Själen kommer fram på tredje dagen är ett gammalt uttryck. Eller som indianen som var tvungen att stanna ibland när han var på vandring för att invänta själen.
Vi kom från Änglagård till Stockholm i måndags kväll. Själen borde var här nu men den kommer nog idag. Varje gång vi byter bostadsort, som vi gör ca en gång i månaden, så märker vi att det är på ca tredje dagen som man kommer fram själsligt. Detta är naturligtvis otydligt och svårt att urskilja. Trots detta så finns det något som tyder på att det gamla uttrycket stämmer.
Under de gångna tre dagarna har jag bevistat tre evenemang: en paneldebatt om uttrycken kärlek och empati, en kulturafton om författaren Marcel Proust samt ett föredrag om huruvida ondskan är en biologisk tragedi. Dessvärre fick jag begränsad utdelning av alla tre. Inte för att de var ointressanta. Tvärtom! De medverkande var sådana storheter som Ami Lönnroth, Richard Wolf, Roland Pöntinen och Gunnar Adler Karlsson. Orsaken torde vara att jag själv inte var tillräckligt mottaglig. Själen hade kanske inte kommit fram.
Efter våra flyttningar tillvänjs man alltmer efter tredje dagen så att när man åter skall byta bostadsort trivs man förträffligt på den befintliga. Möjligen är det så att själen etablerar sig alltmer allteftersom tiden går. Dock infinner sig också en längtan att åter förnya sig. Det är ju mycket inom oss som är paradoxer och motsägelser.
En liknande företeelse är att den tredje dagen är en grupps kritiska dag. Ibland märks det när våra chefsforum har utlandsresor. En mera humoristisk syn på liknande tema är "fisk och gäster luktar illa på tredje dagen".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar