Brev till Eva: "Det är så men det kan inte vara så!"

Igår såg vi ut var din grav skall finnas. Det blir på Norra Kyrkogården i Stockholm. När det blir klart kan jag gå dit och prata med dig.

Vi fick veta att du kremerades den 15 maj och jag kan inte vänja mig vid det faktum att du nu rent fysiskt inte finns längre. För bara två månader sedan var du full av livskraft, glädje och framåtanda om än du var irriterad på dina småkrämpor.

Då jag i tre dygn, när du väntade på döden, kramade och kysste din varma ljuvliga hand var det en fasansfull vetskap att den bara fanns då och sedan är den borta.

Det känns så osannolikt, onödigt, orättvist och omöjligt. "Det är så men det kan inte vara så!"

Jag får åter ta mitt förmiddagfika i ensamhet utan dina intressanta funderingar, kloka inlägg och glada skratt.