"Att älska livet mer än dess mening"

Igår lyssnade vi på professorn i Religionspsykologi som har skrivit "Långsamhetens lov" och "Att älska livet mer än dess mening". Han pratade om långsamhet, vemod och skönhet.

Det första har vi för lite av. Vi slungas bort från oss själva i en centrifug mot allt som lockar och kräver i vår tid. Vi finns inte där vi är utan på andra platser. Många lever i en drömvärld om att det skall bli bättre sedan.

Vemodet ligger alltid och lurar. Det finns även i glädjen. Finsk och argentinsk tango är full av passion samtidigt med vemod. Vi kan känna vemodet när vi stänger sommarstugan för vinterförvaring och minns den sköna sommaren. Detta gränsar mot det stora vemodet över tidens gång och av medvetandet att vi skall dö.

Skönheten upplever i olika sammanhang. Den är fönstret mot den gudomliga världen.