Brev till Eva

Hej Eva!

Jag var i helgen på Änglagård tillsammans med Anders familj. På Allhelgonadagen tog dom en promenad i byn och fick veta av byborna att det var en minnesgudstjänst i kyrkan i grannbyn. Precis lagom kom dom hem och berättade så att jag kunde vara med, vilket jag inte hade planerat. En tillfällighet som gör, som så ofta, att man kan tro att du är med och styr.

Jag satte mig ensam bak i kyrkan för att ej bli störd av dom bybor som var där. Jag ville vara ensam med dig. Det var gripande och vackert. När dom sjöng "Håll mitt hjärta" var du extra nära. Den sjöng Anna Reader på din begravning. Den fortsätter med "håll min hand". Jag tänker då på när jag satt och höll din varma fina hand och kysste den när vi väntade på att den skulle bli kall.

Som alltid vid en gudstjänst får jag något fint till mig. Jag kanske skall gå på det oftare. Jag är ju som så många andra i vår tid en andlig sökare. Prästen sade att det råder brist på andlighet i vår tid och att det är brist på människor med andlig kompetens. Vi är ju så pragmatiska och praktiska och sätter prylar i fokus. Själv får jag en välgörande stimulans av andlighet.

Prästen sade också att det är i minnena som vi får kraft att möta framtiden. Jag tänker då att vi måste har bra och starka rötter för att kunna växa och blomstra. Om man inte bejakar och forskar i sitt förflutna så finns man bara nu och flyter omkring.

Fikastunderna i min ensamhet är faktiskt ett utmärkt tillfälle att filosofera och konsolidera var jag är, hur det har varit och vart jag är på väg. Jag känner också det som en form av välgörande andlighet. Vi måste stanna upp ibland.