Igår såg vi operan "Elektra". Den bygger på den antika grekiska tragedin från 400-talet f. kr. Elektra utspelades i Mykene där vi var på en av våra utbildningsresor för våra chefsnätverk. Den präglas av våld, hat, sexualitet, krig, hämnd och passion.
Kungen Agamemnon skall hämta sin hustru, sköna Helena, som bortrövats till Troja. För att få förlig vind på färden offrar han sin dotter Ifigenia. När han kommer tillbaka hämnas hans fru Klytaimestra genom att mörda sin man Agamemnon. Som hämnd för detta mördar Elektra tillsammans med sin bror Orestes sin mor Klytaimestra.
Familjedramer går igen i världslitteraturen från Shakespeare och Strindberg till Norén. Frågan ställs: Är familjen vagga eller fängelse? Trygghet eller terror? Man kan undra hur det står till i familjerna även idag när man betraktar sin omgivning.
De gamla grekerna använde sina tragedier som psykoterapi. Det var så hemskt på scenen så att deras egna problem blev mindre. I våra chefsnätverk brukar vi säga att det är välgörande att få veta att andra har problem. Ibland kan man tro att man är ensam om dom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar