I förra veckan lyssnade vi på författare som i sina böcker har varit självutlämnande. En hade skrivit om sin mors smärtsamma död i cancer, en hade skrivit om sin alkoholiserade far och en hade skrivit om sin egen manodepressivitet. Två saker fastnade i mitt minne från kvällen.
Det första var att författaren som skrev om sin mors smärtsamma död menade att dödsångest är vår största drivkraft. Den driver mer än kärleken. Många förtränger det faktum att vi alla skall dö men desto mer man bejakar och tar till sig detta faktum desto större blir drivkraften att leva.
Det andra var att Bo Strömstedt, som också var där och som tidigare var chefredaktör för Expressen menade att god litteratur skall vara entydig. När Vilhelm Moberg skrev om Kristina och Karl-Oskar så var dom inga andra än han själv. Därmed blev det en sanning.
"Att skriva av sig", inte minst om svåra frågor, är en välgörande terapi.
måndag 25 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar