Hetsen i skogen

När jag i morse satt för att insupa naturen hörde jag på långt avstånd det omisskänliga ljudet av en skördare. Det gnolar upp och ner ihärdigt. Detta ljud hade jag aldrig hört förrän vi blev deltidsboende i Änglagård.

En skördare i detta sammanhanget är en maskin som greppar tag i träden i skogen, kapar av dem, kvistar och sågar upp i timmerlängder. En person sitter i hytten och kör med en "joystick".

Vi gallrade vårt lilla skogsinnehav runt gården för två vintrar sedan. En söndageftermiddag när vi åt middag kom ett stor monster med stora ballonghjul körande sakta upp för lägdorna från sjön. Åkrar heter lägdor här. Vi fick senare veta att det var skotaren som körde upp inför måndagens början med skogsavverkning. En skotare samlar in timret och kör det till närmaste väg där lastbil hämtar. Dessa 24-meters timmerbilar som ständig kör på vägen genom byn var lite exotiska i början. Det var liksom skoglandets karavaner.

Första måndagen gick vi ut till föraren i skotaren, som för övrig bor i byn, samt till föraren i skördaren och bjöd in till kaffe när det passade. "Icke! Vi har knappt tid att dricka kaffe i hytten, ännu mindre lämna fordonet för att fika. Vi sitter här i var sin hytt och jobbar ständigt." Efter några dagar fick jag dock se en anställd stå utanför skördaren för att röka. Han uttryckte sig urskuldande. Man kan ju inte sitta och köra ständigt man blir ju vansinnig. Man måsta ta en paus.

På fredagkvällen när det var mörkt och vi satt i förmaket och intog middagen var det rena "Las Vegas" nere i skogen. Där höll skördaren på med avverkning med många lampor och strålkastare tända. I hytten satt avverkningsfirmans ägares dotter, ca 30, år och körde, helt ensam. Innan på eftermiddagen hade vi pekat ut vilka träd vi ville bli av med för att björkhagarna skulle komma fram. Hon gick in i skördaren och fällde i ett nafs de största furorna som vi har.

Den stora våndan infann sig för entreprenören när en grej på skördaren gick sönder och allt hängde på hur snabbt man kunde få fram den nödvändiga reservdelen. Det är då effektiviteten på fraktbranschen ställs på prov. En dag mer eller mindre spelar stor roll för det ekonomiska resultatet.

Skoterföraren sade en dag till mig att förr då man körde med hästar fick man vila ibland. Hästarna måste ju ha mat och vila. Men nu med maskinerna så blir det ingen vila. Dom går oavbrutet, i skift, utom när dom går sönder.

Jag tänker att detta är ett exempel på den hets och kostnadsjakt som infinner sig alltmer i vårt samhälle. Det hela blir ännu något mer befängt när man tänker på att mycket av produkterna från skogen går till sådant som vi ej använder. När reklamen i brevlådan går direkt i soporna, när dagstidningarna är stora klumpar som ju var och en endast kan ta till sig till en minimal del mm. Ibland kan man se Norrlands inland inte som natur utan som en produktionsyta, med risiga hyggen och halvfull sjö på vintern. Det blir något av frosseri. Det viktiga är dock att vi var och en försöker att endast utnyttja det som vi verkligen behöver och inte det som är onödigt.