Vi körde upp till Mittådalsvallen i Härjedalsfjällen igårkväll.
Här råder tystnaden! Träden är klädda i sin bästa höstskrud. Dom står alldeles stilla medan vi människor far omkring som skållade råttor. Dom ser inte ut att bekymra sig. När jag sitter utanför gäststugan på morgonen blir dom individer. Dom börjar tala till mig.
Allt är fridfullt. Himlen är grå och duggregnet är knappt märkbart. Anåfjällen skymtar fram endast ibland mellan molnen. Färgerna lyser. På marken är det rött och grönt. Efter en stund blir man ödmjuk inför naturens under.
Några fåglar hörs i sin flykt och bruset från Österbäcken med sitt klara vatten ligger som en svag ljudkuliss. En vessla rasslar över källartaket. På vägen hit igår kväll står plötsligt en björn mitt på vägen strax innan vi är framme. Den blir rädd för bilens strålkastare och lufsar in i skogen och försvinner snabbt.
Efter alla intryck i huvudstaden är det som att hamna i naturens dunbädd. Man känner att det är här man hör hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar