Hej Eva!
Jag kommer ihåg vilken fin helg vi hade för ett år sedan när första snön hade kommit och vi fikade på Taxinge Slott och tog en skön skogpromenad därefter. Vi sade då att vi skulle göra så fler helger när vi var i Stockholm.
Strax därefter halkade du och fick ett komplicerat fotbrott. Vi fick fira jul i Stockholm, vilket vi nästa aldrig gjorde annars. Jag har tänkt på att det egentligen var början till det hemska slutet. Du kom aldrig riktigt tillbaka efter det.
Nu har tiden gått och jag måste leva livet vidare utan dig. Det ser då helt annorlunda ut. Jag är mycket vildare nu när inte du finns och kan hålla ordning på mig. Mitt hår är mycket längre än vad du skulle velat ha det. Jag har varit ute några gånger och ekiperat mig och tycker faktiskt att det är kul. Innan var det ju du som visste vad jag skulle ha på mig.
Jag måste också berätta att jag har kontakt med andra kvinnor. Detta är ju känsligt men det har du väl redan lagt märke till. Jag har försökt sätta mig in i hur jag skulle reagerat om rollerna hade varit ombytta. Jag tror att jag hade velat att du skulle sörja mig något och att du sedan naturligtvis skulle fått träffa andra män. Jag hoppas och tror att du har samma inställning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar