du dog och jag har gått ut hårt och har stora förväntningar när jag nu laddar om för att gå vidare.

Jag har fått rådet några gånger att sakta in farten och att till och med ha tråkigt ibland. Jag är rastlös och vill att upplevelserna skall ligga på rad och avlösa varandra. Min naiva uppfattning från ungdomen om hur livet skall levas inser jag nu bara är trams. Att jag fortfarande i min ålder trodde att det skulle vara bra skäms jag nästan för. Tack för den insikten! Jag måste nog kylas ner på något sätt men jag vet inte hur.

Jag har upptäckt att jag har ett stort behov av bekräftelse och att vara uppskattad. Detta var något som jag har trott att jag var oberoende av men som har blossat upp. Det kanske ytterst är rädslan för ensamhet och isolering som är orsaken. Trots att jag tror att den risken är liten. Jag skall nog släppa bekräftelsejakten och nöja mig med att jag själv är nöjd med mig. Det räcker ju faktiskt.

Dock har jag samtidigt ett bra liv nu men det är välgörande att lufta sina tankar med dig. Det skulle nog vara fint om du kan på något sätt leda mig vidare. Det kanske du gör just nu för det kändes bra att lufta dessa tankar.