Jag läste Strindbergs korta novell "Ett halvt ark papper" som han skrev 1903. Den handlar om den unge mannen som efter två år lämnar den utrymda lägenheten med sorgflor i hatten. Han får då se ett solgult papper vid telefonen med noteringar. Där står telefonnummer till blomsterhandeln när dom förlovade sig, expressbyrån när dom flyttade in, doktorn när frun ligger till sängs och sist begravingsbyrån.
Den slutar:
"Han tog upp sol-papperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma som aldrig fått det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar